<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em></p><p>Syftet var att studera sambandet mellan GIH:s Gångtest och bestämd maximal syreupptagningsförmåga (VO_2max). En av frågeställningarna var om GIH:s Gångtest är ett alternativt test för att försöka predicera maximal syreupptagningsförmåga hos friska fysiskt aktiva unga vuxna.</p><p><em>Metod</em></p><p>I studien ingick 45 fysiskt aktiva personer (26 kvinnor och 19 män) i åldrarna 19-28 år. De två genomförda testerna är GIH:s Gångtest (ett 6-minuters gångtest) och bestämning av maximal syreupptagningsförmåga med löpning på ett motordrivet rullband.</p><p>GIH:s gångtest är ett shytteltest där testpersonen (Tp) går fram och tillbaka på en 50 meter lång sträcka och runda två koner. Tp får gå denna sträcka så många gånger som möjligt under 6 minuter. Vid testets slut mättes maximal gångsträcka, puls och ansträngningsgrad.</p><p>Testet för att bestämma maximal syreupptagningsförmåga utfördes med löpning på ett motordrivet rullband. Under testets första 2 minuter var lutningen på bandet 1 grad. Därefter höjdes lutningen med 1 grad per minut till dess att testpersonen nått sin maximala syreupptagningförmåga, varpå testet avbryts. Var 15 sekund registrerades testpersonens hjärtfrekvens, VO₂ (l/min), VCO₂ (l/min), kroppsvikt/min (ml/kg/min) med hjälp av ett syreupptagningsmätningssystem.</p><p><em>Resultat</em></p><p>Korrelationen mellan gångsträcka och VO_2max för samtliga 45st testpersoner i studien visade <em>r</em> = 0.16. Detta innebär att korrelationen mellan GIH:s Gångtest och maximal syreupptagningsförmåga inte är nämnvärd för detta material på friska fysiskt aktiva unga vuxna mellan 19-28 år. GIH:s Gångtest är således inte ett alternativ för att predicera syreupptagningsförmågan hos denna målgrupp.</p><p><em>Slutsats</em></p><p>GIH:s Gångtest uppvisar en mycket svag korrelation med bestämd maximal syreupptagningsförmåga, för friska fysiskt aktiva unga vuxna.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p><em>Aim</em></p><p>The aim was to correlate the result on GIH:s walk test with the determined maximum oxygen uptake (VO_2max). The question was if GIH:s walk test can be used as an alternative to estimate maximum oxygen uptake in healthy physical active young adults?</p><p><em>Methods</em></p><p>In this study 45 physical active persons (26 women and 19 men) at the age of 19-28 years participated. The two tests that have been carried out are GIH:s walk test ( a 6-minute walk test) and determined maximum oxygen uptake during running on a treadmill.</p><p>GIH:s walk test is a shuttle test in which the participant (P) walks a 50 meters long distance back and forth between two cones. P shall walk this distance as many times as possible during 6 minutes. At the end of the test, maximum walk distance, pulse and rank of effort were measured.</p><p>The test to determine maximum oxygen uptake was performed running on a treadmill. During the first 2 minutes the treadmill was elevated 1 degree. The elevation increased 1 degree every minute until the participant reached her maximum oxygen uptake, whereupon the test was interrupted. Every 15 second the participants heart rate, VO₂(l/min), VCO₂ (l/min), bodyweight/min (ml/kg/min) was registered by means of an online system.</p><p><em>Results</em></p><p>The correlation coefficient between walked distance and VO_2max for all 45 participants in this study was 0.16. This means that the correlation between GIH:s walk test and maximum oxygen uptake is very weak in the present material of healthy physical active young adults between 19-28 years. Thus GIH:s walk test is not an alternative to use for determination of maximum oxygen uptake capacity in this group of persons. </p><p><em>Conclusion</em></p><p>GIH:s walk test prove to have a weak correlation with maximum oxygen uptake, for healthy physical active younger adults.</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att studera sambandet mellan GIH:s Gångtest och bestämd maximal syreupptagningsförmåga (VO2max). En av frågeställningarna var om GIH:s Gångtest är ett alternativt test för att försöka predicera maximal syreupptagningsförmåga hos friska fysiskt aktiva unga vuxna. Metod I studien ingick 45 fysiskt aktiva personer (26 kvinnor och 19 män) i åldrarna 19-28 år. De två genomförda testerna är GIH:s Gångtest (ett 6-minuters gångtest) och bestämning av maximal syreupptagningsförmåga med löpning på ett motordrivet rullband. GIH:s gångtest är ett shytteltest där testpersonen (Tp) går fram och tillbaka på en 50 meter lång sträcka och runda två koner. Tp får gå denna sträcka så många gånger som möjligt under 6 minuter. Vid testets slut mättes maximal gångsträcka, puls och ansträngningsgrad. Testet för att bestämma maximal syreupptagningsförmåga utfördes med löpning på ett motordrivet rullband. Under testets första 2 minuter var lutningen på bandet 1 grad. Därefter höjdes lutningen med 1 grad per minut till dess att testpersonen nått sin maximala syreupptagningförmåga, varpå testet avbryts. Var 15 sekund registrerades testpersonens hjärtfrekvens, VO2 (l/min), VCO2 (l/min), kroppsvikt/min (ml/kg/min) med hjälp av ett syreupptagningsmätningssystem. Resultat Korrelationen mellan gångsträcka och VO2max för samtliga 45st testpersoner i studien visade r = 0.16. Detta innebär att korrelationen mellan GIH:s Gångtest och maximal syreupptagningsförmåga inte är nämnvärd för detta material på friska fysiskt aktiva unga vuxna mellan 19-28 år. GIH:s Gångtest är således inte ett alternativ för att predicera syreupptagningsförmågan hos denna målgrupp. Slutsats GIH:s Gångtest uppvisar en mycket svag korrelation med bestämd maximal syreupptagningsförmåga, för friska fysiskt aktiva unga vuxna. / Abstract Aim The aim was to correlate the result on GIH:s walk test with the determined maximum oxygen uptake (VO2max). The question was if GIH:s walk test can be used as an alternative to estimate maximum oxygen uptake in healthy physical active young adults? Methods In this study 45 physical active persons (26 women and 19 men) at the age of 19-28 years participated. The two tests that have been carried out are GIH:s walk test ( a 6-minute walk test) and determined maximum oxygen uptake during running on a treadmill. GIH:s walk test is a shuttle test in which the participant (P) walks a 50 meters long distance back and forth between two cones. P shall walk this distance as many times as possible during 6 minutes. At the end of the test, maximum walk distance, pulse and rank of effort were measured. The test to determine maximum oxygen uptake was performed running on a treadmill. During the first 2 minutes the treadmill was elevated 1 degree. The elevation increased 1 degree every minute until the participant reached her maximum oxygen uptake, whereupon the test was interrupted. Every 15 second the participants heart rate, VO2 (l/min), VCO2 (l/min), bodyweight/min (ml/kg/min) was registered by means of an online system. Results The correlation coefficient between walked distance and VO2max for all 45 participants in this study was 0.16. This means that the correlation between GIH:s walk test and maximum oxygen uptake is very weak in the present material of healthy physical active young adults between 19-28 years. Thus GIH:s walk test is not an alternative to use for determination of maximum oxygen uptake capacity in this group of persons.  Conclusion GIH:s walk test prove to have a weak correlation with maximum oxygen uptake, for healthy physical active younger adults.

Bakgrund: 6-minuters gångtest (engelska: 6 minute walk test, 6MWT) är ett test som används vid mätning av fysisk kapacitet hos patienter med nedsatt lungfunktion och hjärtsjukdom. Testet är studerat vad gäller inlärningseffekt, dock saknas kunskap om målsättningars betydelse vid 6MWT. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur målsättningar påverkar gångsträcka vid upprepade 6MWT. Metod: Studien hade en experimentell design med kontrollerad intervention och randomiserad fördelning till interventions- och kontrollgrupp. Trettio deltagare (20-38 år) rekryterades via ett bekvämlighetsurval. Studiens testdata i form av gångsträcka, målsättning, self-efficacy samt utfallsförväntningar samlades in vid två testtillfällen per deltagare genom utföranden av standardiserade 6MWT. Resultat: En signifikant skillnad (p&gt;0,05) förelåg både inom och mellan grupperna. Korrelationsanalyser visade på en signifikant korrelation mellan self-efficacy och ökad gångsträcka, men ingen korrelation mellan målsättningar eller utfallsförväntningar och ökad gångsträcka. Slutsats: Det sammanställda resultatet indikerar att interventionen har en påverkan på gångsträcka vid 6MWT, med det är fortfarande oklart vilka andra oberoende variabler eller externa faktorer som kan ha påverkat. Ytterligare studier krävs för att kunna generalisera resultatet till vald population.

Sammanfattning Syfte: Syftet med studien var att undersöka om patienter som har kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL, efter deltagande i KOL-skola under sju veckor blir mer aktiva i sin vardag och ökar sin fysiska aktivitetsnivå samt relatera detta till förbättring i livskvalitet och fysisk kapacitet. Frågeställningarna var om det efter 7 veckors KOL-skola går att se en förbättring av den fysiska aktivitetsnivån mätt med accelerometer samt om fysisk kapacitet och prestationsförmåga förbättras mätt med 6-minuters gångtest? Kan det även visa på förändring i aktiviteter i dagliga livet, ADL (Aktiviteter i dagliga livet) och livskvalitet mätt med Eq5d samt minska upplevda besvär vid KOL mätt med CCQ- Chronic COPD Questionaire? Metod: Studien är en kvantitativ prospektiv cohort studie. Deltagarna i studien bestod av 25 patienter , kvinnor och män i åldrarna 45-90 år, med KOL i stadie 1-4. Patienterna deltog i en multidisciplinär KOL-skola under sju veckors tid med undervisning om KOL samt träning för kondition och styrka vid 12 tillfällen. Deltagarna utvärderades med accelerometer- en typ av rörelsemätare som mäter aktivitet i tre olika plan, 6-minuters gångtest, CCQ-chronic COPD questionnaire och Eq5ds hälsobarometer (0-100mm). Samtliga tester utfördes före och efter deltagandet i KOL-skolan. Accelerometermätningen skedde en vecka före starten samt en vecka efter avslut. Resultat: Ingen signifikant förbättring kunde visas gällande fysisk aktivitetsnivå, steg/dag (N.S p=0,330), stillasittande tid (N.S p=0,055), perioder av stillasittande (N.S p=0,875). Den fysiska kapaciteten, prestationsförmågan mätt med 6-minuters gångtest ökade signifikant med i snitt 60 meter (p=0,0002). ADL och livskvalitet mätt med Eq5ds hälsobarometer visade på signifikant förbättring från i snitt 56 mm före till 64 mm efter KOL-skolan (p=0,022) och patienterna skattade sina besvär 0,29 poäng mindre efter deltagandet från i snitt 2,32 till 2,03 poäng av maxpoäng 6,0 (p=0,046). Slutsats: Efter deltagandet i KOL-skolan under 7 veckor kunde studien påvisa en signifikant ökning i gångsträcka samt att patienterna skattade lägre besvär av andfåddhet vid fysiskt krävande aktiviteter. Patienterna förbättrade sitt psykiska välmående. Dock kunde ingen signifikant ökning i aktivitetsnivå, steg/dag påvisas men en tendens till att patienterna var mindre stillasittande kunde ses. / Abstract Aim: The aim of this study was to investigate if patients with chronic obstructive lung disease after seven weeks of pulmonary rehabilitation increased their activity in daily life and their physical activity level and relate this to increase in quality of life and physical capacity. The questions asked was if seven weeks of pulmonary rehabilitation could lead to an increase in physical activity level measured with accelerometer and if physical capacity and performance would increase measured with 6-minutes walking distance? Can this also lead to a change in ADL and quality of life measured with the Eq5d-questionaire and decrease the patient’s perceived inconvenience in COPD measured with CCQ? Method: The study is a quantitative prospective study. There were 25 participants in the study. Men and women in the ages 45-90 years, all diagnosed with COPD stage 1-4. All patients participated in a multidisciplinary rehabilitation during seven weeks including information about COPD and fitness- and strength training during 12 occasions. The participants were evaluated with accelerometer- a device that measures movement in three dimensions, 6-minutes walking distance, CCQ-chronic COPD questionnaire and Eq5d- health barometer (0-100mm). All evaluation was made before and after participating in pulmonary rehabilitation. Measurements with the accelerometers was made one week before the rehabilitation started and one week after it finished. Results: No significant improvements were found regarding physical activity level, step counts/day (N.S p=0.330), sedentary time (N.S p=0.055), periods of sedentary bouts (N.S p=0.875). Physical capacity and performance measured with 6-minutes walking distance showed a significant increase, on average 60 meters (p=0.0002). ADL and quality of life measured with Eq5d health barometer showed a significant improvement in average 56 mm before to 64 mm after participating in pulmonary rehabilitation (p=0.022) and the patients evaluated their perceived inconvenience 0.29 points less, from 2.32 to 2.03 points of a maximum score of 6.0 (p=0.046). Conclusions: After participating in pulmonary rehabilitation for 7 weeks the study could show a significant increase regarding walking distance and less perceived inconvenience from breathlessness at physical demanding activity. The patients increased their mental wellbeing but showed no significant increase regarding activity level or step counts/day, although a tendency that the patient were less sedentary could be seen.

Syfte: att undersöka om resultatet vid 6-minuters gångtest (6MWT) påverkades av ökad grad av uppmuntran. Metod: 30 friska personer ≥60 år rekryterades via bekvämlighetsurval. Alla testpersoner genomförde tre 6MWT. Första testet var en försöksomgång. Ett test (test A) utfördes med standardiserad uppmuntran enligt American Thoracic Society(ATS). Ett test (test B) utfördes med ökad grad av uppmuntran. Variabler som undersöktes var gångsträcka, arbetspuls och upplevd ansträngningsgrad enligt Ratings of Percieved Exertion, Borgs-RPE-skala (6-20). Resultat: Av de 30 testpersonerna gick 19 personer (63 %) längre när ökad grad av uppmuntran gavs.  Medelvärdet för gångsträcka vid test A var 580 ±56 meter och vid test B 592 ±64 meter (p=0,01). Medelvärdet för puls vid test A var 116 ±15 slag/minut och vid test B 119 ±17 slag/minut (p=0,103).  Medianvärdet för upplevd ansträngning enligt Borgs-RPE-skala vid test A och test B var 13. Högsta/lägsta skattning var 18/8 vid både test A och test B med interkvartilavstånd 2,0 för test A och 3,3 för test B (p=0,12). Slutsats: Resultaten tyder på att ökad grad av uppmuntran vid 6MWT ger en längre gångsträcka. En hög grad av uppmuntran skulle bättre kunna visa testpersonens verkliga prestationsförmåga vid 6MWT. Fler och större studier krävs för att kunna fastställa vilken effekt ökad grad av uppmuntran har på friska och individer med olika typer av sjukdomar. / Aim: to examine whether or not the results from 6-minute walk test (6MWT) was effected by increased level of encouragement. Methods: 30 participants ≥60 years old was recruited by convenience sample. All participants performed three 6MWT. One test (test A) was a trial run and one was performed with standardized encouragement according to the American Thoracic Society (ATS). One test (test B) was performed with increased level of encouragement. Examined variables were walking distance, heart-rate and Ratings of Perceived Exertion according to Borg’s-RPE-scale (6-20). Results: Out of the 30 participants 19 of them (63 %) walked longer when given increased level of encouragement. The mean value for the walk distance in test A was 580 ±56 meters and in test B 592 ±64 meters (p= 0.01). The mean value for heart rate in test A was 116 ±15 beats/minute and in test B 119 ±17 beats/minute (p= 0.103). The median for ratings according to the Borg’s-RPE-scale in test A and test B was 13. Highest/lowest rating were 18/8 in both test A and test B with an interquartile range of2.0 in test A and3.3 in test B  (p= 0.12). Conclusions: The results suggest that an increased level of encouragement leads to a longer walking distance in 6MWT. A high level of encouragement might give a more true picture of the test persons capability in the 6MWT. Further and larger studies are needed to determine the effect increased level of encouragement might have on healthy subjects and on subjects with different diseases.

Sammanfattning Att undersöka en befolknings fysiska aktivitet ger beskrivande data utav dagsläget samt att resultatet fungerar som mätinstrument för hur en framtida intervention ska utformas. Syftet med denna studie var att se om något samband förelåg mellan tre olika undersökningsinstrument för fysisk aktivitet, som används för med barn med övervikt. Metod: Deltagarna mättes, vägdes, skattade sin fysiska aktivitetsnivå (frågeformulär), testade sin fysiska prestationsförmåga (sex minuters gångtest) och deras fysiska aktivitet mättes (accelerometer). Resultat: Åtta flickor, 7-13 år, med ett Body Mass Index (BMI) på 26 ± 3,7 kg/m2deltog. Majoriteten skattade sig vara fysiskt aktiva 30-60 min/dag under vardag och helg, men som grupp var skattningen signifikant lägre på helgen. Deltagarnas fysiska prestationsförmåga var signifikant lägre än det beräknade normalvärde. Barnen utförde i snitt 67 ±24 min/dag aktivitet under vardagarna och signifikant mindre aktivitet (31 ± 29,7min/dag) på helgerna. Ett signifikant samband förelåg mellan undersökningsinstrumenten för utförd fysisk aktivet under vardagarna och prestationsförmågan, där även en formel för hur sambandet kunde kalkyleras framtogs. Slutsats: Trots litet deltagarantal skulle studiens resultat tyda på att 6MGT kan användas inte bara för att bedöma prestationsförmåga utan även för beräknad utförd fysisk aktivitet under vardagarna. / Abstract Investigation physical activity in a population gives descriptive data and the result serves as a measuring instrument for how future interventions ought to be designed. The purpose of this study was to see whether any associations existed between three examination instruments for physical activity that are used with children with overweight. Method: The participants were measured, weighed, estimated their physical activity (questionnaire), testing their physical performance (six-minute walking test) and their physical activity was measured (accelerometer). Results: Eight girls, aged 7-13, body mass index of 26 ± 3.7, participated. The majority of the children estimated to be physically active for 30-60 min/day, during weekdays and weekends, but seen as a group the estimation was significantly lower on the weekend. Their physical performance showed a significantly lower value than the predicted value. The children performed on average for 67 ± 24 min / day during the week and significantly less (31 ± 29.7 min / day) on weekends. A significant association existed between performed physical activity during weekdays and the performance test. A formula for how this relationship could be calculated was designed. Conclusion: Despite low numbers of participants the result of the study could indicate that 6MWT can be used not only for assessing the performance but also to calculate the executed amount of activity during weekdays.

No description available.

Bakgrund: Vid idiopatisk lungfibros (IPF) är dyspné det dominerande symtomet, vilket påverkar gångsträckan. Andra patientkategorier har ökat gångsträckan och minskat dyspnén efter inspirationsmuskelträning (IMT). Endast två studier angående IMT för personer med IPF har hittats och ingen av dessa studier har IMT som enda studieintervention.   Syfte: Syftet var att undersöka om IMT ökar andningsmuskelstyrkan (MIP), om gångsträcka och dyspné förändras efter träningen samt om det finns ett samband mellan MIP och gångsträcka, MIP och dyspné samt gångsträcka och dyspné.   Metod: Single-subject experimentell design användes. Sex personer med IPF deltog. IMT genomfördes under åtta veckor. Under baslinje, intervention och cirka sex veckor efter interventionsslutet mättes MIP med Micro RPM® och gångsträcka med sex-minuters gångtest. Dyspnén skattades med Borg CR-10-skala och University of California San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ).   Resultat: Resultatet varierade mellan studiedeltagarna. Fyra deltagare ökade MIP. Fem studiedeltagare hade en kliniskt relevant ökning av gångsträcka. Fyra deltagare hade en kliniskt relevant minskad dyspné vid skattning med Borg CR-10 i vila eller UCSD SOBQ. Korrelationen mellan MIP och gångsträcka var signifikant för två studiedeltagare med rs 0,88 respektive 0,99.   Konklusion: IMT kan öka MIP och ge kliniskt relevanta förbättringar av gångsträcka och dyspné. Alla studiedeltagare drar ej nytta av träningen. Fortsatta studier behövs för att undersöka vilka som har nytta av IMT och vilken träningsmängd som behövs för att uppnå förbättring. / Introduction: In idiopathic pulmonary fibrosis (IPF), dyspnoea is the predominant symptom that affects walking distance. In other patient categories, walking distance has been increased and dyspnoea has been reduced after inspiratory muscle training (IMT). Only two studies on IMT for people with IPF have been found and none of these studies have IMT as the sole study intervention. Purpose: The purpose was to investigate whether IMT increases respiratory muscle strength (MIP), if walking distance and dyspnoea alter after practice, and if there is a relation between MIP and walking distance, MIP and dyspnoea and walking distance and dyspnoea. Method: Single-subject experimental design was used. Six people with IPF participated. IMT was carried out in eight weeks. During baseline, intervention and about six weeks after the intervention, MIP was measured with Micro RPM® and walking distance with a six-minute walk test. Dyspnoea was estimated with Borg CR 10-scale and the University of California, San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ). Results: The results varied among the study participants. For four participants, the MIP increased. Five study participants had a clinically relevant increase in walking distance. Four participants had a clinically relevant reduction in dyspnoea on measuring with Borg CR 10 at rest or UCSD SOBQ. The correlation between MIP and walking distance was significant for two study participants with rs 0.88 and 0.99, respectively. Conclusion: IMT can increase MIP and provide clinically relevant improvements in walking distance and dyspnoea. All study participants do not benefit from exercise. Further studies are needed to determine which ones have the advantage of IMT and the amount of exercise needed to achieve improvement.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en viktig del av behandlingen hos personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), då det kan förbättra personens self-efficacy. Fysisk aktivitet kan även förbättra den fysiska kapaciteten och upplevda livskvalitén. Efterfrågan på tillgänglighet, delaktighet och självständighet i egenvård har ökat vilket medfört en snabb utveckling av digitala lösningar. Kunskapsluckor föreligger fortfarande i hur effektivt en aktiv e-hälsointervention påverkar personer med KOL. Syfte: Genom denna strukturerade litteraturstudie undersöka om nyttjandet av aktiva e-hälsointerventioner har effekt på fysisk kapacitet, self-efficacy samt upplevd livskvalité hos personer med KOL.Metod: Datainsamling genomfördes i databaserna Pubmed, Cinahl, Web of science. En sållning utifrån titel och abstrakt följdes av en relevans och kvalitetsbedömning på potentiellt relevanta artiklar. Etiska aspekter beaktades i granskningen. Data extraherades och sammanställdes samt analyserades kvalitativt. Resultat: Totalt inkluderades sju studier: sex stycken randomiserade kontrollerade studier och en experimentell crossover studie. Kvalitetsbedömningen för systematiska bias var låg till medelhög. Fysisk kapacitet och livskvalité förbättrades signifikant i samtliga studier med nämnda utfallsmått. Däremot visade endast en av studierna på signifikant förbättring jämfört med kontrollgrupp för fysisk kapacitet och två studier för livskvalité. Self-efficacy förbättrades signifikant inom två av fyra studier varav det i en av dessa uppvisades en signifikant förbättring jämfört med kontrollgrupp. Slutsats: Denna strukturerade litteraturstudie indikerar att aktiva e-hälsointerventioner leder till förbättringar av fysisk kapacitet och upplevd livskvalité hos personer med KOL och kan användas som ett alternativ till sedvanlig behandling. Det går inte att dra någon slutsats gällande effekten av en aktiv e-hälsointerventionen på self-efficacy. / Background: Physical activity is an important part of the treatment of people with chronic obstructive pulmonary disease (COPD), as it can increase the person's self-efficacy. Physical activity may also increase the physical capacity and perceived quality of life. The demand for accessibility, participation and independence in self-care has increased as a result and rapid development of digital solutions. Knowledge gaps are still built in how effectively an active e-health intervention affects people with COPD.Aim: Through this structured literature study, to investigate whether the use of active e-health interventions has an effect on physical capacity, self-efficacy and perceived quality of life in people with COPD.Method: Data collection was performed in the databases Pubmed, Cinahl, Web of science. A screening based on title and abstract was followed by a relevance and quality assessment of potentially relevant articles. Ethical aspects were considered in the review. Data were extracted and compiled and analyzed qualitatively.Results: A total of seven studies were included: six randomized controlled trials and one experimental crossover study. The quality assessment for systematic bias was low to medium. Physical capacity and quality of life improved significantly in all studies physical capacity and quality of life improved significantly in all studies with the mentioned outcome measures. However, only one of the studies showed significant improvement compared with the control group for physical capacity and two studies for quality of life. Self-efficacy improved significantly in two of four studies, one of which showed a significant improvement compared with the control group. Conclusion: This structured literature study indicates that active e-health interventions lead to improvements in physical capacity and perceived quality of life in people with COPD and it can be used as an alternative to conventional treatment. It is not possible to draw any conclusions about the effect of an active e-health intervention on self-efficacy.

Introduction: Ergospirometry is used to evaluate working capacity and assess whether limitations may originate from circulation or respiration. It is typically based on an ordinary exercise test, in conjunction with respiratory analysis. A six-minute walk test (6MWT) may be used to asses a patients functional capacity. The subject walks a 30-meter-long hallway as far as possible for six minutes. Equipment is now available to analyse ventilation simultaneously. The purpose of the study was to validate Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer against Jaeger Oxycon Pro, focusing on minute ventilation. Method and material: A convenience sample of 30 young, healthy adults between the age of 18-32 participated in the study at Örebro University. Minute ventilation was measured with Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rome, Italy) and Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) during two walking tests on treadmill at three intensity levels (velocities). A paired Students t-test was used for comparison between the equipments and between the three intensity levels in regard to minute ventilation and heart rate. Result: The result showed a statistically significant difference between the two equipments, focusing on minute ventilation, at intensity levels 1 and 2, but not for level 3. The Spiropalm shows consistently lower values. There was no difference between the heart rate during the two trials. Conclusion: Spiropalm consistently has lower values of VE than the Jaeger-system, this can be the cause of the difference between the equipments during lower intensity levels, although not high enough for a difference at level 3. There was no difference in heart rate between the two trials at any of the intensity levels, this shows that the subjects were well rested between the trials. / Introduktion: Ergospirometri används för att utvärdera en individs arbetsfysiologi och se om någons begränsningar har sitt ursprung cirkulatoriskt eller respiratoriskt. Undersökningen är baserad på ett vanligt arbetsprov i samband med analys av lungfunktion. Ett sex minuters gångtest (6MWT) kan användas för att utvärdera en patients funktionella kapacitet. Personen får gå i en 30 meter lång korridor så långt som möjligt under sex minuter. Det finns nu utrustning för att analysera lungfunktionen under pågående test. Syftet med studien var att validera Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer mot Jaeger Oxycon Pro med fokus på minutventilation. Metod och material: En studiepopulation på 30 unga, friska vuxna mellan åldrarna 18–32 deltog i studien på Örebro Universitet. Minutventilation mättes med Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rom, Italien) och Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) under två gångtest på gångband under tre olika intensitetsnivåer (hastigheter). Ett parat Students t-test användes vid jämförelse mellan utrustningarna och mellan de tre olika intensitetsnivåerna med avseende på minutventilation och hjärtfrekvens. Resultat: Resultatet visade att det var en statistiskt signifikant skillnad mellan utrustningarna med fokus på minutventilation på intensitetsnivå 1 och 2, men inte på intensitetsnivå 3. Det förelåg inte någon skillnad i hjärtfrekvens mellan de två testerna. Konklusion: Spiropalm analyserar konsekvent lägre än Jaeger-systemet, detta kan vara anledningen till skillnaden mellan utrustningarna på lägre intensitetsnivåer, dock inte tillräckligt högt för skillnad på intensitetsnivå 3. Hjärtfrekvensen var densamma under båda testen på alla intensitetsnivåerna vilket visar på att försökspersonerna var väl utvilade mellan testerna.