Ambulansverksamheten arbetar efter ett nationellt ledningskoncept på skadeplats som kallas för prehospital sjukvårdsledning. Det är ett koncept som syftar till att på ett strukturerat sätt samla och delge information och fördela resurser på ett effektivt och korrekt sätt, samt tillåter samverkan mellan andra aktörer att snabbt initieras och verka tillsammans på en skadeplats. Trots ett väletablerat ledningssystem framkommer det att ambulanssjuksköterskor fortfarande upplever att det finns brister i hur samverkan mellan ambulans och räddningstjänsten fungerar. Syftet var att utforska ambulanssjuksköterskors upplevelser av samverkan med räddningstjänst på skadeplats. Analysen genomfördes enligt Elo och Kyngäs (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys. Åtta ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götalandsregionen deltog i studien. Dataanalysen resulterade i fyra generiska kategorier; Kommunikation, erfarenhetsutbyte, ledningsstruktur och samverkansarbetet som en del av patientnyttan. Det framkommer att en av de främsta orsakerna till att samverkan brister var kommunikationen mellan ambulanssjuksköterskan och personal från räddningstjänsten. Det framkommer också att arbetet som ett team var av stor vikt för att främja det gemensamma arbetet och strävan mot ett gemensamt mål. Att ha kunskap om varandras ledningsstruktur var också något som kunde främja samverkan. Att god samverkan är en grundpelare för patientens omvårdnad och omhändertagande lyftes fram av deltagarna. En önskan om en starkare gemenskap präglar resultatet och det finns en förhoppning om att en mer etablerad gemensam övningsverksamhet skulle kunna gynna framtida samverkansuppdrag mellan ambulans och räddningstjänst.

SOS-operatörer tar varje dag beslut om nödsituationer och prioriterar ärenden beroende på hur livshotade de bedöms att vara. Beslutsfattningen är en komplex uppgift som påverkas av kontext, tiden och tidigare erfarenhet av liknande beslut. Eftersom beslut tas på den information som tillges operatörerna från uppringaren är det svårt att bedöma situationen och hur trovärdig informationen är. Innan det är möjligt att studera vilken information som är trovärdig är det viktigt att studera hur personer ser på skadeplatser idag och vilken information de väljer att delge operatören. Studien har jämfört visuell uppmärksamhet mellan experter (ambulanspersonal och brandmän) med noviser samt studerat vilken information de ger till SOS-operatören. Studiens tillvägagångsätt har utförts med hjälp av mäta ögonrörelser hos 17 experter och 20 noviser när de tittar på skadeplatser. Deltagarnas uppgift har varit att besluta om de skulle ringa SOS om de befann sig sig på platsen. Om deltagarna beslutade sig att ringa SOS blev de ombedda att muntligt framföra en rapport om situationen till en fiktiv larmcentral. Resultatet visade att det var skillnad mellan experters och novisers visuella uppmärksamhet. Det förelåg även en skillnad i vilken information grupperna valde att tillge den fiktiva larmcentralen. Studiens resultat indikerar att det är av relevans att ta hänsyn till den kunskap som ambulanspersonal och brandmän bär på för att studera vilken information som är viktig att rapportera in vid en olycka, men även för att studera vad trovärdig information är och hur den ser ut.

<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav 11 kategorier och 19 underkategorier.<strong>Resultat:</strong> Prehospitala problem på skadeplats är mörker, dåligt väder samt trafik. Prehospital sjukvårdsledning används inte i tillräcklig mån. Mental förberedelse är viktigt inför ankomst till skadeplats. Det nya radiosystemet fungerar inte optimalt och därmed försvåras kommunikationen mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Samarbetet med räddningstjänst på skadeplats behöver förbättras. Mer interprofessionell övning och utbildning efterfrågas. De svåraste patientgrupperna är barn samt traumafall. <strong>Slutsats:</strong> Prehospital sjukvårdsledning används för lite vid arbetet på en mindre skadeplats. Radiosystemet fungerar inte optimalt och det försvårar kommunikationen och samarbetet mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Mer övning och utbildning behövs kring barn samt trauma. Mer interprofessionell övning och gemensamma utbildningar efterfrågas.</p> / <p>Purpose: <strong>To study problems that ambulance nurses experience at the scene of accident with a maximum of four affected persons. </strong>Methods:<strong> The study is qualitative. N</strong><strong>ine ambulance nurses in Uppsala, between 27 and 53 years, were interviewed. A convenience sample was chosen. The semi-structured interviews were sound recorded. Permission was acquired from the ambulance manager. After transcription a qualitative content analysis was performed. 11 categories and 19 subcategories were found. </strong>Results:<strong> Pre-hospital problems are bad weather and traffic. Pre-hospital leadership is not used enough. Mental preparation is important before arrival at scene of accident. The new radio communication system is not working properly, which hinders interprofessional communication. Collaboration with the rescue service needs to be improved. </strong><strong>The ambulance nurses request more training and education together with the other professions. The most demanding patient groups are children and trauma cases. </strong>Conclusions:<strong> Pre-hospital leadership is not used enough at a small scene of accident. The new radio system is not working properly which hinders the interprofessional communication. More training and education is needed when it comes to children and trauma. The ambulance nurses request more inter professional training and joint education. </strong></p>

Syfte: Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav 11 kategorier och 19 underkategorier.Resultat: Prehospitala problem på skadeplats är mörker, dåligt väder samt trafik. Prehospital sjukvårdsledning används inte i tillräcklig mån. Mental förberedelse är viktigt inför ankomst till skadeplats. Det nya radiosystemet fungerar inte optimalt och därmed försvåras kommunikationen mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Samarbetet med räddningstjänst på skadeplats behöver förbättras. Mer interprofessionell övning och utbildning efterfrågas. De svåraste patientgrupperna är barn samt traumafall. Slutsats: Prehospital sjukvårdsledning används för lite vid arbetet på en mindre skadeplats. Radiosystemet fungerar inte optimalt och det försvårar kommunikationen och samarbetet mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Mer övning och utbildning behövs kring barn samt trauma. Mer interprofessionell övning och gemensamma utbildningar efterfrågas. / Purpose: To study problems that ambulance nurses experience at the scene of accident with a maximum of four affected persons. Methods: The study is qualitative. Nine ambulance nurses in Uppsala, between 27 and 53 years, were interviewed. A convenience sample was chosen. The semi-structured interviews were sound recorded. Permission was acquired from the ambulance manager. After transcription a qualitative content analysis was performed. 11 categories and 19 subcategories were found. Results: Pre-hospital problems are bad weather and traffic. Pre-hospital leadership is not used enough. Mental preparation is important before arrival at scene of accident. The new radio communication system is not working properly, which hinders interprofessional communication. Collaboration with the rescue service needs to be improved. The ambulance nurses request more training and education together with the other professions. The most demanding patient groups are children and trauma cases. Conclusions: Pre-hospital leadership is not used enough at a small scene of accident. The new radio system is not working properly which hinders the interprofessional communication. More training and education is needed when it comes to children and trauma. The ambulance nurses request more inter professional training and joint education. 

Uppsatsen syftar till att undersöka den svenska Polisens och räddningstjänstverksamhetens syn på skadeplatsen idag och i framtiden. Av särskilt intresse är då hur samverkan sker. För att analysera detta används teorier kring bland annat nätverksstyrning för att kunna definiera framgångsfaktorer och utgångspunkter men också utmaningar och hinder för bedrivandet av samverkan på och kring skadeplatsen idag och i framtiden. Skadeplatsen har valts som utgångspunkt med hänsyn tagen till att det är här som en stor del av samverkan sker i vardagen, såväl på lokal som regional nivå. Uppsatsen har genomförts på uppdrag av Katastrofmedicinskt centrum i Linköping och utgör ett tillägg till en tidigare genomförd intervjustudie med landstingens beredskapssamordnare med samma syfte. Intervjuerna ger en mer sammantagen bild av hur samverkan sker på och kring skadeplats och då specifikt vilka typer av nätverk som bildas och hur dessa kan tänkas komma att se ut i framtiden utifrån de intervjuades professionella uppfattningar. Genom att analysera aktörernas uppgifter och beröringspunkter utifrån teorier om nätverksstyrning påvisas vissa problem i de övergripande nationella styrningarna, vilket begränsar aktörernas samverkansförmåga. Den övergripande slutsatsen är, givet teorin, att en ökad förståelse för nätverksstyrning är en nödvändighet för formandet och bibehållandet av effektiva nätverk idag och i framtiden, på och kring skadeplatsen.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan hamnar ofta i situationer där samverkan med andra organisationer är nödvändig. På en skadeplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att detta arbete ska flyta på och främja patient omhändertagandet krävs det en god samverkan mellan dessa organisationer. Forskning visar på att trots att alla parter vill samverka sker detta inte alltid då varje organisation arbetar var för sig trots den tydliga viljan att samverka gränslöst.  Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av samverkan mellan blåljuspersonal på skadeplats. Metod: Metoden som användes i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Det genomfördes 15 semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och sammanfördes till ett resultat genom ett kvalitativt induktivt tillvägagångssätt enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultatet pekar på att samverkan mellan blåljuspersonal oftast fungerar väldigt bra men att det finns brister. De brister som framkom var framförallt i kommunikationen. Det var även viktigt att ha någon form av personkännedom, detta för att lättare känna en sammanhållning mellan organisationerna.  Inte bara vi och dem utan mer en gemenskap, en teamkänsla. Slutsats: Samverkan mellan blåljusorganisationerna sker på bästa sätt när arbetet följer de strukturer och koncept som finns samt när organisationerna strävar efter samma mål. En tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att få arbete att gå framåt. / Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan befinner sig ofta i situationer där samarbete med andra yrken är nödvändigt. På en olycksplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att göra detta arbete flytande och tillräckligt för patientsäkerheten måste de tre organisationerna arbeta tillsammans. Även om forskning visar att organisationerna vill arbeta tillsammans är det inte alltid så. Varje organisation arbetar för sig själv trots viljan att samarbeta och göra gränsen mellan organisationerna mer gränslös. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenhet av samarbeten mellan akutorganisationer på olycksplatsen. Metod: Metoden i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes, som sedan transkriberades och kombinerades till ett resultat genom en kvalitativ induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultaten som framkom visade att samverkan mellan räddningspersonal oftast fungerar mycket bra men att det finns brister. Bristerna var främst när det gällde kommunikation. Det var också viktigt att ha någon form av personlig kunskap till varandra, detta för att göra det lättare att känna en sammanhållning mellan yrkesgrupperna. Inte bara de och vi, mer en gemenskap där arbetet görs som ett team. Slutsats: Samverkan mellan akutorganisationerna är som mest flytande när arbetet följer befintliga strukturer och koncept och när organisationerna strävar efter samma mål. Tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att arbetet ska gå smidigt.

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med denna studie var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av arbete på skadeplats med en till fyra drabbade personer. <strong>Metod:</strong> Fyra män och fyra kvinnor, med en erfarenhet mellan två och elva år av ambulanssjukvård, deltog i studien. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och data analyserades med innehållsanalys. <strong>Resultat:</strong> Sju kategorier identifierades: Kommunikation, Ledarskap, Medicinskt omhändertagande, Rutiner och riktlinjer, Organisation, Personlighet och relationer, samt Samverkan. Skadeplatsarbetet sker utanför sjukhusets kontrollerade verksamhet. Att varje gång anpassa sig till situationen, omhänderta, leda och organisera arbetet är det som krävs av en ambulanssjuksköterska. Samtidigt ställs stora krav på den omkringliggande organisationen inklusive alla övriga resurser, på att kunna samarbeta och fungera som grupp.<strong> Slutsats:</strong> Skadeplatsarbetet kräver en organisation som måste fungera i minsta detalj och samtidigt alltid förbättra sig. Då många av de upplevda problemen ansågs bero på personlighet och relationer så kräver det dessutom att personalen är stresstålig, ödmjuk, social, kreativ och noggrann.</p> / <p><strong>Aim:</strong> The aim with this study was to analyze the ambulance nurses experiences from working at the trauma scene, with up to four injured patients. <strong>Method:</strong> four men and four women, with a two to eleven years time of experience in the ambulance service, participated. Data from qualitative interviews were analyzed with content analysis. <strong>Result:</strong> Seven categories were identified: Communication, Leadership, Medical treatment, Routines and guidelines, Organization, Personalities and relations, and finally Cooperation. An ambulance nurse needs to be able to adapt to any given situation. To nurse and treat, to lead and organize the activity at the trauma scene, is some things that could be asked from the nurse. A great requirement is also put on the surrounding organization, including all other resources, to cooperate and to function as a team. <strong>Conclusion:</strong> Professional work at the trauma scene demands an organization that needs to function in any unique situation. At the same time it’s just as important that this organization continuously improves. Experiences from problems in prehospital work could be related to personalities and relations between colleagues. This shows the importance of personnel that can handle stress, show humbleness, empathy and skills of being creative, social and precise.</p>

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av arbete på skadeplats med en till fyra drabbade personer. Metod: Fyra män och fyra kvinnor, med en erfarenhet mellan två och elva år av ambulanssjukvård, deltog i studien. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och data analyserades med innehållsanalys. Resultat: Sju kategorier identifierades: Kommunikation, Ledarskap, Medicinskt omhändertagande, Rutiner och riktlinjer, Organisation, Personlighet och relationer, samt Samverkan. Skadeplatsarbetet sker utanför sjukhusets kontrollerade verksamhet. Att varje gång anpassa sig till situationen, omhänderta, leda och organisera arbetet är det som krävs av en ambulanssjuksköterska. Samtidigt ställs stora krav på den omkringliggande organisationen inklusive alla övriga resurser, på att kunna samarbeta och fungera som grupp. Slutsats: Skadeplatsarbetet kräver en organisation som måste fungera i minsta detalj och samtidigt alltid förbättra sig. Då många av de upplevda problemen ansågs bero på personlighet och relationer så kräver det dessutom att personalen är stresstålig, ödmjuk, social, kreativ och noggrann. / Aim: The aim with this study was to analyze the ambulance nurses experiences from working at the trauma scene, with up to four injured patients. Method: four men and four women, with a two to eleven years time of experience in the ambulance service, participated. Data from qualitative interviews were analyzed with content analysis. Result: Seven categories were identified: Communication, Leadership, Medical treatment, Routines and guidelines, Organization, Personalities and relations, and finally Cooperation. An ambulance nurse needs to be able to adapt to any given situation. To nurse and treat, to lead and organize the activity at the trauma scene, is some things that could be asked from the nurse. A great requirement is also put on the surrounding organization, including all other resources, to cooperate and to function as a team. Conclusion: Professional work at the trauma scene demands an organization that needs to function in any unique situation. At the same time it’s just as important that this organization continuously improves. Experiences from problems in prehospital work could be related to personalities and relations between colleagues. This shows the importance of personnel that can handle stress, show humbleness, empathy and skills of being creative, social and precise.

När Försvarsmakten brukar sitt materiel under krigslika förhållanden kan både personer och materiel ta skada. Hur mänskliga kvarlevor skall omhändertas ur ett reperationsobjekt är idag okänt. Problemet med hanteringen av mänskliga kvarlevor återfinns inte i teknisk tjänst reglemente eller någon annan styrning. Problemet med mänskliga kvarlevor i ett objekt kan både vara en fråga för logistik, sjukvård, polis, juridik, teknisk tjänst eller en kombination av dessa. Chefen på plats behöver ha i åtanke tre stycken olika huvudskeenden, såsom att ta hand om den avlidne, sanera utrustningen och slutligen reparera utrustningen. Uppsatsens syfte är att undersöka hur hanteringen av mänskliga kvarlevor på en skadeplats bör regleras. Arbetet är avgränsat till att studera hur mänskliga kvarlevor lämpligen borde hanteras av den svenska försvarsmakten, från att en person blir skadad eller dödad i ett fordon, tills att vagnen kan bli lagad.  De metoder som används för datainsamling är intervju, frågeformulär och litteraturstudie. Resultat har visat att mänskliga kvarlevor indirekt påverkas nästan alla åtgärderna på en skadeplats och teknisk åtgärdstid. Det uppstår ett behov av att ta hand om den avlidna kroppen och att sanera utrustningen, vilket det finns bristande eller inga rutiner för. De rutiner som finns i reglementena är för generella för att ge stöd till beslutsfattaren. Vem som ska sanera och hur det ska genomföras inom försvarsmakten är fortfarande okänt. Författaren har tagit fram sju olika rekommendationer för fortsatta studier. / When the Armed Forces use their material under warlike conditions, both persons and material can come to harm. How human remains are to be disposed of from a damage vehicle is unknown today. The problem of managing human remains is not found in technical service regulations or any other control. The issue of human remains in an object can be an issue both for the logistical, medical, police, legal, technical service or a combination of those. The man in charge needs to keep in mind three different steps, such as taking care of the deceased, cleaning the equipment and finally repairing the equipment. The purpose of the essay is to investigate how the management of human remains in scene of an accident should be regulated. The work is limited to studying how human remains should suitably be handled by the Swedish Armed Forces, from when a person has been injured or killed in a vehicle, until the vehicle can be repaired. The methods used for data collecting are interview, questionnaire and literature study. The results of the study show that indirectly, almost all measures on a scene of an accident and technical response time are affected due to human remains. There is a need to take care of the deceased body and to clean the equipment, which is lacking or no routines for. The procedures available are too general to provide support to the decision maker. Who to clean and how to implement it within the Armed Forces is still unknown. The author has developed seven different recommendations for further studies

Introduktion: Prehospital sjukvårdsledning är ett koncept som används vid skadehändelser och är en ledningsstruktur med definierade roller och beredskapslägen. Sjukvårdsledare är ansvarig för att bedriva sjukvårdsinsatsers ledningsarbete på skadeplatser. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vara sjukvårdsledare vid arbete på skadeplats. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta ambulanssjuksköterskor i södra Norrland intervjuades via semistrukturerade intervjuer. Manifest innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Att ta sig an en stor och oviss uppgift, att ha ett stort ansvar i en utmanade situation, att uppnå kontroll genom samverkan samt att utvecklas i sin roll som sjukvårdsledare. Majoriteten kände stress inför ankomst till en skadeplats samt att brist på information påverkade möjligheten att förbereda sig. Allvarliga skadehändelser kunde ge en känsla av hopplöshet. Sjukvårdsledarrollen är viktig och krävande och stärks av erfarenhet. Besluttagandet upplevdes utmanande samt innebar ett stort ansvar. Vikten av att ha kontroll genom strukturerad och organiserad ledning samt att kunna anpassa sig och samverka med andra aktörer som polis och räddningstjänst var något som betonades. Det fanns behov av att reflektera och dela lärdomar efter händelser för att utvecklas. Slutsats: Att vara sjukvårdsledare är en komplicerad och krävande roll för ambulanssjuksköterskor. De kan uppleva stress, oro och rädsla att misslyckas. Trots utmaningen är ambulanssjuksköterskor stolta över arbetet när de lyckas. Det behövs kontinuerlig och verklighetstrogen utbildning samt reflektion för att känna sig trygg som sjukvårdsledare.