Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is? Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish. Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P<0.05) och 23 % i 1A på mark (P<0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P<0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation. Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.

Syftet med den här studien är att ta reda på skolpersonalens uppfatt-ningar om hur problembeteenden bemöts bland yngre elever i skolans lågstadium. Mer preciserat vill jag också kartlägga specialpedagogens roll. Följande frågor är i i fokus i arbetet: Vad menar skolpersonalen med utagerande/explosiva elever? Vilken kunskap och kompetens har skolpersonalen av att handskas med problembeteenden? Vad förväntas av specialpedagogen för att hjälpa arbetslaget i att hitta lösningar? Eftersom jag har varit i nära kontakt med utagerande/explosivt bete-ende hos elever relativt många gånger, och upplever att kunskaperna kring detta är bristande ute på fältet, kändes det naturligt att fördjupa mig i ämnet. Då jag ville få en helhetssyn på individ-, och skolnivå valde jag informanter som lärare, assistent, skolpsykolog, skolkurator, specialpedagog samt fritidspersonal. Studien genomfördes som en kvalitativ undersökning genom intervjuer. Det visade sig att skolper-sonalen anser att de har för lite kunskaper om hur de ska arbeta med explosiva/utagerande barn och vidare förväntas det av specialpedago-gen att göra observationer och dokumentera och handleda för att hjälpa arbetslaget att finna lösningar i att hantera utagerande/explosivt beteende hos elever. Resultatet av min studie får stor betydelse för mig i min yrkesroll som specialpedagog. Det som kommer att betyda mycket framöver är att jag blir mer lyhörd för vad skolpersonalen har för förväntningar på specialpedagogen. Konsekvenser av det innebär att min relation till ledningen kommer att stärkas och jag kommer att arbeta för att hand-ledning till arbetslagen ska utökas. På så sätt får skolpersonalen bättre stöd och hjälp i att finna lösningar i sina klassrum. Ytterligare en kon-sekvens kommer att vara att vi alla kommer att bli bättre på många olika sätt eftersom jag framöver tänker arbeta för att få möjlighet att fortbilda både mig och mina kollegor på olika sätt.

Bakgrund: Syftet med studien var att undersöka svenska fotbollsspelaresrörelsemönster och kravprofil för att analysera betydelsen av explosivitets- ochsnabbhetsträning och dessutom analysera prioriteten och värdet av den här träningen iden vetenskapliga litteraturen, i tränarutbildningen och i praktiken.Metod: Begreppet snabbhetsträning har analyserats utifrån tre perspektiv;Forskningens, Utbildningens och det Praktiska utförandets perspektiv.Forskningsperspektivet har analyserats genom relevanta forskningsresultat inomområdet. Utbildningsperspektivet har analyserats utifrån Svenska Fotbollförbundetstränarutbildning och det Praktiska utförandet har analyserats genom en intervjustudiemed representativa tränare i svensk elitfotboll. Dessa perspektiv har ställts mot varandrai en modell som skall ses som en kunskapsstege där information och kunskap skapasgenom forskning, där utbildningen fungerar som länk och där det praktiska utförandetspeglar den kunskapsinhämtning och kompetensutveckling som skett över tid.Resultat: Explosiviteten kan bevisligen ökas väsentligt genom funktionell träning. Bådeforskningen och kurslitteraturen till tränarutbildningen visar att förbättringar kan nåsgenom isolerad snabbhetsträning i t.ex. sprintövningar eller genom relevantstyrketräning men att det mest optimala är att träna snabbhetsförmågan ifotbollsspecifika situationer med boll. Ändå verkar det fortfarande vara underprioriterati praktiken Tränarna i studien genomför främst isolerade snabbhetsövningar utan boll.Trots att den explosiva förmågan är en färskvara som kontinuerligt behöver stimuleras,förklarar tränarna att de inte genomför någon form av snabbhetsträning underförsäsongen. / Aim: The objective of the study is to examine the Swedish soccer players movementpatterns to justify the importance of high-intensity and sprint training, and further toanalyse the priority and the value of this training in the scientific literature, in trainerseducation and in practice.Method: The concept of high-intensity and sprint training is analyzed from threeangles; Research, Education and the Practical execution perspective. The researchperspective has been analyzed through the relevant results in the field. The educationperspective has been analyzed according to the Swedish Football Federation trainereducation and the practical performance has been analyzed by a interview study onrelevant coaches in Swedish professional soccer teams. These perspectives have beendiscussed against each other in a model that can be viewed as a ladder of knowledge,where information and knowledge is generated by research, where education serves as alink and where the practical performance reflects the knowledge and competencydevelopment that has taken place over time.Conclusion: High-intensity sprints can be shown to be substantially increased byfunctional training. Both the research and the literature in coach education shows thatimprovements can be achieved by isolated sprint training or through relevant resistanttraining, but that the most optimal is to train this aspect in soccerspecific situations withthe ball. Yet it seems that this still has a low priority in practice. The coaches in thestudy carries out mainly isolated sprint exercises without the ball. Although theexplosive capacity is a fresh product that continuously needs to be stimulated, thetrainers explains that they do not implement form of training at all during pre-season.

Bakgrund: Att kunna producera en stor mängd kraft för att förflytta sig inom idrotter anses vara en viktig komponent för att uppnå en hög sprintprestation på elitnivå i fotboll. Den vertikala hoppförmågan är ett vanligt förekommande test för att bedöma kraften i nedre extremiteten. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka korrelationen mellan styrkan i den nedre extremiteten, explosivitet och sprinthastighet hos kvinnliga fotbollsspelare. Metod: 21 kvinnliga fotbollsspelare, 19±5.1 ålder, 165.5±5.0 cm och 58.4±12.87 kg, utförde ett test av maximal styrka i form av 1 repetition maximum (1RM) i knäböj, följt av ett vertikalhopp och ett 30 m sprint test. Resultat: Resultatet visade ingen signifikant korrelation mellan styrka och sprint (r = 0.114; p = 0.062), dock en måttlig signifikant korrelation mellan explosivitet och sprint (r=-0.446; p=0.0042). Slutsats: Explosivitet visade på en högre korrelation vid sprintprestation än maximal styrka i knäböj. Detta resultat indikerar på att ett vertikalhopp har ett större samband vid sprintprestation än vad maximal styrka i knäböj har.

No description available.

This study aims to shed light on practices that jazz dance teachers have incorporated into their teaching in order to enhance development of physiological abilities, as well as examine how these practices have become part of their jazz dance teaching practise.The research was conducted through four semi-structured interviews where jazz dance teachers described how they enhance physiological abilities in their dance teaching practice, and which aspects impact their choices. The transcribed interviews were analysed using thematic analysis, supplemented by the application of selected principles for physical training. The results indicated that physiological abilities were mostly enhanced through conventional jazz dance technique training, within the conventional structural framework, and that the physiological aspect is not addressed in the early planning process, but comes along later following the progression of the dance technique training. Furthermore, the results imply that the social construction of a jazz dance training and convention have significant impact to the practices used to improve physiological abilities in jazz dance training. The conclusion is that jazz dance is recognised as a physically demanding genre, where technique training can enhance most of the physiological abilities.