Abstrakt Konditionsträning aktiverar stora muskelgrupper och ökar aerob och anaerob energiomsättning. Bikarbonat (bi) har stor betydelse för gasutbyte för att konditionsutövare inte ska bli utmattade genom försurning i kroppen. Forskare har därför undersökt om ett tillskott av bikarbonat kan leda till ökad prestation vid konditionsträning. Syftet med studien är att undersöka om bikarbonat kan utöka fysiskt aktiva mäns prestationsförmåga. Vi har använt oss av en randomiserad crossoverstudie. Manliga deltagare (n=13) undersöktes i studien (ålder 27 ± 9, längd 183 ± 8 cm, vikt 81 ± 14 kg). Deltagarna utförde tre Coopertest vid tre separata tillfällen. Studien avsåg att undersöka om prestationen påverkas av bikarbonat (distans, VO2Max), om bikarbonat ökar stegmängd, om bikarbonat gör att deltagare upplever samma ansträngning vid sista minuten av test som placebo (pl) (Borgskala) och om bikarbonat förhöjer pulsen vid sista minut av test. Resultaten visar ingen signifikans för distans bi= 2,95 km och pl= 2,94 km och VO2Max, bi= 54,63 ml/kg/min och pl= 54,45 ml/kg/min (p > 0,05). Hjärtfrekvens visar på en svag trend av signifikans inför sista minut av test bi= 182 slag/min och pl= 180 (p= 0,157). Stegdata visar en trend för höjning av stegmängd bi= 2148 steg och pl= 2112 (p= 0,097). Borgskala visar inte på signifikanta skillnader mellan variablerna bi= 18 och pl= 18 (p > 0,05). Bikarbonatsupplementering visar på somliga trender för utökad hjärtfrekvens och stegmängd vilket med deltagarantal (n=13) visar på att bikarbonat kan påverka kroppen vid löpning. Vi kan inte genom våra resultat bevisa att bikarbonat leder till förbättrad prestation med 0,3 g (bikarbonat) x kg kroppsvikt för fysisk aktiva män.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em></p><p>Syftet var att studera sambandet mellan GIH:s Gångtest och bestämd maximal syreupptagningsförmåga (VO_2max). En av frågeställningarna var om GIH:s Gångtest är ett alternativt test för att försöka predicera maximal syreupptagningsförmåga hos friska fysiskt aktiva unga vuxna.</p><p><em>Metod</em></p><p>I studien ingick 45 fysiskt aktiva personer (26 kvinnor och 19 män) i åldrarna 19-28 år. De två genomförda testerna är GIH:s Gångtest (ett 6-minuters gångtest) och bestämning av maximal syreupptagningsförmåga med löpning på ett motordrivet rullband.</p><p>GIH:s gångtest är ett shytteltest där testpersonen (Tp) går fram och tillbaka på en 50 meter lång sträcka och runda två koner. Tp får gå denna sträcka så många gånger som möjligt under 6 minuter. Vid testets slut mättes maximal gångsträcka, puls och ansträngningsgrad.</p><p>Testet för att bestämma maximal syreupptagningsförmåga utfördes med löpning på ett motordrivet rullband. Under testets första 2 minuter var lutningen på bandet 1 grad. Därefter höjdes lutningen med 1 grad per minut till dess att testpersonen nått sin maximala syreupptagningförmåga, varpå testet avbryts. Var 15 sekund registrerades testpersonens hjärtfrekvens, VO₂ (l/min), VCO₂ (l/min), kroppsvikt/min (ml/kg/min) med hjälp av ett syreupptagningsmätningssystem.</p><p><em>Resultat</em></p><p>Korrelationen mellan gångsträcka och VO_2max för samtliga 45st testpersoner i studien visade <em>r</em> = 0.16. Detta innebär att korrelationen mellan GIH:s Gångtest och maximal syreupptagningsförmåga inte är nämnvärd för detta material på friska fysiskt aktiva unga vuxna mellan 19-28 år. GIH:s Gångtest är således inte ett alternativ för att predicera syreupptagningsförmågan hos denna målgrupp.</p><p><em>Slutsats</em></p><p>GIH:s Gångtest uppvisar en mycket svag korrelation med bestämd maximal syreupptagningsförmåga, för friska fysiskt aktiva unga vuxna.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p><em>Aim</em></p><p>The aim was to correlate the result on GIH:s walk test with the determined maximum oxygen uptake (VO_2max). The question was if GIH:s walk test can be used as an alternative to estimate maximum oxygen uptake in healthy physical active young adults?</p><p><em>Methods</em></p><p>In this study 45 physical active persons (26 women and 19 men) at the age of 19-28 years participated. The two tests that have been carried out are GIH:s walk test ( a 6-minute walk test) and determined maximum oxygen uptake during running on a treadmill.</p><p>GIH:s walk test is a shuttle test in which the participant (P) walks a 50 meters long distance back and forth between two cones. P shall walk this distance as many times as possible during 6 minutes. At the end of the test, maximum walk distance, pulse and rank of effort were measured.</p><p>The test to determine maximum oxygen uptake was performed running on a treadmill. During the first 2 minutes the treadmill was elevated 1 degree. The elevation increased 1 degree every minute until the participant reached her maximum oxygen uptake, whereupon the test was interrupted. Every 15 second the participants heart rate, VO₂(l/min), VCO₂ (l/min), bodyweight/min (ml/kg/min) was registered by means of an online system.</p><p><em>Results</em></p><p>The correlation coefficient between walked distance and VO_2max for all 45 participants in this study was 0.16. This means that the correlation between GIH:s walk test and maximum oxygen uptake is very weak in the present material of healthy physical active young adults between 19-28 years. Thus GIH:s walk test is not an alternative to use for determination of maximum oxygen uptake capacity in this group of persons. </p><p><em>Conclusion</em></p><p>GIH:s walk test prove to have a weak correlation with maximum oxygen uptake, for healthy physical active younger adults.</p>

Background: Running economy is one of the key factors to achieve top performance in endurance events. Little evidence exists for improving running economy using high-intensity interval training while running.   Objectives: The purpose of this study was to examine how HIIT affects running economy and VO2max.   Method: 14 well-trained athletes (age 35 ± 8,9 years, height 175 ± 11,7 cm and weight 69 ± 12,2 kg) were divided into two separate groups (HIIT and Control). HIIT group performed 3 HIIT exercises every week for 4 weeks and Control group continued with their separate training programs consisting of mostly traditional endurance training.   Results: Running economy showed no improvement in HIIT (pre 38,62 and post 38,62 ml/kg/min, p=1.00) but Control improved (pre 45,41 and post 43,37 ml/kg/min, p=0,03). VO2max decreased in HIIT (mean 61,32 to 60,84 ml/kg/min) and in Control (mean 61,99 to 58,47 ml/kg/min).

Syfte och frågeställningar. Syftet med studien var att via ett maximalt och ett submaximalt cykelergometertest (Ekblom-Bak test) ta reda på maximal syreupptagningsförmåga hos relativt friska kvinnor och män i åldern 65 – 78 år, samt att se hur väl det submaximala mätvärdet korrelerade med det direkt uppmätta maximala värdet. Målsättningen var också att jämföra testvärdena mellan två separata förtest och ett eftertest efter en 6 veckors träningsperiod. Frågeställningar: (1) Vilken maximal syreupptagningsförmåga har relativt friska kvinnor och män i åldern 65 – 77 år? (2) Hur väl korrelerar det beräknade VO2max-värdet från det submaximala cykelergometertestet med direkt syreupptagningsmätning från ett maximalt cykelergometertest i den aktuella åldersgruppen. (3)Vad är reliabiliteten för VO2max värdet mellan ett första och ett andra förtest vid submaximalt respektive maximalt cykelergometertest? (4) Förändras VO2max över en träningsperiod på 6 veckor?   Metod. I studien inkluderades 42 relativt friska 65-78 åriga män och kvinnor. Medelvärdet ±SD för hela gruppens ålder var 70,1±3,4 (år), längd 1,7±0,1 (m), vikt 71,7±13,6 (kg), BMI 24,8±3,4, HRmax 160,6±12,9 (slag/min), varav 12st hade högt blodtryck. Två förtest utfördes med en veckas mellanrum följt av ett eftertest efter en träningsperiod på 6 veckor 2 ggr/vecka. Under testtillfällena utfördes ett submaximalt test på cykelergometer samt ett maximalt syreupptagningstest.   Resultat. Medelvärdet för direkt uppmätt VO2max för män (n=21) var 2,68 l/min, 33,4 ml/kg/min, kvinnor (n=21) 1,69 l/min, 27,3 ml/kg/min. Beräknat VO2max med Ekblom Bak test för män (n=21) var 3,28 l/min, 42,3 ml/kg/min, kvinnor (n=21) 1,90 l/min, 34,3 ml/kg/min. Studien visade en stark korrelation mellan EB-testet och direkt uppmätt VO2max (r=0,84), men med en systematisk förskjutning av VO2max-värdet med ca 20 % i enheten l/min för hela gruppen. Reliabiliteten mellan förtest ett och förtest två var mycket god för samtliga tester. Studien visade ingen signifikant skillnad för VO2max-värden över en träningsperiod på 6 veckor.   Slutsats. Denna studie har sammanfattningsvis visat tillförlitliga VO2max värden för äldre kvinnor och män samt en mycket god korrelation, men en viss systematisk förskjutning mellan EB-testet och direkt uppmätt VO2max. Det sågs en god reliabilitet mellan förtesterna. Ingen förändring av VO2max detekterades under träningsperioden. Studieresultaten kan användas till att utveckla en bättre validitet av VO2max-värden under submaximala cykelergometertest för individer i åldersspannet 65-78 år.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att studera sambandet mellan GIH:s Gångtest och bestämd maximal syreupptagningsförmåga (VO2max). En av frågeställningarna var om GIH:s Gångtest är ett alternativt test för att försöka predicera maximal syreupptagningsförmåga hos friska fysiskt aktiva unga vuxna. Metod I studien ingick 45 fysiskt aktiva personer (26 kvinnor och 19 män) i åldrarna 19-28 år. De två genomförda testerna är GIH:s Gångtest (ett 6-minuters gångtest) och bestämning av maximal syreupptagningsförmåga med löpning på ett motordrivet rullband. GIH:s gångtest är ett shytteltest där testpersonen (Tp) går fram och tillbaka på en 50 meter lång sträcka och runda två koner. Tp får gå denna sträcka så många gånger som möjligt under 6 minuter. Vid testets slut mättes maximal gångsträcka, puls och ansträngningsgrad. Testet för att bestämma maximal syreupptagningsförmåga utfördes med löpning på ett motordrivet rullband. Under testets första 2 minuter var lutningen på bandet 1 grad. Därefter höjdes lutningen med 1 grad per minut till dess att testpersonen nått sin maximala syreupptagningförmåga, varpå testet avbryts. Var 15 sekund registrerades testpersonens hjärtfrekvens, VO2 (l/min), VCO2 (l/min), kroppsvikt/min (ml/kg/min) med hjälp av ett syreupptagningsmätningssystem. Resultat Korrelationen mellan gångsträcka och VO2max för samtliga 45st testpersoner i studien visade r = 0.16. Detta innebär att korrelationen mellan GIH:s Gångtest och maximal syreupptagningsförmåga inte är nämnvärd för detta material på friska fysiskt aktiva unga vuxna mellan 19-28 år. GIH:s Gångtest är således inte ett alternativ för att predicera syreupptagningsförmågan hos denna målgrupp. Slutsats GIH:s Gångtest uppvisar en mycket svag korrelation med bestämd maximal syreupptagningsförmåga, för friska fysiskt aktiva unga vuxna. / Abstract Aim The aim was to correlate the result on GIH:s walk test with the determined maximum oxygen uptake (VO2max). The question was if GIH:s walk test can be used as an alternative to estimate maximum oxygen uptake in healthy physical active young adults? Methods In this study 45 physical active persons (26 women and 19 men) at the age of 19-28 years participated. The two tests that have been carried out are GIH:s walk test ( a 6-minute walk test) and determined maximum oxygen uptake during running on a treadmill. GIH:s walk test is a shuttle test in which the participant (P) walks a 50 meters long distance back and forth between two cones. P shall walk this distance as many times as possible during 6 minutes. At the end of the test, maximum walk distance, pulse and rank of effort were measured. The test to determine maximum oxygen uptake was performed running on a treadmill. During the first 2 minutes the treadmill was elevated 1 degree. The elevation increased 1 degree every minute until the participant reached her maximum oxygen uptake, whereupon the test was interrupted. Every 15 second the participants heart rate, VO2 (l/min), VCO2 (l/min), bodyweight/min (ml/kg/min) was registered by means of an online system. Results The correlation coefficient between walked distance and VO2max for all 45 participants in this study was 0.16. This means that the correlation between GIH:s walk test and maximum oxygen uptake is very weak in the present material of healthy physical active young adults between 19-28 years. Thus GIH:s walk test is not an alternative to use for determination of maximum oxygen uptake capacity in this group of persons.  Conclusion GIH:s walk test prove to have a weak correlation with maximum oxygen uptake, for healthy physical active younger adults.

Bakgrund: Det finns flertalet modeller av pulsklockor på marknaden med funktioner som skall kunna uppskatta individens maximala syreupptagningsförmåga. En av dessa modeller är Polar Vantage V, som enligt tillverkaren kan uppskatta individens VO2max genom funktionen”konditionstest”. Testet utförs genom ett fem minuters vilotest. Testvärdet beräknas sedan från hjärtfrekvens samt personliga faktorer. Syfte: Studien jämförde Polar Vantage V uppskattade testvärde med en direkt mätning av VO2max, med frågeställningen om detta test var pålitligt och användbart i praktiken. Metod: En experimentell studiedesign användes som inkluderade 11 män samt 5 kvinnor som deltagare (N=16). Alla deltagare utförde Polar Vantage V’s konditionstest i vila, för att sedan utföra en maximal prestation utfört på löpband. För mätning av VO2max användes ergospirometri-systemet Jaeger®Vyntus CPX med halvmask. Resultat:Kendall Tau-b test visade signifikant starkt positivt samband mellan Vantage V’s testvärde och VO2max från Vyntus CPX. Wilcoxon Signed Rank test visade ingen signifikant skillnad mellan testvärdet (grupp medelvärde) från Vantage V och Vyntus CPX. Slutsats: På grund av stora individuella skillnader i testvärdet mätt med ”Konditionstestet” från Vantage V, bör individen tolka resultatet med aktsamhet. Vantage V’s ”Konditionstest” verkar emellertid kunna ge en bra uppskattning av VO2max på gruppnivå för friska vuxna i 20-36 års ålder. / Background: There are several models of fitness devices on the market with functions that claims to have the capability to estimate the capacity of a individuals maximum oxygen uptake. One of these models is the Polar Vantage V fitness watch, which according to the manufacturer can estimate the VO2max through the function "Fitness test". The test is performed through a five-minute rest test. The test result is then calculated thru various variables such as the individuals resting heart rate and personal factors. Purpose: To assess the estimated test value of the Polar Vantage V “Fitness test” with a direct measurement of VO2max, with the research question whether this test was valid and useful in practice. Method: This study used an experimental design and included 11 men and 5 women as participants (N = 16). All participantsfirst performed the Polar Vantage V's “Fitness test”, then proceeded to perform a maximum performance using a treadmill. For measurement of VO2max, the cardiopulmonary exercisetesting system Jaeger®Vyntus CPX with half mask was used. Results: Kendall Tau-b test presented a significant strong positive relationship between Vantage V’s “Fitness test” and VO2max -value from the Vyntus CPX. The Wilcoxon Signed Rank test presented a nonsignificant difference between the test value (group mean value) from Vantage V “Fitness test”and VO2max from Vyntus CPX. Conclusion: Due to large individual differences in the test value measured by the "Fitness test" from Vantage V, one should interpret the test-result with care. However, the Vantage V "Fitness test" seems to be able to provide a good estimate of theVO2max at group level in healthy adults aged between 20-36.

Syfte: Att undersöka om pass med fysisk aktivitet i Värnamo kommuns hälsoutbildning ger någon effekt på deltagarnas senare aktivitetsnivå och subjektiva hälsa samt om deltagarnas syreupptagningsförmåga förändrats sedan utbildningen och om detta i så fall kan kopplas till den sänkta sjukfrånvaron. Metod: En enkätundersökning till samtliga individer som gått utbildningen och som fortfarande arbetar i någon av kommunens förvaltningar samt ett cykelkonditionstest som genomfördes av en mindre del av utbildningens deltagare. Resultat: Ingen korrelation kunde ses mellan vilket år utbildningen genomfördes (och därmed om fysisk aktivitet ingick praktiskt i utbildningen) och den subjektiva hälsan. Ett statistiskt signifikant samband kunde ses mellan utbildningsår och om deltagaren helt eller delvis nådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. På gruppnivå kunde ingen effekt på syreupptagningsförmågan identifieras mellan något av de tre testtillfällena och inget samband kunde ses med den sänkta sjukfrånvaron. Slutsats: Studien kunde inte visa att tillägg av fysisk aktivitet i utbildningen ger någon effekt på deltagarnas senare aktivitetsnivå eller subjektiva hälsa. Vad deltagarnas minskade sjukfrånvaro beror på går inte att utläsa från denna studie. Den subjektiva hälsan och den fysiska aktiviteten, i den mån dessa faktorer kunde utläsas, samt syreupptagningsförmågan verkar inte vara anledningen. / Aims: To examine if sessions of physical activity in Värnamo Municipality health education has any effect on the participant´s subsequent activity level and subjective health, and if the participants oxygen uptake changed after the education and if so, can this be linked to the reduced absenteeism. Methods: A questionnaire to all individuals who have taken the course and who still work in any of the municipal administrations and a cycle ergometer test conducted by a small group of the participants of the education. Results: No correlation was seen between the year the education was conducted (and thus if physical activity was included practicaly in the education) and the subjective health. A statistical significant association could be seen between education year and if the participant fully or partially reached the recommendations for physical activity. No influence on oxygen uptake could be identified at group level between any of the three test sessions and no correlation could be seen with the reduced sick leave. Conclusion: The study could not show that the adding of physical activity to the education gives any effect to the participants subsequent activity level or subjective health. What the participants reduced sick leave depends on can not be determined from this study. The perceived health and physical activity, to the extent that these factors could be evaluated, and oxygen uptake does not seem to be the reason.

Background: Floorball is a sport where not a lot of research have been done, it is a young sport and up until now it has only been played in Europe. The sport is in present days growing rapidly in popularity and is expanding worldwide. Because of the lack of research coaches have little knowledge regarding VO2max testing within the sport. Aim: The aim of the study was to compare results of both a 30-15 intermittent fitness test (IFT) and a 20-meter shuttle test (beep test) and see if there is a difference between estimated VO2max for athletes playing floorball. The hypothesis was that because the 30-15IFT mimics the movement pattern of floorball more than the beep test does, athletes playing this sports should score a higher result in the 30-15IFT. Methods: The study was done on fifteen sub-elite floorball players (8 male and 7 female) aged 20.6 years ± SD 3.5. The test persons performed two aerobic fitness tests, Beep test and 30-15IFT. The beep test consists of a number of 20 meter shuttle runs with increased speeds every minute and the 30-15IFT consists of 30 seconds of running followed by 15 seconds of rest with increased running speed every 45 seconds. A paired sample t-test was used to compare the estimated VO2max results of both tests. Results: Results show that 66% test persons scored a higher result in the 30-15IFT compared to the beep test. However, there was no statistical difference between the two tests.  The players scored a mean value of 48.3 ml/kg/min ± 3.8 during the 30-15IFT and 45.4 ml/kg/min during the beep test ± 5.9, p=0.06 Conclusion: The 30-15IFT is equally as good as the beep test at estimating VO2max in floorball players. A factor that might have affected the results was that the formula for calculating VO2max in the beep test does not take age and weight into consideration while the formula for the 30-15IFT does. In the future, work should be done at “constructing” a new formula for the beep test.

Expertise and training in fine motor skills has been associated with changes in brain structure, function, and connectivity. Fewer studies have explored the neural effects of athletic activities that do not seem to rely on precise fine motor control (e.g., distance running). Here, we compared resting-state functional connectivity in a sample of adult male collegiate distance runners (n = 11; age = 21.3 +/- 2.5) and a group of healthy age matched non-athlete male controls (n = 11; age = 20.6 +/- 1.1), to test the hypothesis that expertise in sustained aerobic motor behaviors affects resting state functional connectivity in young adults. Although generally considered an automated repetitive task, locomotion, especially at an elite level, likely engages multiple cognitive actions including planning, inhibition, monitoring, attentional switching and multi-tasking, and motor control. Here, we examined connectivity in three resting-state networks that link such executive functions with motor control: the default mode network (DMN), the frontoparietal network (FPN), and the motor network (MN). We found two key patterns of significant between-group differences in connectivity that are consistent with the hypothesized cognitive demands of elite endurance running. First, enhanced connectivity between the FPN and brain regions often associated with aspects of working memory and other executive functions (frontal cortex), suggest endurance running may stress executive cognitive functions in ways that increase connectivity in associated networks. Second, we found significant anti-correlations between the DMN and regions associated with motor control (paracentral area), somatosensory functions (post-central region), and visual association abilities (occipital cortex). DMN deactivation with task-positive regions has been shown to be generally beneficial for cognitive performance, suggesting anti-correlated regions observed here are engaged during running. For all between-group differences, there were significant associations between connectivity, self-reported physical activity, and estimates of maximum aerobic capacity, suggesting a dose-response relationship between engagement in endurance running and connectivity strength. Together these results suggest that differences in experience with endurance running are associated with differences in functional brain connectivity. High intensity aerobic activity that requires sustained, repetitive locomotor and navigational skills may stress cognitive domains in ways that lead to altered brain connectivity, which in turn has implications for understanding the beneficial role of exercise for brain and cognitive function over the lifespan.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan kondition och personlighetsdrag. Sekundära ändamål var att vidare undersöka hur sambandet ser ut vid indelning av kön, samt undersöka sambandet mellan självuppskattat rörelsemönster och personlighetsdrag. Studiens frågeställningar var följande: 1) Finns det ett samband mellan beräknad maximal syreupptagningsförmåga och femfaktormodellens personlighetsdrag hos gymnasieelever? 2) Vid ett hypotetiskt samband mellan beräknad VO2max och femfaktormodellens personlighetsdrag, hur ser sambandet ut vid indelning av kön? 3) Finns det ett samband mellan självuppskattat rörelsemönster och femfaktormodellens personlighetsdrag hos gymnasieelever? Metod Studiepopulationen bestod av totalt 74 gymnasieelever i ett åldersspann mellan 15-18 år, varav 39 var män och 35 var kvinnor. Deltagarna fick fylla i en enkät om ålder, kön, längd, vikt och rökvanor samt om rörelsevanor. I samband med detta genomgick deltagarna personlighetstestet Big Five Inventory, ett test som skattar personlighetsdragen Öppenhet (Ö), Samvetsgrannhet (S), Utåtriktning (U), Vänlighet (V) och Neuroticism (N) utifrån Femfaktormodellen. VO2max beräknades genom att deltagarna fick springa ett 2,4 km cooper test i skolan under deras idrottslektion. All data utvärderades genom att utföra sambandsanalyser mellan personlighetsdrag och VO2max samt övriga variabler från enkäten. Resultat På helgrupp visades en tendens till att ju mindre av personlighetsdraget N deltagarna hade desto högre var deras beräknade VO2max (r:-0,225, p:0,054). Ett signifikant samband hittades mellan S och självskattad vardagsmotion på helgrupp (r:0,31, p:0,009). Kvinnorna uppvisade ett signifikant samband mellan Ö och beräknat VO2max (r:-0,339, p:0,047). Slutsats Resultaten tyder på ett samband mellan personlighetsdrag och VO2max samt rörelsemönster men att sambandet skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Generella slutsatser är att män och kvinnor som skattar lågt i N och kvinnor som skattar lågt i Ö har mer sannolikt ett högre beräknat VO2max än de som skattar högt. Hög skattning i S verkar tyda på ökad vardagsmotion. Det krävs fler studier med mer precision inom ämnet för att bekräfta eller avfärda eventuella samband.