Inledning/bakgrund: Hjärnskakningar är ett stort problem inom dagens professionella ishockey. Sportens utveckling har lett till att denna allvarliga skadetyp har blivit alltmer vanligt förekommande. Detta har lett till att hjärnskakningar blivit ett väldigt omdiskuterat ämne inom hockeysektorn men även allmänt. Det finns flera anledningar till varför förekomsten av hjärnskakningar är så hög idag, men det saknas åtgärder för att komma tillrätta med problematiken. Denna studie fokuserar på spelarna, eftersom de kommer närmast problemet och därför bör ha bra förslag på preventiva åtgärder. Syfte: Hur skulle antalet hjärnskakningar inom svensk elitishockey kunna förebyggas enligt förslag utifrån spelarnas erfarenheter. Metod: En kvalitativ metod användes för att skapa en djupare förståelse inom ämnet. Sex semistrukturerade intervjuer utfördes med spelare som spelat minst tre säsonger i SHL. Efter intervjuerna så gjordes en informationsanalys där gemensamma teman hittades. Resultat: Den största orsaken till hjärnskakningsproblematiken enligt deltagarna var det höga tempot som är genomgående i dagens ishockey. Deltagarna ansåg även att utbildning har en stor del i problematiken. Spelare bör utbildas i tidigare ålder för att ha mer kunskap när de kommer upp till elitnivå. Det fanns även andra orsaker som nämndes som potentiella anledningar till ökat antal av hjärnskakningar. Ansvar och respekt, bestraffningar, utrustning och bristfällig rehabilitering var ämnen som nämndes av samtliga deltagare. Deltagarna gav flera potentiella lösningar utefter sina egna erfarenheter. Det som ansågs vara viktigast var dock att utbilda unga spelare inom ämnet och att det är viktigt med ansvar och respekt mot andra spelare på isen. Konklusion: Samtliga deltagare i studien framförde åsikter om vad som bör göras för att minska antalet hjärnskakningar. En del åtgärder ansågs dock vara betydelsefullare än andra för att skapa en säkrare sport. Något som är viktigt att veta är dock att detta är ett problem som inte går att lösa på en gång. Det finns dock hopp om att i framtiden kunna se en förminskning i antalet hjärnskakningar inom professionell ishockey.

Bakgrund: Synen på hur idrottsrelaterade hjärnskakningar skall rehabiliteras har på senare tidblivit mindre restriktiv. Detta eftersom det har kunnat påvisas att aerob träning efterhjärnskakningar bland annat korrelerar med en snabbare återhämtning och snabbare förmågaatt återgå till idrott. Studier med syfte att undersöka vårdgivares kunskaper omhjärnskakningar har utförts. Det finns dock ingen känd studie som undersökt kunskaperna hosfysioterapeuter i Sverige vad gäller behandlingsmetoder och återgång till idrott efteridrottsrelaterade hjärnskakningar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersökaprimärvårdsfysioterapeuters kunskaper om idrottsrelaterade hjärnskakningar. Metod: Denna studie var en kvantitativ enkätstudie med tvärsnittsdesign. Detta innefattade datainsamling viaen anonym och onlinebaserad enkät med frågor som besvarade studiens frågeställningar. Resultat: Totalt 80 personer besvarade enkäten. De vanligaste sätten att erhålla kunskap omidrottsrelaterade hjärnskakningar var via fysioterapeut-/sjukgymnastutbildningen samt via egenläsning av vetenskapliga artiklar. De tre vanligaste åtgärderna som deltagarna valde förpatienten i patientfallet var att sätta upp rehabiliteringsmål (76%), samtala om aktivitet-/energibalans (74%) samt att utbilda och ge rekommendationer om sömn och vila (69%). Drygt 41% angav att de skulle utföra tester för träningstolerans och 28% att de skulle ge ett aerobt träningsprogram. Gällande aerob träning så var det vanligast att förskriva promenader (46%). Den vanligaste träningsfrekvensen att rekommendera för den aeroba träningen var sjudagar per vecka (35%), den vanligaste intensiteten var baserat på upplevd ansträngningsskala och den vanligaste durationen var på förbestämt antal minuter. Vad gäller förskrivning av styrketräning så svarade majoriteten av deltagarna att de inte skulle förskriva styrketräning. Deltagarna var mer säkra på sin förmåga att känna igen en hjärnskakning jämfört medförmågan att rehabilitera patienter med idrottsrelaterade hjärnskakningar samt förmågan attbedöma när en idrottare är redo att återgå till sin idrott efter en hjärnskakning. Slutsats: Primärvårdsfysioterapeuter tenderar att välja relevanta behandlingsåtgärder till patienter som ådragit sig idrottsrelaterade hjärnskakningar såsom upprättande av rehabiliteringsmål, samtal om aktivitets-/energibalans samt utbildning och rekommendationer om sömn och vila. Dock så är benägenheten att förskriva aerob träning till denna patientkategori låg varav primärvårdsfysioterapeuter bör utöka sina kunskaper inom området. / Background: The view of how sports-related concussions should be rehabilitated has recently become less restrictive. This is because it has been shown that aerobic training after a concussion correlates with, among other things, a faster recovery and a faster ability to returnto sports. Studies with the aim of investigating caregivers’ knowledge of concussions have been carried out. However, there is no known study that has investigated the knowledge of physiotherapists in Sweden regarding treatment methods and return to sports after sports-related concussions. Aim: The aim of this study was to investigate primary care physiotherapists’ knowledge of sports-related concussions. Method: This study was a quantitative survey study with a cross-sectional design. This included data collection via an anonymous and online-based survey with questions that answered the study ́s questions. Results: A total of 80 people answered the study. The most common ways of obtaining knowledge about sports-related concussions were via physiotherapist training and via self-reading of scientific articles. The three most common treatment measures that the participants chose for the patient in the patient case were to set rehabilitation goals (76%), talking about activity/energy balance (74%) and educating and giving recommendations about sleep and rest (69%). Just over 41% would perform tests for exercise tolerance and 18% would provide an aerobic exercise program. Regarding aerobic exercise, walking was the most common aerobic exercise to prescribe (46%). The most common training frequency recommended for aerobic exercise was seven days per week (35%), the most common intensity was based on perceived exertion scale, and the most common duration was a predetermined number of minutes. Regarding prescription of strength training, the majority of the participants answered that they would not prescribe strength training. Participants were more confident in their ability to recognize a concussion compaired to their ability to rehabilitate patients with sports-related concussions as well as their ability to decide when an athlete is ready to return to sports after a concussion. Conclusion: Primary care physiotherapists tend to select relevant treatment methods for patients who have sustained sports-related concussions such as setting rehabilitation goals, talking about activity/energy balance and educating and giving recommendations about sleep and rest. However, the propensity to prescribe aerobic exercise to this patient category is low, and primary care physiotherapists should expand their knowledge in this field.

Ice hockey is a contact sport with a high risk of brain injuries such as concussions. This is a serious health concern and there is a need of better understanding of the relationship between the kinematics of the head and concussions. The velocity and the direction of impact are factors that might affect the severity of the concussions. Therefore the understanding of concussions can be improved by extracting velocities from video analysis. In this thesis a prototype to extract 3D velocities from one single camera view was developed by using target tracking algorithms and homography. A validation of the method was done where the mean error was estimated to 21.7%. The prototype evaluated 60 cases of tackles where 30 resulted in concussions and the other 30 tackles did not result in concussions. No significant difference in the velocities between the two groups could be found. The mean velocity for the tackles that resulted in concussions were 6.55 m/s for the attacking player and 4.59 m/s for the injured player. The prototype was also compared with velocities extracted through SkillSpector from a previous bachelor thesis. There was a significant difference between the velocities compiled with SkillSpector and the developed prototype in this thesis. A validation of SkillSpector was also made, which showed that it had a mean error of 37.4%. / Ishockey är en kontaktsport med hög risk för hjärnskador, så som hjärnskakningar. Detta är ett stort hälsoproblem och det finns ett behov av större förståelse mellan huvudets kinematik och hjärnskakningar. Hastigheten och riktningen av kollisionerna är faktorer som kan påverka svårighetsgraden av hjärnskakningarna. Därför kan förståelsen av hjärnskakningar förbättras genom att extrahera hastigheter med videoanalys. I denna rapport utvecklades en prototyp för att ta fram 3D hastigheter från en kameravinkel genom att använda målsökningsalgoritmer och homografi. En validering av prototypen gjordes där medelfelet uppskattades till 21.7%. Prototypen utvärderade även 60 fall av tacklingar där 30 resulterade hjärnskakningar och där de andra 30 tacklingarna inte resulterade i hjärnskakningar. Ingen signifikant skillnad mellan de två grupperna kunde påvisas. Medelhastigheten för tacklingarna som resulterade i hjärnskakning var 6.55 m/s för den attackerande spelaren och 4.59 m/s för den skadade spelaren. Prototypen jämfördes också med hastigheter som tagits fram med SkillSpector i ett tidigare kandidatexamensarbete. Det var en signifikant skillnad mellan de hastigheter som togs fram med prototypen och de som tog fram med SkillSpector. En validering av SkillSpector gjordes också, som visade att medelfelet var 37.4%.