<p><p>Syfte och frågeställningar<p>Syftet med föreliggande studie är att beskriva hur tränings- och tävlingsbelastning inom elitsimning varierar under en säsong samt få en uppfattning om intensivt tävlande leder till akut överträning.</p><p><p>Följande frågor skall besvaras:</p><p><p>1) Hur varierar belastning, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 10-veckors träningscykel?</p><p><p>2) Hur förändras prestation, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar?</p><p><p>3) Finns det någon tendens till akut överträning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar?</p><p><p>Metod</p><p><p>En manlig sprintsimmare (MS) och en kvinnlig medeldistanssimmare (KM) fick skatta upplevd tränings- och tävlingbelastning, dagsform, hälsostatus, genomföra POMS-test och Emotionell återhämtning (EmRecQ), mjölksyratest samt registrering av hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) och ortostatisk hjärtfrekvens (OHF) under en 10-veckorsperiod.</p><p><p>Resultat</p><p><p>För KM varierar belastningen under säsongen. Psykosocial belastning är låg till tävlingsperioden börjar då ökar den samtidigt som formen upplevs bättre. Flera känslor på EmRecQ ökar under säsongen. POMS visar som högst i slutet av den hårda träningsperioden där energiindex (EI) är som lägst. En klar aerob utveckling sker under perioden. KM utvecklas genom hela tävlingsperioden. EI sjunker direkt efter sista tävlingen tillsammans med harmoni och emotionell uppladdning. Hastigheten (V) sjunker och mjölksyranivåerna (HLa) ökar vid test 4 dagar efter tävlingsperiodens test. MS upplever hög belastning men också en klar fysisk förbättring under säsongen. Den psykosociala belastningen följer den upplevda tränings- och tävlingsbelastningen. 4 av 5 känslor på EmRecQ varierar kraftigt. Upplevelsen av bra form minskar precis efter tävlingscykeln är avslutad samtidigt som den psykosociala belastningen ökar. Prestationen ökar från tävling 1 till 2 för att sjunka något vid den 3:e. MS utvecklar anaeroba egenskaper. MS visar inga fysiska tecken på någon akut överträning. Däremot visar han upp respons på mental stress direkt efter sista tävlingsdag.</p><p><p> </p><p>Slutsats<p> </p><p><p><p><p><p><p><p><p>Tränings- och tävlingsbelastning varierar tydligt för en KM och MS under en 10-veckorsperiod. Det finns för den kvinnliga medeldistansaren såväl fysiska som mentala tecken som skulle kunna tyda på akut överträning efter den intensiva tävlingsperioden. Men den eventuella överträningen verkar leda till en positiv träningsadaption. För den manliga sprintern finns det tecken på mental stress efter tävlingscykeln.</p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>

Syfte och frågeställningarSyftet med föreliggande studie är att beskriva hur tränings- och tävlingsbelastning inom elitsimning varierar under en säsong samt få en uppfattning om intensivt tävlande leder till akut överträning. Följande frågor skall besvaras: 1) Hur varierar belastning, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 10-veckors träningscykel? 2) Hur förändras prestation, fysiologiska egenskaper, emotionellt tillstånd och sinnesstämning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar? 3) Finns det någon tendens till akut överträning under en 9-dagars mikrocykel med 6 tävlingsdagar? Metod En manlig sprintsimmare (MS) och en kvinnlig medeldistanssimmare (KM) fick skatta upplevd tränings- och tävlingbelastning, dagsform, hälsostatus, genomföra POMS-test och Emotionell återhämtning (EmRecQ), mjölksyratest samt registrering av hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) och ortostatisk hjärtfrekvens (OHF) under en 10-veckorsperiod. Resultat För KM varierar belastningen under säsongen. Psykosocial belastning är låg till tävlingsperioden börjar då ökar den samtidigt som formen upplevs bättre. Flera känslor på EmRecQ ökar under säsongen. POMS visar som högst i slutet av den hårda träningsperioden där energiindex (EI) är som lägst. En klar aerob utveckling sker under perioden. KM utvecklas genom hela tävlingsperioden. EI sjunker direkt efter sista tävlingen tillsammans med harmoni och emotionell uppladdning. Hastigheten (V) sjunker och mjölksyranivåerna (HLa) ökar vid test 4 dagar efter tävlingsperiodens test. MS upplever hög belastning men också en klar fysisk förbättring under säsongen. Den psykosociala belastningen följer den upplevda tränings- och tävlingsbelastningen. 4 av 5 känslor på EmRecQ varierar kraftigt. Upplevelsen av bra form minskar precis efter tävlingscykeln är avslutad samtidigt som den psykosociala belastningen ökar. Prestationen ökar från tävling 1 till 2 för att sjunka något vid den 3:e. MS utvecklar anaeroba egenskaper. MS visar inga fysiska tecken på någon akut överträning. Däremot visar han upp respons på mental stress direkt efter sista tävlingsdag.   Slutsats  Tränings- och tävlingsbelastning varierar tydligt för en KM och MS under en 10-veckorsperiod. Det finns för den kvinnliga medeldistansaren såväl fysiska som mentala tecken som skulle kunna tyda på akut överträning efter den intensiva tävlingsperioden. Men den eventuella överträningen verkar leda till en positiv träningsadaption. För den manliga sprintern finns det tecken på mental stress efter tävlingscykeln.

SAMMANFATTNING Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att komma närmare i begrepp, diagnos och behandling gällande fenomenen stressrelaterad ohälsa till utmattningssyndrom (UMS). Ielitidrotten finns stressrelaterad ohälsa som överträningssyndrom (OTS). OTS kan också leda till utmattning. Det finns olika stadier av stressrelaterad ohälsa/OTS innan ett UMS utvecklas. Intervjustudien tar upp frågeställningar som rör fenomenen för att få en uppfattning och förklaring bland experter, kliniker och behandlare i Sverige. Frågeställningarna belyser behandlingsvägen för patienter som söker hjälp för stressrelaterad ohälsa. Frågeställningarna vill vidare belysa forskningsläget i de behandlingsmetoder vi använder i de olika faserna av stressrelaterad ohälsa både inom idrottsvärlden och i primärvården i Sverige. Metod: Metoden som valdes var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie som berörde frågeställningarna och syftet. 6 stycken experter varav 3 diagnosförskrivare (1 diagnosförskrivare och 2 experter inom idrottsområdet) och 3 stycken väl valda behandlare varav 2 inom idrottsområdet valdes in. Teman identifierades och frågorna bearbetades. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Analysen bearbetades med systematisk textkondensering. Resultat:  6 koder hittades. 1. ”Förmågan att förstå processen” handlar om acceptans.2. ”Sortering i stressrelaterad ohälsa” handlar om att sortera inom fenomenet för att visa på hur stort området är. 3.”Förebyggande arbete är behandlingen ”visar på den viktiga aspekten på allt vi kan göra innan och att få en tidig start är det som är kostnadseffektivt i det långa loppet. 4.”Vägen till läkning” beskriver hur vägen ser ut idag för de som drabbas. Behandlingen är individuell återhämtning med inslag av aktiviteter. Specifika åtgärder med individuell plan i ohälsosamma beteenden kräver bearbetning. 5. ”Hur ska vi tackla framtidens utmaningar?” koden beskriver hur samhället bör förändring i att inte individen värderas enbart av sin prestation. Kunskap och lärande om kropp, stress och återhämtning måste startas i låg ålder. 6. ”Återhämtning” ordet behöver få större slagkraft i alla behandlingar som rör stressrelaterad ohälsa. Slutsats: Begreppen är stora, framför allt stressrelaterad ohälsa. Arbete krävs med den medicinska diagnosen UMS för att den ska bli vedertagen både i Sverige och internationellt. Förståelsen om varför och hur en utmattningsprocess kan starta hos individer och behovet av individuell återhämtning och bearbetning måste komma ut tidigare till alla i samhället. Vi bör alltid sträva att stoppa sjukdomsförloppet i stressrelaterad ohälsa i tid. OTS är ett vanligt negativt beteende hos individer som lider av psykisk ohälsa i den stressrelaterade ohälsan. Kopplingen med den mot utmattningsprocessen och UMS bör fortsätta utvecklas. Den kunskapen vi har hittills borde redan nu anammas av vårdpersonal. / ABSTRACT Aim: The aim of this study was to get a more precise definition, diagnosis and treatment of the phenomenon stress related illness and the process to exhaustion. Stress related illness covers the term overtraining syndrome (OTS) which is a common problem in elite sports. Experts, clinics and health workers in Sweden have been interviewed. By recognizing early signals, stress related illness may be dealt with an earlier treatment which leads to a better prognosis. Stress related illness and OTS can be a long-lasting process before exhaustion comes. Sports and work give the same stress to our bodies and minds. Different treatments of the clients were investigated in this study. Method: The method chosen was a quality study with semi structural interviews that investigate these phenomenon’s. Five experts (three in clinics who regularly sets diagnosis) and five health workers (two in clinics who regularly sets diagnosis) were interviewed. Terms were developed after the aim and the interviews were recorded. Systematic text condensation (STC) was used for the analysis. Results: Six codes were found after the analysis. 1.” The capacity of understanding the process”. The patient must admit his problem in order to be able to treat it. 2.” Defining stress related illnesses”. A finer grade of definitions will aid psychologists and doctors to set a certain diagnosis. 3.” The preemptive work is the treatment”. The best treatment is to find it at an early stage. 4.” The road to recovery” visualizes the entire course, from the first symptoms, to treatment and finally recovery. 5.” Challenges of the future”. The highest virtues in our society today are efficiency and performance. In itself those are great and should be revered, but as all things in extreme they can be dangerous. Education is vital if we want to avoid these problems in the future. 6.” Recovery”. When examining and diagnosing stress related illnesses, attention to recovery should always be your first and foremost concern. Conclusions: The definition of stress related illness is still too broad and covers a large field. Cases regarding these kind of illnesses differs and is highly individual. Exhaustion may occur quickly or not at all. The goal should be to coordinate with the rest of Europe to get a joint medical diagnosis. As it is now, definitions and treatments vary even inside of Sweden. If the knowledge regarding stress would be more widespread, exhaustion could be avoided. One should strive to identify the symptoms at an early stage to prevent them becoming severe. OTS should be picked up by health workers in their daily work and not only as a term in elite sports.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelevers uppfattning om återhämtning. Studiens frågeställningar var: Hur uppfattar elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelever återhämtning? Vilka strategier för återhämtning förekommer bland elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelever?   Metod Studien hade en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes. I studien deltog sex manliga elitidrottande gymnasieelever. Samtliga deltagare var ishockeyspelare. Rekryteringen gjordes via både ett bekvämlighetsurval och ett handplockat urval då intervjupersonerna kontaktades via lagets tränare. Laget spelar i den högsta divisionen i sin åldersgrupp i Sverige vilket betraktas som elit. En pilotstudie med två intervjuer genomfördes för att kontrollera och säkerhetsställa intervjuns inspelningsmetod och intervjuguidens kvalité samt reliabilitet. Det teoretiska ramverket har utgjorts av en modell för återhämtning.   Resultat Samtliga deltagare uppfattar återhämtning snarlikt då de främst relaterade det till en fysisk process. Vikten av sömn, kost och muskeluppbyggnad var de aspekter som i första hand förknippades med återhämtning. Samtliga intervjupersoner uttryckte att de inte monitorerar sin träning eller återhämtning genom diverse mätinstrument. Gällande strategier för återhämtning framkom flera olika aktiviteter. En strategi för återhämtning som framkom var sömn/vila, vilket samtliga deltagare nämnde som en strategi för återhämtning. Även kost och nutrition var en strategi för återhämtning då fem av deltagarna nämnde det.   Slutsats Studiens slutsatser, utifrån vald teoretisk modell är att elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelever främst uppfattar återhämtning som en fysisk process där kroppens muskler behöver återhämtas. De sociala och psykologiska processerna av återhämtning nämns i mindre omfattning. De mest förekommande strategierna för återhämtning var fysisk återhämtning vilken även innefattade sömn/vila och kost. Detta antyder att återhämtningsprocessen kan bli maladaptiv, dvs. ej tillräcklig i de tre domänerna. Okunskapen kring vad som innefattar återhämtning och hur mycket det uppmärksammas bör tas i beaktning inom elit ungdomsishockey. / Aim The purpose of this study was to examine adolescent elite icehockey players’perceptions of recovery. To meet the purpose, the following questions were formulated: How does elite adolescent icehockey high school students perceive recovery? Which strategies for recovery emerge among elite adolescent icehockey high school students?   Method The study applied a qualitative method and was executed by conducting semi-structured interviews. In total, six male subjects participated in this study. All of them were ice hockey players. The recruitment was made by a convenience sample and a handpicked selection by contacting the interviewed subject’s coach. The team played in the highest national league of their age-group which is considered as elite. A pilot study with two interviews was conducted to ensure the recording method and the interviewguide together with its reliability. A model for recovery was used as theoretical frame work.   Results The result showed that elite icehockey high school students primarily perceive recovery as a physical process. The importance of sleep, nutrition and muscle hypertrophy were the aspects that was primarily associated with recovery. All subjects expressed that they don’t monitor their training or recovery through various measuring instruments. Regarding strategies for recovery subjects mentioned various activities. The most mentioned strategy for recovery was sleep/rest, which all participants mentioned. In addition, nutrition was also included to strategies as five participants mentioned it.   Conclusion The study´s conclusions, based on the chosen theoretical model, are that elite icehockey high school students primarily perceive recovery as a physical process where the muscles need to be recovered. The social and psychological processes of recovery is mentioned to a lesser extent. The most common strategies for recovery based on the study’s theoretical model was physical recovery among elite icehockey students which includes sleep/rest and nutrition. This indicates that the recovery process may be maladaptive, i.e. not enough in the three domains. The uncertainty regarding what recovery includes and how much it is noted should be taken into consideration in elite youth ice hockey.

<p>Abstract: The purpose of this study was to examine the process of overtraining syndrome as a part of development in sports and careers. It is based on theories about overtraining syndrome and athlete career transitions. The intention was to find patterns that illustrate critical factors in the athlete career for overtraining syndrome to occur, but also for preventing overtraining syndrome to emerge and for rehabilitation.</p><p>The Informant was a 19 years old man who had completed his studies at a Swedish sports-“gymnasium”. Two semi structured interviews were made, the second as a following up interview. The material was analysed by a qualitative content analysis including a constant comparing method. </p><p>The result showed that the Informant developed an overtraining syndrome during his first year as an elite junior athlete at the sports-“gymnasium”. It took one year from the occurrence of the first symptoms until initiating interventions and a second year of rehabilitation before the Informant was totally recovered. Imbalance in the stress-recovery process because physiological and psychological sports demands as well as lack of cognitive skills was possible factors for the beginning of the overtraining syndrome. Factors for preventing origination were the Informants motivation, cognitive skills along with social support.</p><p>In summary it is proposed to focus on interaction between models and theories about overtraining syndrome and athletic career transitions, in purpose to prevent overtraining syndrome to occur when young athletes transcend to high achievement junior sports, including its structure.</p><p>Sammanfattning: Syftet med studien var att studera processen för överträningssyndrom som en del i idrotts- och karriärutvecklingen utifrån teorier om överträningssyndrom och idrottskarriärövergångar. Avsikten var att finna mönster som belyste faktorer och kritiska skeden i idrottskarriären för att överträningssyndrom ska uppstå samt för att förhindra detta och underlätta rehabilitering.</p><p>Informant var en 19 årig man som avslutat tre års studier på idrottsgymnasium. </p><p>Två semistrukturerade intervjuer genomfördes, den senare intervjun som uppföljningsintervju. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med en konstant jämförande metod. Resultaten visade att under det första året som elitidrottande junior på idrottsgymnasium utvecklade Informanten ett överträningssyndrom. Det tog ett år från att första symtomen uppmärksammades till att intervention påbörjades och ytterligare ett års rehabilitering innan Informanten var helt återställd. Tänkbara orsaker till uppkomsten var obalans i stress-återhämtningsprocessen, framförallt beroende på idrottsliga fysiska och psykologiska krav och brist på kognitiva förmågor. Faktorer för att förhindra uppkomst och i rehabilitering antas vara Informantens motivation och kognitiva förmågor samt socialt stöd. </p><p>Sammantaget antas att interaktion mellan modeller och teorier om överträningssyndrom och idrottskarriärövergångar ska ses som en helhet i syfte att förhindra uppkomst av överträningssyndrom då unga idrottare övergår till högpresterande junioridrott och dess struktur.</p>

Abstract: The purpose of this study was to examine the process of overtraining syndrome as a part of development in sports and careers. It is based on theories about overtraining syndrome and athlete career transitions. The intention was to find patterns that illustrate critical factors in the athlete career for overtraining syndrome to occur, but also for preventing overtraining syndrome to emerge and for rehabilitation. The Informant was a 19 years old man who had completed his studies at a Swedish sports-“gymnasium”. Two semi structured interviews were made, the second as a following up interview. The material was analysed by a qualitative content analysis including a constant comparing method. The result showed that the Informant developed an overtraining syndrome during his first year as an elite junior athlete at the sports-“gymnasium”. It took one year from the occurrence of the first symptoms until initiating interventions and a second year of rehabilitation before the Informant was totally recovered. Imbalance in the stress-recovery process because physiological and psychological sports demands as well as lack of cognitive skills was possible factors for the beginning of the overtraining syndrome. Factors for preventing origination were the Informants motivation, cognitive skills along with social support. In summary it is proposed to focus on interaction between models and theories about overtraining syndrome and athletic career transitions, in purpose to prevent overtraining syndrome to occur when young athletes transcend to high achievement junior sports, including its structure. Sammanfattning: Syftet med studien var att studera processen för överträningssyndrom som en del i idrotts- och karriärutvecklingen utifrån teorier om överträningssyndrom och idrottskarriärövergångar. Avsikten var att finna mönster som belyste faktorer och kritiska skeden i idrottskarriären för att överträningssyndrom ska uppstå samt för att förhindra detta och underlätta rehabilitering. Informant var en 19 årig man som avslutat tre års studier på idrottsgymnasium. Två semistrukturerade intervjuer genomfördes, den senare intervjun som uppföljningsintervju. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med en konstant jämförande metod. Resultaten visade att under det första året som elitidrottande junior på idrottsgymnasium utvecklade Informanten ett överträningssyndrom. Det tog ett år från att första symtomen uppmärksammades till att intervention påbörjades och ytterligare ett års rehabilitering innan Informanten var helt återställd. Tänkbara orsaker till uppkomsten var obalans i stress-återhämtningsprocessen, framförallt beroende på idrottsliga fysiska och psykologiska krav och brist på kognitiva förmågor. Faktorer för att förhindra uppkomst och i rehabilitering antas vara Informantens motivation och kognitiva förmågor samt socialt stöd. Sammantaget antas att interaktion mellan modeller och teorier om överträningssyndrom och idrottskarriärövergångar ska ses som en helhet i syfte att förhindra uppkomst av överträningssyndrom då unga idrottare övergår till högpresterande junioridrott och dess struktur.

Syftet med studien var att utöka förståelsen för coachers roll i graden av faktorer som kan relateras till överträning hos svenska CrossFit-utövare. Urvalet bestod av 42 CrossFit-utövare (n=42), dessa bestod av 30 kvinnor (72%), 11 (26%) män och en som inte ville definiera kön (2%). Alla deltagare var från Sverige. Deltagarna var 33 (±8.8) år gamla och tränade CrossFit regelbundet i genomsnitt 5,9 timmar/veckan (±3.4). En enkät bestående av The Coach-athlete Relationship Questionnaire, Motives for Physical Activity Measurement-Revised, The Behavioral Regulation in Exercise Questionnaire Revised Version, The multi-component Training Distress Scale, The Perceived Stress Scale- 4 item samt ett Feedback Questionnaire skickades ut till 120 aktiva CrossFit-utövare. Signifikansnivån i studien var alfa=0.05. Resultaten visade ett signifikant positivt samband (p&lt;0.05, r=0.347) mellan den upplevda coach-atlet relationens kvalité och CrossFit-utövares viljestyrka, signifikant positivt samband (p&lt;0.05, r=0.349) mellan den upplevda coach-atlet relationens kvalité och positiv feedback samt ett signifikant negativt samband mellan motivet ”Hälsa” för fysisk aktivitet och sömnsvårigheter (p&lt;0.05, r=-0.323). Studien kunde inte säkerställa en konklusion av det sistnämnda resultatet, däremot hade den upplevda coach-atlet relationens kvalité ett samband med en specifik faktor relaterad till överträning bland svenska CrossFit-utövare, närmare bestämt deras viljestyrka. Studies resultat visar även att typen av kommunikation som CrossFit-utövaren upplever att hens respektive coach använder har ett samband med den upplevda coach-atlet relationens kvalité. Framtida forskning bör undersöka området vidare för att utöka förståelsen för samspelet mellan coacher och CrossFit-utövare. / The aim of this study was to expand the understanding of the role of coaches in the degree of factors that can be related to overtraining among Swedish CrossFit-athletes. The participants consisted of 42 CrossFit-athletes (n=42), these consisted of 30 women (72 %), 11 (26 %) men and one who did not want to define gender (2 %). All participants were from Sweden. The participants were 33 (± 8.8) years old and trained CrossFit regularly an average of 5.9 hours / week (± 3.4). A questionnaire consisting of The Coach-Athlete Relationship Questionnaire, Motives for Physical Activity Measurement-Revised, The Behavioral Regulation in Exercise Questionnaire Revised Version, The Multi-component Training Distress Scale, The Perceived Stress Scale- 4 Item, and a Feedback Questionnaire was sent to 120 active CrossFit-athletes. The significance level of the studie was alpha=0.05. The results showed a significant positive correlation (p&lt;.05, r = .347) between the quality of the coach-athlete relationship and the vigour of CrossFit-athletes, significant positive correlation (p&lt;.05, r = .349) between the quality of the coach-athlete relationship and positive feedback as well as a significant negative correlation between the motive "Health" for physical activity and sleep difficulties (p&lt;.05, r =-.323). A sure conclusion cannot be deduced from the latter result, but the quality of the coach-athlete relationship seems to be related to one certain specific factor related to overtraining among Swedish CrossFit-athletes, more specifically their vigour. The studie’s results also show that the type of communication that the CrossFit-athlete experiences their coach is using, could be related to the coach-athlete relationship quality. Future research should explore the subject to expand the understanding of the relationship between coaches and CrossFit-athletes.

Syfte: Syftet med den här studien var att kartlägga riskfaktorer för utvecklandet av träningsberoende hos motionärer.Metod: En strukturerad litteraturöversikt genomfördes för att sammanställa tidigare forskning och på så sätt skapa en bred överblick över området. Sökningen efter artiklar som svarade på studiens syfte utfördes i databasen Discovery. Sökningen genererade i att totalt 13 artiklar valdes ut för granskning. Resultat: I resultaten av de 13 artiklarna återfanns fem teman: kroppsideal och kroppsuppfattning, ätstörning, självkänsla, personlighet och övriga riskfaktorer. Dessa fem teman identifierades som riskfaktorer för utvecklandet av träningsberoende. Tre av de granskade studierna tog upp att strävan efter kroppsideal var en riskfaktor till utvecklandet av träningsberoende. Tre av de granskade studierna visade ett signifikant samband mellan negativ kroppsuppfattning och träningsberoende. Fyra av studierna visade ett samband mellan träningsberoende och ätstörning medan två artiklar inte kunde fastställa ett sådant samband. Fyra studier påvisade självkänsla som en riskfaktor för utvecklandet av träningsberoende medan en studie visade det motsatta, det vill säga att hög självkänsla kunde vara en riskfaktor. Det visade sig också att vissa personligheter hade ett positivt samband med träningsberoende. Slutligen visade det sig att stress, ångest och depression var riskfaktorer för träningsberoende. Slutsats: I den här studien kunde vi dra slutsatsen att det finns flera olika riskfaktorer till att utveckla träningsberoende vilket gör det till ett komplext forskningsområde. De identifierade riskfaktorerna till träningsberoende i den här studien var strävan efter att uppnå ett smalhetsideal samt en negativ kroppsuppfattning som till stor del grundade sig i påtryckningar från bland annat media. Vissa personligheter visade sig också ha en ökad risk för träningsberoende samt de individer som påvisade en ätstörning. Vad gäller självkänslan så visade det nuvarande forskningsläget en tvetydlig bild då både låg- och hög självkänsla identifierades som en riskfaktor för träningsberoende. Vi kan också dra slutsatsen att det behövs mer forskning på området över lag, men framför allt så behövs det fler studier med kvalitativ ansats för att skapa en djupare förståelse för riskfaktorerna. Det behövs också fler longitudinella studier för att öka trovärdigheten samt kvalitén på forskningen.  Nyckelord: fysisk aktivitet, utseendekultur, ohälsa, sociala medier, överträning

Dagens skärmbundna generation lider av fetma och övervikt. Fler människor dör av fetma än av svält. Trots detta är träning och hälsa något som det läggs väldigt mycket fokus på i dagens samhälle. En vacker och vältränad kropp är ett sätt att uppnå prestige och status. Syftet med detta arbete är att undersöka personliga tränares syn på motionärers olika förhållningssätt till träning på gym. Genom att intervjua personliga tränare med hjälp av kvalitativa intervjuer har detta fenomen undersökts. Resultatet visar att det är problematiskt och att överdriven träning existerar. Det råder i allmänhet en stor okunskap om hur man ska träna. Detta leder till ohälosamma förhållningssätt till träning som exempelvis överträningssyndrom och ortorexi. Huvudorsaken till ett ohälsosamt förhållningssätt till träning var enligt resultatet en brist av distans till träning samt okunskap. Skiftet från hälsosam till ohälsosam träning sker när det inte längre är kul utan är ett tvång och ett måste att träna. Träningen är något som blir en identitet och det centrala i livet. Träningen blir allt. / The screen bound generation in today’s society is suffering from obesity. More people are dying from obesity than starvation, despite this fact training and health is a massive focus in today’s society. A beautiful and fit body is a way to acquire prestige and status. The purpose of this study is to examine how personal trainers view of trainer´s different approaches to training in gym´s. This phenomenon has been researched by doing qualitative interviews with personal trainers. The results indicate that there is a problem and excessive training exists. The common man has little to no knowledge on how they are supposed to train. This leads to unhealthy approaches to training like for example overtraining syndrome and orthorexia. The main reason to unhealthy approaches to training was a lack of distance to training and a lack of knowledge. The shift from healthy to unhealthy is when it isn’t fun anymore, it is a must and something you haft to do. Training is something that becomes an identity and the central part of life. Training becomes everything.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur specialidrottslärare på RIG och NIU ger stöttning samt förmedlar strategier till elever kring mentala situationer under en rehabilitering. Frågeställningarna studien ska besvara är följande: Hur anpassas undervisningen för skadade elever på RIG och NIU i form av stöttning? Vilka metoder förekommer på gymnasier för att bidra till elevernas motivation till rehabilitering? Metod Datainsamlingen till studien gjordes i form av intervjuer utifrån en intervjuguide. Sex specialidrottslärare med olika idrotter intervjuades, fyra från NIU och två från RIG utspritt på tre olika skolor i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Resultat Samtliga specialidrottslärare menade att motivation behövdes för att orka med att genomföra en rehabilitering och att de hade ett ansvar att finnas där som ett socialt stöd för de skadade eleverna. En motivation för eleverna blev att ta sig igenom delmål utifrån ett rehabiliteringsprogram. Specialidrottslärarna ville få eleverna att känna delaktighet under skadeperioden och de stöttades till att uppnå sina delmål. Specialidrottslärarna ansåg att stöttning var en självklar del av undervisningen, framför allt under en skadeperiod då positiv stöttning bör komma från alla håll och kanter. Det är lättare att ge stöttning till elever som är tillsammans med övriga i gruppen, då gruppdynamiken ger positiv inverkan mentalt på den skadade eleven. En del av specialidrottslärarna använder sig av en strategi med målsättningar, där de sätter upp delmål för att få en progression med rehabiliteringen. Slutsats Undervisningen anpassas så att skadade elever i största mån ska utöva sin rehabilitering i anslutning till gruppen för att den skadade eleven ska känna sig inkluderad. Detta också för att specialidrottsläraren ska kunna ge stöttning och feedback under lektionstimmarna i skolan. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>