Direct antimicrobial susceptibility testing (dAST) is not a standardized method and there is no recommendations regarding the volume of blood culture media to be used. The aim of the study was to optimize the method of dAST by determining a volume of blood culture media in µL to be used and to test the reproducibility of the volume optimized method. The dASTs (n=160) were performed on blood culture bottles (n=40) inoculated with reference bacteria (n=4), using four test volumes (50 µL, 75 µL, 100 µL and 125 µL). The optimized method was implemented on frozen and fresh bacterial isolates (n=120) derived from blood cultures. Susceptibility tests according to EUCASTs method for disk diffusion was also performed. Deviations in SIR-categorical agreement was calculated. The optimal volume of blood culture media for dAST was 75 µL. All dASTs were approved for three out of four reference bacteria whereas for the fourth reference bacteria eight out of ten dASTs was approved. Testing the reproducibility, the optimized method showed a sensitivity and specificity of 100 %. No deviation in categorical agreement of SIR-categorization was observed. The result shows a possibility of implementing a standardized method for dAST regarding the volume of blood culture media. / Vid direktresistensbestämning används blododlingsmedium för tillverkning av bakteriesuspensioner. Metoden är inte standardiserad och det finns ingen rekommenderad volym blododlingsmedium som bör användas. Syftet med studien var att optimera metoden för direktresistensbestämning genom att bestämma en volym blododlingsmedium i µL som används för tillverkning av bakteriesuspensioner. Den optimerade metodens prestanda utvärderades därefter på kliniska patientisolat. Metoden optimerades genom att direktresistensbestämningar (n=160) utfördes baserat på fyra volymer (50 µL, 75 µL, 100 µL och 125 µL) blododlingsmedium (n=40), som var inokulerade med fyra olika referensstammar. Den optimerade metodens reproducerbarhet testades på frysta och färska patientisolat (n=120) genom jämförelse av SIR-kategorisering mellan direktresistensbestämning samt resistensbestämning enligt EUCASTs metod för diskdiffusion. Den optimala volymen blododlingsmedium med kända referensstammar fastställdes vara 75 µL då samtliga direktresistensbestämningar godkändes för tre av fyra referensstammar, för den fjärde referensstammen godkändes åtta av tio. Då metoden implementerades på kliniska patientisolat från positiva blododlingar var känsligheten och specificiteten 100 % avseende kategorisk överensstämmelse enligt SIR-systemet. Inga avvikelser avseende SIR-kategorisering observerades. Resultaten visar att det är möjligt att optimera metoden avseende volymen blododlingsmedium som används för direktresistensbestämning på blododlingsflaskor. Då den optimerade metodens känslighet och specificitet var 100 %, är det möjligt att implementera metoden i rutinarbetet.