Personer som drabbats av depression återfaller/återinsjuknar ofta en eller flera gånger i livet. Forskning har visat att b la demografiska faktorer, residualsymtom och insomni är prediktorer för återfall. Syftet med studien var därför att undersöka betydelsen av demografiska faktorer, residualsymtom och insomni för nivån av depression 6-12 månader efter avslutad behandling på en psykiatrisk specialistmottagning. Urvalet var alla patienter som diagnosticerats med depression eller recidiverande depression och genomgått KBT-terapi under perioden 2008 – september 2013, och som hade uppföljningsdata vid sex eller tolv-månader, vilket sammanlagt var 111 patienter. Beroendevariabel var resultat på formuläret Patient Health Questionnaire (PHQ-9). Resultaten visade att patienter med residualsymtom inte försämrades signifikant mellan eftermätningen och uppföjningsmätningen, ett fynd som inte överensstämmer med forskning på området. Regressionsanalyser visade ingen signifikant påverkan av kön, ålder och utbildningsnivå på senare nivå av depression vid uppföljningsmätning. Däremot visade regressionsanalyser att sömnbesvär, mätt med formuläret Insomnia Severity Index (ISI), vid framför allt eftermätning hade ett samband med senare nivå av depression vid uppföljningsmätningen. Resultaten indikerade att kvarstående sömnbesvär då behandlingen avslutades predicerade senare nivå av depression. Slutsatsen är att ett tillägg av en sömnintervention för de patienter som har insomni då behandlingen avslutas kan minska sannolikheten för återfall i depression. Då många patienter saknade uppföljningsdata kunde inga säkra slutsatser dras.

Insomni är ett vanligt problem och det finns behov av ökad tillgänglighet till kostnadseffektiva behandlingar. Syftet var att undersöka om en enkomponentsbehandling (EK), bestående av sömnrestriktion/sömnkomprimering, var non-inferior till en multikomponent (MK) KBT- behandling vid insomni och om det fanns en skillnad i symtomreduktion. Gränsvärden för non- inferiority var d = 0.8, utifrån tidigare forskning, respektive en strängare gräns d = 0.4. Data från en forskningsstudie där deltagarna erhöll EK (n = 193) jämfördes mot en riktlinje i form av en KBT-behandling i reguljärvården, MK (n = 289). Båda grupper erhöll behandling via samma internetplattform, och Insomnia Severity Index (ISI) användes som utfallsmått. Resultaten visade att EK inte kunde bekräftas som non-inferior till MK direkt efter behandling eller vid 1-årsuppföljning när en sträng gräns användes. När en liberal gräns användes kunde EK bekräftas som non-inferior direkt efter behandling men inte ett år senare. Direkt efter behandling och vid 1-årsuppföljningen visade båda grupperna en signifikant minskning av insomnisymtom, men vid 1-årsuppföljningen visade MK en större minskning. Ett stort bortfall vid 1-årsuppföljning och mer terapeutstöd för MK kan ha påverkat resultaten. Fler RCT-studier med långtidsuppföljningar behövs inom området, och även studier på andra populationer. MK är att föredra, men vid begränsade resurser kan EK erbjudas med god effekt på både kort och lång sikt. / Insomnia is a common problem and there is a need for increased accessibility to cost-effective treatments. The purpose was to examine if an one-component treatment (EK), consisting of sleep-restriction/sleep-compression, were non-inferior to a multi-component (MK) CBT treatment for insomnia and if there was a difference in symptom reduction. The prestated margins for non-inferiority were d = 0.8, based on previous research, and a stricter margin of d = 0.4. Data from a research study where participants received EK (n = 193) was compared to a benchmark consisting of a CBT treatment in regular health care (MK) (n = 289). Both groups received treatment at the same Internet platform, and Insomnia Severity Index (ISI) was used as outcome measurement. The results showed that EK could not be confirmed as non-inferior to MK directly after treatment or at the one-year follow up when using a strict limit. When a liberal limit was used, EK could be confirmed as non-inferior directly after treatment but not one year later. Directly after treatment and at the one-year follow up both groups showed a significant symptom reduction, but at the one-year follow up MK showed a greater reduction. A large number of missing data at the one-year follow up and more therapeutic support in MK may have affected the results. More RCT-studies with longterm follow ups are needed in the area, and also studies of other populations. MK is preferable, but with limited resources EK can be offered with good effect both short term and long term.

Sammanfattning Syftet med studien var att skapa en deskriptiv bild över de tre utvalda sårbarhetsfaktorer (tävlingsoro, sömnsvårigheter och fysiska skador) samt undersöka eventuella samband och skillnader mellan dessa gällande elever som läser specialidrott på Riksidrottsgymnasium (RIG). Studiens frågeställningar var: 1) Vilken fysisk skadefrekvens (överbelastning respektive traumatisk skada) har RIG-elever haft under det senaste året? 2) I vilken grad upplever RIG-elever tävlingsoro inför och under tävling/match? 3) I vilken grad upplever RIG-elever sömnsvårigheter? 4) Vilka samband eller skillnader finns mellan de tre valda sårbarhetsfaktorerna? 5) Vilka skillnader i skadefrekvens, skadetyp, sömnsvårigheter och tävlingsoro finns mellan årskurserna? Metod Elektronisk enkätundersökning användes som verktyg för mätbara data genom slutna enkätfrågor. De formulär som använts för den elektroniska enkätundersökningen var CSAI-2 (tävlingsoro), ISI (Sömnsvårigheter) samt fysisk skadefrånvaro enligt definition av Tranæus (2013). Inbjudan till att delta i studien skickades ut till samtliga RIG i Sverige, totalt 40 skolor. Av dessa tackade 18 skolor ja till deltagande, 8 tackade nej och 14 svarade inte på inbjudan. Av den totala populationen deltog 336 riksidrottsgymnasieelever från 24 olika idrotter. Svaren från enkäten presenteras dels i deskriptiv kvantitativ karaktär och dels i en analytisk del. Resultat Inom populationen hade 70 procent varit frånvarande på grund av fysiska skador under året (48 procent på grund av en överbelastnings- och 22 procent på grund av en traumatisk skada), varav 41 procent var frånvarande från träning, tävling eller match längre än en vecka.  Markanta sömnbesvär rapporterades hos 15 procent av eleverna. På CSAI-2 skalan hade självförtroende ett medelvärde på 22,3 ± 5,9 poäng, somatisk oro 18,6 ± 5,6 poäng, kognitiv oro 17,6 ± 4,8 poäng. Statistiska analysen visade signifikanta samband mellan skadefrånvaro, ISI och CSAI-2, förutom mellan somatisk oro och skadefrånvaro. Inga signifikanta skillnader i någon aspekt fanns mellan årskurserna. Slutsats Studiens slutsats är att fysiska skador har ett samband med sömnstörningar och att tävlingsoro korrelerar med både fysiska skador och sömnen negativt. Resultatet kan hjälpa lärare och tränare att få förståelse för dessa faktorer kan behöva uppmärksammas i starten av unga elitidrottares uppväxt. / Abstract The aim of this study was to get a descriptive view of the area and to investigate possible relationships/differences between the three selected vulnerability factors for students who study sports at a Riksidrottsgymnasium (RIG). The study aimed to answer the following questions: 1) To what physical injury rate (overload or traumatic injury) have RIG students had in the past year? 2) To what extent do RIG students experience anxiety before and during competition / match? 3) To what extent do RIG students experience sleep difficulties? 4) What are the relationships or differences between the three selected vulnerabilities? 5) What differences in rate of injury, type of injury, insomnia and anxiety are between grades? Method Electronic survey was used as a tool for measurable data through closed questionnaires. The form that the study used for the electronic survey was CSAI-2 (Anxiety), ISI (Injury) and physical injury severity according to the same definition as Tranæus (2013). The invitation to participate in the study was sent to all RIGs in Sweden, a total of 40 schools. Out of these 40 schools 18 schools accepted to participate in the study, 8 schools voted to not participate and 14 did not respond. Of the total population, 336 high school athletics students participated in 24 different sports. The answers from the questionnaire are presented in a descriptive quantitative character and an analytical part. Results In the population, 70 percent were absent due to physical injuries, of which 41 percent were absent from training, competition or match longer than one week. 48 percent of all students had an overload injury and 22 percent traumatic injury in the past year. 15 percent showed significant sleep disorders. Self-confidence had an average of 22.3 ± 5.9 points, somatic concern, 18.6 ± 5.6 points, cognitive concern, 17.6 ± 4.8 points. Statistical analysis showed significant results between injury absence, ISI and CSAI-2 aside from somatic concern and injuries. Regarding differences between grades, the results showed no diferences in any aspects. Conclusion The conclusion of this study is that physical injuries are associated with sleep disorders and that anxiety is correlated negatively with both physical injuries and sleep. The result can help teachers and coaches to understand these factors may need to be noted at the start of young elite athletes.