Tack vare att konstgräsplaner kan användas dygnets alla timmar och årets alla dagar och därmed är väldigt yteffektiva, blir de alltmer vanliga. Men frågor har lyfts om miljöaspekter kopplade till dem. Det har tidigare varit känt att konstgräsplaner är en källa till oönskade kemikalier och nyligen har de pekats ut som Sveriges näst största källa till läckage av mikroplastpartiklar. Sådana partiklar skulle kunna påverka biota negativt om de kommer ut i naturen. Då kunskapsläget var ovisst vad gällde migration av mikroplastpartiklar från konstgräsplaner via deras dränering gjordes därför våren 2016 provtagningar i dränerande brunnar vid ett antal utvalda konstgräsplaner i Södertälje kommun. För att kunna ge svar på om konstgräsplaner kan anses ha en miljöskadande påverkan, gjordes även en genomgång av krav och lagstiftning kopplat till dem. Beräknade mängder granulat som hittades vid provtagningar visade på små mängder och slutsatser dras därför att det måste vara annan migration än den via dränering som bidrar till konstgräsplaners stora läckage av mikroplastpartiklar. Dock visar studien att granulatet kan migrera via dräneringssystemet och därmed ta sig vidare till vattenmiljöer. Genomgång av krav och lagar visade att miljöaspekter kopplade till konstgräsplaner flera gånger är odefinierade och otydliga och ibland saknas helt. Frågor lyfts om konstgräsplaner borde ses som en sådan verksamhet där anmälan, tillstånd och tillsyn också utgår ifrån miljöperspektiv, samt vilka parter som har ansvar i frågan. Med ytterligare information om att en del av det fyllnadsmaterial som produceras i Sverige och därmed läggs ut på konstgräsplaner runt om i landet är klassat som avfall, väcks ytterligarefrågor om vem som bär ansvaret samt hur myndigheter tar ställning i frågan. Avslutningsvis ges åtgärdsförslag som skulle kunna hjälpa till i kommuners arbete för att minimera risker förmigration av gummigranulat vidare till naturen. / Pitches with artificial turf can be used at all hours and all year. They are therefore very space efficient and become increasingly common. But questions have been raised about the environmental issues that may arise from them. It has previously been known that artificial turf is a source of unwanted chemicals and recently they have been identified as the second biggest source of leakage of micro-plastic particles in Sweden. Such particles could affect biota negatively if they are released into nature. Since the state of knowledge was uncertain about migration of micro-plastic particles from artificial turf via their drainage, tests were made in draining wells at a selected number of artificial turf fields in municipality of Södertälje. To be able to answer if artificial turf is considered to have an environmentally damaging effect, a review of requirements and laws related to them were also made. Estimated quantities of granulate found during tests showed small amounts and conclusions were made that there must be another migration than through the drainage that contributes to the large leakage of micro particles of plastic from artificial turf. However, the study shows that the granulate can migrate through the drainage system and thus make it through to aquatic environments. Review of requirements and laws showed that environmental aspects linked to artificial turf several times are undefined and unclear and sometimes completely missing. Questions are raised if artificial turf should be seen as an activity where notification, authorization and supervision based on the environmental perspective are used, and which parties who have the responsibility in the matter. With additional information about that part of the filling material produced in Sweden and thus posted on artificial turf fields around the country are classified as waste, again raises questions about responsibility but also about governing agencies and their position on the subject. Concluding proposals are given for measures that could help to municipalities' efforts to minimize the risk of migration of rubber granules to nature.

No description available.

Jönköpings län har under det senaste årtiondet drabbats av naturolyckor i form av extrema vädersituationer som orsakat flera allvarliga olyckor och nödsituationer. Länsstyrelsen i Jönköpings län vill därför öka förståelsen av hur tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet har påverkats av de tidigare händelserna. Detta är en studie som omfattar riskhantering och beredskap för naturolyckor. Studien omfattar miljöfarlig verksamhet inom kategorierna A och B enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fokus ligger på att kartlägga och beskriva den övergripande situation av historiska händelser som inträffat. Resultatet ska kommuniceras till Länsstyrelsen i Jönköpings län som kan se över om det finns behov av kompetensutveckling inom detta område.

No description available.

Examensarbetets syfte är att utreda vilka krav som ställs på MKB-förfarandet för mindre verksamheter rörande ingrepp i mark. Examensarbetet skall också utmynna i en lathund för upprättande av MKB för denna typ av verksamhet. Svensk lagstiftning och internationellt erkänd god sed identifieras. Tre stycken MKB för mindre verksamheter eller åtgärder av denna typ analyseras utifrån Svensk lag och god sed. Detta för att utreda hur MKB för små verksamheter som gör ingrepp i mark i praktiken utförs. Resultatet av analysen visar att dessa MKB uppfyller Svensk lag men inte kan anses vara den MKB som god sed föreskriver. Lathunden som också är ett resultat av examensarbetet ska hjälpa till vid upprättandet av MKB för att kunna göra en hög kvalitativ MKB som inte bara är en pappersprodukt utan även ett användbart verktyg.

No description available.

<p>Att mäta olika variabler är ett av de mest säkra sätten att erhålla kunskap om naturen. Inga mätningar kan dock vara helt fria från osäkerheter, som kan kopplas till de erhållna mätvärdena. Att mätningar inte ger helt tillförlitliga värden utgör i många fall inga problem, men i vissa sammanhang kan mätosäkerhet vara av största betydelse. Utsläppskontroll vid miljöfarlig verksamhet är ett område där mätningar är av avgörande betydelse. Den här uppsatsen syftar till en djupare förståelse om vilka problem som mätosäkerhet medför när villkorsöverskridande utsläpp ska konstateras. Detta genom olika infallsvinklar av ett rättsfall. Av rättegångshandlingar samt intervjuer framgår det att det inte finns någon enhetlig syn angående vilket sätt mätosäkerhet ska beaktas, vid uppskattande av överutsläpp för miljöfarlig verksamhet som omfattas av rikt- och gränsvärden. Det framkom vidare att det finns lagar, förordningar och föreskrifter i sådan omfattning att mätosäkerheten för utförda mätningar egentligen inte borde vara något påtagligt problem. Svårigheterna att ge tillförlitliga uppskattningar tillsammans med att det är ett tidskrävande arbete kan tänkas vara anledningen till problemet med mätosäkerhet kvarstår.</p>

The aim of this study is to analyze the consequences of the fact that smaller businesses exempted from environmental requirements when starting a new business (in this case limited to car repairs), often are prioritized away in the municipality's environmental supervision due to resource shortage. Some businesses receive a regular supervision, whereas others, with the same type of preconditions, can be left without supervision for several years. The investigated consequences mainly concern whether this results in a risk for an increased environmental impact from the businesses not visited due to lack of supervision. Other factors which are being investigated are whether the requirement for equal treatment under the Administration Act is likely to be jeopardized as a consequence of this situation. Furthermore, if the requirements for supervision provided for in the Environmental Supervision Regulation are at risk of failure to comply. Research on this problem is limited, and therefore necessary because resource shortage in environmental supervision is something that several municipalities in Sweden are facing. Another problem is that there is no guidance from advisory authorities on how these activities should be handled in needs investigations and monitoring plans. The study has been carried out in the form of a case study with delimitation to smaller businesses without trial requirements, operating in Ulricehamn and Tranemo municipalities, which share a common environmental unit. Operational supervision visits have been carried out in eight businesses where no supervision has been carried out for a long time. The results from the businesses have been compared to results from businesses with the same conditions, but where a regular supervision has taken place. The results of the comparison show that the majority of shortcomings were found in those businesses where no regular supervision had been carried out. The highest percentage of deficiencies were found in the categories "self-monitoring control" and "emission to water". The result indicates that there is an increased environmental impact due to the fact that certain types of environmentally hazardous businesses are continuously being prioritized away, which in the long run can lead to the goal of a sustainable development being affected. The result of this study can be used as a tool for municipalities in the processes of prioritizing resources and for the risk assessment that is included in future needs and monitoring plans, as it illustrates the increased environmental impact arising due to the lack of supervision.

In 2009, the Swedish legislation regarding the administrative procedure applicable to onshore wind energy was amended, in part to increase wind power production, but also to fulfill the requirements in regard to the administrative procedures for renewable energy activities in the 2009 Renewables Directive. As a result, the dual permit and approval procedures under the Plan and Building Act and the Environmental Code were replaced with a procedure through which large onshore wind power installations are only assessed under the Environmental Code—and thus, only by the relevant County Administrative Board. In order to not circumvent the constitutionally protected and very strong principle of local self-governance of Swedish municipalities, the Swedish government introduced a provision in the Environmental Code, through which the municipalities were given a sort of veto over large wind power installations. According to Chapter 16 section 4, the municipalities’ consent is a prerequisite for granting licenses to large wind power installations. This provision has resulted in a number of issues concerning e.g. transparency and foreseeability. The municipalities do not have to justify or explain their decision, and the operators cannot appeal the decision in regard to its substance, but only in regard to certain procedural aspects found in the Swedish Local Government Act. There is also an issue with the possible non-compliance with Article 13 in the underlying RES-directive—an article that, ironically enough, was one of the main reasons for the 2009 amendment. The aim of this essay is to discuss the 2009 amendment and the problems that have surfaced in connection to the municipal veto, concerning, inter alia, the political goals of reaching a 100 percent renewable electricity production and increasing wind energy in the energy mix. The first three chapters deal primarily with the legislative background, i.e. de lege lata, with the occasional input from the author. The fourth chapter deals almost entirely with de lege ferenda discussions—mainly based on a report from the Swedish Energy Agency and the Swedish Environmental Protection Agency, in which the agencies suggest to altogether remove the provision from the Environmental Code. Other suggestions and alternatives are also discussed in this part. The chapter also contains a de lege lata description of the Danish administrative procedure, highlighting the Danish municipalities’ role in the Danish planning of wind energy. Lastly, in the fifth chapter, the conclusions are discussed briefly, with a suggestion from the author on how to proceed onwards.

Att mäta olika variabler är ett av de mest säkra sätten att erhålla kunskap om naturen. Inga mätningar kan dock vara helt fria från osäkerheter, som kan kopplas till de erhållna mätvärdena. Att mätningar inte ger helt tillförlitliga värden utgör i många fall inga problem, men i vissa sammanhang kan mätosäkerhet vara av största betydelse. Utsläppskontroll vid miljöfarlig verksamhet är ett område där mätningar är av avgörande betydelse. Den här uppsatsen syftar till en djupare förståelse om vilka problem som mätosäkerhet medför när villkorsöverskridande utsläpp ska konstateras. Detta genom olika infallsvinklar av ett rättsfall. Av rättegångshandlingar samt intervjuer framgår det att det inte finns någon enhetlig syn angående vilket sätt mätosäkerhet ska beaktas, vid uppskattande av överutsläpp för miljöfarlig verksamhet som omfattas av rikt- och gränsvärden. Det framkom vidare att det finns lagar, förordningar och föreskrifter i sådan omfattning att mätosäkerheten för utförda mätningar egentligen inte borde vara något påtagligt problem. Svårigheterna att ge tillförlitliga uppskattningar tillsammans med att det är ett tidskrävande arbete kan tänkas vara anledningen till problemet med mätosäkerhet kvarstår.