<p><strong>Introduktion:</strong> För att en räddningsinsats på olycksplats skall lyckas är en väl fungerande kommunikation nödvändig. Kommunikationen har visat sig vara ett vanligt problem vid utvärderingar av allvarliga händelser. Patientsäkerheten kan äventyras om det brister i informationsflödet mellan aktörerna i vårdkedjan. <strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattningar av informationsöverföringen mellan sjukvårdens personal på olycksplats. Studien gjordes för undersöka om det fanns omständigheter som försvårar respektive underlättar informationsöverföringen. <strong>Metod: </strong>Enkätstudie bland ambulanspersonal (n= 103). <strong>Resultat: </strong>Tolv procent  ansåg att informationsöverföringen på olycksplats fungerade helt tillfredsställande. Av respondenterna var det 16,5 % som kände sig tillräckligt utbildade för att leda sjukvården på olycksplats, män kände sig signifikant oftare tillräckligt väl utbildade än kvinnor (p= < 0,02). Det var också fler män än kvinnor som kände sig säkra i rollen som sjukvårdsledning (p=< 0,01).  Det framkom att både mänskliga och tekniska faktorer påverkar kommunikationen samt att olycksplatsens geografiska läge, storlek och typ också hade påverkan. <strong>Konklusion:</strong> Faktorer som försvårar kommunikationen är låg tillit till en del av den tekniska utrustningen samt känslan av att vara otrygg i rollen som sjukvårdsledare. Erfaren personal samt erfarenhet av sjukvårdsledning anses vara faktorer som underlättar kommunikationen.  Fler studier behövs om  kommunikationen på olycksplats och även validerade skalor som mäter kommunikation bör utvecklas. <strong></strong></p> / <p><strong>Introduction: </strong>Well-functioning communication is essential for the success of rescue efforts at the scene of an accident. Problems in communication have proved to be a common occurrence in evaluations of serious incidents. Security of the patient might be adventured if there are problems in the flow of information between the actors in the chain of care. <strong>Purpose:</strong> The purpose of this study was to investigate paramedics’ experiences of the exchange of information within the medical service at the scene of accidents. The study was carried out to investigate if there were circumstances that aggravate or help the transfer of information. <strong>Method:</strong> A survey study among paramedics (n = 103). <strong>Result:</strong> Twelve percent perceived that communication of information worked completely satisfactorily. A total of 16.5 % of respondents felt well enough trained to lead the medical service at an accident scene and men felt significantly more often than women that they were well trained enough for the task (p= < 0,02). There were also significantly more men who felt confident in the roll as leader of the medical service(p=< 0,01).   <strong>Conclusion:</strong> Factors which make communication difficult included diminished trust in technical equipment and feelings of uncertainty in the roll of leader. Experienced personnel and leaders are seen as factors which positively affect communication. More studies concerning communication at accident scenes are needed and also validated scales for the measurement of communication skills.</p>

Introduktion: För att en räddningsinsats på olycksplats skall lyckas är en väl fungerande kommunikation nödvändig. Kommunikationen har visat sig vara ett vanligt problem vid utvärderingar av allvarliga händelser. Patientsäkerheten kan äventyras om det brister i informationsflödet mellan aktörerna i vårdkedjan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattningar av informationsöverföringen mellan sjukvårdens personal på olycksplats. Studien gjordes för undersöka om det fanns omständigheter som försvårar respektive underlättar informationsöverföringen. Metod: Enkätstudie bland ambulanspersonal (n= 103). Resultat: Tolv procent  ansåg att informationsöverföringen på olycksplats fungerade helt tillfredsställande. Av respondenterna var det 16,5 % som kände sig tillräckligt utbildade för att leda sjukvården på olycksplats, män kände sig signifikant oftare tillräckligt väl utbildade än kvinnor (p= &lt; 0,02). Det var också fler män än kvinnor som kände sig säkra i rollen som sjukvårdsledning (p=&lt; 0,01).  Det framkom att både mänskliga och tekniska faktorer påverkar kommunikationen samt att olycksplatsens geografiska läge, storlek och typ också hade påverkan. Konklusion: Faktorer som försvårar kommunikationen är låg tillit till en del av den tekniska utrustningen samt känslan av att vara otrygg i rollen som sjukvårdsledare. Erfaren personal samt erfarenhet av sjukvårdsledning anses vara faktorer som underlättar kommunikationen.  Fler studier behövs om  kommunikationen på olycksplats och även validerade skalor som mäter kommunikation bör utvecklas. / Introduction: Well-functioning communication is essential for the success of rescue efforts at the scene of an accident. Problems in communication have proved to be a common occurrence in evaluations of serious incidents. Security of the patient might be adventured if there are problems in the flow of information between the actors in the chain of care. Purpose: The purpose of this study was to investigate paramedics’ experiences of the exchange of information within the medical service at the scene of accidents. The study was carried out to investigate if there were circumstances that aggravate or help the transfer of information. Method: A survey study among paramedics (n = 103). Result: Twelve percent perceived that communication of information worked completely satisfactorily. A total of 16.5 % of respondents felt well enough trained to lead the medical service at an accident scene and men felt significantly more often than women that they were well trained enough for the task (p= &lt; 0,02). There were also significantly more men who felt confident in the roll as leader of the medical service(p=&lt; 0,01).   Conclusion: Factors which make communication difficult included diminished trust in technical equipment and feelings of uncertainty in the roll of leader. Experienced personnel and leaders are seen as factors which positively affect communication. More studies concerning communication at accident scenes are needed and also validated scales for the measurement of communication skills.

Aim:  To describe and develop understanding of  the patient’s first encounter with the involved persons at the scene of an accident and at the emergency department; with a special focus on describing the meaning of emergency care of patients in these caring contexts.  Method: The thesis uses a reflective lifeworld research (RLR) approach founded on phenomenological philosophy. The purpose with this approach is to describe the essential meaning and the variations of a phenomenon. Interviews with a lifeworld perspective were used for data collection and analyzed according to the RLR approach for searching for the essence of the phenomenon.  The four essences in the studies (I-IV) establish a general structure for the phenomenon. Findings:  Emergency care is characterized by an organisation, whose goal and resources are focused on life-saving, and that encounters a human being with needs of emergency care as well as existential support. The responsibility in emergency care means an intertwining of doing and being.  The one who is in charge takes responsibility for performing or “doing” medical actions, and by “being” close and present in the situation the patient can at the same time feel an existential support. The responsibility for the injured or ill body is handed over to a chain of persons with more and more specialized competence and resources. This hand-over entails a relief for all involved but fails in one link in the chain, namely to explicitly hand back  the responsibility to the patient.  When the patient’s condition allows the distance to be larger the responsibility pales and the existential support decreases. A gap between doing and being arises where the patient is left to regain control and independence. The intertwining of doing and being, which appears as soon as the one in charge is close and present to the patient, facilitates the hand-over to the patient who in a natural way is able to receive the responsibility with possibilities to be able to conclude the encounter. Conclusions: A new understanding of emergency care appears which entails more than just life support measures.  Emergency care includes different ways of communication in order to hand over the responsibility and complete the care chain back to the patient in a safe way. The results highlight the importance of empowering patients with a confirming, communicative contact throughout the whole caring process in order for them to retain their identity. There are also implications for educating students and personnel in inter-professional communication and work. In order to assist the intertwining between doing and being there are needs for the development of supportive structures for inter-professional reflection, which in turn would improve the interaction between patients and professionals in their encounter.

När Försvarsmakten brukar sitt materiel under krigslika förhållanden kan både personer och materiel ta skada. Hur mänskliga kvarlevor skall omhändertas ur ett reperationsobjekt är idag okänt. Problemet med hanteringen av mänskliga kvarlevor återfinns inte i teknisk tjänst reglemente eller någon annan styrning. Problemet med mänskliga kvarlevor i ett objekt kan både vara en fråga för logistik, sjukvård, polis, juridik, teknisk tjänst eller en kombination av dessa. Chefen på plats behöver ha i åtanke tre stycken olika huvudskeenden, såsom att ta hand om den avlidne, sanera utrustningen och slutligen reparera utrustningen. Uppsatsens syfte är att undersöka hur hanteringen av mänskliga kvarlevor på en skadeplats bör regleras. Arbetet är avgränsat till att studera hur mänskliga kvarlevor lämpligen borde hanteras av den svenska försvarsmakten, från att en person blir skadad eller dödad i ett fordon, tills att vagnen kan bli lagad.  De metoder som används för datainsamling är intervju, frågeformulär och litteraturstudie. Resultat har visat att mänskliga kvarlevor indirekt påverkas nästan alla åtgärderna på en skadeplats och teknisk åtgärdstid. Det uppstår ett behov av att ta hand om den avlidna kroppen och att sanera utrustningen, vilket det finns bristande eller inga rutiner för. De rutiner som finns i reglementena är för generella för att ge stöd till beslutsfattaren. Vem som ska sanera och hur det ska genomföras inom försvarsmakten är fortfarande okänt. Författaren har tagit fram sju olika rekommendationer för fortsatta studier. / When the Armed Forces use their material under warlike conditions, both persons and material can come to harm. How human remains are to be disposed of from a damage vehicle is unknown today. The problem of managing human remains is not found in technical service regulations or any other control. The issue of human remains in an object can be an issue both for the logistical, medical, police, legal, technical service or a combination of those. The man in charge needs to keep in mind three different steps, such as taking care of the deceased, cleaning the equipment and finally repairing the equipment. The purpose of the essay is to investigate how the management of human remains in scene of an accident should be regulated. The work is limited to studying how human remains should suitably be handled by the Swedish Armed Forces, from when a person has been injured or killed in a vehicle, until the vehicle can be repaired. The methods used for data collecting are interview, questionnaire and literature study. The results of the study show that indirectly, almost all measures on a scene of an accident and technical response time are affected due to human remains. There is a need to take care of the deceased body and to clean the equipment, which is lacking or no routines for. The procedures available are too general to provide support to the decision maker. Who to clean and how to implement it within the Armed Forces is still unknown. The author has developed seven different recommendations for further studies

Introduktion: Prehospital sjukvårdsledning är ett koncept som används vid skadehändelser och är en ledningsstruktur med definierade roller och beredskapslägen. Sjukvårdsledare är ansvarig för att bedriva sjukvårdsinsatsers ledningsarbete på skadeplatser. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vara sjukvårdsledare vid arbete på skadeplats. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta ambulanssjuksköterskor i södra Norrland intervjuades via semistrukturerade intervjuer. Manifest innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Att ta sig an en stor och oviss uppgift, att ha ett stort ansvar i en utmanade situation, att uppnå kontroll genom samverkan samt att utvecklas i sin roll som sjukvårdsledare. Majoriteten kände stress inför ankomst till en skadeplats samt att brist på information påverkade möjligheten att förbereda sig. Allvarliga skadehändelser kunde ge en känsla av hopplöshet. Sjukvårdsledarrollen är viktig och krävande och stärks av erfarenhet. Besluttagandet upplevdes utmanande samt innebar ett stort ansvar. Vikten av att ha kontroll genom strukturerad och organiserad ledning samt att kunna anpassa sig och samverka med andra aktörer som polis och räddningstjänst var något som betonades. Det fanns behov av att reflektera och dela lärdomar efter händelser för att utvecklas. Slutsats: Att vara sjukvårdsledare är en komplicerad och krävande roll för ambulanssjuksköterskor. De kan uppleva stress, oro och rädsla att misslyckas. Trots utmaningen är ambulanssjuksköterskor stolta över arbetet när de lyckas. Det behövs kontinuerlig och verklighetstrogen utbildning samt reflektion för att känna sig trygg som sjukvårdsledare.