Gymnastik är en sport som kräver bra sprint-och hoppförmåga. Det är känt att högre sprinthastigheter kan leda till högre vertikal hopphöjd, ett måste för svårare gymnastiska moment. Plyometrisk träning är principen om högintensiva hoppövningar som tillämpar Stretch Shortening Cycle (SSC). En förbättrad SSC-förmåga kan bidra till ökad kraftutveckling och förmågan att uppnå högre vertikal hopphöjd och sprinthastigheter. Syftet med studien var att undersöka om det fanns samband mellan vertikala hopphöjden och sprinttiden vid 30 meter hos unga kvinnliga gymnaster. Sexton kvinnliga gymnaster testades i vertikal hopphöjd genom Squat jump (SJ), Countermovement jump (CMJ) och Free jump (FJ) och sprint 30 meter, varav femton gymnasters resultat har analyserats. För att studera sambandet mellan SJ, CMJ, FJ och sprinttiden vid 30 m gjordes korrelationer (Spearman, rs). En korrelation mellan 0.4 och 0.6 är medelstarkt, allt där över är starka korrelationer och allt under är svaga korrelationer. Samtliga hopp visade på en stark negativ korrelation med sprinttiden vid 30 meter, SJ rs= - 0,68, CMJ rs= -0,76, FJ rs= -0,69. Starkaste korrelationen fanns mellan CMJ och 30 meter sprint. Den starka negativa korrelationen tyder på att en högre vertikal hopphöjd har ett starkt samband med sprinthastigheten.

<p>Sammanfattning</p><p><strong>Bakgrund: </strong>Fotboll är världens största lagidrott med ca 240 miljoner utövare runtom i väldren. Av dessa 240 miljoner är ca 20 miljoner kvinnor och 80% av dessa kvinnor är ungdomar eller juniorer. Accelerationshastighet anses vara en av de viktigaste fysiska egenskaperna hos fotbollsspelare.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med denna studie var att designa, genomföra och utvärdera ett träningsprogram för unga fotbollsspelande tjejer med syfte att öka accelerationshastigheten.</p><p><strong>Metod: </strong>22 stycken tjejer (14,61 ± 1,03 år, 50,33 ± 5,05 kg, 160,16 ± 3,04 cm) tillhörande 2 olika fotbollslag delades in i 2 grupper, en testgrupp (TG) (n=8) och en kontrollgrupp (KG) (n=14). Träningsmängden för båda grupperna var 3 pass/vecka i 12 veckor. Ett pass/vecka var designat i syfte att öka accelerationshastigheten för TG. KG tränade fotboll som vanligt alla 12 veckor.</p><p><strong>Resultat: </strong>I TG sågs en tendens till ökad acceleration i sprinttestet (p=0,08) och en signifikant förbättring i hopptestet (p=0,03) efter 12 veckors träning. Accelerationsträningen visade även ge signifikanta korrelationer mellan sprint- och hopptestet i TG efter avslutad träningsperiod (p=0,02). I KG ökade tiderna på sprinttestet (p=0,02) och den vertikala hopphöjden minskade i hopptestet (p=0,12) vid utvärdering 2. Det fanns en signifikant korrelation mellan sprint- och hopptestet för KG vid både utvärdering 1 och 2 Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Ett 12 veckors träningsprogram kan öka accelerationshastigheten och den vertikala hopphöjden hos unga fotbollsspelande tjejer.</p> / <h2>Abstract</h2><p><strong>Background: </strong>Soccer is the world’s most popular team sport with over 240 million players around the world. About 20 million of the 240 million players are women and 80% of these women are adolescence or juniors. Acceleration speed is one of the most important physical qualities for a soccer player.</p><p><strong>Purpose: </strong>The aim of this study was to design, perform and evaluate a training program for young female soccer players with focus on increasing the acceleration speed.</p><p><strong>Methods: </strong>22 females (14,61 ± 1,03 years, 50,33 ± 5,05 kg, 160,16 ± 3,04 cm) from two different teams were split in 2 groups, one test group (TG) (n=8) and control group (KG) (n=14). The amount of training were 3 times/week for 12 weeks. One workout/week was designed to increase the acceleration speed for TG. KG trained soccer all 12 weeks.</p><p><strong>Results: </strong>TG showed a tendency to increased acceleration at the sprint test (p=0,08) and significant improvement at the jump test (p=0,03) after 12 weeks of training. The acceleration training also showed significant correlations between the sprint- and jump test in the TG after completed the 12 week training period (p=0,02). KG showed decreased acceleration at the sprint test (p=0,02) and the vertical jump height decreased at the jump test (p=0,12). There was a significant correlation between the sprint- and jump test in KG at both evaluation 1 and 2. There were no significant differences between the two groups.</p><p><strong>Conclusion: </strong>A 12 week training program can increase the acceleration speed and the vertical jump height on young female soccer players</p>

Sammanfattning Bakgrund: Fotboll är världens största lagidrott med ca 240 miljoner utövare runtom i väldren. Av dessa 240 miljoner är ca 20 miljoner kvinnor och 80% av dessa kvinnor är ungdomar eller juniorer. Accelerationshastighet anses vara en av de viktigaste fysiska egenskaperna hos fotbollsspelare. Syfte: Syftet med denna studie var att designa, genomföra och utvärdera ett träningsprogram för unga fotbollsspelande tjejer med syfte att öka accelerationshastigheten. Metod: 22 stycken tjejer (14,61 ± 1,03 år, 50,33 ± 5,05 kg, 160,16 ± 3,04 cm) tillhörande 2 olika fotbollslag delades in i 2 grupper, en testgrupp (TG) (n=8) och en kontrollgrupp (KG) (n=14). Träningsmängden för båda grupperna var 3 pass/vecka i 12 veckor. Ett pass/vecka var designat i syfte att öka accelerationshastigheten för TG. KG tränade fotboll som vanligt alla 12 veckor. Resultat: I TG sågs en tendens till ökad acceleration i sprinttestet (p=0,08) och en signifikant förbättring i hopptestet (p=0,03) efter 12 veckors träning. Accelerationsträningen visade även ge signifikanta korrelationer mellan sprint- och hopptestet i TG efter avslutad träningsperiod (p=0,02). I KG ökade tiderna på sprinttestet (p=0,02) och den vertikala hopphöjden minskade i hopptestet (p=0,12) vid utvärdering 2. Det fanns en signifikant korrelation mellan sprint- och hopptestet för KG vid både utvärdering 1 och 2 Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Slutsats: Ett 12 veckors träningsprogram kan öka accelerationshastigheten och den vertikala hopphöjden hos unga fotbollsspelande tjejer. / Abstract Background: Soccer is the world’s most popular team sport with over 240 million players around the world. About 20 million of the 240 million players are women and 80% of these women are adolescence or juniors. Acceleration speed is one of the most important physical qualities for a soccer player. Purpose: The aim of this study was to design, perform and evaluate a training program for young female soccer players with focus on increasing the acceleration speed. Methods: 22 females (14,61 ± 1,03 years, 50,33 ± 5,05 kg, 160,16 ± 3,04 cm) from two different teams were split in 2 groups, one test group (TG) (n=8) and control group (KG) (n=14). The amount of training were 3 times/week for 12 weeks. One workout/week was designed to increase the acceleration speed for TG. KG trained soccer all 12 weeks. Results: TG showed a tendency to increased acceleration at the sprint test (p=0,08) and significant improvement at the jump test (p=0,03) after 12 weeks of training. The acceleration training also showed significant correlations between the sprint- and jump test in the TG after completed the 12 week training period (p=0,02). KG showed decreased acceleration at the sprint test (p=0,02) and the vertical jump height decreased at the jump test (p=0,12). There was a significant correlation between the sprint- and jump test in KG at both evaluation 1 and 2. There were no significant differences between the two groups. Conclusion: A 12 week training program can increase the acceleration speed and the vertical jump height on young female soccer players

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is? Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish. Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P&lt;0.05) och 23 % i 1A på mark (P&lt;0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P&lt;0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation. Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.

Introduktion: Smartphoneapplikationen My Jump2 har bedömts att ha större tillgänglighet och inte vara beroende av labbutrustning vid vertikala hopptester. I jämförelse med kraftplatta (golden standard) har applikationen visat sig valid och reliabel. My Jump2 har uppvisat mycket bra- perfekt korrelation mot övrig kraftutrustning. Jämförelse mellan My Jump2 och kliniska tester är ännu inte beprövat på detta område. Syfte: Syftet med denna kliniska studie var att analysera samband och korrelationer mellan värden från My Jump2 och kliniska tester gällande funktionell bedömning av underbenets muskulatur. Därför jämfördes värden hos aktiva, icke skadade män och kvinnor. Metod: Totalt 26st kvinnor och män testades vid ett indivduellt testtilfälle i gymmiljö. 3rep MAX, lunge-test, antal tåhävningar och bäst av tre drop jump analyserades på dominanta benet. Pearsons korrelation användes för att undersöka samband mellan My Jump2 och kliniska tester och ANCOVA för att undersöka skillnader mellan deltagare. Resultat: Huvudfynden var att MyJump2 uppvisade två signifikanta korrelationssamband för männen och ett för kvinnorna vid jämförelse med kliniska tester. Signifikanta skillnader gällande RSI-värde med hänsyn till muskelstyrka 3rep MAX (95% CI; 0,01-0,19, p = 0,03) fanns mellan könen. Ingen signifikant skillnad i stiffness med hänsyn till ROM (95% CI; -0,11- 0,55, p = 0,18) justerat mot kön (95% CI; -0,78-2,03, p = 0,37) återfanns. Konklusion: Resultaten indikerar på att vidare forskning är nödvändig. Endast få signifikanta korrelationssamband återfanns mellan värden från My Jump2 och kliniska tester. My Jump2 visar signifikanta nivåer för RSI-värdet med hänsyn till muskelstyrka och kön. Studien kan inte bekräfta förväntade samband mellan My Jump2 och kliniska tester för underbenet. / Introduction: The smartphoneapplication My Jump2 has been assessed in rescent research for its validity and reliability. In comparison to golden standard devices, My Jump2 shows great- perfect correlation measuring jump height. Eventhough former results indicate usability of the smarthphoneapplication, further research is needed in order to evaluate clinical usefulness in a more expanded population. Aim: The aim of this study was to analyse the relationship and correlations between measured values from My Jump2 and clinical testing of lower extremity performance. This in an active and recreational population, both male and female. Method: A total of 26 males and females were tested individually in a gym-location. 3rep MAX, lunge-test, heel-rises to exhaustion and best of three drop jumps were analysed on the dominat leg. Pearsons correlation was used to evaluate the relationship between My Jump2 and clinical tests and ANCOVA to analyse diffrences within the testgroup. Results: Analysis showed two significant correlations between functional values for the men and one for women when comparing My Jump2 and clinical tests. A significant difference in RSI-value was found between the covariate (sex) (95% CI; 0,01-0,19, p = 0,03) considering 3rep MAX (factor). No significant difference was found in stiffness between the covariate (sex) considering ROM (factor). Conclusion: This study indicates that further research is needed. Analysis shows few significant correlations between My Jump2 and clinical tests. My Jump2 results shows significant values regarding RSI-values considering sex and musclestrenght. This study can not confirm the relationship and correlations between measured values from My Jump2 and clinical testing of lower extremity performance.