Abstrakt Bakgrund: Många människor tränar för välmående och hälsa, medan andra vill öka sin fysiska prestation och då är förbättring av konditionen en viktig del. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka individers skillnader i upplevd ansträngning efter att de följt ett högintensivt program (HIIT) jämfört med en grupp som följt ett lågintensivt träningsprogram. Design: Pilotstudie Material & Metod: Undersökningen gjordes utifrån en kvantitativ ansats där populationen som bestod av två grupper, totalt 10 testpersoner fick utföra fysisk ansträngning under fyra veckor. Den ena gruppen fick utföra högintensiva träningspass (n=5) och den andra gruppen lågintensiva träningspass (n=5). Innan de utförde fyraveckorsprogrammet fick testpersonerna uppskatta sin upplevda ansträngning vid ett konditionstest. Samma test genomfördes sedan efter de fyra veckorna. Resultat: Två av fem deltagare som utförde det lågintensiva programmet skattade lägre på Borgs RPE-skala efter de fyra veckorna. Utav de som utförde det högintensiva programmet (HIIT) var det tre av fem som skattade lägre. Konklusion: För att kunna generalisera resultaten behöver denna studie genomföras på en större population då det i denna pilotstudie pga antalet deltagare sannolikt är slumpen som avgjort utfallet. / Abstract Background: A lot of people exercise for the sake of health and wellbeing while others want to improve their physical performance. Improving their cardio fitness is an important part of that. Objective: The objective of this study is to examine differences in perceived exertion after having followed a high intensity programme (HIIT) in comparison with a group that followed a low intensity training programme. Design: Pilot study Methods & measures: The study was done with a quantitative approach where two groups of subjects, a total of 10 performed physical effort during four weeks. One group of 5 performed high intensity workouts and the other group of 5 low intensity workouts. Prior to performing the four week programme the subjects estimated their perceived exertion after a fitness test. The same test was then repeated after four weeks. Results: Two out of five subjects that followed the low intensity programme estimated lower on Borgs RPE scale after the four weeks. Out of those who followed the high intensity programme (HIIT), three out of five estimated lower. Conclusion: To be able to generalize the results from this study it needs to be performed on a larger population. The results of this pilot study due to the amount of participants are likely due to chance.

High intensity exercise is believed to yield greater results on health and human performance than moderate intensity exercise. Extensive research indicates that not only do high-intensity interval training (HIT) and sprint interval training (SIT) produce significant improvements in cardiovascular fitness and disease, they may be more effective at improving long-term metabolic function, including insulin sensitivity (Si), by producing more mitochondria. Moreover, compliance rates for HIT and SIT participation are reported to be the same or better than traditional moderate intensity exercise. Because lack of time is often cited as major hindrance to exercise participation, SIT is also seen as a time efficient option to improve health and performance. It does appear, however, that repeated sessions of SIT are needed before overall improvements can be measured. SIT protocols employing maximal 30 sec sprints with ~5 min rest [a 1:9 work-to-rest ratio (W:R)], have garnered much of the research focus, while those using minimal rest periods, like Tabata which uses 20 sec sprints and 10 sec rest (2:1 W:R), have been ignored. This may omit a possible SIT option that could influence acute and chronic adaptations. The role of inflammatory cytokines on Si remains an area of continued research. While endurance exercise is thought to create an overall anti-inflammatory environment that stimulates improvement in Si, SIT is often viewed as pro-inflammatory. However, few studies have provided significant insight into cytokine release following SIT, and none haveexplored its impact on Si. In addition, the impact of W:R on cytokine remains speculative at best. Therefore, the examination of the effect of different sprint protocols of similar total work (kJ) on performance, metabolic function, and inflammatory response may provide valuable insight into these adaptive processes.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>