Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband mellan svenska junior- och seniorsimmares nivå (mätt i FINA poäng), simmarnas bakgrund (träningstimmar, ålder och tävlingserfarenhet) och självregleringsförmåga. Självreglering består av de sex aspekterna planering, ansträngning, self-efficacy, monitorering, reflektion och utvärdering. De frågeställningar som besvarades var följande: Finns det några samband mellan nivå (FINA-poäng), en simmares bakgrund (träningstimmar, ålder och tävlingserfarenhet) och förmåga att självreglera? Och kan simmares nivå (FINA-poäng) prediceras utifrån deras förmåga att självreglera efter att ha kontrollerat för deras träningsbakgrund (ålder, träningstimmar och tävlingserfarenhet)? Metod I studien deltog totalt 75 simmare, varav 26 män, 47 kvinnor och 2 personer som valde att inte uppge sitt kön. Deltagarna var i åldrarna 15 till 34 år (M = 17,85; SD = 3,68) och låg på en nivå av M = 621,54 (SD = 140,06) FINA poäng. Deltagarnas självregleringsförmåga mättes med hjälp utav enkäten The Self-Regulation Scale. I analysen så beräknades varje deltagares medelvärde och standardavvikelse för var och en av de sex självregleringsaspekterna. I statistikprogramet SPSS utfördes även Pearsonskorrelationstest och en regressionsanalys. Resultat Resultatet visade på starka positiva samband mellan simmares nivå (FINA-poäng) och bakgrund (ålder, träningstimmar och tävlingserfarenhet). Resultatet visade även på ett samband mellan självregleringsaspekten planering och simmares nivå (FINA-poäng). Slutsats Sambandet mellan nivå (FINA poäng) och en simmares bakgrund (ålder, träningstimmar och tävlingserfarenhet) stödjer teorin kring "Deliberate Practice" och att det även inom simning finns ett positivt samband mellan träningstimmar och nivå. Utöver det så tyder resultaten på att simmare på en högre nivå är bättre på att planera vilket innebär att simmare på en högre nivå är bättre på att sätta mål, hitta strategier för att nå dessa mål men också hitta vägar för att lösa de hinder som kan uppstå.

Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att undersöka vad som gör att simmare på elitnivå hoppar av simningen. Frågeställningarna var: Vilka olika faktorer gör att elitsimmare slutar? Hur upplever avhoppade elitsimmare relationen till sin tränare? Metod Studien har använt ett kvalitativt tillvägagångssätt där fem semistrukturerade intervjuer genomförts och analyserats. Åtta personer tillfrågades att delta i studien och fem inkluderades. Det var tre kvinnor och två män. Rådande studie har en kvalitativ induktiv ansats där data analyserades med manifest innehållsanalys dvs. vad texten säger. Deltagare i denna studie valdes utifrån ett strategiskt urval dvs. val av deltagare efter personer som hade mycket att berätta om forskningsfrågan. Studien bygger även på Jowetts ledarskapsteori de 4 C:na det vill säga; närhet, åtagande komplettera varandra samorientering. Resultat Studien gav en inblick i hur elitidrottande simmare upplevde sin tid fram till avhoppet. Resultatet påvisade att de 4 C:na kan vara en bra teori att använda sig utav, både som en del i tränar- och atletrelationen samt att se på avhopp utifrån en simmares synvinkel. Studien fick fram att de faktorer som gör att simmare slutar var skador, brist på motivation, bemötandet och relationen med tränaren. Relationen till tränaren var viktig och var relaterat till avhopp hos simmarna. Det fanns kunskapsluckor som denna studie hjälpte till att fylla kopplat till avhopp och teorin från avhoppsperspektiv då det inte har undersökts tidigare utifrån de 4 C:na. Slutsats Genom att intervjua och föra ett samtal med olika personer gavs en vidare syn på deras upplevelser. De främsta och vanligaste orsakerna till avhopp i denna studie var skador, brist på motivation, bemötandet och relationen med tränaren. Den stora utmaningen i arbetet som tränare är att hitta en unik balans och kombination av en förståelse av ens eget beteende och idrottarens färdigheter, behov av vad som verkligen görs och kommuniceras. Resultatet är tillämpbart för att få ledare att förstå bakgrunden till avhopp inom simning.

No description available.

<p><p>Syfte och frågeställningar<p>Syftet med föreliggande studie är att beskriva hur tränings- och tävlingsbelastning inom elitsimning varierar under en säsong samt få en uppfattning om intensivt tävlande leder till akut överträning.</p><p><p>Följande frågor skall besvaras:</p><p><p>1) Hur varierar belastning, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 10-veckors träningscykel?</p><p><p>2) Hur förändras prestation, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar?</p><p><p>3) Finns det någon tendens till akut överträning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar?</p><p><p>Metod</p><p><p>En manlig sprintsimmare (MS) och en kvinnlig medeldistanssimmare (KM) fick skatta upplevd tränings- och tävlingbelastning, dagsform, hälsostatus, genomföra POMS-test och Emotionell återhämtning (EmRecQ), mjölksyratest samt registrering av hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) och ortostatisk hjärtfrekvens (OHF) under en 10-veckorsperiod.</p><p><p>Resultat</p><p><p>För KM varierar belastningen under säsongen. Psykosocial belastning är låg till tävlingsperioden börjar då ökar den samtidigt som formen upplevs bättre. Flera känslor på EmRecQ ökar under säsongen. POMS visar som högst i slutet av den hårda träningsperioden där energiindex (EI) är som lägst. En klar aerob utveckling sker under perioden. KM utvecklas genom hela tävlingsperioden. EI sjunker direkt efter sista tävlingen tillsammans med harmoni och emotionell uppladdning. Hastigheten (V) sjunker och mjölksyranivåerna (HLa) ökar vid test 4 dagar efter tävlingsperiodens test. MS upplever hög belastning men också en klar fysisk förbättring under säsongen. Den psykosociala belastningen följer den upplevda tränings- och tävlingsbelastningen. 4 av 5 känslor på EmRecQ varierar kraftigt. Upplevelsen av bra form minskar precis efter tävlingscykeln är avslutad samtidigt som den psykosociala belastningen ökar. Prestationen ökar från tävling 1 till 2 för att sjunka något vid den 3:e. MS utvecklar anaeroba egenskaper. MS visar inga fysiska tecken på någon akut överträning. Däremot visar han upp respons på mental stress direkt efter sista tävlingsdag.</p><p><p> </p><p>Slutsats<p> </p><p><p><p><p><p><p><p><p>Tränings- och tävlingsbelastning varierar tydligt för en KM och MS under en 10-veckorsperiod. Det finns för den kvinnliga medeldistansaren såväl fysiska som mentala tecken som skulle kunna tyda på akut överträning efter den intensiva tävlingsperioden. Men den eventuella överträningen verkar leda till en positiv träningsadaption. För den manliga sprintern finns det tecken på mental stress efter tävlingscykeln.</p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningarSyftet med föreliggande studie är att beskriva hur tränings- och tävlingsbelastning inom elitsimning varierar under en säsong samt få en uppfattning om intensivt tävlande leder till akut överträning. Följande frågor skall besvaras: 1) Hur varierar belastning, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 10-veckors träningscykel? 2) Hur förändras prestation, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar? 3) Finns det någon tendens till akut överträning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar? Metod En manlig sprintsimmare (MS) och en kvinnlig medeldistanssimmare (KM) fick skatta upplevd tränings- och tävlingbelastning, dagsform, hälsostatus, genomföra POMS-test och Emotionell återhämtning (EmRecQ), mjölksyratest samt registrering av hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) och ortostatisk hjärtfrekvens (OHF) under en 10-veckorsperiod. Resultat För KM varierar belastningen under säsongen. Psykosocial belastning är låg till tävlingsperioden börjar då ökar den samtidigt som formen upplevs bättre. Flera känslor på EmRecQ ökar under säsongen. POMS visar som högst i slutet av den hårda träningsperioden där energiindex (EI) är som lägst. En klar aerob utveckling sker under perioden. KM utvecklas genom hela tävlingsperioden. EI sjunker direkt efter sista tävlingen tillsammans med harmoni och emotionell uppladdning. Hastigheten (V) sjunker och mjölksyranivåerna (HLa) ökar vid test 4 dagar efter tävlingsperiodens test. MS upplever hög belastning men också en klar fysisk förbättring under säsongen. Den psykosociala belastningen följer den upplevda tränings- och tävlingsbelastningen. 4 av 5 känslor på EmRecQ varierar kraftigt. Upplevelsen av bra form minskar precis efter tävlingscykeln är avslutad samtidigt som den psykosociala belastningen ökar. Prestationen ökar från tävling 1 till 2 för att sjunka något vid den 3:e. MS utvecklar anaeroba egenskaper. MS visar inga fysiska tecken på någon akut överträning. Däremot visar han upp respons på mental stress direkt efter sista tävlingsdag.   Slutsats  Tränings- och tävlingsbelastning varierar tydligt för en KM och MS under en 10-veckorsperiod. Det finns för den kvinnliga medeldistansaren såväl fysiska som mentala tecken som skulle kunna tyda på akut överträning efter den intensiva tävlingsperioden. Men den eventuella överträningen verkar leda till en positiv träningsadaption. För den manliga sprintern finns det tecken på mental stress efter tävlingscykeln.

Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen var att undersöka hur fem svenska simtränare uppfattar betydelsen av idrottsutbildning i sitt arbete som tränare. Hur upplevde simtränarna att idrottsutbildning var relevant för deras arbete? Hur använde simtränarna de praktiska kunskaperna från idrottsutbildningen i arbetet?  Metod Uppsatsen hade en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Empirin samlades in från fyra manliga och en kvinnlig simtränare som alla arbetar med simning på högsta nivå inom ungdoms-, junior- eller seniornivå. Tränarna behövde ha minst två års erfarenhet inom yrket, vara ansvariga för sin träningsgrupp samt genomfört minst en idrottsutbildning enligt uppsatsens definition. Resultat Resultatet påvisade att dessa fem simtränare ansåg att idrottsutbildningen de genomfört var relevant för tränaryrket. De flesta kurserna i de olika utbildningarna kunde tränarna koppla till sitt tränarskap. Samtidigt fanns det förbättringspotential inom alla idrottsutbildningar som förekommit i uppsatsen. Simtränarna kunde ge konkreta exempel på hur de använde sig av idrottsutbildningarna de genomgått i sitt praktiska arbete, framförallt i säsongsplaneringen men även i tränings- och tävlingssituation. Samtidigt fanns vissa kurser i utbildningarna som inte användes överhuvudtaget. Slutsats Slutsatser kunde dras att idrottsutbildningen har varit relevant och kunde användas i praktiken av dessa fem simtränare. De hade använt respektive utbildning i både planerings- och träningssyfte. Dock ansåg samtliga fem intervjupersoner att det fanns förbättringsområden i den idrottsutbildning de genomgått.

No description available.

No description available.