Bakgrund: I Sverige drabbas årligen cirka 23 000 individer av stroke, vilket kan leda till flera funktionsnedsättningar till exempel försämrad balans- och gångförmåga samt fallrädsla. Fysioterapeuter har en betydande roll i rehabilitering, då interventioner bidrar till ökad självständighet och delaktighet. I dagsläget finns ingen överordnad fysioterapeutisk behandlingsstrategi. Rehabilitering kan bland annat bestå av stabilitetsträning, som visats minska posturalt svaj och ge en ökad neuromuskulär aktivering. Redcord® består av träning i slyngor på instabilt underlag, och kan anpassas till individens förutsättningar. Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera om fem veckors slingträning i Redcord® var en lämplig behandlingsmetod för att förändra gång- och balansförmåga samt minska fallrädsla hos en individ som insjuknat i stroke för minst tre månader sedan. Metod: Studien var en prospektiv Single Subject Experimental Design med A-B design. Deltagaren var en kvinna i medelåldern, som drabbats av stroke för ett år sedan. Hon tränade två gånger per vecka under fem veckors tid i Redcord®. Utvärderingsinstrument som användes var Kistler 9286BA, Rombergs Test, 10-meters gångtest samt Falls Efficacy Scale - Svensk version. Mätningar skedde vid varje träningstillfälle, förutom Falls Efficacy Scale som genomfördes före och efter interventionsperioden. Resultat: Vid användning av Kistler 9286BA observerades stor variation av data gällande posturalt svaj. Gånghastigheten under 10-meters gångtest minskade men en förändrad gångcykel observerades. Falls Efficacy Scale visade en minskad fallrädsla. Konklusion: En förändrad balans- och gångförmåga har observerats under studien, vilket haft en positiv effekt på fallrädsla, gångkvalitet och tyngdöverföring mot den affekterade sidan. En längre interventionsperiod hade varit önskvärd.

Bakgrund: Postural kontroll är en komplex process där flertalet faktorer inverkar, men är central för en individs alla dagliga aktiviteter. Nedsatt postural kontroll kan resultera till skador och begränsad rörelseförmåga. Adekvata fysioterapeutiska interventioner är i och med detta nödvändiga för att förbättra den posturala kontrollen. Ett sett att utföra detta skulle kunna vara träning med slutna ögon. Träning med slutna ögon syftar till reducera den visuella informationen och träna de övriga sensoriska systemen. Detta är en metod som inte är välstuderad idag. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga den vetenskapliga litteraturen avseende effekterna av träning med slutna ögon och dess påverkan på balans. Metod: En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga inom aktuellt område med hjälp av databaserna: Pubmed, Scopus och google scholar. Mesh-termer i kombination med fritextord nyttjades för att få fram relevanta artiklar. PEDRO-scale användes för att kvalitetsgranska de inkluderade artiklarna. Resultat: Totalt inkluderades åtta artiklar i denna litteraturstudie som studerade träning med slutna ögon och dess effekt på balans. Tre studier undersökte kategorin idrott och tre studier undersökte neurologisk problematik. En annan studie undersökte den äldre människan och den sista artikeln studerade människor med avsaknad av hörsel. Två av artiklarna i studien visade på signifikanta skillnader gentemot kontroll grupperna. De övriga sex studier påvisade en förbättring, men påvisade ingen skillnad i jämförelse med kontrollgrupp. Konklusion: I denna kartläggning finns det indikationer till att träning med slutna ögon skulle vara gynnsamt inom vissa områden. I nuläget visar det dock att träning utan visuell input inte har några större fördelar gentemot träning med öppna ögon. Vidare forskning behövs.

Inledning: Det är vida diskuterat om träning på instabilt underlag har någon effekt på idrottslig prestation. En del studier visar att instabil träning utmanar nervsystemet i högre grad än vad stabil träning gör och kan därav förbättra muskelkoordination och muskelsynnergier. Annan forskning rapporterar minskad kraftutveckling vid träning på instabila underlag, vilket ses som en begränsning för idrottslig prestation. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vilken effekt hängande frivändningar, på stabilt kontra instabilt underlag har, sett till explosivitet och postural kontroll. Metod: Experimentell kvantitativ randomiserad pilotstudie. Under en träningsperiod på fem veckor genomförde fem manliga deltagare hängande frivändningar tre gånger i veckan. Deltagarna delades in i två grupper, grupp 1 (n=2) utförde frivändningarna på stabilt underlag och grupp 2 (n=3) på instabilt underlag. Innan och efter mättes posturalt svaj och explosivitet i stillastående en minut med slutna ögon på stabilt respektive instabilt underlag samt upphopp på kraftplatta. Resultat: Grupp 2 förbättrade samtliga parametrar av posturalt svaj vid quiet stance på instabilt underlag. Framför allt sågs en minskad svajarea (23 %), en minskning som även sågs på stabilt underlag (16 %). Grupp 1 påvisade en ökning i svajarea på båda underlagen medan förbättring sågs i övriga parametrar på instabilt underlag. Stora individuella variationer gällande explosivitetsförändring vid squat jump sågs i båda grupperna. Konklusion: Denna pilotstudie indikerar att frivändningsträning på instabilt underlag kan ha positiva effekter på den posturala kontrollen. Resultaten behöver verifieras i en framtida större studie grundad på samma metod med längre träningsintervention.

Syftet med studien är att undersöka om det finns någon inlärningseffekt på testet Limits of Stability (LoS) för transtibialt amputerade protesbrukare och en kontrollgrupp. Sju transtibialt amputerade protesbrukare och en kontrollgrupp bestående av sju friska vuxna män upprepade testet LoS  fem gånger under fyra testtillfällen. Två kraftplattor och 69 reflexmarkörer användes för att samla in data. Testpersonerna placerades med en fot på varje kraftplatta och blev instruerade att förflytta sin center of pressure genom att luta kroppen från anklarna mot åtta mål som visades på en skärm tillsammans med deras center of pressure. Ordningen på målen var slumpvist utvalda. Datan analyserades med Friedmans test, eftersom den inte var normalfördelad, för att se om det fanns någon skillnad i resultatet mellan upprepningarna av testet och resultatet mellan testtillfällena. Det fanns några signifikanta skillnader mellan upprepningarna och mellan testtillfällena som tyder på att det finns en inlärningseffekt efter första upprepningen och första testtillfället, men resultatet var inte tillräckligt entydigt för att kunna dra några konkreta slutsatser. Vidare studier rekommenderas. / The aim of the study is to examine the learning effect of Limits of Stability (LoS) test concerning transtibially amputated prosthetic users and a healthy control group. Seven transtibially amputated prosthetic users and a control group of seven healthy males repeated the LoS test five times during four sessions, one in the morning and one in the afternoon in two consecutive days. Two forceplates and 69 reflex markers were used to collect the data. The test subjects were placed with on the foot on each forceplate and were instructed to move their center of pressure by leaning the body from the ankles towards eight targets presented on a screen along with their center of pressure. The targets were selected in random order. The data was analyzed with Friedmans test, since the data wasn’t normally distributed, to see if there was any discrepancy between the repetitions and between the sessions. There were some significant discrepancies between repetitions and between sessions mainly involving the first repetition and the first session. However the results weren’t distinct enough to draw any concrete conclusions. Further studies are recommended.

Introduktion: Knäleden är en gångjärnsled vars rörelser är komplex och gör den känslig för skador. Främre korsbandsskada är den skada som förkommer mest och fotbollsspelande kvinnor är överrepresenterade. Efter en rekonstruktion krävs rehabilitering med fokus på stabiliserande, styrkande och rörelseökande övningar men trots detta är det svårt att återfå den dynamiska posturala kontrollen och funktionaliteten. Nya tekniker från bland annat tv-spelsindustrin möjliggör objektiva mätmetoder av rörelsekontroll vilket är värdefullt inom fysioterapi vid undersökning, uppföljning och utvärdering, t.ex. efter en korsbandsskada. Syfte: Undersöka knäts rörelse vid knäböj hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerat ACL samt utan specifik knäskada med kinect kamerasensor och Qinematics testprotokoll. Material och metod: Åtta kvinnliga elitfotbollsspelare deltog. Deltagarna blev indelade i tre grupper, knä utan skada, knä med främre korsbandsskada (ACL-R) och knä med annan skada ej främre korsbandsskada. Mätningarna genomfördes på alla deltagare med testprotokollet Qinematic där testpersonerna ska genomföra olika funktionella tester. Resultat: Vid bilateralt knäböj försköts knäleden mer i frontalplanet hos individer med ACL-R jämfört med de resterande grupperna, både i upp- och nedfas. Vid unilateralt knäböj försköts knäleden mer hos individer med annan skada och ACL-R under nedfas, däremot försköts knäleden mer hos friska individer i uppfasen. Konklusion: Studien pekar på större knärörelse i frontplanet hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerad korsbandsskada vid bilateralt knäböj. Vid unilateralt knäböj var resultaten varierande med större rörelse i nedfas men ej uppfas. Detta är en initial pilotstudie. Större studier med fler deltagare behövs för att möjliggöra statistiska signifikansanalyser av eventuella gruppskillnader.

Introduktion: Balans definieras som förmågan att kontrollera tyngdpunkten i förhållande till understödsytan. Bålen är centrum av de kinetiska kedjorna och har en betydelsefull roll vid utförande och kvalitén på rörelser. Tidigare studier har föreslagit att bålstabilitetsträning har en positiv effekt på dynamisk balans. Nedsatt balans kan ge upphov till skador och rehabilitering av dessa sker ofta kliniskt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan bålstabilitet och dynamisk balans hos unga friska individer. Metod: Studien omfattade 8 försökspersoner. Förfrågan om medverkan sändes till sex klassgrupper med universitetsstudenter på Facebook. Dynamisk balans testades via star excursion balance test och bålstabiliteten testades via core muscle strength and stability test. Resultat: Mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid stående på höger fot och sträckning av vänster fot, fanns ett måttligt positivt samband vid riktning posteriomedialt (r=0.63). Samt ett lågt positivt samband vid riktning posteriolateralt (r=0.35). Ett lågt negativt samband kunde ses vid stående på vänster fot och sträckning av höger fot, i den anteriora riktningen (r=-0.45). Konklusion: Samband kan antydas mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid enstaka sträckriktningar och skiljer sig beroende på stödfot. Större studier behövs för vidare undersökning inom området.

Bakgrund: Det finns funktionella tester med varierande svårighetsgrad för att utvärdera patienters balans i kliniken. Dessa tester kan dock endast visa på balansförmåga i grova drag, exempelvis om man kan ställa sig upp från en stol eller klarar att stå på ett ben utan att falla. För mer exakta metoder går det att använda sig utav en kraftplatta. Det har det tidigare undersökts huruvida en Wii Balance Board kan fungera som ett valitt substitut för en standardiserad kraftplatta då denna är lättare och mindre kostsam. Det har dock aldrig undersökts med ett testprotokoll där proprioceptionen hos deltagaren försökt påverkas. Syfte: Öka kunskapen om validiteten för Wii Balance Board i jämförelse med Kistler Force Plate vad gäller mätning av postural kontroll i stillastående med och utan nackrotation via bål och underkropp. Metod: Experimentell metod med 15 deltagare som genomförde tre olika test i stillastående, dels med nacken i neutralposition och dels roterad 45 grader genom att rotera bål och underkropp. Posturala svajet mättes med Wii Balance Board och kraftplatta samtidigt. Skillnader i resultaten uträknades och analyserades sedan med Bland-Altman plots metod och presenterades i grafer. Resultat: Generellt framkom mycket god samstämmighet mellan utrustningarna, dock påvisades anmärkningsvärt större avvikelser för tre av deltagarna. Diskussion: Tekniska problem som har påverkat experimentet har upptäckts under studiens gång och har tagits med för framtida kunskap. Även att standardisera de tester som genomfördes med mer detaljerade och strikta instruktioner för deltagaren att stå stilla är viktigt för att inte få onödigt posturalt svaj. Konklusion: Validiteten för Wii Balance Board bedömer vi som god då resultatet mellan plattorna stämde överens i hög grad. Det är dock viktigt att ta hänsyn till upptäckta avvikelser som går att undvika vid framtida upprepade försök tack vare kunskapen från denna studie.

Bakgrund: Fysioterapeutiska interventioner som exempelvis fysisk aktivitet har positiv effekt på flertalet symptom hos personer med ADHD. Dessa personer har även påvisad nedsatt motorisk kontroll och motorisk färdighet jämfört med neurotypiska personer. Trots påvisade positiva effekter nyttjas inte fysioterapeuters kompetens vid rehabilitering av ADHD. Syfte: Syftet var att kartlägga det aktuella kunskapsläget angående fysisk träning som fysioterapeutisk intervention för ökad motorisk färdighet och ökad motorisk kontroll hos personer med ADHD. Metod: En artikelsökning utfördes i databaserna Pubmed, PEDro, Cinahl, Web of Science och Scopus. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar varav fyra av dessa inkluderades. Referenslistor på inkluderade artiklar och review-studier granskades, vilket resulterade i ytterligare två inkluderade artiklar. Alla artiklar kvalitetsgranskades och sammanställdes i en resultattabell. Resultat: Fem artiklar, varav fyra av dessa med högt bevisvärde, visar att fysisk träning har signifikant effekt på motorisk färdighet. En artikel med högt bevisvärde indikerar att fysisk träning har signifikant effekt på motorisk kontroll. Effekten verkar inte bero på vilken typ av träning som utfördes, däremot visar en studie att högintensiv träning verkar ha bättre effekt på motorisk färdighet än lågintensiv. Konklusion: Fysisk träning verkar ha effekt på motorisk färdighet och motorisk kontroll hos personer med ADHD oavsett typ av träningsform. Högintensiv träning verkar ge bättre effekt på motorisk färdighet än lågintensiv. Brist på forskning inom området leder till svårigheter att dra tydliga slutsatser utifrån dessa resultat, därav behöver fler studier utföras.