Bakgrund. Fysiska tester används för att kunna förutsäga idrottsprestation, finna talanger, upptäcka fysiska brister och minska risken att idrottaren drabbas av skador. Många konståkare genomför fysiska tester vid flera tillfällen under en karriär men dessa tester utförs sällan på is. Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns linjära samband mellan konståkares sprintprestation på is och på mark samt mellan dessa resultat och konståkares personbästa (PB). Metod. Tio kvinnliga konståkare (n = 10) testades i 10- och 20 meter sprint på is och Flygande 30 meter sprint på is (10I, 20I och 30I) samt 10- och 20 meter sprint på mark och Flygande 30 meter sprint på mark (10M, 20M och 30M). Dessa resulta tanalyserades i datorprogrammet SPSS Statistics 20 för att finna linjära samband mellan sprintarna på is och på mark samt för att finna linjära samband mellan dessa sprintar och PB. Resultat. Resultaten visade på ett starkt signifikant samband (p < 0,01) mellan 20I och 20M (r = -0,733, p = 0,009), 30I och 30M (r = -0,769, p = 0,009) samt mellan 20I och 30M (r = -0,796, p = 0,006). Signifikanta samband (p = < 0,05) kunde ses mellan 10I och 20M (r = -0,632, p = 0,050), 10I och 30M (r = -0,643, p = 0,045), 20I och 10M (r = -0,635, p = 0,049) samt mellan 30I och 20M (r = -0,764, p = 0,010). Signifikant samband kunde även ses mellan PB och 10I (r = -0,693, p = 0,026). Slutsats. Det går att förutsäga sprintprestation på is genom sprintprestation på mark men det är svårt att förutsäga idrottsprestation genom att testa sprintar på mark eller på is hos kvinnliga konståkare.