<p>Föreliggande rapport redovisar resultat från den svenska pilotstudien inom det internationella s.k. SINR-projektet (Societal Images of Natural Recovery). Detta projekt syftar till ökad kunskap om hur olika synsätt, hos allmänheten såväl som inom olika professionella grupper, påverkar människor möjligheter att komma tillrätta med olika former av missbruk. Som ett första steg i projektet har i hittills sex större städer i fem olika länder ett mindre antal svarande, representerande olika samhällsgrupper, tillfrågats om sin uppfattning om möjligheterna att på egen hand ta sig ur olika slag av missbruksproblem. Den svenska pilotstudien har, på uppdrag av FoU-enheten, av tre socionomstuderande vid Stockholms universitet i form av ett examensarbete. Rapporten innehåller inledningsvis en översiktlig sammanfattning av förekommande perspektiv på olika former av missbruk, av aktuell forskning om s.k. ”självläkning” (”natural recovery”) från sådana problem, och av attributionsteori och attributionsforskning. Därefter redovisas resultat den svenska pilotstudien. Denna bygger på intervjuer med femton personer, representerande fem olika samhällssektorer: ”behandling”, ”kontroll”, ”vardagsterapeuter”, ”media” och ”allmänhet”. De frågor som står i fokus är respondenternas syn på möjligheten till ”självläkning” från elva olika former av missbruksproblem och vad de upplever som de största hindren mot effektiva lösningar på dessa problem. Svaren relateras också till eventuella erfarenheter (egna eller närståendes) av de aktuella problemen. Bland de mest intressanta resultaten är att de svarande tämligen genomgående ser ”illegala” beroendeproblem (olika narkotiska preparat) som betydligt svårare att komma tillrätta med än ”legala” sådana (alkohol, tobak, spel, shopping). På samma sätt uppfattas substansrelaterade beroenden ganska genomgående som betydligt svårare än beteenderelaterade sådana (spel och shopping). Om man ser till specifika former av missbruk finns ett starkt samband mellan de svarandes (negativa) syn på möjligheten att sluta med amfetamin, kokain och heroin. Däremot uppfattas cannabis som nästan lika lätt att sluta med som rökning, det beroende som de svarande i genomsnitt uppfattar det som allra lättast att komma tillrätta med. Representanterna för behandlingsområdet är, intressant nog, ganska genomgående de mest pessimistiska när det gäller möjligheten att ta sig ur ett missbruk på egen hand, medan mediarepresentanterna är de mest optimistiska. Sammantagna antyder resultaten att människor ganska lätt införlivar den officiella och av media reproducerade bilden av olika självdestruktiva beteenden. Samtidigt indikerar skillnaderna mellan olika grupper av svarande att uppfattningarna i vissa avseenden skiljer sig påtagligt åt mellan olika samhällssektorer, något som pekar på behovet av fortsatta, mer ingående studier på detta område. I ett avslutande Appendix görs några jämförelser mellan data från Stockholm och från de fem övriga deltagarstäderna. Dessa visar både på vissa likheter – t.ex. att representanterna för behandlingsområdet i flertalet städer är de mest pessimistiska vad gäller människors möjligheter att sluta med ett missbruk på egen hand – och vissa skillnader – t.ex. den särställning Sverige tycks ha när det gäller demoniseringen av heroin som den svåraste och farligaste av alla droger. Dessa resultat talar för värdet av en tvärkulturell ansats till dessa frågor.</p>

Föreliggande rapport redovisar resultat från den svenska pilotstudien inom det internationella s.k. SINR-projektet (Societal Images of Natural Recovery). Detta projekt syftar till ökad kunskap om hur olika synsätt, hos allmänheten såväl som inom olika professionella grupper, påverkar människor möjligheter att komma tillrätta med olika former av missbruk. Som ett första steg i projektet har i hittills sex större städer i fem olika länder ett mindre antal svarande, representerande olika samhällsgrupper, tillfrågats om sin uppfattning om möjligheterna att på egen hand ta sig ur olika slag av missbruksproblem. Den svenska pilotstudien har, på uppdrag av FoU-enheten, av tre socionomstuderande vid Stockholms universitet i form av ett examensarbete. Rapporten innehåller inledningsvis en översiktlig sammanfattning av förekommande perspektiv på olika former av missbruk, av aktuell forskning om s.k. ”självläkning” (”natural recovery”) från sådana problem, och av attributionsteori och attributionsforskning. Därefter redovisas resultat den svenska pilotstudien. Denna bygger på intervjuer med femton personer, representerande fem olika samhällssektorer: ”behandling”, ”kontroll”, ”vardagsterapeuter”, ”media” och ”allmänhet”. De frågor som står i fokus är respondenternas syn på möjligheten till ”självläkning” från elva olika former av missbruksproblem och vad de upplever som de största hindren mot effektiva lösningar på dessa problem. Svaren relateras också till eventuella erfarenheter (egna eller närståendes) av de aktuella problemen. Bland de mest intressanta resultaten är att de svarande tämligen genomgående ser ”illegala” beroendeproblem (olika narkotiska preparat) som betydligt svårare att komma tillrätta med än ”legala” sådana (alkohol, tobak, spel, shopping). På samma sätt uppfattas substansrelaterade beroenden ganska genomgående som betydligt svårare än beteenderelaterade sådana (spel och shopping). Om man ser till specifika former av missbruk finns ett starkt samband mellan de svarandes (negativa) syn på möjligheten att sluta med amfetamin, kokain och heroin. Däremot uppfattas cannabis som nästan lika lätt att sluta med som rökning, det beroende som de svarande i genomsnitt uppfattar det som allra lättast att komma tillrätta med. Representanterna för behandlingsområdet är, intressant nog, ganska genomgående de mest pessimistiska när det gäller möjligheten att ta sig ur ett missbruk på egen hand, medan mediarepresentanterna är de mest optimistiska. Sammantagna antyder resultaten att människor ganska lätt införlivar den officiella och av media reproducerade bilden av olika självdestruktiva beteenden. Samtidigt indikerar skillnaderna mellan olika grupper av svarande att uppfattningarna i vissa avseenden skiljer sig påtagligt åt mellan olika samhällssektorer, något som pekar på behovet av fortsatta, mer ingående studier på detta område. I ett avslutande Appendix görs några jämförelser mellan data från Stockholm och från de fem övriga deltagarstäderna. Dessa visar både på vissa likheter – t.ex. att representanterna för behandlingsområdet i flertalet städer är de mest pessimistiska vad gäller människors möjligheter att sluta med ett missbruk på egen hand – och vissa skillnader – t.ex. den särställning Sverige tycks ha när det gäller demoniseringen av heroin som den svåraste och farligaste av alla droger. Dessa resultat talar för värdet av en tvärkulturell ansats till dessa frågor.