Bakgrund: Statisk stretching har visat sig ha en positiv effekt på rörlighet, styrka och spänst när stretching utförts med hög mängd och intensitet. Stretching under kortare perioder innehållande mindre mängd är inte lika välstuderat. Att undersöka effekten av en mindre mängd statisk stretching skulle kunna vara användbart för fysioterapeuter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad unilateral statisk stretching av vadmuskulaturen har för effekter på maximal isometrisk styrka i plantarflexion, rörlighet i dorsalflexion och spänst. Metod: Fyra deltagare inkluderades och fick stretcha ett av sina ben över en tre veckors period i 10 minuter dagligen, benet valdes slumpmässigt. Före och efter interventionen mättes unilateral isometrisk styrka och rörlighet i deltagarnas vadmuskulatur samt spänst på ett ben. Resultat: Deltagarnas isometriska styrka minskade för interventionsbenet i medianvärde (-3,0%), medan kontrollbenets styrka ökade (6,9%). Spänsten för deltagarnas interventionsben ökade (5,9%) och kontrollbenets spänst minskade (-0,7%). En ökning i rörlighet kunde ses för interventionsbenet (21,2%) medan ingen ändring sågs för kontrollbenet (0%). Konklusion: Intensiv statisk av plantarflexorerna utförd över en treveckorsperiod gav en tydlig ökning av rörlighet i dorsalflexion medan inga tydliga effekter på styrka eller spänst kunde ses på gruppnivå. Fler studier inom området behövs där mängden, intensiteten och frekvensen av statisk stretching som krävs för att utveckla dessa kvaliteter utreds med fler och en större spridning av deltagare, för att få ett mer signifikant resultat.

No description available.

Bakgrund: Innebandy är en intensiv sport där snabba upprepade accelerationer och riktningsförändringar är viktiga ingredienser för framgång. Även om både förflyttningssnabbhet och uthållighet är viktiga för prestationen i innebandy, finns inga studier som undersöker hur de relaterar till varandra och andra viktiga fysiska kvaliteter. Syfte: Att beskriva kvinnliga elitinnebandyspelares fysiska egenskaper och undersöka korrelationen mellan snabbhet i förflyttningar, aerob uthållighet, maximal styrka och explosivitet. Metod:19 kvinnliga elitinnebandyspelare i åldern (medel (SD)) 21,8år (±2,15), längd 168,8cm (±5,8) långa och vikt 65,9 kg (±6,3), rekryterades till studien. Ett testbatteri genomfördes över två dagar och bestod av snabbhetstester (Acc10, Acc20m, Pro-agility), explosivstyrketester (SLH, SJ, CMJ, CMJ:A), maximalstyrketest (IPU) och aerob uthållighet (Beeptest). Korrelationen mellan testresultaten analyserades. Resultat: Det fanns starka korrelationer mellan förflyttningssnabbhet och prestationen explosiv styrka, utom mellan vertikalhopp med armsving (CMJ:A) och snabbhet i riktningsförändringar (Pro- agility). Isometrisk styrka (IPU) relaterade endast signifikant till snabbhet i riktningsförändringar (Pro-agility), vilket också aerob uthållighet (Beeptest) gjorde. Slutsats: För kvinnliga elitinnebandyspelare finns ett samband mellan explosiv styrka och snabbhet i alla förflyttningar, medan maximalstyrka endast verkar relatera till snabbhet i riktningsförändringar. Arbetsförmågan i aerob uthållighetsarbeten verkar inte påverka prestationen i snabbhet negativt, utan på den här prestationsnivån kan båda utvecklas till tillräcklig nivå. / Background: Floorball is an intense sport where rapid repeated accelerations and changes of direction are important ingredients for success. Although both the locomotion speed and endurance are essential for achievement in floorball, there are no studies examining how they relate to each other and other important physical qualities. Objective: To describe female elite Floorball player's physical properties and examine the correlation between locomotion speed, aerobic endurance, maximum strength and explosiveness. Method: 19 female elite Floorball players age (mean (±SD)) 21, 8 years (±2.15), height 168, 8 cm (±5.8) and weight (65.9 kg±6.3), were recruited to the study. A test battery was conducted over the span of two days and consisted of tests of locomotion speed (Acc10, Acc20, Pro-agility), explosive strength (SLH, SJ, CMJ, CMJ:A), maximum strength (IPU) and aerobic endurance (Beep test). The correlation between the test results were analyzed. Results: There were strong correlations between locomotion speed performance and explosive strength, except between vertical jump with arm swing (CMJ) and speed in changes of direction (the Pro agility). Isometric strength (IPU) significantly related to the speed in changes of direction (the Pro agility), as did aerobic endurance (Beeptest). Conclusion: For female elite Floorball players there seems to be a correlation between explosive strength and quickness in all types of locomotion, while the maximum strength only seems to relate to the speed in changes of directions. Work ability in aerobic endurance tasks does not seem to affect performance in locomotion speed, and at this performance level both can be developed to a sufficient level.

Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att identifiera effekten av svänghjulsträning på styrkerelaterade variabler som påverkar idrottslig prestation genom en sammanställning av befintlig vetenskaplig litteratur. Studiens frågeställning var: (1) Vilken effekt har svänghjulsträning på muskeltillväxt (hypertrofi)? (2) Vilken effekt har svänghjulsträning på utvecklingen av maximal styrka? (3) Vilken effekt har svänghjulsträning på utvecklingen av Power (effektutveckling)? (4) Vilken effekt har svänghjulsträning på horisontell förflyttning? (5) Vilken effekt har svänghjulsträning på vertikal förflyttning? Metod En metaanalys för 15 experimentella studier som uppfyllt urvalskriterierna genomfördes. De inkluderade studierna kvalitetsgranskades med Pedros skala. För att möjliggöra en sammanställning av samtliga resultat analyserades resultaten i dataprogrammet Review Manager version 5.3 med Random effekt modell och presenteras med Forest plots. Jämförelserna gjordes över en period på 4-24 veckor. Resultat Svänghjulsträning under en period av 4-24 veckor visar på en statistisk signifikant utveckling  av muskulär hypertrofi (effektstorlek 0,68), maximal styrka (1,40), Power (1,0), horisontell (0,54) och vertikal förflyttning (0,60). Slutsats Det finns stöd i litteraturen för att friska individer presterar bättre på så väl dynamiska styrketest som funktionella test efter svänghjulsträning. Evidensen är särskilt stark för att svänghjulsträning utvecklar maximal styrka och Power för tränade yngre individer samt i kortare mer intensiva block. Denna metaanalys har bara sammanställt skillnader i prestation före och efter svänghjulsträning och kan därför inte säga om effekten av svänghjulsträning är större än effekten av upprepade mätningar eller annan träning. / Aim The aim of this study was to identify the effect of the flywheel training on strength-related variables that affect athletic performance by compiling existing scientific literature. Research questions: (1) What effect does flywheel training have on muscle growth (hypertrophy)? (2) What effect does flywheel training have on the development of maximum strength? (3) What effect does flywheel training have on the development of Power (effect development)? (4) What effect does flywheel training have on the development of horizontal movement? (5) What effect does flywheel training have on the development of vertical movement? Method A meta-analysis was conducted from 15 experimental studies that met the selection criteria. The quality of included studies was reviewed by Pedro scale. In order to identify possible bias in the selection process a Funnel plot was carried out. To enable the compilation of all results an analyze with Random effect model was carried out with software Review Manager Version 5.3 and presented with Forest plots. Comparisons were made over a period of 4-24 weeks. Results Flywheel training for a period of 4-24 weeks show a statistically significant increase in effect size for muscular hypertrophy (0,49), maximum strength (1,40), Power (1,00), horizontal-(0,54) and vertical movement (0,60). Conclusions There's support in published studies that healthy individuals perform better on dynamic strength tests as wells as functional test after flywheel training. The evidence is particularly strong that flywheel training develops maximum strength and Power in trained younger individuals and in shorter more intensive blocks. This meta-analysis has just compiled the differences in performance before and after flywheel training and therefore cannot say if the effect of flywheel training is greater than the effect of repeated measurements or other exercise.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>