Bakgrund: Dysfagi innebär avvikelser i den normala sväljningsfunktionen och är en vanlig funktionsnedsättning till följd av stroke. Tidigare studier har påvisat att incidensen av dysfagi i det akuta skedet efter stroke är 41-68 %. Kliniskt sett upplevs incidensen ha minskat de senaste tio åren.  Syfte: Syftet med denna studie var därför att (1) undersöka den nuvarande incidensen av orofaryngeal dysfagi hos nyinsjuknade strokepatienter, (2) undersöka hur många av deltagarna som upplever svårigheter att äta och svälja samt bedöms lida av dysfagi enligt vårdpersonal.  Metod: Sextiotre patienter inkluderades i studien, av dessa fick 42,9 % diagnosen stroke. Samtliga deltagare genomgick en dysfagibedömning inom tre dygn efter inskrivning på vårdavdelning. Denna bestod av testerna the Standardized Swallowing Assessment – Svensk översättning (SSA-S) och sväljkapacitetstest (SCT). Deltagare som inte klarade kriterierna i dessa bedömdes lida av orofaryngeal dysfagi.  Resultat: Totalt bedömdes 24 deltagare lida av orofaryngeal dysfagi. I diagnosgruppen stroke var incidensen 48,1 %. Det fanns noteringar om dysfagi i patientjournal hos 20,8 % av deltagarna som enligt testledare bedömdes lida av orofaryngeal dysfagi. Vidare upplevde 29,2 % av samtliga deltagare med orofaryngeal dysfagi samt 30,8 % i diagnosgruppen stroke svårigheter att äta eller svälja.  Slutsatser: Studien indikerar på att incidensen av orofaryngeal dysfagi hos nyinsjuknade strokepatienter inte har minskat i jämförelse med tidigare studier. Däremot tycks det finnas en låg medvetenhet om befintliga ät- och sväljningssvårigheter hos såväl patienter som vårdpersonal. / Background: Dysphagia involves abnormalities in the normal swallowing function, and is a common impairment following stroke. Previous studies have shown that the incidence of dysphagia in the acute phase after stroke is 41-68 %. Clinically interprets that the incidence has declined over the past decade.  Aim: The purpose of this study was to (1) examine the current incidence of oropharyngeal dysphagia in recent-onset stroke patients, (2) investigate how many of the participants who experience difficulty eating and swallowing, and how many is believed to suffer from dysphagia according to healthcare professionals.  Method: Sixty-three patients were enrolled in the study, of whom 42,9 % were diagnosed with stroke. All participants underwent a bedside assessment of swallowing function within three days after enrollment in the nursing ward. The assessment consisted of the Standardized Swallowing Assessment - Swedish translation (SSA-S) and swallowing capacity test (SCT). Participants who did not pass the criteria of these two tests suffered from oropharyngeal dysphagia.  Results: Totally, 24 participants suffered from oropharyngeal dysphagia. The incidence in the stroke group was 48,1 %. There were notes about dysphagia in medical records in 20,8 % of the participants who were judged to suffer from oropharyngeal dysphagia by the test managers. Furthermore 29,2 % of all participants with oropharyngeal dysphagia and 30,8 % in the stroke group experienced difficulty eating or swallowing.  Conclusions: This study indicates that the incidence of oropharyngeal dysphagia in recent-onset stroke patients has not decreased in comparison with previous studies. In contrast, it appears to be a low awareness of existing eating and swallowing difficulties for both patients and healthcare professionals.

Bakgrund Åldrande medför en ökad risk för att drabbas av dysfagi, och studier som har undersökt prevalensen på svenska vård- och omsorgsboenden har visat en hög dysfagiförekomst även om variationen mellan studierna varit stor. Det har påvisats att omvårdnadspersonalen inte alltid har tillräckligt med kunskap och att äldre med dysfagi utsätts för risker att drabbas av sekundära komplikationer. Syfte  Syftet med föreliggande studie var att kartlägga prevalensen av orofaryngeal dysfagi, samt undersöka om skillnader förekommer avseende kön, ålder och förmåga att ge eget samtycke. Studien syftade även till att undersöka om sväljsvårigheter har uppmärksammats av personalen. Metod Sväljförmågan hos 55 kunder från ett vård- och omsorgsboende undersöktes med hjälp av den svenska översättningen av The Standardized Swallowing Assessment (SSA-S). 19 deltagare ur personalen svarade på en enkät om de deltagande kundernas sväljförmåga. Kompletterande information om måltidsanpassningar inhämtades från personal och listor i köken. Resultat Tecken på sväljsvårigheter uppvisades hos 27 % av kunderna. De som inte kunde ge egna samtycken hade en högre förekomst av sväljsvårigheter. Det förekom ingen prevalensskillnad beroende på kön och ålder. Personalenkäten visade att 27 % av de deltagande kunderna ansågs ha ät- och sväljsvårigheter, men att 53 % av kunderna med sväljsvårigheter enligt SSA-S inte skattades ha svårigheter enligt personalen. Slutsatser Studien visade en indikation på att mer än var fjärde kund på det studerade vård- och omsorgsboendet har nedsatt sväljförmåga och att sväljsvårigheter var vanligare hos dem som behövde samtycke från anhörig eller god man. Personalen förefaller inte alltid uppmärksamma dessa svårigheter.