Sepsis (blodförgiftning) är ett allvarligt tillstånd och behöver en snabb diagnos som fastställs genom blodprov. Blodprov från hela Stockholms Län skickas till Karolinska Universitetslaboratoriet (KUL) för analys, där biomedicinska analytiker och läkare fastställer arten på infektionen och beslutar vilken antibiotikabehandling är optimal. Målet med arbetet var att identifiera eventuella problem som skapar flaskhalsar hos Klinisk Mikrobiologi i Solna som är en del av KUL. Därefter skulle lösningsförslag framföras och möjligheten att införa blodprover i ett nytt automatiskt system, BD Kiestra Total Lab Automation undersökas. Verksamhetskedjan för laboratoriet analyserades genom observationer och läsning av metodbeskrivningar. Utifrån verksamhetsanalysen identifierades sedan problem. En utbildning med BD Kiestra TLA gav en översikt av hur systemet fungerar samt fördelarna med att använda det. Genom litteraturstudier samt öppna intervjuer kunde förslag på lösningar och förbättringar framföras. Resultaten behandlar de lösningsförslagen för de identifierade problemen, och sammanfattas i en tabell. BD Kiestra TLA behandlades separat med en systembeskrivning, följt av de problem som finns för införandet av blodprov och hur dessa problem kan lösas. / Sepsis (blood poisoning) is a serious affliction that requires a fast diagnosis that can be confirmed through blood samples. Blood samples from all of Stockholm County are sent to Karolinska University Laboratory (KUL) for analysis, where biomedical scientists and medical doctors identify the species of the infection, and decide on the optimum antibiotic treatment. The goal of this assignment was to identify possible problems resulting in bottlenecks at the department of Clinical Microbiology in Solna, which is a part of KUL. Afterwards possible solutions were presented and possibilities of introducing blood samples into a new automated system, BD Kiestra Total Lab Automation, were investigated. The activity line for the blood sample and the laboratory’s operations were analysed by observation and reading of work instructions. The problems were identified through the operational analysis. A course for the BD Kiestra TLA was attended to give an overview of the system and what benefits it gives. The proposed solutions and improvements were formed through literary studies and open interviews. The results present the proposed solutions to the problems, and are summarized in a table. The BD Kiestra TLA was discussed separately with a description of the system, followed by the problems preventing the introduction of blood samples and how these problems can be solved.

Sepsis är ett livshotande tillstånd som orsakas av bakterier i blodbanan. Tidig och korrekt antibiotikabehandling är viktig, antibiotikaresistens är ett ökande problem och resistensbestämning är därför essentiell. Vid sepsisdiagnostik med blododling krävs ofta minst två dygn innan resistensbesked kan ges. Antibiotikabehandling måste därför påbörjas innan odlingssvar. Rutinmetod för resistensbestämning vid svenska mikrobiologiska laboratorier är diskdiffusionsmetoden som är standardiserad av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST). Vid diskdiffusion odlas bakterier på agarplattor och hämningszoner kring pappersdiskar med antibiotika används som mått på antibiotikaeffekt. Metoden kräver framväxta bakteriekolonier på agarplattor som ursprungsmaterial och utförandet tar 16-20 timmar. EUCAST har vidareutvecklat diskdiffusionsmetoden för snabb resistensbestämning (Rapid Antimicrobial Susceptibility Testing, (RAST)). Resistensbestämning med diskdiffusion utförs då direkt från positiv blododlingsflaska och hämningszoner mäts redan efter 4, 6 och 8 timmar. I metoden används olika brytpunkter för känslighetskategorisering vid de olika tidpunkterna. Syftet med studien var att undersöka hur väl RAST fungerade för Staphylococcus aureus och Streptococcus pneumoniae genom att undersöka bakterieisolat inokulerade i blododlingsflaskor. Totalt 31 isolat; 23 S.aureus och 8 S.pneumoniae undersöktes varav en hög andel med betalaktamresistens. Till båda bakteriearterna användes 5 sorters antibiotika. Zondiametrar mättes av två personer oberoende av varandra och resultaten jämfördes med de från standardiserad diskdiffusion. För S.aureus var vid 4 timmar 102/184 (55 %) avläsningar kategoriseringsbara, vid 6 timmar 164/184 (89 %) och vid 8 timmar 174/184 (95 %). Sammanlagt inträffade 7 felkategoriseringar varav 5 gällde underskattning av klindamycinresistens vid 4 timmar. S.pneumoniae hade sämre tillväxt och metoden var därför svårare att tillämpa. För S.pneumoniae var vid 4 timmar 74/80 (92 %) avläsningar kategoriseringsbara, vid 6 timmar 73/80 (91 %) och vid 8 timmar 77/80 (96 %). Resistens överskattades vid 21 zonmätningar vid 4 timmar. RAST fungerade väl för S.aureus efter 6 timmar. För S.pneumoniae kan sannolikt bedömning av penicillinresistens efter 6 timmar fungera men ytterligare undersökningar krävs. / Bacteria in the bloodstream may cause sepsis, therefore early and correct treatment is important. Antibiotic resistance is an increasing problem and antimicrobial susceptibility testing (AST) is essential for the patients survival. In sepsis with diagnosis based on blood culture, at least two days are required for results from AST. Routine AST-method in Swedish microbiological laboratories is the disc diffusion method standardized by the European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST). In disc diffusion, bacteria are grown on agar plates and inhibition zones around paper disks with antibiotics are used to measure the antibiotic effect. The method requires bacterial colonies as source material and takes 16–20 hours. EUCAST has further developed the method for Rapid Antimicrobial Susceptibility Testing (RAST). RAST is performed directly from positive blood culture bottles and inhibition zones are measured at 4, 6 and 8 hours. The method uses different breakpoints for categorization at the different timepoints. The purpose of the study was to evaluate RAST for Staphylococcus aureus and Streptococcus pneumoniae by examining bacterial isolates inoculated into blood culture bottles. Zone diameters were measured, and results were compared with those of standardized disk diffusion. For S.aureus, at 4 hours 102/184 (55%) readings were categorizable, at 6 hours 164/184 (89%) and at 8 hours 174/184 (95%). A total of 7 error categorizations occurred, 5 of which were underestimation of clindamycin resistance at 4 hours. For S.pneumoniae at 4 hours, 74/80 (92%) readings were categorizable, at 6 hours 73/80 (91%) and at 8 hours 77/80 (96%). Resistance was overestimated at 21 zone measurements at 4 hours.. RAST showed good results for S.aureus after 6 hours. For S.pneumoniae, further studies are required but RAST may work after 6 hours for penicillin resistance assessment.

Sepsis är ett allvarligt tillstånd som uppstår när bakterier går från vävnad till blodbanan. Positiva blododlingar odlas på agarplattor och bakterier analyseras med Matrix Assisted Laser Desorption Ionisation Time-of-flight Mass spectrometry (MALDI-TOF MS) där prov blandas med en matrix och sedan bestrålas med laser. Proteinerna i provet joniseras och rör sig mot en detektor, vilket ger ett m/z-spektrum som jämförs med referensspektrum i en databas och ett score-värde erhålls över hur väl analyten liknar referensen. Arbetets syfte var att undersöka möjligheten att direktidentifiera bakterier från blod med en viss preparation innan analys med MALDI-TOF MS och på så vis möjliggöra snabbare preliminära svar samt undersöka möjligheten att särskilja Staphylocoocus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Innan analys med MALDI-TOF MS centrifugerades blod från positiva blododlingar blod i flera steg med 5 % natriumkloridlösning (NaCl-metoden). Dessutom testades ett kommersiellt kit (Sepsityper, Bruker Daltonics). Med NaCl-metoden sågs korrekt identifiering hos 66 % av inokulerade proverna. Av blododlingar innehållande med S. aureus respektive koagulasnegativa stafylokocker identifierades 60 % respektive 43 % av bakterierna korrekt. Med Sepsiptyper erhöll 58 % av proverna godkänt score-värde. Slutsatsen blev att det är möjligt att identifiera bakterier direkt från blod efter viss preparation, men metoden bör utvecklas mer då det fanns en signifikant skillnad i score mellan NaCl-metoden och nuvarande metod. Det är dock möjligt att skilja mellan Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Fler studier är nödvändiga för att avgöra möjligheten att föra in någon av metoderna i rutindiagnostiken.

Direct antimicrobial susceptibility testing (dAST) is not a standardized method and there is no recommendations regarding the volume of blood culture media to be used. The aim of the study was to optimize the method of dAST by determining a volume of blood culture media in µL to be used and to test the reproducibility of the volume optimized method. The dASTs (n=160) were performed on blood culture bottles (n=40) inoculated with reference bacteria (n=4), using four test volumes (50 µL, 75 µL, 100 µL and 125 µL). The optimized method was implemented on frozen and fresh bacterial isolates (n=120) derived from blood cultures. Susceptibility tests according to EUCASTs method for disk diffusion was also performed. Deviations in SIR-categorical agreement was calculated. The optimal volume of blood culture media for dAST was 75 µL. All dASTs were approved for three out of four reference bacteria whereas for the fourth reference bacteria eight out of ten dASTs was approved. Testing the reproducibility, the optimized method showed a sensitivity and specificity of 100 %. No deviation in categorical agreement of SIR-categorization was observed. The result shows a possibility of implementing a standardized method for dAST regarding the volume of blood culture media. / Vid direktresistensbestämning används blododlingsmedium för tillverkning av bakteriesuspensioner. Metoden är inte standardiserad och det finns ingen rekommenderad volym blododlingsmedium som bör användas. Syftet med studien var att optimera metoden för direktresistensbestämning genom att bestämma en volym blododlingsmedium i µL som används för tillverkning av bakteriesuspensioner. Den optimerade metodens prestanda utvärderades därefter på kliniska patientisolat. Metoden optimerades genom att direktresistensbestämningar (n=160) utfördes baserat på fyra volymer (50 µL, 75 µL, 100 µL och 125 µL) blododlingsmedium (n=40), som var inokulerade med fyra olika referensstammar. Den optimerade metodens reproducerbarhet testades på frysta och färska patientisolat (n=120) genom jämförelse av SIR-kategorisering mellan direktresistensbestämning samt resistensbestämning enligt EUCASTs metod för diskdiffusion. Den optimala volymen blododlingsmedium med kända referensstammar fastställdes vara 75 µL då samtliga direktresistensbestämningar godkändes för tre av fyra referensstammar, för den fjärde referensstammen godkändes åtta av tio. Då metoden implementerades på kliniska patientisolat från positiva blododlingar var känsligheten och specificiteten 100 % avseende kategorisk överensstämmelse enligt SIR-systemet. Inga avvikelser avseende SIR-kategorisering observerades. Resultaten visar att det är möjligt att optimera metoden avseende volymen blododlingsmedium som används för direktresistensbestämning på blododlingsflaskor. Då den optimerade metodens känslighet och specificitet var 100 %, är det möjligt att implementera metoden i rutinarbetet.

Bacterial bloodstream infections represent a severe and potentially life-threatening condition. Diagnostic tools, providing rapid species identification and antimicrobial susceptibility testing have a great impact on disease progression and treatment optimization. Typically, antimicrobial susceptibility testing involves a time-consuming process, and faster methods are likely to contribute in clinical settings. This study aimed to assess the reliability of the European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) rapid antimicrobial susceptibility testing (RAST) with a 16-20-hour incubation period for implementation in a clinical microbiology laboratory. This method was conducted alongside the standardized disk diffusion method from EUCAST, encompassing all bacterial species compatible with 16-20-hour RAST. The method was executed 80 times, and over 450 readings were performed. It confirms EUCAST's method validation, affirming 16-20-hour RAST as a swift and precise method for blood bacterial resistance determination. All inhibition zones were readable, with 89% of antibiotics tested falling within 1 mm of the set target value. Notable deficiencies were observed in antibiotic-species combinations, such as trimethoprim/sulfamethoxazole and gentamicin against E. coli, and erythromycin against S. pneumoniae. Accurate interpretation of inhibition zones demands precise reading practices as some zones were ambiguous. The study also underscores the importance of overnight cultures in antimicrobial susceptibility testing via standardized disk diffusion, accentuating 16-20-hour RAST's pivotal role in potentially accelerating resistance determination by up to a day. Given its commendable performance, 16-20-hour RAST is ready to be incorporated into the standard procedures at clinical microbiology laboratories, as demonstrated by its successful adoption at Unilabs, Skövde.

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Introduction</strong></p><p>Occurrence of bacteraemia and fungemia is a serious condition with high mortality and the incidence is increasing worldwide. The aim of this study was to survey the occurrence of bacteria and fungi in blood cultures from adult patients domiciled in the county of Gävleborg during one year and also to calculate the incidence and mortality in the same geographical area.</p><p><strong>Method</strong></p><p>This is a descriptive epidemiologic study, based on all episodes of blood cultures analyzed at the Microbiology laboratory, Gävle hospital during 2005. Patients from 20 years of age, domiciled in the county of Gävleborg at the date of drawing the blood culture, where included in the study. Criteria of exclusion were negative blood cultures and cultures which were classified as contaminants.</p><p><strong>Results</strong></p><p>Altogether there were 4 564 blood cultures analyzed, resulting in 524 (11 %) positive cultures for further study. There were 442 patients (48 % women) involved in 499 episodes with confirmed bacteraemia or fungemia. Gram positive bacteria represented 52 %, gram negative 45 % and fungi 3 %. The most frequently isolated bacterium was <em>Escherichia coli </em>followed by <em>Staphylococcus aureus. </em>In women, <em>Escherichia coli </em>was the most common bacterium, and there was a significant difference between the genders (<em>p= </em>0.004). In men, <em>Staphylococcus </em><em>aureus </em>was the dominant species (<em>p= </em>0.027<em>)</em>. <em>Streptococcus pneumoniae </em>was more common in women (<em>p= </em>0.005). The incidence of bacteraemia and fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants above the age of 20 (women, 223/100 000 men, 247/100 000). The incidence increased with age and the mean age was 70.2 years. The mortality within 30 days after the last positive blood culture was 22 % (97 patients). <em>Escherichia coli </em>was the most common bacteria diagnosed among those who died. The mortality in fungemia was 66 %. There was no significant difference in incidence or mortality between the two provinces Gästrikland and Hälsingland. Patients with bacteraemia and fungemia were initially cared for at all medical care units at the three hospitals in the county.</p><p><strong>Conclusion</strong></p><p>The incidence of bacteraemia/fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants. The most common bacteria in patients with confirmed bacteraemia were <em>Escherichia coli </em>and <em>Staphylococcus aureus. </em>Increasing age was a contributing risk factor. Patients with fungemia had considerably higher mortality compared to patients with bacteraemia. There where no significant differences in mortality between the two provinces.</p> / <p><strong>Introduktion</strong></p><p>Fynd av bakterier, bakteriemi, och svampar, fungemi, i blodbanan är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och incidensen ökar i världen. Syftet med denna studie var att kartlägga vilka bakterier och svampar som förekom i alla blododlingar tagna under ett år från vuxna patienter i Gävleborgs län, samt att analysera incidens och mortalitet för bakteriemi och fungemi i länet.</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Det är en deskriptiv epidemiologisk studie som utgår från analyserade blododlingar under år 2005 vid Enheten för Klinisk Mikrobiologi Laboratoriemedicin vid Gävle sjukhus. Till studien inkluderades personer från 20 års ålder som var mantalsskrivna i Gävleborgs län det datum som blododlingen utfördes. Exklusionskriterierna var negativa odlingssvar och svar som bedömdes som kontamination.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Totalt analyserades 4 564 blododlingar, av vilka 524 (11 %) var positiva och bearbetades i denna studie. Det blev 442 patienter (48 % kvinnor) med 499 episoder av säkerställd bakteriemi eller fungemi. De grampositiva bakterierna stod för 52 %, gramnegativa bakterier 45 % och svampar 3 %. De enskilt vanligaste bakterierna var <em>Escherichia coli </em>och <em>Staphylococcus aureus. </em>För kvinnorna var <em>Escherichia coli </em>vanligast och det fanns en signifikant skillnad mellan könen (<em>p= </em>0,004 ), för männen var <em>Staphylococcus aureus </em>vanligast (<em>p= </em>0,027<em>)</em>. <em>Streptococcus pneumoniae </em>visade högre förekomst bland kvinnorna än männen (<em>p= </em>0,005). Incidensen för bakteriemi och fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare äldre än 20 år (kvinnor, 223/100 000 och män, 247/100 000). Incidensen ökade med åldern och medelåldern var 70,2 år. Mortaliteten inom 30 dagar efter utförd blododling var 22 % (97 patienter). <em>Escherichia coli </em>var vanligast hos de avlidna. För patienter med fungemi var mortaliteten 66 %. Det påvisades ingen signifikant skillnad beträffande incidens eller mortalitet mellan länets båda landskap Gästrikland och Hälsingland. Patienter med bakteriemi och fungemi vårdades initialt på samtliga vårdenheter på länets tre sjukhus.</p><p><strong>Konklusion</strong></p><p>Incidensen för bakteriemi/fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare. De vanligaste fynden vid säkerställd bakteriemi var <em>Escherichia coli </em>och <em>Staphylococcus aureus</em>. Ökande ålder var en riskfaktor. Patienter med fungemi hade avsevärt högre mortalitet än de med bakteriemi. Ingen skillnad påvisades mellan de två landskapen beträffande mortalitet.</p>

Syftet med studien var att jämföra hur väl transthorakal (TTE) och transesofageal ekokardiografi (TEE) kompletterar varandra vid diagnosticering av Staphylococcus Aureus (S. aureus) -endokardit (SAE). S. aureus är en av de ledande bakterierna inom vårdrelaterade infektioner. SAE blir vanligare, något forskare relaterar till att fler invasiva ingrepp görs. TTE är förstahandsalternativet för att besvara alternativt dementera frågeställningen och följs ofta av en TEE som bidrar till förbättrad bildkvalité och möjlighet att visualisera mindre strukturer. På Skaraborgs sjukhus i Skövde (SkaS) anses TEE-undersökningarna många gånger genomförs i onödan då få endokarditer hittas. Studien var jämförande med en kvantitativ ansats. Materialet har samlats in på kliniskt fysiologiskt laboratorium i Skövde. Det resulterade i elva deltagare. Båda könen inkluderades, patienter under 18 år exkluderades. Resultatet visade att fyra endokarditer diagnostiserades. Streptococcus Sanguinus var den bakterie som orsakade flest endokarditer medan S. aureus inte orsakade någon endokardit. Fem av elva patienter hade någon form av riskfaktor för endokardit. Fem av elva patienter blododlades positivt för S. aureus. Hygienen vid undersökningstillfällena, framförallt TEE är viktig då 80 % av vårdpersonalen kan vara bärare av S. aureus. TTE- och TEE-undersökningen kompletterar varandra. Kombinationen av undersökningarna gör resultatet tillförlitligt. TEE är därför av värde vid endokarditfrågeställning. / The purpose was to compare how transthoracic (TTE) and transesophageal echocardiography (TEE) complement each other in the diagnosis of Staphylococcus Aureus (S. aureus)-Endocarditis (SAE). S. aureus is one of the leading bacteria in health-related infections. SAE becomes more common, which researchers associate with more invasive interventions. TTE is a first step to confirm or rule out endocarditis and often followed by TEE-examination. At Skaraborg Hospital in Skövde (SkaS), the TEE-survey is considered unnecessary many times when not finding enough endocarditis. The study was a comparative study with quantitative approach, where the material was collected at clinical physiological laboratory at SkaS, Skövde, which resulted in eleven participants. Both sexes were included, patients below 18 years were excluded. Results showed that four endocarditis was diagnosed. Streptococcus Sanguinus was the bacterium that caused most endocarditis while S. aureus did not cause endocarditis. Five of eleven patients had some form of risk factor for endocarditis. Five of eleven patients were positive for S. aureus. Hygiene at the examinations, especially TEE is important because 80 % of healthcare professionals could be carriers of S. aureus. The TTE and TEE survey complement each other. Carrying out the surveys together is what makes the diagnosis safe.

Abstract Introduction Occurrence of bacteraemia and fungemia is a serious condition with high mortality and the incidence is increasing worldwide. The aim of this study was to survey the occurrence of bacteria and fungi in blood cultures from adult patients domiciled in the county of Gävleborg during one year and also to calculate the incidence and mortality in the same geographical area. Method This is a descriptive epidemiologic study, based on all episodes of blood cultures analyzed at the Microbiology laboratory, Gävle hospital during 2005. Patients from 20 years of age, domiciled in the county of Gävleborg at the date of drawing the blood culture, where included in the study. Criteria of exclusion were negative blood cultures and cultures which were classified as contaminants. Results Altogether there were 4 564 blood cultures analyzed, resulting in 524 (11 %) positive cultures for further study. There were 442 patients (48 % women) involved in 499 episodes with confirmed bacteraemia or fungemia. Gram positive bacteria represented 52 %, gram negative 45 % and fungi 3 %. The most frequently isolated bacterium was Escherichia coli followed by Staphylococcus aureus. In women, Escherichia coli was the most common bacterium, and there was a significant difference between the genders (p= 0.004). In men, Staphylococcus aureus was the dominant species (p= 0.027). Streptococcus pneumoniae was more common in women (p= 0.005). The incidence of bacteraemia and fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants above the age of 20 (women, 223/100 000 men, 247/100 000). The incidence increased with age and the mean age was 70.2 years. The mortality within 30 days after the last positive blood culture was 22 % (97 patients). Escherichia coli was the most common bacteria diagnosed among those who died. The mortality in fungemia was 66 %. There was no significant difference in incidence or mortality between the two provinces Gästrikland and Hälsingland. Patients with bacteraemia and fungemia were initially cared for at all medical care units at the three hospitals in the county. Conclusion The incidence of bacteraemia/fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants. The most common bacteria in patients with confirmed bacteraemia were Escherichia coli and Staphylococcus aureus. Increasing age was a contributing risk factor. Patients with fungemia had considerably higher mortality compared to patients with bacteraemia. There where no significant differences in mortality between the two provinces. / Introduktion Fynd av bakterier, bakteriemi, och svampar, fungemi, i blodbanan är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och incidensen ökar i världen. Syftet med denna studie var att kartlägga vilka bakterier och svampar som förekom i alla blododlingar tagna under ett år från vuxna patienter i Gävleborgs län, samt att analysera incidens och mortalitet för bakteriemi och fungemi i länet. Metod Det är en deskriptiv epidemiologisk studie som utgår från analyserade blododlingar under år 2005 vid Enheten för Klinisk Mikrobiologi Laboratoriemedicin vid Gävle sjukhus. Till studien inkluderades personer från 20 års ålder som var mantalsskrivna i Gävleborgs län det datum som blododlingen utfördes. Exklusionskriterierna var negativa odlingssvar och svar som bedömdes som kontamination. Resultat Totalt analyserades 4 564 blododlingar, av vilka 524 (11 %) var positiva och bearbetades i denna studie. Det blev 442 patienter (48 % kvinnor) med 499 episoder av säkerställd bakteriemi eller fungemi. De grampositiva bakterierna stod för 52 %, gramnegativa bakterier 45 % och svampar 3 %. De enskilt vanligaste bakterierna var Escherichia coli och Staphylococcus aureus. För kvinnorna var Escherichia coli vanligast och det fanns en signifikant skillnad mellan könen (p= 0,004 ), för männen var Staphylococcus aureus vanligast (p= 0,027). Streptococcus pneumoniae visade högre förekomst bland kvinnorna än männen (p= 0,005). Incidensen för bakteriemi och fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare äldre än 20 år (kvinnor, 223/100 000 och män, 247/100 000). Incidensen ökade med åldern och medelåldern var 70,2 år. Mortaliteten inom 30 dagar efter utförd blododling var 22 % (97 patienter). Escherichia coli var vanligast hos de avlidna. För patienter med fungemi var mortaliteten 66 %. Det påvisades ingen signifikant skillnad beträffande incidens eller mortalitet mellan länets båda landskap Gästrikland och Hälsingland. Patienter med bakteriemi och fungemi vårdades initialt på samtliga vårdenheter på länets tre sjukhus. Konklusion Incidensen för bakteriemi/fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare. De vanligaste fynden vid säkerställd bakteriemi var Escherichia coli och Staphylococcus aureus. Ökande ålder var en riskfaktor. Patienter med fungemi hade avsevärt högre mortalitet än de med bakteriemi. Ingen skillnad påvisades mellan de två landskapen beträffande mortalitet.

Introduktion: Sepsis är utan behandling ett livshotande tillstånd, en korrekt behandling behöver en snabb och tillförlitlig artidentifiering. Olika prepareringsmetoder av positiva blododlingar inför direkt identifiering med MALDI-TOF finns. MBT Sepsityper® IVD Kit är en CE-märkt metod. För att följa IVDR-direktivet behöver Sepsityper jämföras med den nuvarande in-house-metoden. Dessa två metoder jämfördes utifrån förmåga att ge ett tillförlitligt, snabbt resultat där även den praktiska metoden samt ekonomiska aspekten undersöktes Material och metod: Alla positiva blododlingar som undersöktes preparerades med in- house-metoden och Sepsityper innan analys med MALDI-TOF MS. Med in-house-metoden användes saponin för att lysera de humana cellerna medans Sepsityper använde lyseringsbuffert. Resultatets tillförlitlighet presenteras som scorevärde där &gt;2 är tillförlitligt till speciesnivå, 1,7–1,99 till genusnivå och &lt;1,7 är ej tillförlitligt. Resultat: 135 positiva blododlingar undersöktes där in-house-metoden gav 115 med ett scorevärde över 1,7 medans Sepsityper® gav 100 prover med ett scorevärde över 1,7. Bland dessa prover var det 62 gramnegativa bakterier och 53 grampositiva. Slutsats: En skillnad mellan antalet identifieringar med scorevärde över 1,7 sågs men var ej signifikant enligt CHI2 test där antalet var högre för house metoden. Den data som samlats ger ej inte tillräckligt med stöd för att inte avvika från IVDR och fortsätta med in-house- metoden. / Background: Sepsis without treatment is a life-threatening condition, a rapid as well as reliable identification of the bacteria is needed. Different preparation methods of positive blood cultures for rapid identification are available. MBT Sepsityper® IVD Kit is one of them and is a CE-marked method. To comply with the IVDR directive, Sepsityper® needs to be tested and compared with the current in-house method. These two methods were compared based on the ability to provide fast and reliable results. Material and method: All the positive blood samples that were examined were prepared by the two methods then analysed with MALDI-TOF MS. The in-house-method used saponin to lyse the blood cells, Sepsityper used a lysisbuffert. How reliable the results are presented as score value, &gt;2 means that the result is reliable to species identification, between 1.7-1.99 to genus identification and &lt;1.7 is not reliable. Results: 135 positive blood cultures were examined and the in-house-method gave 115 with a score value above 1.7 while Sepsityper® gave 100 bottles a score value over 1.7. Among the bottles there were 62 gram-negative bacteria and 53 gram-positive bacteria. Conclusion: A difference between the number of identifications with a score value above 1.7 were seen where the number was higher for the in-house method, but the difference was not significant according to the Chi2 test. The data collected do not provide sufficient support for not following IVDR and not switch to Sepsityper®.