Svenska staten genomför långtgående omregleringar av viktiga samhällssektorer och utvecklar komplexa, samverkansbaserade förvaltningsstrukturer som omfattar både offentliga och privata aktörer. Dessa strukturer kallas inom statsvetenskapen ofta för governancenätverk och ställer helt andra krav på statens samhällsstyrning än den traditionella, hierarkiska modellen. Dock har många av dessa förvaltningsstrukturer under senare år uppvisat stora problem med såväl funktionalitet som resurseffektivitet och statens omregleringar och samhällsstyrning tilldrar sig betydande kritik både i den politiska och mediala debatten. Uppsatsen analyserar den svenska förvaltningspolitiken – med utgångspunkt i teoretiska modeller för nätverksstyrning och i empiriska erfarenheter av omregleringen av järnvägssektorn – och föreslår möjliga förvaltningspolitiska prioriteter och utvecklingsvägar för framtiden. Texten verkar därmed inom det problemområde som Bell och Park (2006:67) beskriver på följande sätt: “[…] it remains an empirically open question as to whether governments in fact have the requisite metagovernance skills and capacities.”

Det är en spännande tid vi lever i där samverkan antas vara strategin för att lösa problem med klimathot, hälsopolitik och hållbar samhällsutveckling. I samverkansplattformen Samhällskontraktet samarbetar Västerås stad, Eskilstuna kommun och Mälardalens högskola för att bidra till en regional utveckling.  Den här fallstudien har fokuserat på styrgruppen för Hållbar samhällsutveckling i Samhällskontraktet utifrån teoribildning om nätverksstyrning. Syftet med uppsatsen har varit att bidra till en ökad kännedom och förståelse för hur aktörer samverkar kring komplexa samhällsproblem. Resultaten från fallstudien visar på - i linje med teoribildningen kring nätverksstyrning – om politikens förändrade roll. Konkret innebär detta att det är inom ramen för samverkan som policyproblem prioriteras och avgränsas. Till följd av detta försvåras ansvarutkrävande enligt den traditionella parlamentariska styrningskedjan. Den samverkan som sker mellan aktörerna i Samhällskontraktet har inslag av förhandlingar mellan tjänstemän och forskare, vilket bidrar till ett personberoende. Studien bekräftar den forskning som tidigare gjorts gällande nätverksstyrning om att den inte gör det möjligt att kräva ansvar av politiker då beslutskedjan bryts horisontellt. Frågan om vem som ska hållas ansvariga för de beslut som i slutändan rör medborgarna står därmed fortfarande utan svar.

Under de senaste tio åren har mer än ett trettiotal nationella samordnare tillsatts av svenska regeringar. Nationella samordnare placeras in under de styrmedel som används inom governance och anknyter särskilt väl till nätverksstyrning, där flera slags olika offentliga och privata aktörer är delaktiga i ett horisontellt frivilligt samarbete för att lösa det offentliga uppdraget. Styrformens legitimitet kan dock uppfattas problematisk eftersom nätverksstyrning kan försvåra möjligheterna till demokratiskt ansvarsutkrävande. Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om nationella samordnare som styrform genom att undersöka samordnares uppdrag och arbetssätt ur ett legitimitetsperspektiv med avseende på demokratisk ansvarsskyldighet och möjlighet till ansvarsutkrävande. Genom att analysera vilka legitimitetsfrämjande aspekter som betonas i litteraturen om nätverksstyrningsteori utformas ett analysverktyg. Analysverktyget appliceras på ett urval av sex nationella samordnare. De fyra legitimitetsfrämjande aspekter som undersöks empiriskt är huruvida meta-styrning har förekommit i samordningen, hur ansvarsfördelningen i samordningen sett ut, vilken kunskap som finns om samordnarens uppdrag och arbetssätt samt om det finns mekanismer för ansvarsutkrävande hos aktörerna som medverkar i samordningen. Resultatet visar att dessa legitimitetsfrämjande aspekter återfinns i de studerade samordnarnas uppdrag och arbetssätt. På vilka sätt de återfinns varierar dock och mycket forskning kring styrformen återstår för att det ska vara möjligt att svara på frågan om huruvida styrformen är legitim.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och varför Umeå kommun och Umeå universitet samverkar. Fokus är på samverkan genom externfinansierade projekt. Projekten studeras med referensramen nätverksstyrning för att skapa en djupare förståelse om hur samverkan sker. Uppsatsen bidrar till en ökad kunskap om samverkan genom nätverksstyrning på kommunal nivå ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Metod: Uppsatsen använder sig av en kvalitativ metod i form av kvalitativ dokumentanalysoch kvalitativa intervjuer. Intervjudeltagarna är personer som jobbar eller jobbat med externfinansierade projekt där kommunen och akademin/ universitetet samverkar. Material: För uppsatsen analyseras material som beskriver överenskommelsen för strategisktpartnerskap mellan Umeå kommun och Umeå universitet samt kvalitativa intervjuer. Resultat: Resultatet visar att kommunen och akademin samverkar med syfte att ta vara på varandras resurser när de egna resurserna är för få för att själv kunna genomföra projektet. Genom projekten kan de få ta del av kompetenser och kunskaper som de annars inte skulle kunna ta del av. Detta leder till att kommunen kan utvecklas på ett mer effektivt och kreativtsätt. Indirekt leder samverkan även till kontakter, kompetensutbyte och forskning.

No description available.

Offentliga aktörer styrs allt mer mot att tillsammans möta och finna lösningar på framtida utmaningar. Samverkan blir ett sätt för berörda parter att samordna resurser, dela kompetenser och formulera gemensamma plattformar och åtgärder. Exempel på sådana aktörer är kommuner och universitet eller högskolor, som bl.a. samverkar kring kompetensförsörjning, forskning och regional utveckling. Den här typen av samverkan ligger utanför aktörernas formella beslutsordning, vilket gör att de tillsammans måste komma överens om former för hur samverkan kan organiseras och styras. Syftet med denna studie är att undersöka hur samverkan mellan universitet och kommun organiseras och styrs. Som teoretiskt perspektiv används nätverksstyrning. Det empiriska underlaget utgörs av en fallstudie där analysobjektet är ett samarbetsavtal mellan Norrköpings kommun och Linköpings universitet, kallat Lyskraft. Fallstudien används för att undersöka hur organisation och styrning av samverkan genom nätverksstyrning kan förstås. Analysen grundar sig på fyra centrala begrepp inom teorin om nätverksstyrning: motiv, ömsesidighet, struktur och resultat. Motiven till samverkan relateras mycket till etableringen av ett campus i kommunen samt till viljan att skapa en ”kunskapsbro” mellan parterna. När det gäller ömsesidighet tar den sig bl.a. uttryck i viljan att utveckla campus och skapa förutsättningar för studenterna att dels bedriva studier och dels komma ut i arbetslivet. Men det finns också ett djupt förtroende och en ömsesidig vilja att upprätthålla samarbetet. Strukturen kring samarbetet består i ett formellt ramavtal, en basfinansiering, en beslutande ledningsgrupp med beredande sakområdesgrupper, kontaktpersoner med ansvar för det löpande arbetet samt rutiner för dokumentation och uppföljning. Mötesplatserna har en viktig funktion som kontaktförmedlare och dörröppnare, medan finansiering och implementering av gemensamma aktiviteter snarare sköts av respektive parts ordinarie verksamheter än i en gemensam utförarorganisation. Resultaten är flera, och kan beskrivas dels som konkreta projekt och aktiviteter och dels som mer mjuka värden som förtroende, tillit och öppna kontaktvägar. Studien visar att det stora värdet med samverkan är att genom förtroendeskapande kontakter, identifiering av gemensamma motiv av ömsesidigt intresse samt regelbundna mötesplatser lägga grunden för konkreta samverkansaktiviteter i nästa led, på operativ nivå i respektive organisation.

Den här uppsatsen studerar vilka möjliga vinster som deltagande i regionala planeringsprocesser kan generera. På senare tid har den regionala planeringen i Sverige fått ett uppsving där kommuner och regioner väljer att samverka i informella nätverk. Däremot har ett glapp mellan nivåerna identifierats, varpå samverkan inte fungerat utan problem. Denna studie ämnar därför till att undersöka vilka incitament som ligger till grund för aktörers deltagande i regionala samverkansprocesser men även hur processerna påverkas av sin informella karaktär. Uppsatsen tar utgångspunkt i en fallstudie, i form av fallet Region Kronoberg med tillhörande kommuner. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sammanlagt fem stycken regionala och kommunala tjänstemän, samt genom dokumentstudier där olika regionala och kommunala dokument har granskats. För att analysera insamlade data har en kvalitativ innehållsanalys genomförts. Ett analytiskt ramverk har satts upp utifrån Nuissl och Heinrichs (2011) fyra kategorier aktörer, relationer, institutionella ramverk och beslutsprocessen. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter har grundat sig på governance och nätverksstyrning. Studien pekar på att globaliseringen är den övergripande anledningen till varför en regional planering behövs. Den regionala nivån ses bli en arena där vissa planeringsfrågor kan lyftas och hanteras. Incitamenten till varför kommunerna och regionen väljer att samverka skiljer sig åt, där kommunerna främst fokuserar på ett resursutbyte för kommunens egna vinning, och där regionernas intresse är att gynna den regionala utvecklingen varpå de har ett större helhetsperspektiv. Regionen är beroende av att samverkan sker samt att kommunerna väljer att agera utifrån regionala strategier för att dessa ska kunna realiseras. Kommuner visar däremot inget beroende av regionen men ser ändock ett intresse i att delta då processen kan generera vinster. Institutionella ramverk har stor påverkan på samverkans- och beslutsprocessen, där det formella ramverket sätter ramarna för samarbetet, medan de informella genererar en arena där roller och regler får växa fram utifrån förhandlingar och behov. I denna informella arena uppstår dock konflikter och det är här det omtalade glappet går att finna. Konflikterna beror på problematiskt ansvarsutkrävande, vaga rollfördelningar, olikartade intressen och bristande gemensam identitet. I det informella ramverket uppstår även en maktkamp mellan kommunerna och regionen, där aktörerna innehar makt i varsin ände av processen. Olika intressen och ansvar påverkar även beslutsprocessen där vissa intressen får prioritet framför andra. Slutligen pekar studien på att det främst är kommunerna som ser vinster med samverkan. Då regionens strategier inte realiseras på kommunal nivå är det inte säkert att regionen upplever lika mycket vinster med samverkan. Regionens begränsade mandat ställs mot kommunernas planmonopol varpå regionen själv inte kan implementera sitt arbete.

Uppsatsen syftar till att undersöka den svenska Polisens och räddningstjänstverksamhetens syn på skadeplatsen idag och i framtiden. Av särskilt intresse är då hur samverkan sker. För att analysera detta används teorier kring bland annat nätverksstyrning för att kunna definiera framgångsfaktorer och utgångspunkter men också utmaningar och hinder för bedrivandet av samverkan på och kring skadeplatsen idag och i framtiden. Skadeplatsen har valts som utgångspunkt med hänsyn tagen till att det är här som en stor del av samverkan sker i vardagen, såväl på lokal som regional nivå. Uppsatsen har genomförts på uppdrag av Katastrofmedicinskt centrum i Linköping och utgör ett tillägg till en tidigare genomförd intervjustudie med landstingens beredskapssamordnare med samma syfte. Intervjuerna ger en mer sammantagen bild av hur samverkan sker på och kring skadeplats och då specifikt vilka typer av nätverk som bildas och hur dessa kan tänkas komma att se ut i framtiden utifrån de intervjuades professionella uppfattningar. Genom att analysera aktörernas uppgifter och beröringspunkter utifrån teorier om nätverksstyrning påvisas vissa problem i de övergripande nationella styrningarna, vilket begränsar aktörernas samverkansförmåga. Den övergripande slutsatsen är, givet teorin, att en ökad förståelse för nätverksstyrning är en nödvändighet för formandet och bibehållandet av effektiva nätverk idag och i framtiden, på och kring skadeplatsen.

Denna studie undersöker det tolkningsutrymme som kan komma att uppstå på grund av oklarheter i förfarandet vad gäller tillfälliga samarbetskonstellationer. Studien är en fallstudie av kvalitativ art och empirin har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Fallet består av en samarbetskonstellation och dess beslutsprocess inför en eventuell etablering av en dryport i kommunerna Bjuv och Åstorp. Studien påvisar att det finns oklarheter som har lett till ett tolkningsutrymme var i de olika aktörerna ges möjlighet till att behålla och utveckla sina egna tolkningar av det aktuella problemområdet. Detta har i sin tur lett till att aktörer som i konstellationens början kände sig tveksamma till projektet har ändrat uppfattning och fått en mer positiv syn på situationen. Studien visar vidare på att frivilligheten för deltagande kan ändras med tiden och att detta kan ske i det så kallade tolkningsutrymmet. Frivilligheten kan även påverkas av olika beroendeförhållanden i relation till samarbetskonstellationen. / This study investigates the margin for interpretation that can rise due to uncertainties in the procedure for temporary constellations for cooperation. The study is a case study of qualitative nature and the empiric part has been collected with semi–structured interviews. The case consists of a constellation for cooperation and its decision process for a potential establishment of a dryport in the municipalities of Bjuv and Åstorp. The study shows that there are unclear points that have led to a margin for interpretation where the different actors are given the possibility to keep and develop their own interpretation of the problem area. This has in turn led to that the actors, that at the start of the constellation were doubtful to the project, have changed their view into a more positive one. Furthermore, the study shows that the voluntary participation can change over time and that this can happen within the so called margin for interpretation. The voluntariness can also be affected by different interdependencies in relation to the constellation for cooperation.

Denna uppsats undersöker hur förvaltningsöverskridande planering och förvaltning kan bidra till hållbar stadsutveckling, och hur styrning och organisering av stadsdelsförnyelseprojekt kan främja samverkan och organisatoriskt lärande. Detta är intressant när en hållbarhetsdiskurs av stadsutveckling appliceras på svenska kommuner som organisation. Det är sedan länge känt att svenska kommuner präglas av fragmenterade förvaltningar och sektorisering, vilket beskrivs som ett hinder för hållbar stadsutveckling. För en gemensam förvaltning av stadens resurser, som hållbarhetsdiskursen beskriver som nödvändig för stadsutveckling, krävs förutsättningar för samverkan över sektorsgränser. Det finns även ett behov av att skapa förutsättningar som möjliggör kunskapsspridning mellan olika förvaltningar och professioner samt mellan olika stadsutvecklingsprojekt. Syftet är att undersöka hur stadsutvecklingsprojekt kan organiseras och styras för att främja samverkan och lärande mellan kommunala förvaltningar. Uppsatsen besvarar följande frågeställningar: vilka hinder finns för samverkan och organisatoriskt lärande inom stadsförnyelseprojekt och hur kan de hanteras? Hur kan stadsförnyelseprojekt styras och organiseras för att främja samverkan och organisatoriskt lärande?Uppsatsens teoretiska och empiriska undersökning visar att svenska kommuners styrning och organisering både främjar och är ett hinder för samverkan och lärande för stadsutveckling. Kommunala förvaltningar utmärks av mål- och resultatstyrning, vilken inte alltid ger utrymme för förvaltningarna att gemensamt ta sig an komplexa stadsutvecklingsproblem. Hållbarhetsdiskursen visar på att gemensamma insatser är effektivare för att skapa ett helhetsgrepp om stadens utmaningar i ett långsiktigt perspektiv. För att det ska skapas en gemensam förståelse och kunskap för de utmaningar som staden står inför kan idéstyrning främja en gemensam berättelse om vad som är en hållbar stad. Då skapas en grund för förhandling om intressekonflikter och olika beroendeförhållanden som finns mellan förvaltningarna.Uppsatsens undersökning visar att det saknas verktyg för förvaltningarna att implementera den kunskap och de nya arbetssätt som skapas inom olika satsningar eller projekt för stadsutveckling. Projekt och särskilda satsningar på stadsutveckling kan fungera som arena för olika förvaltningar och aktörer att mötas. Där kan de gemensamt skapa en förståelse för och en kunskap om hur de kan bidra till en hållbar utveckling, gemensamt och i sin ordinarie verksamhet. Detta kräver forum som verkar gränsöverskridande och som främjar organisatoriskt lärande. Detta betyder att det behövs en öppenhet för ny förståelse och kunskap, på olika nivåer – hos individen, gruppen och organisationen. Det handlar om att ifrågasätta rådande samhällsstrukturer och samtidigt förhålla sig till dem för att kunna verka för en förändring på sikt. Men framför allt för att kunna ta sig an stadens utmaningar idag.En ideal form av organisering för stadsdelsförnyelse har visat sig vara samverkan genom nätverksstyrning. Vilken innebär att nätverkets deltagare är ömsesidigt beroende av varandra i fråga om resurser och strategier för genomförande av utvecklingsinsatser. Genom nätverksstyrning som koordineringsinstitution skapas förutsättningar för deltagarna att gemensamt formulera de utmaningar som de står inför och formulera åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv.Utifrån den teoretiska och empiriska undersökningen har normativa principer för styrning och organisering som främjar samverkan och organisatoriskt lärande formulerats. Hur ett stadsdelsförnyelseprojekt kan styras och organiseras i praktiken beskrivs i den projektplan som redovisas i uppsatsen. Projektets olika moment utvecklas ytterligare i Samverkan och lärande – en processbeskrivning (se Bilaga 1). Projektet kan fungera stöttande och vägledande i förvaltning av kunskap genom samverkansnätverk. / This thesis examines how cross-administrative planning and administration can contribute to sustainable urban development, and how government and organization of urban renewal projects can promote governance and organizational learning. This is of interest when a discourse for sustainable urban development is applied on Swedish municipalities as organizations. It has long been known that Swedish municipalities are characterized by fragmented administrations and sectorization, which is described as a hindrance to sustainable urban development. A common administration of the city’s resources, which is necessary for urban development, requires a basis for cross-sectorial governance. There is also a need to create conditions which enable knowledge dissemination between different administrations and professions as well as between different urban development projects. The aim is to examine how urban development can be organized and managed in order to promote governance and learning between municipal administrations. The thesis answering the following questions: what are the obstacles for governance and organizational learning in urban renewal projects, and how can they be managed? How can urban renewal project be managed and organized to promote governance and organizational learning?The theoretical and empirical review in this thesis shows that the government and organization of Swedish municipalities both promotes and hinders cooperation and learning within urban development. Municipal administrations are characterized by result-oriented management, which does not always allow for the administrations to jointly undertake complex urban development problems. The discourse for sustainability shows that joint efforts are more efficient for creating a holistic approach to the city’s long-term challenges. In order to create a common understanding and knowledge about the challenges facing the city, idea-oriented government may aid in reaching a common concept of what defines a sustainable city. This creates a basis for negotiations concerning conflicts of interest and the dependencies that exist between the administrations.The review shows a lack of tools within the administrations for implementation of the knowledge and new processes developed within different ventures and projects for urban development. Projects and ventures may work as an arena where different administrations and other actors can meet. Such an arena may allow them to jointly reach an understanding and knowledge about how they can contribute to a sustainable development, both jointly and within their own fields. This requires a forum which acts across boundaries, and which aids organizational learning, which in turn requires an openness for new understanding and knowledge on different levels – for the individual, the group, and the organization. It comes down to questioning existing social structures, while also relating to them in order to be able to work for long-term change. But, most importantly, to be able to face the current challenges for the city.Network governance has been shown to be an ideal form of organization for city district renewal. This entails a network of participants who are mutually dependent on each other in terms of resources and strategies for implementation of development efforts. Through network governance as a coordinating institution, prerequisites are created for the participants to be able to jointly define the challenges they are facing, as well as the needed measures, from a holistic perspective.From the theoretical and empirical review, a set of normative principles for government and organization which benefit governance and organizational learning have been derived. The project plan outlined in the thesis illustrates how a city district renewal project may be government and organized in practice. The various stages of the project are further discussed in Samverkan och lärande – en processbeskrivning (see appendix 1). The project may serve as support and guidance for administration of knowledge through a governance network.