Aim The aim of this study was to map the injury panorama of traumatic injuries related to ice hockey in Sweden 2006-2011. In addition to that the aim was to compare whether there were any gender differences regarding traumatic ice hockey injuries.   Method The present study was based on data from the Folksam insurance company between 2006 and 2011. The population consisted of ice hockey players in a club affiliated to the Swedish Ice Hockey Federation and that had sustained a traumatic injury related to ice hockey that resulted in medical care and then was reported to Folksam. The results are presented with descriptive statistics such as mean and standard deviation, median range and frequencies.   Results The head was the most common injury localization followed by the upper extremity where the shoulder accounted for a high number of injuries. Fracture was the most common type of injury for both male and female players. Dental injuries were the second most common injury type. Injuries were most frequent in young players aged 10-24 years with a peak between 15-19 years of age. Female players suffered more contusion injuries, concussions and sprains than male players. Fractures to the upper extremity were the type of injury that to the highest extent led to permanent medical impairment.   Conclusion Dental injuries constituted a great part of the injuries and have not decreased despite rules concerning dental protection. Fracture was the most frequent type of injury for both genders and was also the type of injury that led to the highest number of sports disability. Young players were more prone to injuries than older players. Concussion, contusions and distortions were more common in female than in male but there were no significant difference. / Syfte Syftet med denna studie var att beskriva skadepanoramat för traumatiska skador i samband med ishockey i Sverige 2006-2011. Utöver det var syftet att jämföra om det föreligger några könsskillnader vad gäller traumatiska skador inom ishockey.   Metod Föreliggande studie baserades på data från Folksams idrottsskaderegister mellan åren 2006 och 2011. Populationen utgjordes av ishockeyspelare i Sverige som spelar i en klubb ansluten till Svenska Ishockeyförbundet och som hade drabbats av en traumatisk skada i samband med ishockeyspel, vilket i sin tur lett till läkarbesök och sedan anmälts till Folksam. Resultatet presenteras i form av deskriptiv statistik med medelvärde och standarddeviation samt frekvenser.   Resultat Huvudet var den vanligaste skadelokalisationen följt av övre extremiteten, där skuldran var särskilt drabbad. Fraktur var den vanligaste skadetypen hos både manliga och kvinnliga spelare.  Tandskada var den näst vanligaste typen av skador. Skador var vanligast bland yngre spelare framförallt i åldersspannet 10-24 år med en topp i åldrarna 15-19 år. Kvinnliga spelare drabbades i större utsträckning än manliga av kontusionsskador, hjärnskakning och vrickningar. Frakturer i övre extremiteten ledde i störst utsträckning till medicinsk invaliditet.   Slutsats Tandskador utgjorde en stor del av skadorna och har inte minskat trots regler om tandskydd.   Fraktur var den vanligaste anmälda skadetypen hos båda könen och den skadetyp som i de flesta fall ledde till medicinsk invaliditet. Unga spelare var mer skadebenägna än äldre spelare. Hjärnskakning, kontusioner och distorsioner var vanligare bland kvinnliga än manliga spelare men det förelåg ingen signifikant skillnad.

Bakgrund: Padeltennis, en sport som på kort tid ökat explosionsartat i Sverige och lockat till sig många utövare- unga som gamla, tränade som otränade, kvinnor som män. Att börja med en ny sport kan innebära nya påfrestningar på kroppen, däribland många repetitiva slag som kan leda till överbelastningsskador samt akuta skador som det visat sig i studier för idrottare. Målet med denna studie är att öka kunskapen för det skadeförebyggande arbetet samt rehabiliteringsprocessen för denna målgrupp. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadepanorama samt identifiera de främst förekommande skadelokalisationerna inom padeltennis för att kartlägga och analysera skadorna i förhållande till kön, ålder och nivå hos padeltennisspelare. Metod: En kvantitativ kunskapsansats med retrospektiv design valdes. Insamlingen av data skedde genom delning av en egenutformad digital enkät både genom sociala medier samt padelhallar runt om i landet. Resultat: 610 personer deltog i studien varpå 56,5% uppgav att de haft en skada till följd av padelspel det senaste året. Den kroppsdel som varit mest utsatt för överbelastningsskador var armbåge medan fot/fotled hade flest akuta skador. Analys av skadefrekvensen visade ingen märkbar skillnad bland könen, däremot hade de äldre åldersgrupperna samt de högre spelarnivåerna något större skadefrekvens. Konklusion: Denna studie kan ses som ett första steg för ett skadeförebyggande arbete inom padel. Likt andra studier visar denna att skador inom padel förekommer, dock behövs det fler standardiserade studier inom ämnet för att lättare jämföra resultat av framtida undersökningar.