Syfte: Syftet med denna studie var att genom litteraturgranskning beskriva förekomsten och typ av skador hos fotbollsspelare som spelar match och tränar på konstgräs. Metod: Litteratursökning i databaserna PubMed, Cinahl och Human Kinetics resulterade  i 12 artiklar som publicerats de senaste 10 åren. Alla artiklar har evidensgraderats, granskats och därefter sammanställts. Resultat: Den vanligaste skadelokaliseringen inom fotboll på konstgräs är lår- och knäskador, följt utav ankelskador och ljumskskador. Den skada som var mest frekvent förekommande var ligamentskador och muskelskador. Vrickningar i ankeln uppstod ofta vid fotbollsspel på konstgräs, även inre blödningar i lårmuskulaturen och ligamentskador i knäleden var vanligt förekommande. Den vanligaste typen av skada är den minimala skadan som genererar 1-3 dagars frånvaro från träning och match. Den näst vanligaste typen av skada är den måttliga skadan som frånhåller fotbollsspelaren från träning och match mellan 8-28 dagar. Slutsats: Denna studie visar sambandet mellan skadeförekomst och exponeringstid. Den vanligaste skadan inom fotboll på konstgräs är vrickningar i ankeln, inre blödningar i lårmuskulaturen och ligamentskador i knäleden.

Bakgrund: Det är sedan tidigare känt att muskuloskeletala besvär inom militären är vanligt förekommande. Forskning har visat att närmare 80 % av amfibiesoldaterna inom den svenska försvarsmakten upplever någon form av muskuloskeletal smärta inom en sexmånadersperiod. Inom den svenska försvarsmaktens grundkurs amfibie (GK Amf), där grundutbildade soldater får sin amfibiespecifika träning, saknades dock kartläggning gällande förekomsten av knäsmärta. Kunskapen om detta är viktig för prevention, framtida studier och även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Syfte: Syftet var att kartlägga förekomsten av självskattad knäsmärta inom den svenska försvarsmaktens fyra månader långa grundkurs amfibie. Metod: Studien byggde på en kvantitativ prospektiv observationsstudie av kohortdesign. 53 rekryter på Amfibieregementet i Berga inkluderades i studien under den 16 veckors långa GK Amf. Självskattningsformulär användes dels vid baslinjen samt vid veckovis uppföljning för att undersöka förekomst av knäsmärta. Resultat: Den totala prevalensen av upplevd knäsmärta under GK Amf var 81 % och medianen var 28%. Av samtliga 53 rekryter som riskerade smärta upplevde 42 av dem minst en episod av smärta, vilket innebar att den totala incidensen av knäsmärta under GK Amf var 79 %. Konklusion: Studien visade att förekomsten av upplevd knäsmärta var mycket hög under GK Amf. Eftersom det framkommer i studien att förekomsten av självskattad knäsmärta är hög är det relevant att i framtiden studera prevention och riskfaktorer för knäsmärta inom populationen. / Background: It is previously known that musculoskeletal disorders are common within the military population. Research has shown that almost 80 % of the marines within the Swedish Armed Forces experience some kind of musculoskeletal pain during a period of 6 months. However, mapping of the occurrence of knee pain during the Swedish Armed Forces marine training course “grundkurs amfibie” (GK Amf), where soldiers with basic training receive their marine specific training, was previously missing. This knowledge is important regarding prevention, future research and from a socio-economic perspective. Aim: The aim of this study was to map the occurrence of self-reported knee pain during the Swedish Armed Forces four-month long GK Amf. Method: This study was based on a quantitative prospective observational study of cohort design. 53 recruits participating in the 16-week GK Amf at the Amphibious regiment located in Berga were included in the study. Selfassessment questionnaires were used both at baseline and at weekly follow-ups to investigate the occurrence of knee pain. Results: The total prevalence of perceived knee pain during the GK Amf was 81 % and the median was 28 %. 42 of the total 53 recruits at risk of pain experienced at least one episode of pain, which made the total incidence of knee pain during the GK Amf 79 %. Conclusion: This study demonstrated that the occurrence of self-reported knee pain was very high during the GK Amf. Based on these findings, it is relevant to study prevention and risk factors for knee pain within this population in the future.

Bakgrund: Dysfagi innebär avvikelser i den normala sväljningsfunktionen och är en vanlig funktionsnedsättning till följd av stroke. Tidigare studier har påvisat att incidensen av dysfagi i det akuta skedet efter stroke är 41-68 %. Kliniskt sett upplevs incidensen ha minskat de senaste tio åren.  Syfte: Syftet med denna studie var därför att (1) undersöka den nuvarande incidensen av orofaryngeal dysfagi hos nyinsjuknade strokepatienter, (2) undersöka hur många av deltagarna som upplever svårigheter att äta och svälja samt bedöms lida av dysfagi enligt vårdpersonal.  Metod: Sextiotre patienter inkluderades i studien, av dessa fick 42,9 % diagnosen stroke. Samtliga deltagare genomgick en dysfagibedömning inom tre dygn efter inskrivning på vårdavdelning. Denna bestod av testerna the Standardized Swallowing Assessment – Svensk översättning (SSA-S) och sväljkapacitetstest (SCT). Deltagare som inte klarade kriterierna i dessa bedömdes lida av orofaryngeal dysfagi.  Resultat: Totalt bedömdes 24 deltagare lida av orofaryngeal dysfagi. I diagnosgruppen stroke var incidensen 48,1 %. Det fanns noteringar om dysfagi i patientjournal hos 20,8 % av deltagarna som enligt testledare bedömdes lida av orofaryngeal dysfagi. Vidare upplevde 29,2 % av samtliga deltagare med orofaryngeal dysfagi samt 30,8 % i diagnosgruppen stroke svårigheter att äta eller svälja.  Slutsatser: Studien indikerar på att incidensen av orofaryngeal dysfagi hos nyinsjuknade strokepatienter inte har minskat i jämförelse med tidigare studier. Däremot tycks det finnas en låg medvetenhet om befintliga ät- och sväljningssvårigheter hos såväl patienter som vårdpersonal. / Background: Dysphagia involves abnormalities in the normal swallowing function, and is a common impairment following stroke. Previous studies have shown that the incidence of dysphagia in the acute phase after stroke is 41-68 %. Clinically interprets that the incidence has declined over the past decade.  Aim: The purpose of this study was to (1) examine the current incidence of oropharyngeal dysphagia in recent-onset stroke patients, (2) investigate how many of the participants who experience difficulty eating and swallowing, and how many is believed to suffer from dysphagia according to healthcare professionals.  Method: Sixty-three patients were enrolled in the study, of whom 42,9 % were diagnosed with stroke. All participants underwent a bedside assessment of swallowing function within three days after enrollment in the nursing ward. The assessment consisted of the Standardized Swallowing Assessment - Swedish translation (SSA-S) and swallowing capacity test (SCT). Participants who did not pass the criteria of these two tests suffered from oropharyngeal dysphagia.  Results: Totally, 24 participants suffered from oropharyngeal dysphagia. The incidence in the stroke group was 48,1 %. There were notes about dysphagia in medical records in 20,8 % of the participants who were judged to suffer from oropharyngeal dysphagia by the test managers. Furthermore 29,2 % of all participants with oropharyngeal dysphagia and 30,8 % in the stroke group experienced difficulty eating or swallowing.  Conclusions: This study indicates that the incidence of oropharyngeal dysphagia in recent-onset stroke patients has not decreased in comparison with previous studies. In contrast, it appears to be a low awareness of existing eating and swallowing difficulties for both patients and healthcare professionals.

No description available.

No description available.

No description available.

Denna uppsats undersöker fastighetsskattens kraft som omfördelande verktyg. Den statliga fastighetsskatten avskaffades i Sverige år 2007 och ersattes med den kommunala fastighetsavgift vi har i landet idag. Att den statliga fastighetsskatten avskaffades är dock något vi ställer oss frågande till, då den enligt ekonomisk teori kan vara ett verktyg för att omfördela inkomst och förmögenhet. Sverige, ett land som länge varit känt för att vara jämlikt, har under senare tid, och så än idag, upplevt en förändring med ökade skillnader mellan olika inkomst- och förmögenhetsgrupper. Vi har använt data tillhandahållen av Statistiska Centralbyrån över sammanräknad förvärvsinkomst och förmögenhetsstruktur för individer i decilgrupper indelade efter sammanräknad förvärvsinkomst. Vi beräknar olika kvoter som mått över ojämlikheten i förmögenhetsfördelningen och utför vidare simuleringar där vi testar olika kompositioner av inkomstskatt och fastighetsskatt för att undersöka hur kvoterna förändras. I korta drag visar vår analys att en skattereform där den kommunala inkomstskatten reduceras, samtidigt som en statlig fastighetsskatt introduceras, skulle ha en god omfördelande effekt på förmögenhetsfördelningen i Sverige. Våra alternativa skattesystem illustrerar styrkan i fastighetsskatten som ett omfördelningsinstrument. / This thesis examines the power of the property tax as a tool for redistribution. The property tax was abolished in Sweden in 2007 and was replaced with a municipal property tax. In this essay, we critically assess the abolition of the property tax in Sweden through the lens of economic theory. Sweden is a country that has long been known to be quite equal, but is experiencing increasing differences between income and wealth groups. We use data provided by Statistics Sweden on total earned income and wealth, and divide individuals into decile groups according to their total earned income. We calculate different ratios as measures of inequalities in the wealth distribution and perform simulations where we test different compositions of income tax and property tax to investigate how these ratios change. Our analysis shows that a tax reform in which the municipal income tax is reduced, while introducing a municipal property tax, can have beneficial redistributional effects on the wealth distribution in Sweden. Our alternative tax systems illustrate the strength of the property tax as a redistribution tool.

Bakgrund: Vårdrelaterade infektioner är vanligt förekommande inom slutenvården. En anledning till detta är att förebyggande insatser inte utförs i full utsträckning. Detta innebär ett onödigt lidande och förlängda vårdtider för patienterna, och en utmaning både för samhället och för hälso- och sjukvården som ska behandla patienterna som drabbats av detta. Syfte: Att belysa faktorer som har samband med sjuksköterskors infektionsförebyggande omvårdnadsåtgärder. Metod: Litteraturöversikt innehållande 12 vetenskapliga artiklar som sökts fram i databaserna Cinahl och Pubmed. Alla artiklarna kvalitetsgranskades och genomgick en kvantitativ/kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av litteraturöversikten presenterades i kategorier baserade på faktorerna som har samband med sjuksköterskans infektionsförebyggande omvårdnadsåtgärder. Dessa faktorer var; Kunskap, följsamhet och motivation, patientundervisning, bemanning och arbetsbelastning samt organisatoriskt stöd. Huvudresultatet visade att en kombination av internutbildning, kontroller och arbetsbelastning kan vara av betydelse för hur följsamheten ser ut hos personalen. Vidare påverkades graden av följsamhet av det organisatoriska stödet. Brist på följsamhet till hygienrutiner och brist på stöd till patienterna bidrog till en ökad incidens av vårdrelaterade infektioner. Diskussion: Kunskap var grundförutsättningen för sjuksköterskans yrkeskompetens och infektionsförebyggande omvårdnad och detta kunde gynnas av internutbildning, men lika viktigt var att det fanns ett organisatoriskt stöd och rätt förutsättningar för att främja följsamhet och motivation hos sjuksköterskan att arbeta infektionsförebyggande. Goda förutsättningar påverkades bland annat av sjuksköterskans arbetsbelastning och bemanning. Det fanns ett behov av ökade möjligheter hos sjuksköterskor till att utföra patientundervisning. Slutsats: Fortsatta studier bör fokuseras kring lämpliga formaliserade kontrollmetoder som kan vara ett stöd för sjuksköterskors infektionsförebyggande omvårdnadsåtgärder. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-02</p>

Dirofilaria immitis Leidy (dog heartworm) is a life-threatening parasite transmitted by mosquitoes to domestic dogs. Endemic in the eastern United States, cases have become more prevalent over the last few decades. While prevalence in California is generally low, Lake and San Joaquin Counties have reported rates comparable to the East Coast at 3.73% and 0.71%(CAPC 2017), respectively. Aedes sierrensis is thought to be responsible for transmission in California, but in some cases, it exists in inadequate quantities and temporal ranges to explain parasite activity. Based on Huang et al. (2013) and Tran (2016), bloodfeeding patterns, and other vector criteria, Culex pipiens complex and Culiseta incidens were chosen to evaluate for vector competence. Female field-caught mosquitoes were reared, infected (2.5-5 mff/μl), and decapitated at 15, 18, or 21 days post infection (dpi). Cs. incidens was reluctant to feed using an artificial feeding system and will require additional trials. On the contrary, trials on Ae. sierrensis and Cx. pipiens complex were both completed successfully. Both species were determined to be competent vectors of D. immitis. Based on our findings, more than half of Ae. sierrensis females produced emerging L3s by 21 dpi, while Cx. pipiens complex never produced L3s in more than 5% of females. In conjunction with other factors such as the detection of D. immitis in wild mosquitoes, host-seeking preferences for domestic dogs, and appropriate temporal overlap, this suggests that both Ae. sierrensis and Cx. pipiens complex may play central roles in Lake or San Joaquin Counties, CA when abundant. Targeted control efforts are necessary to reduce the incidence of canine heartworm in these areas. While Lake and San Joaquin Counties, CA were the focus of this study, our results may be applicable to the western United States when these species are relevant.

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Introduction</strong></p><p>Occurrence of bacteraemia and fungemia is a serious condition with high mortality and the incidence is increasing worldwide. The aim of this study was to survey the occurrence of bacteria and fungi in blood cultures from adult patients domiciled in the county of Gävleborg during one year and also to calculate the incidence and mortality in the same geographical area.</p><p><strong>Method</strong></p><p>This is a descriptive epidemiologic study, based on all episodes of blood cultures analyzed at the Microbiology laboratory, Gävle hospital during 2005. Patients from 20 years of age, domiciled in the county of Gävleborg at the date of drawing the blood culture, where included in the study. Criteria of exclusion were negative blood cultures and cultures which were classified as contaminants.</p><p><strong>Results</strong></p><p>Altogether there were 4 564 blood cultures analyzed, resulting in 524 (11 %) positive cultures for further study. There were 442 patients (48 % women) involved in 499 episodes with confirmed bacteraemia or fungemia. Gram positive bacteria represented 52 %, gram negative 45 % and fungi 3 %. The most frequently isolated bacterium was <em>Escherichia coli </em>followed by <em>Staphylococcus aureus. </em>In women, <em>Escherichia coli </em>was the most common bacterium, and there was a significant difference between the genders (<em>p= </em>0.004). In men, <em>Staphylococcus </em><em>aureus </em>was the dominant species (<em>p= </em>0.027<em>)</em>. <em>Streptococcus pneumoniae </em>was more common in women (<em>p= </em>0.005). The incidence of bacteraemia and fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants above the age of 20 (women, 223/100 000 men, 247/100 000). The incidence increased with age and the mean age was 70.2 years. The mortality within 30 days after the last positive blood culture was 22 % (97 patients). <em>Escherichia coli </em>was the most common bacteria diagnosed among those who died. The mortality in fungemia was 66 %. There was no significant difference in incidence or mortality between the two provinces Gästrikland and Hälsingland. Patients with bacteraemia and fungemia were initially cared for at all medical care units at the three hospitals in the county.</p><p><strong>Conclusion</strong></p><p>The incidence of bacteraemia/fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants. The most common bacteria in patients with confirmed bacteraemia were <em>Escherichia coli </em>and <em>Staphylococcus aureus. </em>Increasing age was a contributing risk factor. Patients with fungemia had considerably higher mortality compared to patients with bacteraemia. There where no significant differences in mortality between the two provinces.</p> / <p><strong>Introduktion</strong></p><p>Fynd av bakterier, bakteriemi, och svampar, fungemi, i blodbanan är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och incidensen ökar i världen. Syftet med denna studie var att kartlägga vilka bakterier och svampar som förekom i alla blododlingar tagna under ett år från vuxna patienter i Gävleborgs län, samt att analysera incidens och mortalitet för bakteriemi och fungemi i länet.</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Det är en deskriptiv epidemiologisk studie som utgår från analyserade blododlingar under år 2005 vid Enheten för Klinisk Mikrobiologi Laboratoriemedicin vid Gävle sjukhus. Till studien inkluderades personer från 20 års ålder som var mantalsskrivna i Gävleborgs län det datum som blododlingen utfördes. Exklusionskriterierna var negativa odlingssvar och svar som bedömdes som kontamination.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Totalt analyserades 4 564 blododlingar, av vilka 524 (11 %) var positiva och bearbetades i denna studie. Det blev 442 patienter (48 % kvinnor) med 499 episoder av säkerställd bakteriemi eller fungemi. De grampositiva bakterierna stod för 52 %, gramnegativa bakterier 45 % och svampar 3 %. De enskilt vanligaste bakterierna var <em>Escherichia coli </em>och <em>Staphylococcus aureus. </em>För kvinnorna var <em>Escherichia coli </em>vanligast och det fanns en signifikant skillnad mellan könen (<em>p= </em>0,004 ), för männen var <em>Staphylococcus aureus </em>vanligast (<em>p= </em>0,027<em>)</em>. <em>Streptococcus pneumoniae </em>visade högre förekomst bland kvinnorna än männen (<em>p= </em>0,005). Incidensen för bakteriemi och fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare äldre än 20 år (kvinnor, 223/100 000 och män, 247/100 000). Incidensen ökade med åldern och medelåldern var 70,2 år. Mortaliteten inom 30 dagar efter utförd blododling var 22 % (97 patienter). <em>Escherichia coli </em>var vanligast hos de avlidna. För patienter med fungemi var mortaliteten 66 %. Det påvisades ingen signifikant skillnad beträffande incidens eller mortalitet mellan länets båda landskap Gästrikland och Hälsingland. Patienter med bakteriemi och fungemi vårdades initialt på samtliga vårdenheter på länets tre sjukhus.</p><p><strong>Konklusion</strong></p><p>Incidensen för bakteriemi/fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare. De vanligaste fynden vid säkerställd bakteriemi var <em>Escherichia coli </em>och <em>Staphylococcus aureus</em>. Ökande ålder var en riskfaktor. Patienter med fungemi hade avsevärt högre mortalitet än de med bakteriemi. Ingen skillnad påvisades mellan de två landskapen beträffande mortalitet.</p>