Tack vare att konstgräsplaner kan användas dygnets alla timmar och årets alla dagar och därmed är väldigt yteffektiva, blir de alltmer vanliga. Men frågor har lyfts om miljöaspekter kopplade till dem. Det har tidigare varit känt att konstgräsplaner är en källa till oönskade kemikalier och nyligen har de pekats ut som Sveriges näst största källa till läckage av mikroplastpartiklar. Sådana partiklar skulle kunna påverka biota negativt om de kommer ut i naturen. Då kunskapsläget var ovisst vad gällde migration av mikroplastpartiklar från konstgräsplaner via deras dränering gjordes därför våren 2016 provtagningar i dränerande brunnar vid ett antal utvalda konstgräsplaner i Södertälje kommun. För att kunna ge svar på om konstgräsplaner kan anses ha en miljöskadande påverkan, gjordes även en genomgång av krav och lagstiftning kopplat till dem. Beräknade mängder granulat som hittades vid provtagningar visade på små mängder och slutsatser dras därför att det måste vara annan migration än den via dränering som bidrar till konstgräsplaners stora läckage av mikroplastpartiklar. Dock visar studien att granulatet kan migrera via dräneringssystemet och därmed ta sig vidare till vattenmiljöer. Genomgång av krav och lagar visade att miljöaspekter kopplade till konstgräsplaner flera gånger är odefinierade och otydliga och ibland saknas helt. Frågor lyfts om konstgräsplaner borde ses som en sådan verksamhet där anmälan, tillstånd och tillsyn också utgår ifrån miljöperspektiv, samt vilka parter som har ansvar i frågan. Med ytterligare information om att en del av det fyllnadsmaterial som produceras i Sverige och därmed läggs ut på konstgräsplaner runt om i landet är klassat som avfall, väcks ytterligarefrågor om vem som bär ansvaret samt hur myndigheter tar ställning i frågan. Avslutningsvis ges åtgärdsförslag som skulle kunna hjälpa till i kommuners arbete för att minimera risker förmigration av gummigranulat vidare till naturen. / Pitches with artificial turf can be used at all hours and all year. They are therefore very space efficient and become increasingly common. But questions have been raised about the environmental issues that may arise from them. It has previously been known that artificial turf is a source of unwanted chemicals and recently they have been identified as the second biggest source of leakage of micro-plastic particles in Sweden. Such particles could affect biota negatively if they are released into nature. Since the state of knowledge was uncertain about migration of micro-plastic particles from artificial turf via their drainage, tests were made in draining wells at a selected number of artificial turf fields in municipality of Södertälje. To be able to answer if artificial turf is considered to have an environmentally damaging effect, a review of requirements and laws related to them were also made. Estimated quantities of granulate found during tests showed small amounts and conclusions were made that there must be another migration than through the drainage that contributes to the large leakage of micro particles of plastic from artificial turf. However, the study shows that the granulate can migrate through the drainage system and thus make it through to aquatic environments. Review of requirements and laws showed that environmental aspects linked to artificial turf several times are undefined and unclear and sometimes completely missing. Questions are raised if artificial turf should be seen as an activity where notification, authorization and supervision based on the environmental perspective are used, and which parties who have the responsibility in the matter. With additional information about that part of the filling material produced in Sweden and thus posted on artificial turf fields around the country are classified as waste, again raises questions about responsibility but also about governing agencies and their position on the subject. Concluding proposals are given for measures that could help to municipalities' efforts to minimize the risk of migration of rubber granules to nature.

Förekomsten av mikroplaster i vatten- och sedimentmiljöer är ett relativt nytt problem. I nuläget finns inga standarder kring vilka metoder som ska tillämpas vid provtagning, behandling och analys av mikroplaster. Detta medför svårigheter vid uppskattning av fältkoncentrationer och jämförelser av mikroplasters flöde och sammansättning. Konstgräsplaner har bedömts vara den näst största källan till utsläpp av mikroplaster i Sverige. Förebyggande åtgärder har vidtagits i flera kommuner i Sverige i syfte att minska denna spridning. Det är därför intressant att kunna utföra mätningar av mikroplasthalter i vatten- och sedimentmiljöer i syfte att undersöka mikroplastförekomsten och hur den förändras i samband med de olika åtgärderna. Syftet med detta arbete är att öka kunskapen kring metoder som finns och är lämpliga för provtagning, behandling och analys av mikroplaster från konstgräsplaner i vatten- och sedimentmiljöer. Målet är att ge ett förslag på mätmetoder som kan vara lämpliga för analys av mikroplaster från konstgräsplaner i Ältasjön. I syfte att tydliggöra vikten av holistisk syn vid mikroplastanalyser har en analyskedja tagits fram och bedömts vara ett användbart verktyg för vidare utveckling av standardmetodik för hela analysprocessen, från provtagning till analystolkning. Denna analyskedja består av fyra huvudsteg: provtagning, behandling, analys och resultattolkning. Provtagning kommer att ha avgörande betydelse för utvärdering av slutgiltiga resultat eftersom provtagningseffektiviteten har direkt påverkan på provinnehållet som kommer att gå vidare till analysen. Det finns inga standardiserade tillvägagångssätt för provtagning av mikroplaster med avseende på plats, provtagningsutrustning, volymer och provtagningstid. Detta resulterar i en begränsad jämförbarhet med tidigare genomförda studier. Behandling består vanligen av volymreducering, separation och slutligen kemisk eller enzymbaserad rening. Behandlingsmetoder som tillämpas behöver anpassas efter förväntat provinnehåll och vald analysmetod. Mikroplastanalyser kan genomföras med hjälp av optiska, spektrofotometriska eller kromatografiska metoder. De optiska analysmetoderna möjliggör bestämning av partikelns fysikaliska egenskaper så som storlek, form, färg och nedbrytningsgrad. Spektrometriska och kromatografiska metoder tillhandahåller information om partikelns kemiska sammansättning, så som polymertyp och additivinnehåll. Eftersom alla dessa tekniker undersöker olika egenskaper och resulterar i olika svar bör varje teknik betraktas och analyseras utifrån vilken information man vill få ut från undersökningen. Vidare har alla analysmetoder olika detektionsgränser. Dessa detektionsgränser varierar mellan 1–500 μm och är därmed viktiga att ta hänsyn till vid val av analysmetod. Om studier använder samma metodik för att få önskad information kommer resultat från dessa att kunna jämföras med varandra, komplettera varandras kunskapsluckor och möjliggöra en effektiv monitorering av mikroplastförekomst och spridning till vatten- och sedimentmiljöer. Dock förutsätter detta att samtliga studier inte endast följer samma metodik vid analys utan längs hela analyskedjan, från provtagning till resultattolkning. Utifrån insamlad information och kunskap bedöms svepelektronmikroskop med energi dispersiv röntgenspektrometer (SEM-EDS) och masspektrometer med induktivt kopplad plasmajonkälla (ICP-MS) ha störst potential att effektivt kunna mäta mikroplaster från konstgräsplaner, i vatten- och sedimentmiljöer. Både ICP-MS och SEM-EDS möjliggör detektering av alla granulattyper och plaststrån från konstgräsplaner även av kornstorlek mellan 10 och 20 μm. Vidare studier av dessa metoder rekommenderas i syfte att bygga upp ett referensbibliotek för respektive metod samt hitta en välfungerande standardmetodik vid analys av mikroplaster från konstgräsplaner. / The presence of microplastics in marine and sedimentary environments is a relatively new problem. Presently, there are no clear standards to which methods that should be implored with sampling, treating and analysing microplastics. Because of this, some troubles occur when estimating field concentrations and comparing microplastics flow and composition. Artificial turf plants have been considered to be the second largest source of microplastic emissions in Sweden. Pre-emptive measures have been taken in several regions in Sweden in order to decrease spreading of microplastics. Because of this, it is important to be able to measure the amount of microplastics in marine environment and sediment in order to monitor how it changes when using different methods. The purpose of this study is to increase the knowledge of the methods available and suitable for sampling, treatment and analysis of microplastics from artificial turf in water and sediment environments. The aim is to provide a suggestion of measurement methods that may be suitable for analysis of microplastics from artificial turf in Ältasjön. In order to clarify the importance of a holistic view of the microplastics, an analytical chain has been developed. It is regarded to be a useful tool in order to further the develop a standardized method for the entire analytical process, from sampling to interpretation of results. This analytical chain is comprised by four major steps: sampling, laboratory preparation of samples, analysis and interpretation of the results. Sampling will be of crucial importance for the evaluation of final results, because the sampling efficiency has direct impact on the content of the sample which will proceed to the analysis. There are no standardized procedures for sampling of microplastics with regard to location, sampling equipment, volumes and sampling time. This results in a limited comparability with previous studies. The treatment is usually comprised of volume reduction, density separation and chemical or enzymatic purification. These treatment methods need to be adapted in regard to the expected content of the sample and the chosen analytical method. Analysis of microplastic could be done with the help of optical, spectrophotometric or chromatographic methods. The optical analysis enables to monitor the particles physical properties such as size, shape, colour and degree of degradation. The spectrophotometric and chromatographic methods provide information about chemical composition, polymer type and the additive content of microplastics. These methods investigate different properties and therefore they result in different answers. Each technique should be thought of and analysed from the information that is provided. Also, all analytic methods have different detection limits. These detection limits vary between and it is important to take into consideration when choosing the correct analytical method. If different studies use the same methods to gain the desired information, the results will be more easily compared. The combined results will help to complete more of the missing information and improve the monitoring of microplastics spreading to marine environments and sediment. Provided that all studies not only follow the same methods but also the same analytical chain from sampling to analyzing the results. From the information and knowledge that was gathered, it is expected that Scanning Electron Microscopy / Energy Dispersive X-Ray Spectroscopy (SEM-EDS) and Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry (ICP-MS) has the biggest potential to efficiently measure microplastics from artificial turf in water environment and sediment. Both SEM-EDS and ICP-MS makes it possible to detect all types of granulate and plastic straws from artificial turf even when the grain is between 10 and 20 mm. Further studies of these methods are recommended to build a reference library for each respective method and to find a working standard method when analysing microplastic from artificial grass.

Syfte: Syftet med denna studie var att genom litteraturgranskning beskriva förekomsten och typ av skador hos fotbollsspelare som spelar match och tränar på konstgräs. Metod: Litteratursökning i databaserna PubMed, Cinahl och Human Kinetics resulterade  i 12 artiklar som publicerats de senaste 10 åren. Alla artiklar har evidensgraderats, granskats och därefter sammanställts. Resultat: Den vanligaste skadelokaliseringen inom fotboll på konstgräs är lår- och knäskador, följt utav ankelskador och ljumskskador. Den skada som var mest frekvent förekommande var ligamentskador och muskelskador. Vrickningar i ankeln uppstod ofta vid fotbollsspel på konstgräs, även inre blödningar i lårmuskulaturen och ligamentskador i knäleden var vanligt förekommande. Den vanligaste typen av skada är den minimala skadan som genererar 1-3 dagars frånvaro från träning och match. Den näst vanligaste typen av skada är den måttliga skadan som frånhåller fotbollsspelaren från träning och match mellan 8-28 dagar. Slutsats: Denna studie visar sambandet mellan skadeförekomst och exponeringstid. Den vanligaste skadan inom fotboll på konstgräs är vrickningar i ankeln, inre blödningar i lårmuskulaturen och ligamentskador i knäleden.

Stockholms stad är examensarbetets uppdragsgivare i ett samarbete mellan Exploateringskontoret, Kemikaliecentrum och Trafikkontoret. Studien syftar i huvudsak till att undersöka lekplatsmaterial ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Åtskilliga studier visar att lekplatsmaterial kan innehålla miljö- och hälsofarliga ämnen. Barn är dessutom särskilt känsliga för exponering av kemikalier genom sitt beteende och fysiska förutsättningar. Stockholms stads miljöprogram och kemikalieplan prioriterar barns exponering för kemikalier och har utarbetat särskilda kriterier med barnfokus. För att systematiskt arbeta med kemikalieplanens mål används miljöbedömningssystemet Byggvarubedömningen. Ett huvudsyfte med studien var att granska Stockholms stads leverantörers sortiment av lekplatsmaterial i miljöbedömningssystemet och utvärdera hur väl systemet harmoniserar med stadens kemikaliekriterier för barnspecifika miljöer. En kemikaliesmart produktlista skapades också som ett resultat av analysen i Byggvarubedömningen. Leverantörernas miljö- och kemikaliearbete granskades likaså i en enkätstudie. Stadens aktörer tar hänsyn till ekonomi, säkerhet, platsanpassningar, tillgänglighet, miljökrav, drift, unik utformning och funktionskrav utöver miljö- och hälsoaspekter vid anläggning av lekplatser. Examensarbetet utreder också dessa olika aspekter och hur stadens aktörer kan resonera vid val av markbeläggning på lekplats i litteraturstudie baserad på intervjuer med byggprojektledare och landskapsarkitekter. Resultatet visar att Byggvarubedömningen till stor del uppfyller stadens kemikaliekrav utöver att produkter med SBR – gummi och ett fåtal hormonstörande ämnen inte filtreras. Produktlistan är ett positivt hjälpmedel ur det avseendet då det krävs kunskap om kemikalier och kriterier för att sortera ut de produkter som inte uppfyller kraven. Listan behöver dock uppdateras då fler bedömda produkter tillkommer kontinuerligt, vilket är en tids- och kunskapskrävande uppgift. Merparten av de deltagande leverantörerna i enkätstudien arbetar aktivt med hållbarhetsfrågor. Kemikaliekompetens och arbete med livscykelanalys var generellt låg hos leverantörer. Det är svårt att dra slutsatser om hur leverantörerna granskar sin egen leverantörskedja vad gäller produkternas kemikalieinnehåll. Litteraturgranskning och analysen i Byggvarubedömningen uppmärksammade också att EPDM - gummi som används i stället för återvunna däck kan innehålla oönskade ämnen. Gummimaterialen är komplexa och innehållsdeklareras också felaktigt och sparsamt i vissa fall. Dessvärre omfattas inte heller offentlig lekplatsutrustning av Leksaksdirektivets strängare kemikalie- och dokumentationskrav eller CE-märkning. Vid val av markbeläggning på lekplats är intressekonflikter främst relaterade till kombinationen säkerhet, tillgänglighet och miljö- och hälsoaspekter. Det finns inga formella hinder för användning av gummi som markbeläggning i staden (exkl. återvunnet gummi eller gummi som bedöms som ”Undviks” i Byggvarubedömningen). Studiens resultat visar dock att det kan finnas anledning att vara försiktig med användningen av gummi. Fallskyddsgummi kan vara befogat på ytor där kombinationen säkerhet och tillgänglighet bör uppfyllas. I övrigt tyder lekvärden, graden av fysisk aktivitet och tillgänglighetsaspekten på att gummit kan bytas ut till material som är bättre ur miljö- och hälsosynpunkt. Att undersöka alternativa material som uppfyller säkerhet, tillgänglighet och miljöaspekter är också angeläget.

Artificial turf pitches have been identified as the second largest source of microplastics in the IVL's 2016 research report. The purpose of this study is to explore whether watercourses in the vicinity of artificial turfs are a likely distribution route for rubber granulates. Also in what size fraction rubber granules is most dominant compared to the natural substrate is investigated. To investigate this, sediment samples from 4 different streams have been taken; 2 near artificial turfs and 2 further away. These have been analyzed in microscopes where each rubber fraction relative to the gravel grain was counted in filter sizes 0- 5 μm, 5-10 μm and 10- 35 μm. The result shows that there is a significantly higher incidence of rubber fragments in watercourses near artificial turfs compared to those of further afield. In the size fraction 10- 35 μm, rubber fragments were most dominant in proportion to gravel. The study thus shows that adjacent watercourses can be a spreading source of artificial turf granules, and that animals that filter or eat particles of size 10- 35 μm run the highest risk of absorbing large quantities of rubber.

Denna rapport dokumenterar examensarbetet som genomfördes av Josefin Jansson för högskoleingenjörsexamen inom innovationsteknik och design på Karlstads universitet. Examensarbetet gjordes på uppdrag av Säffle kommun där målet var att ta fram en konceptlösning för att minska spridning av mikroplaster i form av granulat från den lokala konstgräsplanen. En av de största spridningskällorna av mikroplast är konstgräsplaner. För att en konstgräsplan ska få önskade spelegenskaper fylls de på med fyllnadsmaterial i form av granulat. Granulatet sprids sedan genom bland annat plogning, arbetsmaskiner och spelare för att till sist hamna i våra hav. Arbetet utgick ifrån produktutvecklingsprocessen med ett iterativt arbetssätt. Projektet har följande ingående faser; Projektplanering, förstudie, idé- och konceptframtagning, konceptval och uppföljning. För att ta fram ett koncept användes idégenereringsmetoderna 6-3-5 och brainstorming. Sedan görs konceptval genom att ställa framtagna koncept mot produktspecifikation samt Pughs matris. Resultatet blev en sluss som spelarna passerar när de lämnar planen. I slussen ges möjlighet att borsta bort de granulat som fastnat på deras kläder och skor. Men efter konceptval av delproblem till slussen ges rekommendationer på hur slussen bör uppdateras. Efter analys rekommenderas konceptet att bara användas tillfälligt. Samt rekommendationer för vidare arbete. / This report summarizes a Bachelor Thesis of Science in Innovation Technology and Design at Karlstad University, conducted by Josefin Jansson. The thesis was commissioned by Säffle Kommun, where the aim was to develop a concept solution that reduces the spread of microplastics from artificial turf. One of the biggest sources of microplastic proliferation is artificial turf. In order for an artificial turf to have the desired playing properties, they are filled with granules. The granulate is then spread through plowing, work machines and players before they end up in our oceans.The work was based on the product development process with an iterative approach. The project is divided into two loops with the following phases; project planning, feasibility study, idea and concept development, concept selection, analysis and evaluation. To develop a concept, methods as 6-3-5 and brainstorming was used. Then concept selection was then made by comparing the concepts with the product specification and Pughs matrix. The result was a station that the players pass through when they leave the field. In the station the players are given the opportunity to brush off the granules that sticks to their clothes and shoes. However, after the concept selection of the subproblems recommendations are given on how the station should be updated. After analysis the concept is recommended to be used only temporary.

Den ökade användningen av plast i samhället har lett till att plast återfinns i naturen. Mikroplaster är plastfragment av storleken 1 µm till 5 mm. Mikroplaster förekommer i haven och kommer från både land- och havsbaserade källor. Nedbrytning av plast i naturen kan ta århundraden till årtusenden och plaster innehåller ofta tillsatskemikalier, vilka kan ha toxiska effekter hos organismer vid intag.  Svenska Miljöinstitutet (IVL) gjorde en kartläggning av källor till och spridning av mikroplaster i Sverige. I denna kartläggning bedömdes konstgräsplaner vara näst största källan till mikroplastspridning i Sverige. Slitage av vägar och däck bedömdes vara största källan. Tredje generationens konstgräsplan fylls med ifyllnadsmaterial som exempelvis kan vara granulat. Granulat är plast eller gummi och är mindre än 5 mm, vilket gör att det klassas som mikroplast.  Mikroplaster sprids från konstgräsplaner av olika anledningar, men hur mycket som avlägsnas via snöröjning är i dagsläget, år 2020, oklart. Syftet med denna studie var att undersöka mikroplastförluster från en konstgräsplan via snöröjning. Med förluster avses i detta projekt granulat som överförs från konstgräsplanen till planens uppsamlingsplats för undanröjd snö. Spridning från idrottsplatsen, med konstgräsplanen och uppsamlingsplatsen, till omgivningen undersöktes inte. Konstgräsplanen Brantbrinks IP som ligger i Botkyrka kommun undersöktes. Brantbrink är en tredje generationens konstgräsplan och är fylld med R-EPDM-granulat, vilket är en typ av gummigranulat. För att kvantifiera mängden mikroplaster som avlägsnas från konstgräsplanen via snöröjning utfördes tre olika mätmetoder, varav en var den huvudsakliga mätningen, den så kallade totalmätningen, och de andra två användes för att verifiera totalmätningen.  Dessutom undersöktes möjliga hanteringsmetoder för granulatet som ligger kvar efter att högarna med undanröjd snö smält. Fyra olika hanteringsmetoder togs fram och en kostnad-nyttoanalys gjordes för var och en av dem, där kostnaden för respektive alternativ ställdes mot vilken livslängd konstgräsplanen tros få av de olika alternativen.  När Brantbrink snöröjdes lades den undanröjda snön i högar på en uppsamlingsplats i anslutning till planen. När dessa snöhögar smält låg granulatet som följt med den undanröjda snön kvar. Metoden för totalmätningen var att fylla hinkar med detta granulat och väga det för att erhålla totala massan granulat som spridits från Brantbrinks IP via snöröjning denna säsong.  Mätningen visade att det denna säsong transporterades ca 257 kg granulat från Brantbrinks IP till uppsamlingsplatsen via snöröjning. Den mest kostnadseffektiva hanteringsmetoden för granulat som avlägsnats via snöröjning är, utifrån kostnad-nyttoanalysen som i gjordes, att kommunens driftspersonal återför granulatet till konstgräsplanen för vidare användning.  Slutsatser som kan dras utifrån projektet är att totalmätningen var den mest tillförlitliga mätmetoden, medan övriga mätmetoder inte var exakta nog. En betydande mängd granulat transporteras bort via snöröjning och höjden på granulatet i en tredje generationens konstgräsplan minskar troligen i stor utsträckning till följd av att granulatet kompakteras. Att återföra granulat utan rengöring, vilket var den mest kostnadseffektiva metoden, är inte alltid möjligt då granulatet kan vara för smutsigt och därför behöver tvättas innan återföring. För framtida studier kan mätmetoderna för att bestämma mängden granulat som avlägsnas från konstgräsplaner utvecklas. även miljöaspekten kan i framtida studier vägas in i kostnad-nyttoanalysen vilket kan påverka beslutfattande om hanteringsmetoder för spritt granulat. Dessutom kan mängden mikroplaster som sprids till omgivningen till följd av snöröjning undersökas.

Mikroplaster och dess miljöeffekter är ett forskningsområde under utveckling. Provtagning och analysmetoder försvåras av att mikroplaster kan komma från olika råvaror, vilket innebär att dess innehåll, partikelstorlek samt densitet kan variera. Det är däremot tydligt att mikroplaster är ett problem i marina miljöer då intag och ackumulering av mikro- och makroplaster har registrerats i ryggradslösa djur, fiskar, däggdjur och fåglar. Mikroplaster kan påverka bland annat matsmältningen och reproduktionen för vattenlevande djur. Mikroplaster har även registrerats i föda som är relevant för människor, men vilka effekter mikroplaster har på människor är ännu oklart. I en rapport från år 2017 uppskattade Svenska Miljöinstitutet (IVL) konstgräsplaner till att vara den näst största kvantifierade källan till spridning av mikroplaster till miljön med 1638 – 2456 ton per år, efter slitage från däck och vägar. Fotboll är en av Sveriges populäraste sporter och antalet konstgräsplaner i landet uppgick år 2016 till 1336 stycken. Till följd av att konstgräsplaner anses som en viktig källa till spridning av mikroplaster är det viktigt att utröna orsakerna till hur och varför mikroplaster sprids från konstgräsplaner och även vilka åtgärder som kan sättas in för att minska spridningen. Syftet med denna studie är att identifiera orsakerna till spridning av mikroplaster samt att presentera åtgärder som kan minska den totala spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner. Metodiken utgick från tidigare studier av mikroplaster i vattenmiljö och vattenprover inhämtades från två konstgräsplaners dräneringsbrunnar och från en konstgräsplans lysimetrar, vilka har samlat upp vatten som har infiltrerat genom planen. Utöver detta har även fältstudier med observationer utförts vid två konstgräsplaner och samtal med driftsansvariga har bidragit med ytterligare relevant information om hur mikroplaster kan spridas. Resultaten visar att mikroplaster sprids från konstgräsplaner och att de identifierade orsakerna till spridningen, utan inbördes storleksordning, främst är: Aktivitet på planen Borstning av planen Snöröjning Regn (vilket innebär infiltration genom planen samt ytavrinning) Dessa orsaker, samt möjliga spridningsvägar för mikroplaster från en konstgräsplan till omgivningen, har visualiserats i en konceptuell modell, figur 11. Modellen har två systemgränser; det inre systemet utgörs av själva konstgräsplanen, medan det yttre systemet utgörs av närområdet runt omkring planen och kan likställas med idrottsanläggningen. Det är endast mikroplaster som sprids från det yttre systemet ut till omgivningen som bedöms kunna ha ekologiska konsekvenser. Okulära mikroskopstudier av vattenprover från dräneringsbrunnar visade på förekomst av mikroplaster. Kvantifiering av mängden fast material som kan nå dräneringsbrunnar, där mikroplaster utgör en okänd andel, uppgick till maximalt 340 – 370 kg per år och konstgräsplan med måtten 105m×65m. Mängden mikroplaster som maximalt kan infiltreras genom en konstgräsplan ner till dess dränering kvantifierades till 0,003 kg per år och konstgräsplan med måtten 105m×65m. Detta indikerar att det kan krävas mer öppna transportvägar, exempelvis öppna brunnar, för att mikroplaster ska kunna nå dräneringsbrunnar i en större viktmässig omfattning. Kvantifieringen av övriga orsaker till spridning av mikroplaster från konstgräsplaner till omgivningen är osäker, men försiktiga uppskattningar visar på att de är viktmässigt omfattande. För att mäta och säkerställa antalet partiklar som sprids från konstgräsplaner skulle mer omfattande provtagningar och analyser behöva genomföras. Konkreta åtgärder som kan tillämpas för att minska den totala spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner är att borsta av kläder och skor innan planen eller anläggningen lämnas, informera personer som uppehåller sig vid planerna om problematiken, täcka för brunnar vid driftsaktiviteter, strategisk hantering av snöröjning, återföra granulat från anläggningen till själva planen, installera filter i brunnar samt att tömma brunnar på vatten och material. För att sätta problemet med mikroplaster från konstgräsplaner i sitt sammanhang så är det viktigt att förstå problemet i sin helhet. Vidare studier föreslås fokusera på att kvantifiera ovan nämnda orsaker till spridning av mikroplaster från konstgräsplaner, samt att kartlägga och kvantifiera spridningen utifrån de olika spridningsvägarna. / Microplastics and its environmental impacts is a research area under development. Sampling and analysis methods are complicated by the fact that microplastics may come from different raw materials, which means that its content, particle size and density may vary. It is clear that microplastics is a problem in marine environments as intake and accumulation of micro- and macroplastics have been recorded in invertebrates, fish, mammals and birds. The microplastics may affect, among other things, the digestion and reproduction of aquatic animals. The microplastics have also been recorded in foods that are relevant to humans, but what effects microplastics have on humans is still unclear. In a report from 2017, the Swedish Environmental Research Institute (IVL) estimated artificial turf fields to be the second largest quantified source for spreading the microplastics to the environment with 1638 - 2456 tons per year, after wear of tire and roads. Football is one of Sweden's most popular sports and the number of artificial turf fields in the country in 2016 reached 1336. Due to the fact that artificial turf fields is considered an important reason for the spreading of microplastics, it becomes important to investigate the reasons why and how microplastics are spread from artificial turf fields and also what measures can be taken to reduce the spread. The purpose of this study is to identify the reasons why microplastics are spread, as well as to present measures that can reduce the overall spread of microplastics from artificial turf fields. The methodology is based on previous studies of microplastics in aquatic environments and water samples were collected from drainage wells that belonged to two artificial turf fields and from a “water-infiltration-sampler” from a third field. In addition, field studies with observations have been carried out at two other artificial turf fields, and conversations with maintenance personal have provided additional relevant information on how microplastics can be spread. The results show that microplastics are spread from artificial turf fields and the identified reasons for this spreading, without specific order of magnitude, are mainly: Activity on the field Brushing of the fields Snow plowing of the fields Rain (which means infiltration through the field as well as surface runoff) These causes, as well as possible pathways for the spreading of microplastics from an artificial turf field to the surroundings, have been visualized in a conceptual model, Figure 11. The model has two system boundaries; the inner system consists of the field itself, while the outer system is the direct area around the field and can be equated with the sports facility. It is only microplastics that are spread from the outer system to the environment which is considered to cause ecological consequences. Ocular microscopy studies of water samples from drainage wells showed presence of microplastics. Quantification of the amount of solids that can reach the drainage wells, where microplastics constitute an unknown proportion, amounted to a maximum of 340 – 370 kg per year and artificial turf field measuring 105m×65m. The maximum amount of microplastics that can infiltrate through an artificial turf field down to its drainage system was quantified to 0,003 kg per year and artificial turf of 105m×65m. This indicates that more open transport routes, such as open wells, could be needed to allow microplastics to reach drainage wells to a greater extent. The quantification of other causes for the spreading of microplastics from artificial turf fields to the environment area is uncertain, but careful estimations show that they are weighty comprehensive. To measure and secure the number of particles that are spread from artificial turf fields, more extensive sampling and analysis would have to be carried out.

Mikroplaster är ännu ett relativt outforskat område, dess risker för miljö och för människans hälsa är fortfarande till en del okänt. Det finns även relativt lite studier kring spridning av mikroplaster på land, därtill är nedbrytningstiden för plast väldigt lång i naturliga miljöer. Konstgräsplaner är en av de största källorna för spridning av mikroplaster i Sverige, och sker främst i form av granulat som sprids från konstgräsplanerna. I Huddinge kommun, som arbetet har undersökt, finns sju stycken 11-mannaplaner vilka har EPDM-granulat.   Syftet med rapporten är att undersöka konstgräsplaner i Huddinge kommun och identifiera samt kartlägga spridning av granulat från dessa. Vad som har undersökts är typ av plast som används, vilken mängd som potentiellt sprids och hur plasten sprider sig.   Metoden som har använts är en materialflödesanalys, där inflöde samt utflöde har identifierats samt kvantifierats. Modellens inre systemgräns utgörs av fotbollsplanen och den yttre gränsen består av planens direkt närliggande omgivning, vilket innefattar marken intill planen, omklädningsrum och klubbhus. Systemgränsen har tillämpats på samtliga sju planer. Som underlag för materialflödesanalysen har litteraturstudie och intervjuer genomförts. Tre fältstudier har genomförts, vilka var inventering av område, mätning av granulat i undanröjd snö samt spridning från aktivitet på plan. Utifrån dessa kunde en riskmatris sammanställas, vilken presenterar de potentiella riskerna för de enskilda planerna i olika avseenden.   Utifrån riskmatrisen har det konstaterats Källbrinks IP har högst potentiell risk för spridning, och Stuvsta IP har lägst potentiell risk för spridning. Totalt för Huddinge kommun beräknas det årliga inflödet vara 3–4 ton granulat och utflödet vara 5,6–7,2 ton. De utflöden som var möjliga att kvantifiera var aktivitet på plan, snöröjning och spridning till omgivande miljö där snöröjning var det största enskilda utflöde med 2–3 ton årligen som sprids och ej kan återanvändas. Resultaten pekade på att det finns en skillnad i potentiell risk för spridning av granulat mellan de enskilda planerna. Rekommenderade åtgärder är främst att se över uppsamlingsplats för röjd snö och utvärdera risken för spridning till vatten ytterligare. / Microplastics are a relatively unexplored subject, its environmental and health risks are still partly unknown. There are relatively few studies regarding microplastics on land, and also the degradation of plastics in nature takes place during a long time.   Artificial turfs are one of the biggest sources of microplastics in Sweden, mainly in the form of granulates which spreads from artificial turfs. In Huddinge municipal, which is the location of the study, there are seven football fields which use EPDM granulate.   The purpose of the study is to examine the artificial turfs in Huddinge municipal, to identify and map how granulate is spread from these. The study includes type of plastic which is used, the amount which has potential to spread and how the plastic is spread.   The method used in the study is a material flow analysis, which identifies and quantifies the inflow and outflow. The inner system boundary of the model consists of the field, and the outer system boundary consists of the fields surroundings, which contains the ground next to the field, the dressing room and the club house. The system boundaries have been applied to all seven football fields. The material flow analysis is based on a literature study and interviews. Three field studies have been performed; inventory of the area, measurements of granulate in cleared snow and granulate spread from field activities. On this basis could a risk matrix be conducted, which presents the potential risks for the different fields in different aspects.   Based on the risk matrix it has been found that Källbrinks IP has the highest potential risk of granulate being spread, and Stuvsta IP has the lowest potential risk. In total for Huddinge municipal the yearly inflow is calculated to 3-4 tonnes granulate and the outflow is 5,6-7,2 tonnes. Outflows that were possible to quantify was field activity, snow clearance and granulate spread to surrounding areas. Snow clearance was the biggest single outflow with 2-3 tonnes granulate which is spread and cannot be reused.   The results indicate that there is a difference between the individual fields based on the potential risk of granulate being spread. Recommended measures are mainly to review collection sites for cleared snow and further evaluate the risk of spread to water.

Konstgräs används i stor utsträckning och dess miljöpåverkan är omdebatterad. Oro finns över spridning av mikroplaster och dess miljöpåverkan. Flera studier på spridning av större mikroplast finns, medan spridning av luftburna partiklar är mindre väl utforskat. Studier på detta är till sin natur svåra då tester i fält försvåras av förekomsten av mätbrus i form av partiklar från trafik etc. Detta arbete syftar till att i kontrollerad miljö, genom att använda en Brittisk pendelrigg, undersöka bildandet av luftburna partiklar vid yttre påverkan på konstgräs. Skillnaden mellan olika konstgrässystem studeras, i detta fall olika typer av granulat, s.k. infill. Tester körs med de tre vanligaste granulattyperna, SBR, TPE samt EPDM. I dessa tester kan skillnad påvisas mellan EPDM gentemot de andra två typerna, där EPDM ger upphov till fler luftburna partiklar. / Artificial turf is today widely used, and its environmental impact is much-debated. There are some concerns regarding the spread of microplastics and their environmental impact. Some studies regarding the spread of larger particles exist, while the impact in the form of airborne particles is less well explored. Studies on airborne particulates are quite complicated, as measuring these is made complicated by the already existing particles from traffic and such. In this study a British pendulum is utilized to, in a controlled environment, try to ascertain if a difference may exist between different types of turf. In this study the three most commonly used types of rubber granules, infill, are tested. These are SBR, TPE and EPDM. These tests show a difference in release of airborne particle between EPDM and the other two types, where EPDM generate more airborne particles.