Syfte och frågeställning Föreliggande studies syfte var att jämföra den mobila syreupptagningsutrustningen Oxycon Mobile [OM] vid rodd på roddergometer vid mätningar inomhus och utomhus. Frågeställningen var om OM visar jämförbara värden mellan inomhus- och utomhusmätning vid standardiserad arbetsform.   Metod Sju manliga roddare från nationell och internationell elit rodde vid två tillfällen 4x4 minuter med stegrande belastning (+30 W) på submaximal (SMx) belastning följt av 4 minuter maximal belastning (Mx) på roddmaskinen Concept 2 modell D. Testtillfället inomhus genomfördes i välventilerad lokal och utomhus genomfördes testet under tak med tre öppna väggar med temperatur 20,5 ± 0,9 respektive 15,3 ± 1,9° C och luftfuktighet 50,2 ± 7,5 respektive 61,0 ± 8,5 %. För att mer likna rodd utomhus på vattnet simulerade en fläkt den fartvind som uppstår vid rodd på vattnet. Syreupptagning (VO2), respiratorisk kvot (RER), ventilation (VE), hjärtfrekvens, takt och skattad ansträngning i ben och andning på Borg skala (RPE) mättes. Blodprov togs för analys av mjölksyra.   Resultat Ingen signifikant skillnad i VO2 (0,7 % högre på SMx och 0,2 % lägre på Mx vid mätning utomhus jämfört med inomhus) eller VE (1,3 % lägre på SMx och 0,6 % lägre på Mx vid mätning utomhus jämfört med inomhus) på någon belastningsnivå sågs mellan testet inomhus mot utomhus. RER visade signifikanta lägre skillnader (p<0,05) på de två första SMx belastningarna och på Mx (3,9 på SMx och 3,8 % på Mx). Inga signifikanta skillnader på hjärtfrekvens, takt eller mjölksyra på SMx eller på Mx sågs.   Slutsats Gruppens medelvärden visar på jämförbara värden av VO2 vid låg till medelintensivt arbete och under maximal intensitet. Dock visar resultaten en variation i VO2 med en spridning av skillnaderna mellan test inomhus och utomhus från 3,3 % lägre till 6,4 % högre på SMx och 3,9 % lägre till 5,0 % högre på Mx vid mätning utomhus jämfört med inomhus. Signifikanta lägre skillnader på RER vid låga belastningar gör att RER inte är jämförbart och vid beräkningar av energisubstrat kan felaktiga slutsatser dras. Vid testning av elitaktiva står den enskilde individens resultat i centrum. Det är då av stor vikt att även små prestationsökningar som krävt en lång tids träning att uppnå uppmärksammas och utvärderas. / Aim The aim of the present study was to compare the measurements of oxygen consumption from the portable system Oxycon Mobile [OM] between rowing on the rowing ergometer indoors and outdoors. The question at issue was whether OM is showing comparable values between measurements indoor and outdoor at a standardized way of working.    Method Seven male national and international level rowers rowed twice 4 x 4 minutes with increased workload (+ 30 W) at submaximal workload (SMx) followed by 4 minutes maximum load (Mx) on the rowing machine, Concept 2 model D. Indoor test was conducted in a well-ventilated room. The outdoor test was conducted under a roof with three open walls, temperature 20.5 ± 0.9 respectively 15.3 ± 1.9 ° C and humidity 50.2 ± 7.5 respectively 61.0 ± 8.5%. To more resemble rowing outdoors on water a fan simulated the air resistance that occurs when rowing on the water. Oxygen uptake (VO2), respiratory rate (RER), ventilation (VE), heart rate, stroke rate and rate of perceived exertion in legs and breathing on Borg´s RPE-scale (RPE) were measured. Blood samples were drawn for analysis of lactate.   Results No significant difference was seen between the test indoors to outdoors in VO2 (0.7% higher at SMx and 0.2% lower at Mx outdoor compared to indoor measurement) or VE (1.3% lower at SMx and 0.6% lower at Mx outdoor compared to indoor measurement) at any level of workload. RER showed significant lower differences (p < 0.05) on the first two SMx loads and Mx (3.9 at SMx and 3.8% at Mx). No significant differences in heart rate, stroke rate or lactate at SMx and Mx was found,   Conclusions The means show comparable values of VO2 at low to moderate intensity work and during maximal intensity. However, the results show a variation in VO2 with differences between test indoors and outdoors from 3.3% lower to 6.4% higher at SMx and 3.9% lower to 5.0% higher on Mx outdoor compared to indoor measurement. Significant lower differences in RER at low workloads makes RER not comparable and it can led to incorrect conclusions when calculating energy substrates. When testing elite athletes the focus is on the individual result of the athlete. It is therefore of great importance that even small increases in performance that required a long period of training to achieve the observed and evaluated.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka effekterna av ett längre uppehåll från tobaks- och nikotinbruk på maximal aerob effekt och energiomsättning under submaximalt arbete hos regelbundet snusande personer.   Metod 23 snusare (18 män, 5 kvinnor) undersöktes före och efter >6 veckors uppehåll från snus (SSP). Försökspersonerna genomförde ett stegrande submaximalt arbete på cykelergometer, ett maximalt löptest och ett uthållighetsarbete bestående av 60 minuter cykling på 50 % av VO2max. Syreupptag (VO2), ventilation (VE), subjektivt skattad ansträngning på Borgs RPE-skala (RPE), hjärtfrekvens (HF) och blodtryck (BT) mättes. Blodprov togs för analys av kotinin, laktat [HLa], blodglukos och fria fettsyror (FFA) i vila och under arbete.   Resultat Submaximalt VO2 och energiomsättning påverkades inte av >6 veckors uppehåll från snus. VE, respiratorisk kvot (RQ), blodglukos och RPE var oförändrade under det stegrande submaximala arbetet. Post-SSP sågs däremot en viss förändring i koncentrationen av [HLa], genom signifikant lägre [HLa] under den sista arbetsbelastningen (7,61 ± 3,01 resp. 7,18 ± 2,95 mmol/l, p<0,05). HF och BT var signifikant lägre vid alla submaximala arbetsbelastningar. Genomsnittlig löptid i det maximala testet, uppnått maximalt syreupptag (VO2max), maximal HF och [HLa] var i princip identiska före och efter uppehåll från snus. Under långtidsarbetet var FFA, HF och BT signifikant lägre och det fanns en tendens till lägre ventilatorisk drift post-SSP. Det fanns ingen signifikant påverkan på övriga mätningar under långtidsarbetet. Andra observerade fysiologiska förändringar var viktökning (1,5 ± 1,6 kg, p<0,01) och sänkt HF i vila (61 ± 9 slag/min pre-SSP, 55 ± 8 slag/min post-SSP, p<0,05).   Slutsats Syreupptagning vid submaximalt aerobt arbete som involverar stora muskelgrupper påverkas inte av ett längre uppehåll från regelbundet snusbruk. VO2max och maximal aerob prestationsförmåga var oförändrade. Exponering för snus kan ha en viss inverkan på metabolismen under arbete, vilket främst visades genom lägre koncentrationer av FFA post-SSP. / The aim of the present study was to examine the effects of a prolonged cessation from tobacco and nicotine on maximal aerobic power and energy metabolism during submaximal exercise in regular snuff users.   Methods 23 snuff users (18 men, 5 women) were investigated before and after a >6 week snuff cessation period (SCP). Participants performed a submaximal graded exercise test on cycle ergometer, a maximal running test and a prolonged aerobic endurance test consisting of 60 minutes cycling on 50 % of VO2max. Measurements of oxygen uptake (VO2), ventilation (VE), rate of perceived exertion on Borg´s RPE-scale (RPE), heart rate (HR) and blood pressure (BP) were obtained. Blood samples were drawn for analysis of cotinine, lactate [HLa], blood glucose, and free fatty acids (FFA) at rest and during exercise.   Results Submaximal VO2 and energy expenditure were not affected by >6 weeks of withdrawal from snus. VE, respiratory exchange ratio (RER), blood glucose and RPE during submaximal graded exercise test remained unchanged. However, post-SCP a small change was observed in the [HLa] concentration, due to a significantly lower [HLa] at the final stage in the test (7.61 ± 3.01 and 7.18 ± 2.95 mmol/l, respectively, p<0.05). HR and BP were significantly reduced at all submaximal work rates. Mean time to exhaustion during the maximal running test, maximal oxygen uptake (VO2max), maximal HR and [HLa] were almost identical before and after SCP. Significantly lower values of FFA, HR and BP, and a tendency towards lower ventilatory drift during prolonged submaximal exercise were observed post-SCP. No changes were observed on any other measurements during the prolonged exercise test. Other physiological changes were weight gain (1.5 kg ± 1.6 kg, p<0.01) and decreased HR (61 ± 9 beats/min pre-SCP, 55 ± 8 beats/min post-SCP, p<0.05) at rest.   Conclusions Oxygen uptake in submaximal aerobic exercise with large muscle groups is not affected by a prolonged cessation from regular snuff dipping. VO2max and maximal aerobic performance is unchanged. Exposure to snus may have some influence on the metabolism during exercise, mainly characterized by lower concentrations of FFA post-SCP.

Background: Floorball is a sport where not a lot of research have been done, it is a young sport and up until now it has only been played in Europe. The sport is in present days growing rapidly in popularity and is expanding worldwide. Because of the lack of research coaches have little knowledge regarding VO2max testing within the sport. Aim: The aim of the study was to compare results of both a 30-15 intermittent fitness test (IFT) and a 20-meter shuttle test (beep test) and see if there is a difference between estimated VO2max for athletes playing floorball. The hypothesis was that because the 30-15IFT mimics the movement pattern of floorball more than the beep test does, athletes playing this sports should score a higher result in the 30-15IFT. Methods: The study was done on fifteen sub-elite floorball players (8 male and 7 female) aged 20.6 years ± SD 3.5. The test persons performed two aerobic fitness tests, Beep test and 30-15IFT. The beep test consists of a number of 20 meter shuttle runs with increased speeds every minute and the 30-15IFT consists of 30 seconds of running followed by 15 seconds of rest with increased running speed every 45 seconds. A paired sample t-test was used to compare the estimated VO2max results of both tests. Results: Results show that 66% test persons scored a higher result in the 30-15IFT compared to the beep test. However, there was no statistical difference between the two tests.  The players scored a mean value of 48.3 ml/kg/min ± 3.8 during the 30-15IFT and 45.4 ml/kg/min during the beep test ± 5.9, p=0.06 Conclusion: The 30-15IFT is equally as good as the beep test at estimating VO2max in floorball players. A factor that might have affected the results was that the formula for calculating VO2max in the beep test does not take age and weight into consideration while the formula for the 30-15IFT does. In the future, work should be done at “constructing” a new formula for the beep test.