Studiens syfte var att undersöka om (a) självbestämmande motivation medierar sambandet mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet. Samt om (b) kontrollerad motivation medierar sambandet mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet. Föreliggande studie är en kvantitativ tvärsnittsstudie och datainsamling genomfördes via tillgänglighetsurval. Totalt deltog 138 Crossfit deltagare i åldrarna 19 - 58 år (M= 32.19, Sd= 9.02). Baserat på studies syftet skapades två hypoteser som vidare testades i varsin medieringsanalys. Medieringsanalys 1 kunde inte bekräfta hypotesmodell 1 då resultatet påvisar en icke signifikant indirekt effekt mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet via självbestämmande motivation. Å andra sidan kunde medieringsanalys 2 bekräfta hypotesmodell 2 eftersom resultatet visar en signifikant indirekt effekt mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet via kontrollerad motivation. Resultatet tydliggör förståelsen av att kontrollerad motivation inom Crossfit anses bidrar med lägre grad av behovstillfredsställelse och ökar risken för utveckling av idrottsrelaterad utbrändhet. / The purpose of the study was to investigate if (a) self-determining motivation mediates the correlation between psychological need satisfaction and athletic burnout. Also, if (b) controlled motivation mediates the correlation between psychological need satisfaction and athletic burnout. The current study is a quantitative cross-sectional study. Data was collected by accessibility sampling. There were 138 Crossfit participants who participated in the ages 19 - 58 (M= 32.19, Sd= 9.02). Based on the purpose of the study were two hypotheses created and tested in two separated mediation analysis. Mediation analysis 1 in the study could not accept hypotheses 1, based on the result which indicated no significant indirect effect between psychological need satisfaction and athletic burnout through self- determination motivation. Opposite, mediation analysis 2 could accept hypotheses 2 based on the result which indicated a significant indirect effect between psychological need satisfaction and athletic burnout through controlled motivation. The results illustrate the understanding of controlled motivation in Crossfit because it contributes lower psychological need satisfaction and higher the risk of developing athletic burnout.

The purpose of the study was to explore the relationship between hope and burnout among senior level football players, and more precisely to examine whether approach coping and avoidance coping would mediate this relationship. Ninety Swedish football players (53 males, 37 females; aged 15–34 years, M = 22.38, SD = 4.47) filled out a questionnaire pack measuring trait hope, coping, and symptoms of athlete burnout. Findings showed a significant positive correlation between hope and approach coping. Further correlation analysis showed hope having a significant negative relationship with athlete burnout, as well as with avoidance coping. Mediation analyses found a direct negative effect between hope and burnout, which corresponds with previous research. Mediation analysis further showed that avoidance coping had a significant mediating effect on the hope-burnout relationship. However, no mediating effect was found with approach coping as mediator. Findings therefore indicate that football players low in hope are more prone to employ avoidance coping strategies when facing stress, making them more vulnerable to develop burnout. Hope may be important to promote and include in health evaluations to better understand and reduce the risk of developing burnout among football players. / Syftet med denna studie var att undersöka förhållandet mellan hopp och utbrändhet bland fotbollsspelare på seniornivå, och mer specifikt undersöka ifall förhållandet skulle medieras av approach coping och avoidance coping. Nittio svenska fotbollsspelare (53 män, 37 kvinnor; i åldrarna 15–34 år, M = 22.38, SD = 4.47) fyllde i frågeformulär som mätte hopp som egenskap, coping, och symptom på idrottsrelaterad utbrändhet. Resultaten visade på en signifikant positiv korrelation mellan hopp och approach coping. Vidare korrelationsanalys visade även att hopp hade ett signifikant negativt samband med såväl idrottsrelaterad utbrändhet, som med avoidance coping. Medieringsanalyser visade på en direkt negativ effekt mellan hopp och utbrändhet, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Medieringsanalys visade vidare att avoidance coping hade en signifikant medierande effekt på relationen mellan hopp och utbrändhet. Ingen medierande effekt hittades dock med approach coping som mediator. Resultaten från föreliggande studie indikerar även att fotbollsspelare med låga värden i hopp är mer benägna att använda avoidance copingstrategier när ställda inför stress, vilket gör dem mer sårbara till att utveckla utbrändhet. Hopp kan vara viktigt att belysa och inkludera i hälsoutvärderingar för att få en bättre förståelse och minska risken för utvecklandet av utbrändhet bland fotbollsspelare.