Bakgrund: Att skapa bra förutsättningar och ta hand om idrottstalanger är angeläget i många länder, så också i Sverige. Ett led i att skapa möjligheter för våra idrottsungdomar har varit satsningen på idrottsgymnasier. Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om de friidrottsungdomar som presterar bäst vid antagningstester till Friidrottsgymnasiet i Växjö även är de friidrottare som presterar bäst resultat som seniorer.  Material och metod: Totalt 207 friidrottare, i 15 års ålder, (100 flickor och 107 pojkar) som utfört ansökningstesterna till FIG Växjö och presterat ett friidrottsresultat som senior ingick i studien. Följande antagningstester ingick:30 meter flygande(snabbhet), kulkast framåt (explosivitet) samt plinthopp, 90 sekunder (styrkeuthållighet). Antagningstesterna jämfördes med friidrottarens bästa prestation utförd som senior. En jämförelse gjordes även grengruppsvis. Resultatet visade en ganska stark korrelation för flickor mellan 5 av de 15 undersökta sambanden. Sprint/häckgruppens friidrottsresultat korrelerade med flygande30 meter samt kulkast framåt (r= 0,6, p<0,05). Hoppgruppens resultat korrelerade med plinthopp samt flygande30 meter (r=0,5, p<0,05). Medel/långdistansgruppens resultat korrelerade med kulkast framåt (r=0,5, p<0,05). För pojkar sågs endast en ganska stark korrelation, sprintgruppen korrelerade med kulkast framåt(r=0,5, p<0,05).   Slutsats: De fysiska tester som använts i denna studie bör inte vara helt avgörande vid en antagning till ett friidrottsgymnasium, framförallt inte när det gäller pojkar.

Inledning. Vårdbranschen är i nuläget den mest utsatta branschen när det kommer till sjukskrivningar i Sverige. Studier visar att många som sjukskriver sig gör detta på grund av kroppsskador som ofta uppkommit till följd av en lägre fysisk kapacitet än vad arbetet kräver, något som skulle kunna minska om fysisk aktivitet samt utbildning kring vikten av detta ingick i vårdutbildningen. Syfte. Syftet med studien var att undersöka den mätta och skattade fysiska kapaciteten hos en klass omvårdnadselever i en gymnasieskola i Sverige. Metod. Insamlandet av denna data skedde med hjälp av sju fysiska tester som mätte deltagarnas fysiska kapacitet. Beep-test (kondtion), storktest (balanstest), sit and reach (rörlighet i baksida lår och rygg), handdynamometer (handstyrka), sit-ups (magstyrka), flexed arm hang (överkroppsstyrka) och stående längdhopp (benstyrka) mätte deltagarnas fysiska kapacitet. En enkät användes till deltagarnas skattning av den egna fysiska kapaciteten samt för skattning av fysisk aktivitet. Data från testerna jämfördes sedan deskriptivt med resultat från en jämförbar grupp ur övriga befolkningen. Resultat. Resultatet visade att deltagarna för denna studie, i många av testerna, hade lägre resultat än jämförbar grupp i samma ålder. Större skillnader sågs i konditionstestet och flexed arm hang. I dessa hade deltagarna för studien avsevärt lägre resultat samt var fysiskt aktiva i lägre utsträckning än rekommendationerna från World Health Organization (WHO). Slutsats. Slutsatsen var att omvårdnadselevernas fysiska kapacitet är lägre än hos jämförbar grupp. Den skattade fysiska kapaciteten och aktiviteten var väldigt spridd vilket inte överensstämde med de fysiska testerna. Då vårdyrket är fysiskt krävande och studiens resultat pekar på att den fysiska kapaciteten är relativt låg i denna grupp behöver åtgärder vidtas för att öka denna kapacitet och minska den fysiska belastningen inom vårdyrket. Ett förslag till detta kan vara att man, under vårdutbildningen, utför fysiska tester för att uppmärksamma vikten av en den egna hälsan samt utveckla den fysiska kapaciteten. Syftet med studien var att undersöka den mätta och skattade fysiska kapaciteten hos en klass omvårdnadselever i en gymnasieskola i Sverige. Metod. Insamlandet av denna data skedde med hjälp av sju fysiska tester som mätte deltagarnas fysiska kapacitet. Beep-test (kondtion), storktest (balanstest), sit and reach (rörlighet i baksida lår och rygg), handdynamometer (handstyrka), sit-ups (magstyrka), flexed arm hang (överkroppsstyrka) och stående längdhopp (benstyrka) mätte deltagarnas fysiska kapacitet. En enkät användes till deltagarnas skattning av den egna fysiska kapaciteten samt för skattning av fysisk aktivitet. Data från testerna jämfördes sedan deskriptivt med resultat från en jämförbar grupp ur övriga befolkningen. Resultat. Resultatet visade att deltagarna för denna studie, i många av testerna, hade lägre resultat än jämförbar grupp i samma ålder. Större skillnader sågs i konditionstestet och flexed arm hang. I dessa hade deltagarna för studien avsevärt lägre resultat samt var fysiskt aktiva i lägre utsträckning än rekommendationerna från World Health Organization (WHO). Slutsats. Slutsatsen var att omvårdnadselevernas fysiska kapacitet är lägre än hos jämförbar grupp. Den skattade fysiska kapaciteten och aktiviteten var väldigt spridd vilket inte överensstämde med de fysiska testerna. Då vårdyrket är fysiskt krävande och studiens resultat pekar på att den fysiska kapaciteten är relativt låg i denna grupp behöver åtgärder vidtas för att öka denna kapacitet och minska den fysiska belastningen inom vårdyrket. Ett förslag till detta kan vara att man, under vårdutbildningen, utför fysiska tester för att uppmärksamma vikten av en den egna hälsan samt utveckla den fysiska kapaciteten.

<p>Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst. Man kan dock fråga sig i om en god allmän hälsa indirekt är en förutsättning för att piloten skall kunna utföra sin tjänst på bästa sätt. Ökad styrka och anaerob förmåga, framförallt ökad styrka i benmusklerna, bål och även armar har förts fram som faktorer som ökar G-toleransen. Flera studier visar på sådana resultat med koppling till ökad G-toleransoch tiden innan en person blir utmattad av AGSM. Det finns dock några studier vars resultat kontradikterar mot detta och som istället menar att muskelutmattning vid utförandet av AGSM sannolikt inte påverkar G-toleransen. Samtidigt som ingen studie har lyckats visa att aerob förmåga ökar G-toleransen. Det är väldigt svårt att mäta G-toleransen och framförallt att mäta den på rätt sätt. Många har försökt men tyvärr finns det vissa tveksamheter och många möjliga felkällor i alla studier jag undersökt. Det återstår således att utföra mer forskning på området för att säkerställa dessa resultat. Då det idag inte råder några tvivel om att aerob förmåga inte ökar G-toleransen och eftersom anaerob förmåga, främst styrkan i ben och bål men också i armar och övriga kroppen, i flertalet studier antytts kunna öka G-toleransenanser jag att man borde fokuseras på att testa styrkan i de muskler som används vid AGSM i de årliga fysiska testerna och att styrketräning överlag borde premieras för stridspiloter. Jag har inte kommit fram till särskilt många förslag på nya tester men det var heller inte mitt syfte med uppsatsen. Däremot vill jag bestämt föreslå att de årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter snarast borde ges en grundlig översyn, framför allt bentestet. Cykeltestet borde omarbetas för att bli likvärdigt med löptesterna. Ett nacktest vore också högst önskvärt i dessa framtida tester. Men först måste det noggrant utredas vad det egentliga syftet med testerna skall vara.</p> / <p>Fighter pilots have a very unique working environment in Swedens Armed Foces, stress from high G-forces and fast pressures changes to name a few. Up to days date Swedish fighter pilots conduct almost exactly the same physical tests each year as the rest of Swedens Armed Forces. Each years physical testing is divided into two seperate tests; one fitness test and one multi test of strength. But the validity of both these test can be questioned. These test only gives a rough estimation of a persons overall physical standard and has little to do with whether the pilot manage to cope with his serving or not. However, you could argue that a fighter pilot indirect requires a good general physical state to stay on acitve duty. Anaerobic fitness and most of all increased strength in muscles groups such as legs, abdominal and arms has been brought up as evidence to support the conclusion that strength training increases G-tolerance. Multiple studies all share these same results. The results connected to G-tolerance and the time before a person losses consiousness because of the repeated execution of the AGSM. There are however a few studies made that contradict the very conclusion of the studies above. They found out that musclefatigue as a result of repeated execution of tha AGSM is unlikely to affect G-tolerance. At the same time, no present studie that I have been able to find has found any evidence that support that fact that aerobic fitness would have any effect on G-tolerance. To meassure G-tolerance and most of all to get it right is difficult work. Many have tried and few or perhaps none has completly succeeded. There are some doubts and alot of possible sources of errors in all studies I have found. Hence alot of work are still to be done in this particular region of science before we can know for sure that these facts are correct. I suggest that since there are no doubts about the fact that aerobic fitness does not contribute to G-tolerance and since anaerobic fitness and strenght in first of all legs and abdominal mucles but also arms and the upper body has been found to somehow affect G-tolerance positivly focus should be on meassuring the strength in first of all the muscles that are involved in the AGSM in the every year physical tests and that fighter pilots should be encouraged to exercise strength training. I have not come up with many suggestions regarding new tests but that was not the aim of this paper. But I strongly suggest that someone is to overlook these tests soon, especially the leg test. I also think that the bicycle test should be made more equivalent to the running tests. A neck test would also be most appropriate to include in these future tests to come. But first of all it needs to be determined what the main purpose of these tests should be.</p>

Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst. Man kan dock fråga sig i om en god allmän hälsa indirekt är en förutsättning för att piloten skall kunna utföra sin tjänst på bästa sätt. Ökad styrka och anaerob förmåga, framförallt ökad styrka i benmusklerna, bål och även armar har förts fram som faktorer som ökar G-toleransen. Flera studier visar på sådana resultat med koppling till ökad G-toleransoch tiden innan en person blir utmattad av AGSM. Det finns dock några studier vars resultat kontradikterar mot detta och som istället menar att muskelutmattning vid utförandet av AGSM sannolikt inte påverkar G-toleransen. Samtidigt som ingen studie har lyckats visa att aerob förmåga ökar G-toleransen. Det är väldigt svårt att mäta G-toleransen och framförallt att mäta den på rätt sätt. Många har försökt men tyvärr finns det vissa tveksamheter och många möjliga felkällor i alla studier jag undersökt. Det återstår således att utföra mer forskning på området för att säkerställa dessa resultat. Då det idag inte råder några tvivel om att aerob förmåga inte ökar G-toleransen och eftersom anaerob förmåga, främst styrkan i ben och bål men också i armar och övriga kroppen, i flertalet studier antytts kunna öka G-toleransenanser jag att man borde fokuseras på att testa styrkan i de muskler som används vid AGSM i de årliga fysiska testerna och att styrketräning överlag borde premieras för stridspiloter. Jag har inte kommit fram till särskilt många förslag på nya tester men det var heller inte mitt syfte med uppsatsen. Däremot vill jag bestämt föreslå att de årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter snarast borde ges en grundlig översyn, framför allt bentestet. Cykeltestet borde omarbetas för att bli likvärdigt med löptesterna. Ett nacktest vore också högst önskvärt i dessa framtida tester. Men först måste det noggrant utredas vad det egentliga syftet med testerna skall vara. / Fighter pilots have a very unique working environment in Swedens Armed Foces, stress from high G-forces and fast pressures changes to name a few. Up to days date Swedish fighter pilots conduct almost exactly the same physical tests each year as the rest of Swedens Armed Forces. Each years physical testing is divided into two seperate tests; one fitness test and one multi test of strength. But the validity of both these test can be questioned. These test only gives a rough estimation of a persons overall physical standard and has little to do with whether the pilot manage to cope with his serving or not. However, you could argue that a fighter pilot indirect requires a good general physical state to stay on acitve duty. Anaerobic fitness and most of all increased strength in muscles groups such as legs, abdominal and arms has been brought up as evidence to support the conclusion that strength training increases G-tolerance. Multiple studies all share these same results. The results connected to G-tolerance and the time before a person losses consiousness because of the repeated execution of the AGSM. There are however a few studies made that contradict the very conclusion of the studies above. They found out that musclefatigue as a result of repeated execution of tha AGSM is unlikely to affect G-tolerance. At the same time, no present studie that I have been able to find has found any evidence that support that fact that aerobic fitness would have any effect on G-tolerance. To meassure G-tolerance and most of all to get it right is difficult work. Many have tried and few or perhaps none has completly succeeded. There are some doubts and alot of possible sources of errors in all studies I have found. Hence alot of work are still to be done in this particular region of science before we can know for sure that these facts are correct. I suggest that since there are no doubts about the fact that aerobic fitness does not contribute to G-tolerance and since anaerobic fitness and strenght in first of all legs and abdominal mucles but also arms and the upper body has been found to somehow affect G-tolerance positivly focus should be on meassuring the strength in first of all the muscles that are involved in the AGSM in the every year physical tests and that fighter pilots should be encouraged to exercise strength training. I have not come up with many suggestions regarding new tests but that was not the aim of this paper. But I strongly suggest that someone is to overlook these tests soon, especially the leg test. I also think that the bicycle test should be made more equivalent to the running tests. A neck test would also be most appropriate to include in these future tests to come. But first of all it needs to be determined what the main purpose of these tests should be.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur relationen mellan sprintförmåga och olika typer av styrke- och hopptester ser ut. De fyra frågeställningarna var; Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och hopptester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och hopptester? Metod Totalt rekryterades 24 deltagare, både kvinnor (n=21, ålder 21,5 ±2,5 år, längd 170,3 ±6,3 cm, vikt 68,5 ±6,3 kg) och män (n=3, ålder 18,7 ±0,2 år, längd 177,3 ±4,9 cm, vikt 72 ±9,0 kg) från handboll, truppgymnastik och ishockey med krav om att tillhöra den högsta nationella nivån inom respektive idrott. Studien hade en kvantitativ ansats i form av tvärsnittsstudie för att jämföra accelerationsfasen (0-10 m) samt maxhastighetsfasen (20-30 m) i sprint med fyra stycken styrke- och hopptester (1RM knäböj, squat jump, CMJ och stående längdhopp). Rådatan analyserades i programmet SPSS där beräkningsmodellen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient användes för att räkna ut sambanden. Resultat Samtliga styrke- och hopptester hade ett moderat statisktiskt signifikant samband till maxhastighetsfasen (20-30 m) under sprint, där det starkaste sambandet fanns mellan stående längdhopp och maxhastighet (r=-0,66, p=0,001). Samtliga tester visade inget eller ett svagt samband med accelerationsfasen (0-10 m) i sprint. Slutsats Resultatet föreslår att ett horisontellt hopp kan indikera förmågan att generera maximal hastighet i sprint. Således kan stående längdhopp ses som ett bra alternativ för att uppskatta explosivitet vid horisontell förflyttning med relevans för maximal hastighet i sprint. Med den heterogena testpopulationen i åtanke kan därför stående längdhopp med fördel inkluderas vid testning av lagidrottare där olika fysiska delkapaciteter representeras. / Aim The purpose of this study was to examine the relationship between sprint ability and different types of strength and jump tests. To meet purpose the following questions were formulated: How does the acceleration sequence in sprint relate to strength tests? How does the acceleration sequence in sprint relate to jump tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to strength tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to jump tests? Method In total, 24 subjects participated in this study consisting of both women (n=21, age 21,5 ±2,5, height 170,3 ±6,3 cm, weight 68,5 ±6,3 kg) and men (n=3, age 18,7 ±0,2, height 177,3 ±4,9 cm, weight 72 ±9,0 kg). The participants represented the highest national level of their respective sports which were handball, team gymnastics and ice hockey. This study applied a quantitative method through a cross sectional analysis to determine the relationship between the acceleration (0-10 m) and maximum speed (20-30 m) phase in sprint with four different strength and jump test (1RM Squat, Squat Jump, CMJ and Standing Long Jump). Raw data was analyzed in the statistical analysis software SPSS where the Pearson’s correlation was applied to determine the relationships. Results All the aforementioned strength and jump tests showed a moderate statistically significant correlation with the maximum speed phase (20-30 m) during sprint, where the strongest correlation existed between Standing Long Jump and the maximum speed phase (r=-0,66, p=0,001). The acceleration phase (0-10 m) showed little to no statistically significant correlation to any of the strength or jump tests. Conclusions The results suggest that horizontal jumping can indicate an ability to generate maximum speed in sprint running. Therefore Standing Long Jump might offer an efficient alternative to gauge horizontal power in terms of sprint running at maximum speed. With the heterogeneous test population in mind, Standing Long Jump may be applied in conditions where testing of multiple athletes is required. Especially in team sports where different positional roles and tasks represent varying physical abilities or demands.

Bakgrund: En god fysisk förmåga bland poliser är en förutsättning för att polisyrket ska kunna utföras på ett säkert sätt. Polisstudenters fysiska förmåga i relation till de krav som ställs som polis är en omfattande och betydande del inom polisutbildningen. Polisutbildningen erbjuds genom olika utbildningsformer, campusbaserad, distansbaserad och funktionsinriktad utbildning, men där kravet på polisstudenters fysiska förmåga vid examen är densamma. Lite är dock känt om polisstudenters fysiska förmåga och polisstudenters fysiska förmåga mellan olika utbildningsformer är ett avsaknat forskningsfält.Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga polisstudenters fysiska förmåga och identifiera möjliga skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer.Metod: Urvalet bestod av data från 1477 polisstudenter i Sverige (män n = 1003 och kvinnor n = 474). Totalt genomförde 1123 utbildningen på campus, 288 på distans och 66 genom funktionsinriktad utbildning. Examinerande tester i termin 3, a) agility, b) styrka, c), explosivitet, d) muskulär uthållighet och e) konditionsförmåga, inkluderades.Resultat: Resultaten från envägs ANOVA visade på signifikanta skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer bland manliga och kvinnliga polisstudenter. Huvudresultaten i studien visar att både manliga och kvinnliga polisstudenter som gått campusbaserad utbildning har en signifikant högre fysisk förmåga i agility (män p = &lt; 0,001, p = 0,013 och kvinnor p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001), explosivitet (män p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001 och kvinnor p = 0,018, p = &lt; 0,001) och muskulär uthållighet (män p =  0,002, p = 0,005, p = 0,003 och kvinnor p = 0,015) i jämförelse med polisstudenter som gått distansbaserad utbildning och funktionsinriktad utbildning. Signifikanta skillnader i VO2 max påvisades bland kvinnliga polisstudenter som gått campusbaserad utbildning (p = 0,008, p = 0,002) i jämförelse med kvinnliga polisstudenter som gått distansbaserad utbildning och funktionsinriktad utbildning.Slutsats: Studien visar att det är skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer bland polisstudenter på polisutbildningen i Sverige. Polisstudenter som gått den campusbaserade utbildningen presterar generellt bättre på samtliga fysiska tester. / Background: A good physical fitness among police officers is a prerequisite for the police profession to be able to perform in a safe manner. In relation to the requirements, set as a police officer, the physical fitness among police students is an extensive, and significantly part in police training. Police education is offered through various forms of education, campus-based, distance-based and as a function-based education, but where the requirement of physical fitness among police students at graduation is the same. However, little is known about the physical fitness among police students, and the differences between different forms of education and physical fitness among police students is an unexplored field.Aim: The aim of this study was to investigate differences in physical fitness between different forms of educations among police students in Sweden.  Method: Data selection, which includes data consisted of 1477 police students in Sweden (men n = 1003 and women n = 474). A total of 1123 completed the training on campus, 288 on distance, and 66 through function-based education. Compulsory examinations during the third semester, with regards to: a) agility, b) strength, c) explosiveness, d) muscular endurance, and e) aerobic endurance, was included.Results: The results from one- way ANOVA showed significant differences in physical fitness between different forms of education among male and female police students. The main results in this study indicate that both male and female police students who have completed campus-based education, compared to police students who have completed distance-based and function-based education, have a significant higher physical fitness in agility (male p =&lt;0,001, p = 0,013 and female p =&lt; 0,001,  p = &lt; 0,001), explosiveness (male p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001 and female p = 0,018, p = &lt; 0,001) and muscular endurance (male p =  0,002, p = 0,005, p = 0,003 and female p = 0,015. Female police students who have completed campus-based education had an significant higher physical fitness in VO2 max (p = 0,008, p = 0,002), compared to distance-based and function-based education.Conclusion: This study shows that the physical fitness among police students differs depending on form of education. Police students who attend the campus-based education generally perform better on all physical tests.