Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att ställa aerob träning som aktivitet mot dataspel som aktivitet och jämföra hur bägge dessa aktiviteter påverkar närminnet. Likheter samt skillnader är två frågeställningar som ligger till grund för denna studie. Metod: En kvalitativ litteraturstudie har genomförts utifrån 54 abstract av studier som var av intresse för relevans till studiens syfte. Utav dessa 54 studier har 20 stycken sållats ut efter betydelse om vad data-/tv-spel och aerob träning har för effekt på minnet. Dessa studier valdes ut efter kriterier där minnet specifikt varit undersökt eller varit en stor del av studien. De studier som valdes bort fokuserade på andra kognitiva områden i hjärnan och blev därmed inte kvalificerade för denna studie. Som metod användes litteraturstudie där slutligen 20 olika studier samlats och granskats genom en matris för att sammanställa ett resultaten. Resultat: Jämförelsen mellan dessa två aktiviteter (aerobträning och dataspelande) ledde sammanställt till två olika, dock positiva, resultat. De flesta studierna, 19 stycken, visade positiva resultat men en studie visade på att det inte fanns något samband till att påverka närminnet. Närminnet kan bli påverkat på olika sätt beroende på vilken aktivitet som granskas. Aerob träning gör hippocampus i hjärnan mer hållbart. Hjärncellerna är mer toleranta för påfrestning vilket leder till att olika sjukdomar kan underlättas. Träning visar också på ökad volym av hippocampus och därmed ökad aktivitet. Dataspelandet är som träning för närminnet, vilket visar sig genom att vi kan komma ihåg fler saker tillfälligt samt över en längre tid. Slutsats: Bägge aktiviteterna har en positiv effekt på närminnet men på olika sätt. Inga generella slutsatser av de effekter som aerob träning och dataspelande kan ha på närminnet kan dock fastställas.

Syftet med examensarbetet har varit att analysera fysiologisk litteratur och intervjua fem fotbollstränare från division ett till division tre i Sverige/Danmark om aerob träning i fotbollsklubbar. Den fysiologiska litteraturen har varit vetenskapliga studier om aerob träning och Svenska Fotbollförbundets utbildningslitteratur av Balsom(2003). Här har jag velat jämföra dessa två delar för att sedan kunna uppmärksamma likheter eller skillnader för hur rekommendationerna inom aerob träning ser ut i fotbollen. Den del ligger även till grund för analysen jag har gjort av fotbollstränarnas uttalanden om vad för sorts aerob träning de föredrar att bedriva på sina träningar. Ett annat verktyg jag har använt mig av till analysen av intervjuerna var Bourdieus habitusbegrepp. Det med anledning av att kunna förklara varför tränare använder sig av den specifika träningsmetod de praktiserar och om metoden är hämtad från deras tränarutbildning, annan vetenskaplig litteratur eller utifrån den egna erfarenheten. Till bakgrund i arbetet har jag analyserat och beskrivit dessa tre källorna som ligger bakom tränarnas val av träningsmetod, detta för att ge en ökad förståelse.Sammanfattningsvis blev resultatet av intervjuerna intressant när det började uppstå ett fenomen efter de tre första tränarna. Två av tre tränare vände på den rekommenderade träningen med arbete och vila i relation 2:1 och istället använde sig av en relation på 1:2 i arbete/vila under träningspassen. Intrycket minskades sedan när den fjärde och femte tränaren prioriterade arbete/vila i relation 1:1. Ett sammanband mellan alla tränare var att deras erfarenhet låg till grund för den kunskap de använder för att planera träningen och val av metoder. Slutsatsen blir att dagens träningsmetoder för fotbollsspelare i division 1-3 i Sverige/Danmark byggs utifrån traditionella metoder och den erfarenhet dagens tränare samlat på sig. Tecken på att fotbollstränare inte använder sig av samma träningsmetoder och relation i arbete/vila som tränarutbildningen och vetenskapliga studier rekommenderar finns också. / Bakgrund: Att träna uthållighet med en hjärtfrekvens på 90-95% av max och intervaller på 3-8 minuter har visat sig ge förbättrad aerob effekt. Ökad aerob träning resulterar i längre distans löpt under match, antalet involveringar med bollen och antalet rusher. Det har även visat sig i en del fotbollsligor att det finns ett samband mellan lag i toppen av ligan med en högre VO2 max än resterande lag från botten av tabellen. Den frågeställning jag använder är följande, vad för sorts träning använder fotbollstränare sig av för att förbättra den aeroba kapaciteten, hur ser innehållet i tränarutbildningen ut då det gäller träning i jämförelse med det som den vetenskapliga litteraturen föreslår, hur mäter/kontrollerar tränare belastningen under träningen och var hämtar tränare sin information om aerob träning.Mål/syfte: Huvudmålet för uppsatsen har varit att studera hur fotbollsklubbar bedriver aerob träning. Jag har även velat undersöka vad bakgrunden till valet av träningsmetod är för tränarna. Metod: Till grund för uppsatsen ligger en litteraturanalys baserad på tre olika områden som jag tror kan vara en bidragande faktor för tränarnas val av träningsmetod. De analyserade områdena är vetenskapliga studier för aerob träning, tränarutbildningens litteratur och fotbollens inre liv med dess kulturer och traditioner. För att undersöka hur träningsmetoderna ser ut i praktiken har jag intervjuat fem stycken fotbollstränare från division ett till division tre i Sverige/Danmark. Resultat: Två av fem fotbollstränare i undersökningen prioriterade en relation på 1:2 i arbete/vila på träningen. Tre tränare använde sig av en lika lång viloperiod som arbetsperiod(relation 1:1 i arbete/vila). Samtliga tränare baserade träningsmetoderna på erfarenhet och inte från den information de fått via tränarutbildningen eller andra vetenskapliga studier. Slutsats: En slutsats från studien är att traditionella träningsmetoder lever kvar i dagens moderna fotboll eftersom nutidens tränare väljer att basera sina träningsmetoder på deras egen erfarenhet och inte rekommendationerna från nyare forskning eller utbildning.

Bakgrund: Synen på hur idrottsrelaterade hjärnskakningar skall rehabiliteras har på senare tidblivit mindre restriktiv. Detta eftersom det har kunnat påvisas att aerob träning efterhjärnskakningar bland annat korrelerar med en snabbare återhämtning och snabbare förmågaatt återgå till idrott. Studier med syfte att undersöka vårdgivares kunskaper omhjärnskakningar har utförts. Det finns dock ingen känd studie som undersökt kunskaperna hosfysioterapeuter i Sverige vad gäller behandlingsmetoder och återgång till idrott efteridrottsrelaterade hjärnskakningar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersökaprimärvårdsfysioterapeuters kunskaper om idrottsrelaterade hjärnskakningar. Metod: Denna studie var en kvantitativ enkätstudie med tvärsnittsdesign. Detta innefattade datainsamling viaen anonym och onlinebaserad enkät med frågor som besvarade studiens frågeställningar. Resultat: Totalt 80 personer besvarade enkäten. De vanligaste sätten att erhålla kunskap omidrottsrelaterade hjärnskakningar var via fysioterapeut-/sjukgymnastutbildningen samt via egenläsning av vetenskapliga artiklar. De tre vanligaste åtgärderna som deltagarna valde förpatienten i patientfallet var att sätta upp rehabiliteringsmål (76%), samtala om aktivitet-/energibalans (74%) samt att utbilda och ge rekommendationer om sömn och vila (69%). Drygt 41% angav att de skulle utföra tester för träningstolerans och 28% att de skulle ge ett aerobt träningsprogram. Gällande aerob träning så var det vanligast att förskriva promenader (46%). Den vanligaste träningsfrekvensen att rekommendera för den aeroba träningen var sjudagar per vecka (35%), den vanligaste intensiteten var baserat på upplevd ansträngningsskala och den vanligaste durationen var på förbestämt antal minuter. Vad gäller förskrivning av styrketräning så svarade majoriteten av deltagarna att de inte skulle förskriva styrketräning. Deltagarna var mer säkra på sin förmåga att känna igen en hjärnskakning jämfört medförmågan att rehabilitera patienter med idrottsrelaterade hjärnskakningar samt förmågan attbedöma när en idrottare är redo att återgå till sin idrott efter en hjärnskakning. Slutsats: Primärvårdsfysioterapeuter tenderar att välja relevanta behandlingsåtgärder till patienter som ådragit sig idrottsrelaterade hjärnskakningar såsom upprättande av rehabiliteringsmål, samtal om aktivitets-/energibalans samt utbildning och rekommendationer om sömn och vila. Dock så är benägenheten att förskriva aerob träning till denna patientkategori låg varav primärvårdsfysioterapeuter bör utöka sina kunskaper inom området. / Background: The view of how sports-related concussions should be rehabilitated has recently become less restrictive. This is because it has been shown that aerobic training after a concussion correlates with, among other things, a faster recovery and a faster ability to returnto sports. Studies with the aim of investigating caregivers’ knowledge of concussions have been carried out. However, there is no known study that has investigated the knowledge of physiotherapists in Sweden regarding treatment methods and return to sports after sports-related concussions. Aim: The aim of this study was to investigate primary care physiotherapists’ knowledge of sports-related concussions. Method: This study was a quantitative survey study with a cross-sectional design. This included data collection via an anonymous and online-based survey with questions that answered the study ́s questions. Results: A total of 80 people answered the study. The most common ways of obtaining knowledge about sports-related concussions were via physiotherapist training and via self-reading of scientific articles. The three most common treatment measures that the participants chose for the patient in the patient case were to set rehabilitation goals (76%), talking about activity/energy balance (74%) and educating and giving recommendations about sleep and rest (69%). Just over 41% would perform tests for exercise tolerance and 18% would provide an aerobic exercise program. Regarding aerobic exercise, walking was the most common aerobic exercise to prescribe (46%). The most common training frequency recommended for aerobic exercise was seven days per week (35%), the most common intensity was based on perceived exertion scale, and the most common duration was a predetermined number of minutes. Regarding prescription of strength training, the majority of the participants answered that they would not prescribe strength training. Participants were more confident in their ability to recognize a concussion compaired to their ability to rehabilitate patients with sports-related concussions as well as their ability to decide when an athlete is ready to return to sports after a concussion. Conclusion: Primary care physiotherapists tend to select relevant treatment methods for patients who have sustained sports-related concussions such as setting rehabilitation goals, talking about activity/energy balance and educating and giving recommendations about sleep and rest. However, the propensity to prescribe aerobic exercise to this patient category is low, and primary care physiotherapists should expand their knowledge in this field.

Sammanfattning Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att undersöka hur stor akut effekt aerob träning har på gymnasielevers kognitiva förmåga med inriktning mot koncentrationsförmåga. Frågeställningen som behandlas specifikt i denna studie lyder; finns det en signifikant akut effekt på gymnasieelevers koncentrations-förmåga mätt genom ett standardiserat kognitivt test trial making test (TMT A och B), fem minuter efter avslutat aerobt träningspass bestående av hinderbana/hopprepsprogram? Metod En experimentell kvantitativ studie utfördes genom användande av ett standardiserat kognitivt test i anslutning till genomförande av ett aerobt träningspass. Vidare användes en hälsoenkät för insamling av bakgrundsinformation. Urvalet bestod av sammanlagt 306 elever från 14 gymnasieklasser vid ett gymnasium i Stockholm. Eleverna var i åldersintervallet 16-18 år. Resultaten från 297 elever som genomförde alla tester korrekt inkluderades för statistisk analys. Könsfördelningen var 164 män och 133 kvinnor. Ett standardiserat kognitivt test som kallas ”Trial Making Test” (TMT) – både TMT A respektive TMT B, med något olika svårighetsgrad, användes. Hälften av de deltagande eleverna genomförde TMT A och resterande genomförde TMT B. Det aeroba träningspasset bestod av en hinderbana eller ett hopprepsprogram som pågick under sammanlagt 20 minuter där deltagarna skulle anstränga sig till 70-80% av sin maxpuls. För att mäta effekten av aerob träning utfördes testerna även på en kontrollgrupp som inte utförde någon fysisk träning för att kunna kompensera för eventuell inlärningseffekt vid upprepat test. Testerna utfördes innan och fem minuter efter det aeroba träningspasset. Två varianter av TMT A respektive TMT B användes före respektive efter träningspasset för att undvika eventuell inlärningseffekt. Kontrollgruppen utförde tester med samma tidsintervall som de försökspersoner som genomförde träningspasset. Resultat Studiens resultat visade 7 % genomsnittlig snabbare testtid på TMT A och 15 % genomsnittlig snabbare testtid på det något svårare TMT B testet för försöksgruppen jämfört med kontrollgruppen. Båda resultaten var statistiskt signifikanta.  Slutsats Slutsatsen av denna studie är att aerob träning leder till akuta förbättringseffekter på gymnasielevers koncentrationsförmåga. / <p>Fristående kurs: Idrott III</p>

Bakgrund: Astma är en folksjukdom som drabbar alla åldrar och kön. Astman kan ha stor påverkan på individen och kan ha en effekt av både fysisk och psykisk karaktär. Fysioterapi vid astma kan ha en roll inom vården av astma, men mer forskning inom upplevelsen av aerob träning hos astmatiker krävs. Syfte: Studien syftade till att undersöka astmatikers erfarenheter och upplevelser av aerob träning i förhållande till sin astma. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie som baserades på fem semistrukturerade intervjuer. Informanterna var astmatiker som var aktiva med aerob träning. Ett bekvämlighetsurval användes vid rekrytering av informanter. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier och tretton underkategorier identifierades under analysen. De fem kategorierna var: Graden av symtom påverkas av omgivning och situation, Individuella faktorer avgör träningseffekt, Kunskap om sitt förhållande mellan astma och träning,Träningen är viktig för att vara delaktig och leva ett aktivt liv och Medicinen är en förutsättning för en tryggare träning. Konklusion: Astma är en multifaktoriell sjukdom som kan påverka individen ur ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Studien har identifierat några faktorer som kan påverka hur aerob träning uppfattas och erfars av astmatiker. Mer forskning krävs för att bedöma faktorernas signifikans för fysioterapeutiska åtgärder. / Background: Asthma is an endemic disease that affects all ages and genders. It can play a big role in affecting the individual on both a physical and psychological level. Physiotherapy for asthma can have a part in healthcare of asthma, but more research about experiences of aerobic exercise with asthma is necessary. Purpose: The purpose of the study was to investigate asthmatics experiences of aerobicexercises in relation to their asthma. Method: The study was a qualitative interview study based on five semi structured interviews. The informants were asthmatics active in any kind of aerobic exercise. A convenience selection was used in the recruiting of informants. The data was analyzed usinga qualitative content analysis. Results: Five categories and thirteen subcategories were identified during analysis. The five categories were: Level of symptoms were affected by surroundings and situation,  individual factors determine effect of exercise, Knowledge about the relationship between asthma and exercise, Exercise is important for participation and lead an active life and Medication is a prerequisite for safer exercise. Conclusion: Asthma is a multifactorial disease that affects the individual out of a biological, psychological and social perspective. The study has identified some factors that can affect the experience of aerobic exercise in asthmatics. More research is necessary to evaluate the significance of the factors for implementation in physiotherapeutic measures.

Barnfetma är ett av de största folkhälsoproblemen i detta århundrade och svenska barn blir mer stillasittande. Med hjälp av fysisk aktivitet kan barnen få en bättre hälsa samtidigt som det gynnar deras kognitiva utveckling. Syftet med min studie är att skapa kunskap om hur fysisk aktivitet i skolan påverkar elevernas lärande i SO-ämnena samt deras klassrumsklimat. Undersökningens resultat analyseras utifrån Deweys syn på utbildning inom pragmatismen där bland annat lek och aktivitet samt social miljö utvecklar elevernas lärande som en demokratiskapande process. Undersökningen genomfördes på en skola som deltar i ett pulsprojekt samt arbetar ämnesintegrerat med SO-ämnena och svenskämnet. Genom gruppintervjuer och observationer av elever i årskurs sju har resultatet visat att fysisk aktivitet ger positiva effekter på elevernas lärande i SO-ämnena samt på deras klassrumsklimat. Eftersom eleverna arbetar ämnesintegrerat ger fysisk aktivitet även positiva effekter på elevernas lärande i svenskämnet. Dock visade även resultatet att stress i form av tidspress är en del i elevernas skolvardag och bidragande faktorer som nämns är tidiga morgnar, ombyten och korta raster. Slutsatsen är att fysisk aktivitet bör vara en självklarhet i elevernas skolvardag under förutsättning att det finns tillräckligt med tid till ombyten och rast innan nästa lektion.

Inledning: Psykisk ohälsa är ett stort hälsoproblem i dagens samhälle och något som många drabbats av någon gång i livet. Ångestsyndrom är en sjukdom som är förknippad med oro och ängslan och kan ge obehagliga symtom. Syftet med litteraturöversikten var att ta reda på vilka positiva effekter som fysisk aktivitet kan bidra med när det gäller behandlingen av ångest. Metod: Metoden som har används är en allmän litteraturöversikt, där tio artiklar som söks fram i databasen PubMed har använts. Dessa artiklar har analyserats och sammanställs till fem teman. Resultat: Alla artiklarna som är använda i denna här litteraturöversikten, tyder på att fysisk aktivitet hjälper till att minska på ångesten i alla fall något. Olika former av fysisk aktivitet, visar sig vara olika effektivt. Den form som verkar mest effektiv är aerob träning. Diskussion: När det gäller den fysisk aktivitet som behandlingsform, så verkar inte den ångestdämpande effekten vara tillräckligt stor, för att endast kunna använda sig av detta som behandling mot ångest. Däremot är det mycket som tyder på att den är lämplig som en tilläggsbehandling, både för det fysiska och psykiska välbefinnandet.

<p>Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst. Man kan dock fråga sig i om en god allmän hälsa indirekt är en förutsättning för att piloten skall kunna utföra sin tjänst på bästa sätt. Ökad styrka och anaerob förmåga, framförallt ökad styrka i benmusklerna, bål och även armar har förts fram som faktorer som ökar G-toleransen. Flera studier visar på sådana resultat med koppling till ökad G-toleransoch tiden innan en person blir utmattad av AGSM. Det finns dock några studier vars resultat kontradikterar mot detta och som istället menar att muskelutmattning vid utförandet av AGSM sannolikt inte påverkar G-toleransen. Samtidigt som ingen studie har lyckats visa att aerob förmåga ökar G-toleransen. Det är väldigt svårt att mäta G-toleransen och framförallt att mäta den på rätt sätt. Många har försökt men tyvärr finns det vissa tveksamheter och många möjliga felkällor i alla studier jag undersökt. Det återstår således att utföra mer forskning på området för att säkerställa dessa resultat. Då det idag inte råder några tvivel om att aerob förmåga inte ökar G-toleransen och eftersom anaerob förmåga, främst styrkan i ben och bål men också i armar och övriga kroppen, i flertalet studier antytts kunna öka G-toleransenanser jag att man borde fokuseras på att testa styrkan i de muskler som används vid AGSM i de årliga fysiska testerna och att styrketräning överlag borde premieras för stridspiloter. Jag har inte kommit fram till särskilt många förslag på nya tester men det var heller inte mitt syfte med uppsatsen. Däremot vill jag bestämt föreslå att de årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter snarast borde ges en grundlig översyn, framför allt bentestet. Cykeltestet borde omarbetas för att bli likvärdigt med löptesterna. Ett nacktest vore också högst önskvärt i dessa framtida tester. Men först måste det noggrant utredas vad det egentliga syftet med testerna skall vara.</p> / <p>Fighter pilots have a very unique working environment in Swedens Armed Foces, stress from high G-forces and fast pressures changes to name a few. Up to days date Swedish fighter pilots conduct almost exactly the same physical tests each year as the rest of Swedens Armed Forces. Each years physical testing is divided into two seperate tests; one fitness test and one multi test of strength. But the validity of both these test can be questioned. These test only gives a rough estimation of a persons overall physical standard and has little to do with whether the pilot manage to cope with his serving or not. However, you could argue that a fighter pilot indirect requires a good general physical state to stay on acitve duty. Anaerobic fitness and most of all increased strength in muscles groups such as legs, abdominal and arms has been brought up as evidence to support the conclusion that strength training increases G-tolerance. Multiple studies all share these same results. The results connected to G-tolerance and the time before a person losses consiousness because of the repeated execution of the AGSM. There are however a few studies made that contradict the very conclusion of the studies above. They found out that musclefatigue as a result of repeated execution of tha AGSM is unlikely to affect G-tolerance. At the same time, no present studie that I have been able to find has found any evidence that support that fact that aerobic fitness would have any effect on G-tolerance. To meassure G-tolerance and most of all to get it right is difficult work. Many have tried and few or perhaps none has completly succeeded. There are some doubts and alot of possible sources of errors in all studies I have found. Hence alot of work are still to be done in this particular region of science before we can know for sure that these facts are correct. I suggest that since there are no doubts about the fact that aerobic fitness does not contribute to G-tolerance and since anaerobic fitness and strenght in first of all legs and abdominal mucles but also arms and the upper body has been found to somehow affect G-tolerance positivly focus should be on meassuring the strength in first of all the muscles that are involved in the AGSM in the every year physical tests and that fighter pilots should be encouraged to exercise strength training. I have not come up with many suggestions regarding new tests but that was not the aim of this paper. But I strongly suggest that someone is to overlook these tests soon, especially the leg test. I also think that the bicycle test should be made more equivalent to the running tests. A neck test would also be most appropriate to include in these future tests to come. But first of all it needs to be determined what the main purpose of these tests should be.</p>

Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst. Man kan dock fråga sig i om en god allmän hälsa indirekt är en förutsättning för att piloten skall kunna utföra sin tjänst på bästa sätt. Ökad styrka och anaerob förmåga, framförallt ökad styrka i benmusklerna, bål och även armar har förts fram som faktorer som ökar G-toleransen. Flera studier visar på sådana resultat med koppling till ökad G-toleransoch tiden innan en person blir utmattad av AGSM. Det finns dock några studier vars resultat kontradikterar mot detta och som istället menar att muskelutmattning vid utförandet av AGSM sannolikt inte påverkar G-toleransen. Samtidigt som ingen studie har lyckats visa att aerob förmåga ökar G-toleransen. Det är väldigt svårt att mäta G-toleransen och framförallt att mäta den på rätt sätt. Många har försökt men tyvärr finns det vissa tveksamheter och många möjliga felkällor i alla studier jag undersökt. Det återstår således att utföra mer forskning på området för att säkerställa dessa resultat. Då det idag inte råder några tvivel om att aerob förmåga inte ökar G-toleransen och eftersom anaerob förmåga, främst styrkan i ben och bål men också i armar och övriga kroppen, i flertalet studier antytts kunna öka G-toleransenanser jag att man borde fokuseras på att testa styrkan i de muskler som används vid AGSM i de årliga fysiska testerna och att styrketräning överlag borde premieras för stridspiloter. Jag har inte kommit fram till särskilt många förslag på nya tester men det var heller inte mitt syfte med uppsatsen. Däremot vill jag bestämt föreslå att de årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter snarast borde ges en grundlig översyn, framför allt bentestet. Cykeltestet borde omarbetas för att bli likvärdigt med löptesterna. Ett nacktest vore också högst önskvärt i dessa framtida tester. Men först måste det noggrant utredas vad det egentliga syftet med testerna skall vara. / Fighter pilots have a very unique working environment in Swedens Armed Foces, stress from high G-forces and fast pressures changes to name a few. Up to days date Swedish fighter pilots conduct almost exactly the same physical tests each year as the rest of Swedens Armed Forces. Each years physical testing is divided into two seperate tests; one fitness test and one multi test of strength. But the validity of both these test can be questioned. These test only gives a rough estimation of a persons overall physical standard and has little to do with whether the pilot manage to cope with his serving or not. However, you could argue that a fighter pilot indirect requires a good general physical state to stay on acitve duty. Anaerobic fitness and most of all increased strength in muscles groups such as legs, abdominal and arms has been brought up as evidence to support the conclusion that strength training increases G-tolerance. Multiple studies all share these same results. The results connected to G-tolerance and the time before a person losses consiousness because of the repeated execution of the AGSM. There are however a few studies made that contradict the very conclusion of the studies above. They found out that musclefatigue as a result of repeated execution of tha AGSM is unlikely to affect G-tolerance. At the same time, no present studie that I have been able to find has found any evidence that support that fact that aerobic fitness would have any effect on G-tolerance. To meassure G-tolerance and most of all to get it right is difficult work. Many have tried and few or perhaps none has completly succeeded. There are some doubts and alot of possible sources of errors in all studies I have found. Hence alot of work are still to be done in this particular region of science before we can know for sure that these facts are correct. I suggest that since there are no doubts about the fact that aerobic fitness does not contribute to G-tolerance and since anaerobic fitness and strenght in first of all legs and abdominal mucles but also arms and the upper body has been found to somehow affect G-tolerance positivly focus should be on meassuring the strength in first of all the muscles that are involved in the AGSM in the every year physical tests and that fighter pilots should be encouraged to exercise strength training. I have not come up with many suggestions regarding new tests but that was not the aim of this paper. But I strongly suggest that someone is to overlook these tests soon, especially the leg test. I also think that the bicycle test should be made more equivalent to the running tests. A neck test would also be most appropriate to include in these future tests to come. But first of all it needs to be determined what the main purpose of these tests should be.

Introduktion: Det har tidigare inte gjorts en litteraturöversikt som utvärderat och jämfört de fysiologiska effekterna av bastubad och aerob träning på hjärt- och kärlsystemet. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att sammanställa de fysiologiska effekter gällande hjärt- och kärlparametrar och aerob kapacitet som sker vid bastubad, antingen som enda intervention eller kombinerat med aerob träning, för att redogöra om bastubad kan användas som ett komplement eller alternativ till aerob träning för vuxna män och kvinnor. Metod: En systematisk sökning gjordes i databasen PubMed i oktober 2022 för att identifiera relevanta studier. Randomiserade kontrollerade studier (RCT), icke-randomiserade studier av interventioner (NRSI), samt exponeringsstudier, skrivna på engelska inkluderades. Studiernas risk för bias bedömdes separat och tillsammans av författarna utifrån SBU:s granskningsmallar för RCT, NRSI och exponeringsstudier.  Resultat: Tio studier som undersökte effekterna av bastubad som enskild intervention eller i kombination med aerob träning inkluderades. Dessa bestod av fyra RCT, två NRSI, samt fyra exponeringsstudier. De inkluderade studier hade måttlig till hög risk för bias och innefattade totalt 2614 deltagare som var friska, men även deltagare med sjukdomar som högt blodtryck eller hjärtsvikt. Sju av åtta studier som undersökte utfallsmått relaterade till hjärt- och kärlparametrar, samt fyra av sex studier som undersökte utfallsmått relaterade till aerob kapacitet, påvisade positiva effekter. Slutsats: Resultatet av denna litteraturöversikt indikerar att bastubad medför liknande fysiologiska effekter på hjärt- och kärlsystemet som aerob träning och kan utgöra ett lämpligt komplement eller alternativ till aerob träning för vuxna män och kvinnor. Detta innefattar såväl friska människor, som människor med högt blodtryck och hjärtsvikt.