Hjärtkärl-sjukdomar har under en längre tid varit den stora dödsorsaken i västvärlden. Detta orsakas av så kallad aterosklerosbildningen som är initiala stadiet till hjärtkärl-sjukdomar. Från odontologiska aspekter har studier gjort på parodontala bakterier som eventuellt kan påskynda eller initiera denna aterosklerosbildningen, vilket väcker intresset för ämnet inom denna litteraturstudie. Parodontala bakterier vid parodontit kan via blodkärlen på olika sätt påverka kärlens endotelceller till att skadas eller gå i apoptos som då skapar en läkningsprocess. Det bildas då trombos som eventuellt kan bli en embolit som kan täppa till mindre kärl, men parodontala bakterier har även förmågan att påverka aterosklerotiska placket till att ruptera lättare. Detta i sin tur hypotetiskt sätt skulle kunna resulterar i en trombosbildning och därefter vid en hemodynamisk stress ge upphov till att plackansamlingen lossnar och bildar embolit. Emboliten färdas då via blodet och täpper till mindre kärl vilket då kan leda till hjärtattack, hjärtsvikt, stroke m.m. Syftet med denna litteraturstudie är att se ifall det finns ett samband mellan parodontit och ateroskleros, dock med hänsyn till frågeställningen som uppstått under skrivandets gång. Olika epidemiologiska studier har visat att det finns en förhöjd halt av inflammationsproteiner hos patienter med aktiv parodontit. Detta kan betyda en starkare inflammationssvar vid kärlskada vilket påskyndar aterosklerosbildningen. En annan sida från dessa epidemiologiska studier är att kärltjockleken ökar hos patienter med parodontit vilket också stärker argumentet om att parodontit kan påverka progressionen eller initieringen av aterosklerosbildning.

Detta examensarbete har genomförts på uppdrag av företaget Sangair i syfte att bidra med kunskap i deras utveckling av en produkt ämnad att behandla sepsis med hjälp av ozon. Sepsis är en av de ledande dödsorsakerna i världen och behandlas idag primärt med antibiotika. På grund av den ökade antibiotikaresistensen efterfrågas nya behandlingsmetoder. Ozon har bakteriedödande egenskaper och det finns goda indikationer på att ozonterapier kan komma att bli ett komplement till antibiotikabehandlingar. För att ozon ska lösas in väl i blod krävs låga temperaturer. Blod kan kylas utanför kroppen med hjälp av värmeväxlare som har till uppgift att överföra värme mellan två fluider. Målet för examensarbetet var att undersöka två värmeväxlare, CSC14 och BCD Vanguard från tillverkaren Sorin Group för att utvärdera deras kapacitet att kyla blod till temperaturer lägre än 12 °C. Som en del i målet undersöks värmeväxlarnas effektivitet i flödesintervallet 80–150 ml/min, samt förhållandet mellan den önskade temperaturen och den uppnådda temperaturen i processen.  Arbetet utfördes primärt genom flertalet tester där ett system med värmeväxlare kopplades upp. Vid genomförandet av testerna användes mjölk för att simulera blodets egenskaper. Inställningen för kylaren var den parameter som hade störst påverkan på temperaturen som mjölken kunde kylas till. Skillnaden mellan den önskade och den uppmätta temperaturen var större ju närmre 0 °C kylartemperaturen kom. Testerna visade att CSC14 inte fungerar optimalt vid låga flödeshastigheter och därför ansågs denna inte lämplig för vidare tester. BCD Vanguard har en god effektivitet inom flödesintervallet där effektiviteten ökar med flödeshastigheten. / This thesis work was carried out on behalf of the company Sangair with the purpose of contributing to their product development where they are designing a medical device for treating sepsis using ozone. Sepsis is one of the leading causes of death worldwide and is primarily treated using antibiotics. Due to the increase in antibiotic resistant bacteria new treatment methods must be developed. Ozone is bactericidal and may serve as a complement to antibiotic treatments. The solubility of ozone in blood increases with decreasing temperatures. Heat exchangers, which transfer heat between two fluids, can be used to cool the blood outside the human body.  The goal for this thesis work was to investigate two heat exchangers, CSC14 and BCD Vanguard, both manufactured by Sorin Group. The objective was to evaluate their respective capacity to cool blood to temperatures below 12 °C. The efficiency of the heat exchangers for flow rates ranging from 80—150 ml/min and the relationship between the desired temperature and the actual temperature were evaluated.  Multiple tests were performed with heat exchangers connected in a simple system. Milk was used to simulate the properties of blood. The settings of the cooling unit had the greatest effect on the achieved cooling. Differences between the desired and the measured temperature were greater the closer to 0 °C the cooler was set. The test unveiled that CSC14 does not perform well at low flow rates and thus no further testing was done using that heat exchanger. The BCD Vanguard was shown to have a high efficiency in the desired interval with performance increasing with increasing flow rates.

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Introduction</strong></p><p>Occurrence of bacteraemia and fungemia is a serious condition with high mortality and the incidence is increasing worldwide. The aim of this study was to survey the occurrence of bacteria and fungi in blood cultures from adult patients domiciled in the county of Gävleborg during one year and also to calculate the incidence and mortality in the same geographical area.</p><p><strong>Method</strong></p><p>This is a descriptive epidemiologic study, based on all episodes of blood cultures analyzed at the Microbiology laboratory, Gävle hospital during 2005. Patients from 20 years of age, domiciled in the county of Gävleborg at the date of drawing the blood culture, where included in the study. Criteria of exclusion were negative blood cultures and cultures which were classified as contaminants.</p><p><strong>Results</strong></p><p>Altogether there were 4 564 blood cultures analyzed, resulting in 524 (11 %) positive cultures for further study. There were 442 patients (48 % women) involved in 499 episodes with confirmed bacteraemia or fungemia. Gram positive bacteria represented 52 %, gram negative 45 % and fungi 3 %. The most frequently isolated bacterium was <em>Escherichia coli </em>followed by <em>Staphylococcus aureus. </em>In women, <em>Escherichia coli </em>was the most common bacterium, and there was a significant difference between the genders (<em>p= </em>0.004). In men, <em>Staphylococcus </em><em>aureus </em>was the dominant species (<em>p= </em>0.027<em>)</em>. <em>Streptococcus pneumoniae </em>was more common in women (<em>p= </em>0.005). The incidence of bacteraemia and fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants above the age of 20 (women, 223/100 000 men, 247/100 000). The incidence increased with age and the mean age was 70.2 years. The mortality within 30 days after the last positive blood culture was 22 % (97 patients). <em>Escherichia coli </em>was the most common bacteria diagnosed among those who died. The mortality in fungemia was 66 %. There was no significant difference in incidence or mortality between the two provinces Gästrikland and Hälsingland. Patients with bacteraemia and fungemia were initially cared for at all medical care units at the three hospitals in the county.</p><p><strong>Conclusion</strong></p><p>The incidence of bacteraemia/fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants. The most common bacteria in patients with confirmed bacteraemia were <em>Escherichia coli </em>and <em>Staphylococcus aureus. </em>Increasing age was a contributing risk factor. Patients with fungemia had considerably higher mortality compared to patients with bacteraemia. There where no significant differences in mortality between the two provinces.</p> / <p><strong>Introduktion</strong></p><p>Fynd av bakterier, bakteriemi, och svampar, fungemi, i blodbanan är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och incidensen ökar i världen. Syftet med denna studie var att kartlägga vilka bakterier och svampar som förekom i alla blododlingar tagna under ett år från vuxna patienter i Gävleborgs län, samt att analysera incidens och mortalitet för bakteriemi och fungemi i länet.</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Det är en deskriptiv epidemiologisk studie som utgår från analyserade blododlingar under år 2005 vid Enheten för Klinisk Mikrobiologi Laboratoriemedicin vid Gävle sjukhus. Till studien inkluderades personer från 20 års ålder som var mantalsskrivna i Gävleborgs län det datum som blododlingen utfördes. Exklusionskriterierna var negativa odlingssvar och svar som bedömdes som kontamination.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Totalt analyserades 4 564 blododlingar, av vilka 524 (11 %) var positiva och bearbetades i denna studie. Det blev 442 patienter (48 % kvinnor) med 499 episoder av säkerställd bakteriemi eller fungemi. De grampositiva bakterierna stod för 52 %, gramnegativa bakterier 45 % och svampar 3 %. De enskilt vanligaste bakterierna var <em>Escherichia coli </em>och <em>Staphylococcus aureus. </em>För kvinnorna var <em>Escherichia coli </em>vanligast och det fanns en signifikant skillnad mellan könen (<em>p= </em>0,004 ), för männen var <em>Staphylococcus aureus </em>vanligast (<em>p= </em>0,027<em>)</em>. <em>Streptococcus pneumoniae </em>visade högre förekomst bland kvinnorna än männen (<em>p= </em>0,005). Incidensen för bakteriemi och fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare äldre än 20 år (kvinnor, 223/100 000 och män, 247/100 000). Incidensen ökade med åldern och medelåldern var 70,2 år. Mortaliteten inom 30 dagar efter utförd blododling var 22 % (97 patienter). <em>Escherichia coli </em>var vanligast hos de avlidna. För patienter med fungemi var mortaliteten 66 %. Det påvisades ingen signifikant skillnad beträffande incidens eller mortalitet mellan länets båda landskap Gästrikland och Hälsingland. Patienter med bakteriemi och fungemi vårdades initialt på samtliga vårdenheter på länets tre sjukhus.</p><p><strong>Konklusion</strong></p><p>Incidensen för bakteriemi/fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare. De vanligaste fynden vid säkerställd bakteriemi var <em>Escherichia coli </em>och <em>Staphylococcus aureus</em>. Ökande ålder var en riskfaktor. Patienter med fungemi hade avsevärt högre mortalitet än de med bakteriemi. Ingen skillnad påvisades mellan de två landskapen beträffande mortalitet.</p>

Abstract Introduction Occurrence of bacteraemia and fungemia is a serious condition with high mortality and the incidence is increasing worldwide. The aim of this study was to survey the occurrence of bacteria and fungi in blood cultures from adult patients domiciled in the county of Gävleborg during one year and also to calculate the incidence and mortality in the same geographical area. Method This is a descriptive epidemiologic study, based on all episodes of blood cultures analyzed at the Microbiology laboratory, Gävle hospital during 2005. Patients from 20 years of age, domiciled in the county of Gävleborg at the date of drawing the blood culture, where included in the study. Criteria of exclusion were negative blood cultures and cultures which were classified as contaminants. Results Altogether there were 4 564 blood cultures analyzed, resulting in 524 (11 %) positive cultures for further study. There were 442 patients (48 % women) involved in 499 episodes with confirmed bacteraemia or fungemia. Gram positive bacteria represented 52 %, gram negative 45 % and fungi 3 %. The most frequently isolated bacterium was Escherichia coli followed by Staphylococcus aureus. In women, Escherichia coli was the most common bacterium, and there was a significant difference between the genders (p= 0.004). In men, Staphylococcus aureus was the dominant species (p= 0.027). Streptococcus pneumoniae was more common in women (p= 0.005). The incidence of bacteraemia and fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants above the age of 20 (women, 223/100 000 men, 247/100 000). The incidence increased with age and the mean age was 70.2 years. The mortality within 30 days after the last positive blood culture was 22 % (97 patients). Escherichia coli was the most common bacteria diagnosed among those who died. The mortality in fungemia was 66 %. There was no significant difference in incidence or mortality between the two provinces Gästrikland and Hälsingland. Patients with bacteraemia and fungemia were initially cared for at all medical care units at the three hospitals in the county. Conclusion The incidence of bacteraemia/fungemia in the county of Gävleborg was 235/100 000 inhabitants. The most common bacteria in patients with confirmed bacteraemia were Escherichia coli and Staphylococcus aureus. Increasing age was a contributing risk factor. Patients with fungemia had considerably higher mortality compared to patients with bacteraemia. There where no significant differences in mortality between the two provinces. / Introduktion Fynd av bakterier, bakteriemi, och svampar, fungemi, i blodbanan är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och incidensen ökar i världen. Syftet med denna studie var att kartlägga vilka bakterier och svampar som förekom i alla blododlingar tagna under ett år från vuxna patienter i Gävleborgs län, samt att analysera incidens och mortalitet för bakteriemi och fungemi i länet. Metod Det är en deskriptiv epidemiologisk studie som utgår från analyserade blododlingar under år 2005 vid Enheten för Klinisk Mikrobiologi Laboratoriemedicin vid Gävle sjukhus. Till studien inkluderades personer från 20 års ålder som var mantalsskrivna i Gävleborgs län det datum som blododlingen utfördes. Exklusionskriterierna var negativa odlingssvar och svar som bedömdes som kontamination. Resultat Totalt analyserades 4 564 blododlingar, av vilka 524 (11 %) var positiva och bearbetades i denna studie. Det blev 442 patienter (48 % kvinnor) med 499 episoder av säkerställd bakteriemi eller fungemi. De grampositiva bakterierna stod för 52 %, gramnegativa bakterier 45 % och svampar 3 %. De enskilt vanligaste bakterierna var Escherichia coli och Staphylococcus aureus. För kvinnorna var Escherichia coli vanligast och det fanns en signifikant skillnad mellan könen (p= 0,004 ), för männen var Staphylococcus aureus vanligast (p= 0,027). Streptococcus pneumoniae visade högre förekomst bland kvinnorna än männen (p= 0,005). Incidensen för bakteriemi och fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare äldre än 20 år (kvinnor, 223/100 000 och män, 247/100 000). Incidensen ökade med åldern och medelåldern var 70,2 år. Mortaliteten inom 30 dagar efter utförd blododling var 22 % (97 patienter). Escherichia coli var vanligast hos de avlidna. För patienter med fungemi var mortaliteten 66 %. Det påvisades ingen signifikant skillnad beträffande incidens eller mortalitet mellan länets båda landskap Gästrikland och Hälsingland. Patienter med bakteriemi och fungemi vårdades initialt på samtliga vårdenheter på länets tre sjukhus. Konklusion Incidensen för bakteriemi/fungemi i Gävleborgs län var 235/100 000 invånare. De vanligaste fynden vid säkerställd bakteriemi var Escherichia coli och Staphylococcus aureus. Ökande ålder var en riskfaktor. Patienter med fungemi hade avsevärt högre mortalitet än de med bakteriemi. Ingen skillnad påvisades mellan de två landskapen beträffande mortalitet.

Introduktion: Vårdrelaterade infektioner, VRI:er, är ett stort hälsoproblem i Sverige. Genom att förebygga de undvikbara infektioner som drabbar patienter på våra sjukhus skulle vi kunna frigöra uppemot 200 000 vårddygn och 2,2 miljarder kronor per år. PVK:er står för en oklar del av dessa infektioner. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som kan påverka förekomsten av PVK-relaterade infektioner. Metod: en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Originalstudier som svarade mot studiens syfte söktes i databaserna Ci-nahl och Pubmed, med kriterier att de skulle vara publicerade de senaste 10 åren. Narrativ analys i form av koncentrering och kategorisering av resultatet med en sammanställning i text. Resultat: Tolv studier inkluderades i översikten. Huvudfynden kan sammanfattas som att klorhexidinsprit är bättre än povidonjod, injektionsmembran behöver desinfekteras för att kunna rekommenderas, heparin är inte bättre än natriumklorid för att förebygga komplikat-ioner, valet av förband påverkar inte komplikationsförekomsten och att PVK:er bör bytas på klinisk indikation. Slutsats: Det som genomgående lyfts i de inkluderade studierna är att det saknas underlag för att fastställa förekomsten av PVK-relaterad bakteriemi. Denna litteraturö-versikt visar att för att minska förekomsten av PVK-relaterade infektioner bör klorhexidinsprit användas som desinfektionsmedel och PVK:er bytas på klinisk indikation. Det som tydligt framkommit är att PVK-relaterade infektioner är ett understuderat ämne, det behövs stora stu-dier som mäter förekomsten av infektionerna för att sedan med ytterligare studier kunna mäta effekten av olika interventioner. / Introduction: Healthcare-associated infections, HAI’s, are a major health problem in Sweden. By preventing the avoidable infections that affect patients in our hospitals, we could free up to 200,000 care days and 2.2 billion SEK yearly. PVC’s account for an unclear proportion of these infections. Aim: The aim of the study was to investigate which factors may affect the occurrence of PVC-related infections. Method: a systematic literature review with a qualitative approach. Original studies that responded to the purpose of the study were searched in the data-bases Cinahl and Pubmed, with criteria that they should have been published in the last 10 years. Narrative analysis in the form of concentration and categorization of the results with a compilation in text. Results: Twelve studies were included in the review. The main findings can be summarized as that chlorhexidine alcohol is better than povidone-iodine, injection membranes need to be disinfected to be recommended, heparin is not better than sodium chloride for preventing complications, the choice of dressing does not affect the occurrence of compli-cations and that PVC’s should be changed on clinical indication. Conclusion: What is consistently highlighted in the included studies is that there is a lack of evidence to determine the occurrence of PVC-related bacteraemia. This literature review shows that in order to reduce PVC-related infections, chlorhexidine alcohol should be used as a disinfectant and that PVC’s are to be changed on clinical indication. What has clearly emerged is that PVC-related infections are an understudied topic, large studies are needed that measure the occurrence of the infections in order to then be able to measure the effect of various interventions with further studies.

Detta projekt genomfördes på företaget Sangair som för närvarande utvecklar medicinsk utrustning för att behandla bakteriemi med ozon. Bakteriemi uppstår när bakterier hamnar i blodomloppet, vilket kan trigga sepsis och septisk chock, med potentiellt dödligt utfall om obehandlat. För närvarande används antibiotika för att behandla bakteriemi, men det ökande hotet med antibiotikaresistens världen över innebär att forskare behöver hitta nya vägar för att behandla bakteriemi. Som en del av Sangairs utveckling gjordes en undersökning för att se hur bakterier påverkas av ozon. Projektet syftade till att 1) utveckla en metod för att detektera lysering av bakterier och 2) använda metoden för att se om ozon hade lyserande effekt på model-organismen Escherichia coli. För att testa metoden transformerades stam BL21 av E. coli med en pUC-19 plasmid för att producera beta-galaktosidas. Proteinets aktivitet mättes sedan i sonikerade bakterier, vilket visade att det var en effekitiv metod för att lysera bakterier och sedan mäta aktiviteten. För att undersöka om ozon hade en lyserande effekt, och samtidigt bestämma om man kunde mäta protein fann man att det optimala experimentella upplägget var att använde en ozonkoncentration på 6 g/m3, ett gasflöde på 5 ml/min och ett vätskeflöde på 25 ml/min. Resultatet från studien indikerade att ozon har en lyserande effekt, men fler studier behövs göras för att verifiera resultatet. Man undersökte också om detektionen av Beta-galaktosidas kunde förbättras genom att tillsätta Bovin serumalbumin (BSA) för att inhibera resterande ozon i prover som annars skulle kunna inaktivera Beta-galaktosidas. Resultaten indikerade dock inte någon effekt. Som ett sista experiment mättes även endotoxiner som frigjordes vid behandling, och det visade sig att när bakterier behandlas med ozon frigörs lipopolysackarider (LPS) och peptidoglykaner, vilket också kan tyda på lysis. / This project was conducted at Sangair. The company is currently developing a medical device aimed at treating bacteremia with ozone. Bacteremia is a condition that occurs when bacteria enters the bloodstream, and can trigger sepsis and septic shock, potentially leading to death if untreated. Antibiotics have traditionally been the way to treat bacteremia, but the looming threat of antibiotic resistance worldwide threatens this way of treatment, and research into novel approaches to eradicate the bacteria needs to be done. As part of Sangairs development, an investigation was done to see how ozone interacts with bacteria. The project aimed to 1) develop a method to detect bacterial lysis and 2) use the method to detect if ozone had a lysing effect on the bacterial model organism Escherechia coli. To test the method, the BL21 strain of  E. coli was transformed with the pUC-19 plasmid to produce the reporter enzyme Beta-galactosidase. The Beta-galactosidase activity was then measured in a supernatant of sonicated bacteria, which confirmed the suitability of the method to detect bacteria cell lysis. To be able to see if ozone had a lysing effect, while still being able to measure Beta-galactosidase, it was found that the optimal setup for this was using an ozone concentration of 6 g/m3, a gas flow of 5 ml/min and a liquid flow of 25 ml/min. The results acquired with this setup indicated that ozone had a lysing effect on E. coli but more studies are needed to verify this. It was further investigated if Beta-galactosidase detection could be improved by addition of bovine serum albumin (BSA) to quench residual ozone in the samples, but the results showed that it did not have any effect on the Beta-galactosidase enzymatic activity. As a final experiment, endotoxins that were released upon treatment were also measured, and it was found that when bacteria are treated with ozone, lipopolysaccharides (LPS) and peptidoglycans are released, further confirming lysis of the bacterial cells.