Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien var att undersöka huruvida högfrekvent (HF) styrketräning motsvarande fem pass/vecka kan generera större muskelhypertrofi och styrka än lågfrekvent (LF) styrketräning motsvarande två pass/vecka. Frågeställning; Kan träningsprogram med högre träningsfrekvens ge större respons på muskelhypertrofi och styrka än normal träningsfrekvens trots samma träningsvolym? Metod Sex försökspersoner (ålder 26 ± 3,3 år, längd 180,4 ± 6 cm, vikt 81,6 ± 6,7 kg) testades för muskeltjocklek (ultraljudsmätning på vastus lateralis och rectus femoris) och muskelstyrka (1RM i unilateral benpress och benspark) på respektive ben. Fp tränade ena benet högfrekvent (fem pass/vecka) och andra benet lågfrekvent (två pass/vecka) under sju veckor. Träningsvolymen kontrollerades så att den var lika mellan benen. Därefter utfördes återtester enligt samma protokoll som före interventionen. Resultat Muskeltjocklek i båda musklerna var oförändrad i LF-benet 2,0 % och ökade i HF-benet 4,7 % (p = 0,04). Vastus lateralis var oförändrad i LF-benet -0,9 % och HF-benet 6,5 %. Rectus femoris ökade i LF-benet 5,1 % (p = 0,04) och var oförändrat i HF-benet 2,5 %. Ingen statistisk differens sågs för muskeltjocklek mellan benen efter interventionen för vastus lateralis och rectus femoris. Muskelstyrka i benpress ökade i LF-benet med 17 % (p = 0,02) och HF-benet med 15,8 % (p = 0,02). Benspark ökade i LF-benet med 15,8 % (p = 0,02) och HF-benet med 17,4 % (p = 0,02). Ingen statistisk differens sågs för muskelstyrka mellan benen efter interventionen för benpress och benspark. Slutsats Slutsatsen av den här studien var att ingen statistisk skillnad uppmättes mellan muskelhypertrofi och styrka för träning enligt det högfrekventa kontra det lågfrekventa träningsprogrammet hos unga aktiva motionärer vana vid styrketräning. Således kan samma träningseffekt i form av muskelhypertrofi och styrka uppnås vid korta pass med låg volym och högre träningsfrekvens som längre pass med högre volym och lägre träningsfrekvens. / Aim The purpose of this study was to investigate if high frequency strength training (HF) of five sessions/week can produce larger increases in muscle hypertrophy and strength compared to low frequency strength training (LF) of two sessions/week. Method Six participants (age 26 ± 3,3 years, length 180,4 ± 6 cm, weight 81,6 ± 6,7 kg) were tested for muscle thickness in quadriceps (ultrasound measurements on vastus lateralis and rectus femoris) and strength (1RM in unilateral leg press and leg extension). One leg exercised with a high frequency (five sessions/week) and the other leg with a low frequency (two sessions/week) during seven weeks. The training volume was equated between both legs. Retests were conducted after the intervention. Results Muscle thickness in both muscles together was unchanged in LF 2,0 % and increased in HF 4,7 % (p = 0,04). Vastus lateralis was unchanged in LF -0,9 % and HF 6,5 %. Rectus femoris increased in LF 5,1 % (p = 0,04) and was unchanged in HF 2,5 %. No statistical difference was seen for muscle thickness between legs for vastus lateralis and rectus femoris. Strength increased in leg press for LF with 17 % (p = 0,02) and for HF with 15,8 % (p = 0,02). Leg extension increased for LF with 15,8 % (p = 0,02) and for HF with 17,4 % (p = 0,02). No statistical difference was present for strength between legs for leg press and leg extension. Conclusions The conclusions of this study were that no statistical difference was seen for muscle hypertrophy and strength between high and low frequency training programmes when the volume was equated. This means that comparable training effects can be reached between short duration and low volume strength training workouts at high frequency as to longer duration and higher volume strength training workouts at low frequency.

Bakgrund: Styrka är en viktig faktor i självständighet och säkerhet, i synnerlighet hos äldre. Evidensen idag säger att högintensiv styrketräning är att föredra över lågintensiv i syfte att maximera styrkeökning. BFR-träning är en metod där blodflödet stryps åt för att snabbare åstadkomma en metabolisk stress vilket innebär att styrketräning kan utföras lågintensivt men sägs producera resultat jämförbara med högintensiv styrketräning. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta effekt avseende styrka och hypertrofi av lågintensiv BFR-träning samt smärta och upplevd ansträngning hos två friska unga män. Metod: Två personer rekryterades till studien. De fick utföra en intervention med lågintensiv BFR-träning tre pass i veckan under fem veckor. Utfallsmåtten för studien är maxstyrka mätt i 1RM, peak torque mätt i Biodex Isokinetic Dynamometer, hypertrofi mätt med måttband runt låren, samt upplevelse av ansträngningsgrad samt smärta utifrån Borg-RPE och NRS. Resultat: Deltagare 1 visade en förändring av muskelstyrka i peak torque (-7,2% H., -2,4% V.), -9,4% i benpress (1RM), +35,4% i knäextension (1RM). Omkrets uppmättes till -0,5cm H. (-0,79%), +1cm V. (+1,61%). Borg-RPE var jämn under hela interventionen medan NRS värdena sjönk successivt. Deltagare 2 visade en förändring av muskelstyrka i peak torque (-3,1% H., -3,2% V.), +11,5% i benpress (1RM), +9,3% i knäextension (1RM). Omkrets uppmättes till -0,5cm H. (-0,86%), -0,5cm V. (-0,88%). Borg-RPE och NRS visade båda en successivt stigande trend. Slutsats: 5 veckors lågintensiv BFR-träning visar en potential för styrkeökning i 1RM. Ingen styrkeökning i peak torque observerades och ingen påtaglig skillnad uppmättes i omkrets. BFR-träning som metod bör således vara en lägre prioriterad träningsmetod och bör endast användas efter noggrann övervägelse och uppsyn, med tanke på de kontraindikationer som finns. Denna studie undersökte endast unga friska individer vilket också då gör denna metod särskild applicerbar på denna målgrupp.

No description available.

Sammanfattning Effekten av styrketräning och energiunderskott på viktminskning hos nybörjarmotionärer. Till dagens datum råder ingen strategi för hur fettförlusten kan maximeras och muskelförlusten minimeras (Katzeff et al, 1995). Lockwood (2008) visar att 50 % av individer som endast använder kostrestriktioner återfår sin ursprungliga vikt igen. Kraemer & Ratamess (2008) visar att regelbunden träning som involverar stora som små muskelgrupper i samma pass frigör mest anabola hormoner. Muskler offras av kroppen eftersom de tar energi och de kan ge energi via glukoneogenes för att ex. jaga byten. I dagens samhälle signalerar stressen ett konstant frigörande av kortisol vilket har en negativ påverkan på bl.a. muskler. Detta hormonpåslag har förstärkts i samband med energiunderskott. Är det möjligt att öka styrka med energiunderskott hos nybörjarmotionärer om protein tillförs för optimal kompenseringseffekt efter träningspass?  4 av 6 överviktiga nybörjarmotionärer genomgick 8 veckor lång träningsperiod med betoning på hypertrofi, energiunderskott och mattiming i denna pilotstudie. 1RM tester har utförts på benpress i maskin, bröstmaskin samt sittande rodd med smalt grepp. Vilopuls har även tagits manuellt på morgonen av varje deltagare vid två tillfällen, före och efter träningsperioden. Testledare har tagit kroppsmått över byst, midja, rumpa samt vardera låren som utvärdering från energiunderskottet. Energiunderskottet har uppskattats till 500 kcal mindre än bibehållandet av ursprunglig vikt. Alla deltagare har ökat sina styrkeresultat och minskat alla kroppsmått. En person har någon extra centimeter kring låren, men kan tyda på hypertrofi. Inga signifikans test har utförts. BMI har minskat på alla deltagare medan kcalvärde har ökat för varje deltagare enligt BIA våg. Ett mål har varit att öka den basala metabolismen i vila via större muskler. Det är främst en ökad fettförbränning som är fördelaktigt för målgruppen, vilket kan uppnås genom en ökad muskelmassa och kolhydratrestriktioner. Trots att pilotstudien har behandlat fysiskt inaktiva nybörjarmotionärer har hypertrofi uppnåtts även efter 4 veckors teknikträning för ökat antal aktiva motorenheter. Inga konkreta slutsatser kan ringas in på en pilotstudie, men positiva resultat har framkommit.

Abstract    Aim    The main purpose of this study was to investigate Cross Education (CE), and how gender, detraining and leg dominance affects CE in previously untrained subjects when conducting a unilateral resistance training program. We also investigated if unilateral resistance training can give a hypertrophic response.    Method   Twenty healthy previously untrained individuals, 10 females and 10 males, were recruited as volunteer participants. The participants were randomly assigned to train either left or right leg. The training intervention was 10 weeks (34 sessions) of unilateral resistance training in the leg press and leg extension, sixteen of the participants fulfilled the criteria for inclusion. After two initial familiarization the participants trained conventional resistance training three times a week (week 1-3, 5-7 and 9-10) and Blood Flow Restriction Training (BFRT) five times a week (week 4 and 8). One repetition maximum for both legs in the leg press and leg extension was tested pre-, post and post20 to the training intervention as well as ultrasound measurements of muscle thickness.   Results    The ten-week training period resulted in a significant increase of maximal strength for the untrained leg 18,9 %, (16,6) (p < 0,01) in the leg press and 6,7 %, (3,7) (p < 0,05) in the leg extension. When comparisons between gender were made only men had a significant increase 26,5 %, (16,7) (p < 0,01) in the leg press and 9,9 %, (4,7) (p < 0,05) in the leg extension. Also, we saw a significant difference between women and men on a group level. Comparisons of dominant vs non-dominant leg showed that training the dominant leg resulted in a significant increase of maximal strength in the untrained leg in both the leg press 22 %, (17,9) (p < 0,01) and leg extension 10,1 %, (4,3) (p < 0,05). The maximal strength in the untrained leg was not significantly altered by the detraining period and a significant increase of muscle thickness could be seen in the untrained leg at MP50 4,7 %, (1,3) (p < 0,01).   Conclusion    The conclusions are that a ten week unilateral resistance training intervention results in a CE effect for men but not for women and that this type of training also can result in an increased muscle thickness in the untrained leg. Our findings also supports that training the dominant limb has superior effect on achieving a CE effect. Lastly we conclude that a twenty week detraining period did not affect the CE achieved strength. / Abstrakt    Syfte     Studiens huvudsakliga syfte var att undersöka Cross Education (CE) och hur kön, viloperiod och ben-dominans påverkar CE hos otränade individer när man undergår ett unilateralt styrketräningsprogram. Vi undersökte även om ett unilateral styrketräning kunde ge ett hypertrofisvar.    Metod    Tjugo friska otränade och för närvarande inaktiva individer, tio kvinnor och tio män rekryterades som frivilliga deltagare. Deltagarna randomiserades för att träna antingen vänster eller höger ben. Träningsperioden var tio veckor (trettiofyra pass) av unilateral styrketräning i benpress och benspark, sexton deltagare uppfyllde kriterierna för inkludering. Två initiala familjäriseringspass hölls varefter träningen delades in i två typer av träning, dels konventionell styrketräning tre gånger i veckan (vecka 1-3, 5-7 och 9-10) och dels Blood Flow Restriction Training (BFRT) fem gånger i veckan (vecka 4 och 8). Före, efter och efter tjugo veckor testades one repetition maximum för båda benen i benpress och benspark samt att ultraljudsmätningar för muskeltjocklek utfördes.     Resultat    Den tio veckor långa träningsperioden resulterade i en signifikant ökning av den maximala styrkan för det otränade benet 18,9 % (16,6) (p < 0,010) i benpressen och 6,7 % (3,7) (p < 0,050) i bensparken. När jämförelser gjordes mellan könen så hade enbart män en signifikant ökning, 26,5 % (16,7) (p < 0,010) i benpressen och 9,9 % (4,7) (p < 0,050) i bensparken. Vi fann även att det var en signifikant skillnad mellan kvinnor och män på gruppnivå.   Jämförelser mellan dominant och icke-dominant ben visade att träning av det dominanta benet resulterade i en signifikant styrkeökning i både benpress 22 % (17,9) (p < 0,010) och benspark 10,1 % (4,3) (p < 0,050). Den maximala styrkan i det otränade benet påverkades inte signifikant av en viloperiod och en signifikant ökning i muskeltjocklek kunde ses i det otränade benet i MP50 4,7 % (1,3) (p < 0,010)    Konklusion    Slutsatserna är att en tio veckors unilateral styrketräningsintervention resulterar i en CE effekt hos män men inte hos kvinnor, och att denna typ av träning kan resultera i en ökad muskeltjocklek i det otränade benet. Våra fynd styrker att träning av den dominanta lemmen har större effekt på CE. Slutligen drar vi slutsatsen att en tjugo veckors viloperiod inte påverkar CE-styrkan.

Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att identifiera effekten av svänghjulsträning på styrkerelaterade variabler som påverkar idrottslig prestation genom en sammanställning av befintlig vetenskaplig litteratur. Studiens frågeställning var: (1) Vilken effekt har svänghjulsträning på muskeltillväxt (hypertrofi)? (2) Vilken effekt har svänghjulsträning på utvecklingen av maximal styrka? (3) Vilken effekt har svänghjulsträning på utvecklingen av Power (effektutveckling)? (4) Vilken effekt har svänghjulsträning på horisontell förflyttning? (5) Vilken effekt har svänghjulsträning på vertikal förflyttning? Metod En metaanalys för 15 experimentella studier som uppfyllt urvalskriterierna genomfördes. De inkluderade studierna kvalitetsgranskades med Pedros skala. För att möjliggöra en sammanställning av samtliga resultat analyserades resultaten i dataprogrammet Review Manager version 5.3 med Random effekt modell och presenteras med Forest plots. Jämförelserna gjordes över en period på 4-24 veckor. Resultat Svänghjulsträning under en period av 4-24 veckor visar på en statistisk signifikant utveckling  av muskulär hypertrofi (effektstorlek 0,68), maximal styrka (1,40), Power (1,0), horisontell (0,54) och vertikal förflyttning (0,60). Slutsats Det finns stöd i litteraturen för att friska individer presterar bättre på så väl dynamiska styrketest som funktionella test efter svänghjulsträning. Evidensen är särskilt stark för att svänghjulsträning utvecklar maximal styrka och Power för tränade yngre individer samt i kortare mer intensiva block. Denna metaanalys har bara sammanställt skillnader i prestation före och efter svänghjulsträning och kan därför inte säga om effekten av svänghjulsträning är större än effekten av upprepade mätningar eller annan träning. / Aim The aim of this study was to identify the effect of the flywheel training on strength-related variables that affect athletic performance by compiling existing scientific literature. Research questions: (1) What effect does flywheel training have on muscle growth (hypertrophy)? (2) What effect does flywheel training have on the development of maximum strength? (3) What effect does flywheel training have on the development of Power (effect development)? (4) What effect does flywheel training have on the development of horizontal movement? (5) What effect does flywheel training have on the development of vertical movement? Method A meta-analysis was conducted from 15 experimental studies that met the selection criteria. The quality of included studies was reviewed by Pedro scale. In order to identify possible bias in the selection process a Funnel plot was carried out. To enable the compilation of all results an analyze with Random effect model was carried out with software Review Manager Version 5.3 and presented with Forest plots. Comparisons were made over a period of 4-24 weeks. Results Flywheel training for a period of 4-24 weeks show a statistically significant increase in effect size for muscular hypertrophy (0,49), maximum strength (1,40), Power (1,00), horizontal-(0,54) and vertical movement (0,60). Conclusions There's support in published studies that healthy individuals perform better on dynamic strength tests as wells as functional test after flywheel training. The evidence is particularly strong that flywheel training develops maximum strength and Power in trained younger individuals and in shorter more intensive blocks. This meta-analysis has just compiled the differences in performance before and after flywheel training and therefore cannot say if the effect of flywheel training is greater than the effect of repeated measurements or other exercise.

Det har forskats mycket på olika signalvägar i det mänskliga genomet, trotts detta finns det många frågetecken som kvarstår. Denna uppsats undersöker några av dem. Syfte: Undersöka förändringar i genuttryck och mRNA-nivåer för hypertrofi- (MRF4) translations- (5.8S & 18S) och proteolysreglerande gener (MuRF1 & GDF-8) efter en 10 veckor lång styrketräningsperiod hos kvinnor och män. Frågeställningar: (1) Finns det en förändring i total mängd RNA före och efter en 10 veckors styrketräningsintervention. (2) Finns det en förändring i uttryck av MRF4, 5.8S, 18S, MuRF1 samt GDF-8 efter en 10 veckors styrketräningsintervention. (3) Finns det en könsskillnad i förändringen av total mängd RNA samt aktivering av MRF4, 5.8S, 18S, MuRF1 och GDF-8 efter en 10 veckors styrketräningsintervention. Metod: Urvalet för analysen bestod av 16 otränade försökspersoner varav 8 var män och 8 var kvinnor. Försökspersonerna utförde unilateral styrketräning av nedre extremiteten under 10 veckor, under 2 av dessa veckor utfördes ocklusionsträning.  Träningsperiodiseringen var vågformig (70-90% av 1RM, 5-12 rep, 3 ggr/vecka). Muskelbiopsier togs i det arbetande benet före träningsperiodens start samt 3-7 dagar efter träningsperiodens avslut. Genuttryck analyserades med qPCR. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i förändring mellan män och kvinnors totala RNA eller genuttryck. Total RNA ökade signifikant (p<0,01) med 19,2 %. Kvinnorna hade en signifikant ökning (P<0,05) av RNA på 27,6 % medan männen hade en signifikant ökning (p<0,05) på 14 %. MRF4 hade en signifikant (P>0,05) procentuell ökning i genuttryck med 55,7 % och kvinnor för sig hade en signifikant (P>0,05) ökning på 64 %. GDF-8 ökade signifikant (P>0,05) med 55,5 % medan GAPDH ökade signifikant (P>0,05) för båda könen tillsammans med 70,6 % och för män med 87,8 %. MuRF1 och 5.8S hade inga signifikanta förändringar i genuttryck. Slutsats: Det verkar som att både män och kvinnor får en liknande procentuell förändring av total RNA och mRNA genuttryck 3-7 dagar efter en 10 veckors hypertrofistyrd styrketräningsperiod. För att mäta genuttryck av translationsgenen MRF4 verkar 3-7 dagar efter en 10 veckors styrketräningsperiod vara en tidpunkt då det fortfarande pågår hypertrofi av skelettmuskulaturen.  Av de proteolysreglerande generna GDF-8 och MuRF1 sågs en uppreglering av GDF-8 vilket skulle kunna vara ett tecken på att hypertrofin börjar hämmas. Ett oväntat fynd var att GAPDH visade sig vara olämplig som kontrollgen vid en styrketräningsintervention på 10 veckor och att 18S var väldigt stabil. Detta kan betyda att GAPDH inte skall användas vid längre styrketräningsinterventioner. / There have been much research on signaling pathways in the human genome, but there still remain many questions. This paper examines some of them. Aim: Investigate changes in gene expression and mRNA levels of hypertrophy (MRF4), translation (5.8S & 18S) and proteolysis regulating genes (GDF-8) after a 10-week strength training period in men and women. Research questions: (1) Is there a change in the total amount of RNA before and after a 10-week strength training intervention. (2) Is there a change in the expression of MRF4, 5.8S, 18S, Murf1 and GDF-8 after 10 weeks of strength training. (3) Is there a gender difference in the change of total RNA and the expression of MRF4, 5.8S, Murf1 and GDF-8 after a 10-week long strength training intervention. Method: The sample for analysis consisted of 16 untrained subjects, of whom 8 were men and 8 were women. The subjects performed unilateral resistance training of lower extremities for 10 weeks, during two of these weeks blood flow restriction training were performed. The training was undulating (70-90% of 1RM, 5-12 cord, 3 times / week). Muscle biopsies were taken from the working leg before the start and 3-7 days after the training period. Gene expression was analyzed by qPCR. Results: There was no significant gender difference in total RNA or gene expression. Total RNA was significantly increased (p <0.01) with 19.2 %. The women had a significant increase (P <0.05) of RNA at 27.6 %, while the men had a significant increase (p <0.05) at 14 %. MRF4 had a significant (P> 0.05) percentage increase in gene expression by 55.7 %, and women had a significant (P> 0.05) increase of 64 %. GDF-8 increased significantly (P> 0.05) with 55.5 %, while GAPDH increased significantly (P> 0.05) for both sexes with 70.6 % and for men with 87.8 %. Murf1 and 5.8S had no significant changes in gene expression. Conclusions: It seems that both men and women experience a similar percentage difference of total RNA and mRNA gene expression 3-7 days after a 10 weeks long strength training period. To measure the gene expression of MRF4 3-7 days after a 10-week weight-training period seems to be a time when there still is a anabolic responses in the skeletal muscle. Of the proteolysis regulating genes GDF-8 and Murf1 there was an upregulation of GDF-8, which could be a sign that the inhibition of hypertrophy started. An unexpected finding is that GAPDH was found to be unsuitable as a control gene at a strength training intervention at 10 weeks and rRNA 18S was very stable, which could mean that GAPDH should not be used as control gene in longer strength training studies.