Det är en spännande tid vi lever i där samverkan antas vara strategin för att lösa problem med klimathot, hälsopolitik och hållbar samhällsutveckling. I samverkansplattformen Samhällskontraktet samarbetar Västerås stad, Eskilstuna kommun och Mälardalens högskola för att bidra till en regional utveckling.  Den här fallstudien har fokuserat på styrgruppen för Hållbar samhällsutveckling i Samhällskontraktet utifrån teoribildning om nätverksstyrning. Syftet med uppsatsen har varit att bidra till en ökad kännedom och förståelse för hur aktörer samverkar kring komplexa samhällsproblem. Resultaten från fallstudien visar på - i linje med teoribildningen kring nätverksstyrning – om politikens förändrade roll. Konkret innebär detta att det är inom ramen för samverkan som policyproblem prioriteras och avgränsas. Till följd av detta försvåras ansvarutkrävande enligt den traditionella parlamentariska styrningskedjan. Den samverkan som sker mellan aktörerna i Samhällskontraktet har inslag av förhandlingar mellan tjänstemän och forskare, vilket bidrar till ett personberoende. Studien bekräftar den forskning som tidigare gjorts gällande nätverksstyrning om att den inte gör det möjligt att kräva ansvar av politiker då beslutskedjan bryts horisontellt. Frågan om vem som ska hållas ansvariga för de beslut som i slutändan rör medborgarna står därmed fortfarande utan svar.