I denna uppsats kommer jag argumentera mot den mekanistiska synen om den arbetande hunden som enbart en komplicerad maskin, och försvara den icke-mekanistiska synen som ser hunden som en medveten varelse. Uppsatsen kommer framföra argument som stödjer hunden som en medveten och en självmedveten individ och därför bör inte hunden användas som ett redskap för ett mänskligt syfte. Vidare kan inte hunden enbart vara en mottagare av bra och dåliga upplevelser och därför bör hunden tillskrivas en moralisk status, liksom människan. Vidare kommer uppsatsen argumentera för att människan är en moralisk agent medan hunden bör ses som en moralisk patient och att människan har liknande moraliska skyldigheter mot hunden som mot andra människor. Avslutningsvis kommer uppsatsen försvara preferentialismen som en individuell välfärdsteori för hunden. Om vi ser på hundens välfärd utifrån hundens valda preferenser är det ett krav att använda hunden i det arbete som hunden föredrar för att tillgodose hundens välfärd. Alltså, det är moraliskt tillåtet att använda hunden för ett mänskligt syfte förutsatt att syftet representerar hundens valda intrinsikala preferenser i och utanför hundens arbete. / In this essay, I will argue against the mechanistic view of the working dog as a mere complicated machine, and defend the non-mechanistic view that sees the dog as a conscious being. The essay will present arguments that support the dog as a conscious and a self-aware individual and therefore the dog should not be used as a tool for a human purpose. Furthermore, the dog is not only a receiver of good and bad experiences and therefore the dog should be ascribed a moral status like man. Furthermore, the essay will argue that man is a moral agent while the dog should be seen as a moral patient and that man has similar moral obligations to the dog as to other human beings. Finally, the essay will defend preferentialism as an individual welfare theory for the dog. If we look at the dog's welfare in terms of the dog's chosen preferences, it is a requirement to use the dog in the work that the dog prefers to ensure the dog's welfare. Thus, it is morally permissible to use the dog for a human purpose provided that the purpose represents the dog's chosen intrinsic preferences inside and outside of the dog's work.