Uppsatsen behandlar ämnet turism och rättvis handel ur en geografisk synvinkel. Utgångspunkten är den ideella organisationen Tourism Concerns kriterier för en rättvis turism, som poängterar researrangörernas uppfostrande roll i marknadsföringen. Enligt detta NGO-perspektiv borde researrangören tillgodose resenären med information som möjliggör ett medvetet val, uppmuntrar resenären till ett mer ansvarsfullt och rättvist beteende väl på destinationen samt en rättvis beskrivning av destinationer i marknadsföringen. De menar att en påläst turist bidrar till ett mer rättvist förhållande mellan turist och lokalbefolkning. Fair Trade – rättvis handel inom turism behandlas i uppsatsen dels som ett medel för en mer rättvis regionalgeografisk beskrivning av platser, dels som en väg till regional utveckling. Uppsatsen syfte är att beskriva och analysera de tre största svenska researrangörerna, Apollo, Fritidsresor och Vingresor, information till resenären gällande ansvarsfullt och rättvist resande, dels genom konkreta råd till resenären, dels i marknadsföringen av destinationer i utvecklingsländer. Vidare undersöker uppsatsen även svenska resenärers inställning till en mer rättvis turism. Uppsatsen beskriver resenärens respektive researrangörens roll för en utveckling av en mer rättvis turism i framtiden. Den empiriska undersökningen baserar sig på analyser av researrangörernas hemsidor och kataloger, en enkätundersökning om svenska resenärers inställning till en mer rättvis turism samt en intervju med Eleonore Fauré på Fair Trade Center. Uppsatsens resultat är att både researrangörerna och resenärerna spelar en stor roll för utvecklingen av en rättvisare turism. I dagsläget krävs förändringar dels hos researrangörerna, dels hos resenären för att en rättvisare turism ska bli möjlig i framtiden. Researrangörerna måste bredda sitt ansvarsområde och även innefatta frågor av ekonomisk, kulturell och social karaktär, inte bara miljöfrågor. De konkreta råden till resenären och beskrivningen av destinationer i marknadsföringen måste bli mer sanningsenlig och öppen med de problem som turismen för med sig. Resenären å andra sidan, måste använda sin konsumentmakt genom att öka sina krav på och ställa frågor till sin researrangör för att dessa frågor ska få högre prioritet. Resultatet av min enkätundersökning visar att i dagsläget är detta inte fallet. Ur ett geografiskt perspektiv är dessa förändringar viktiga, eftersom en mer rättvis turism kan främja den regionala utvecklingen i destinationsländerna.

This Master thesis investigates the concept of “die dummen Schweden”, and how it is used in the Swedish press during the period 1855–1950. This is done with the aim to, through analysis of the concept, shed light on the rhetorical and contextual use of the phrase “die dummen Schweden”. There is also an aim to explore what the use of the concept reflects in terms of national identity and national self-image, and what that in turn indicates about images of the 'other'. This is done by a combined theoretical framework, containing three parts: Ernesto Laclau and Chantal Mouffe's discourse theory, dialogical concepts from Mikhail Bakhtin and an imagological part. The theoretical framework is applied through a textual analysis, where the emphasis lies on viewing the articles as dialogical in the Bakhtinian sense, and the conceptual use as part of an articulatory practice. The analysis of the conceptual use of the phrase ”die dummen Schweden” during the period highlights two overarching themes. From 1855 and onwards, the dominating view of “die dummen Schweden” is that of the expression as signifying a real and existing belief abroad, that the foreigner says and thinks about the Swedes. Primarily it is a belief projected onto Germans, but the conceptual use showcases a modularity regarding who the concept “die dummen Schweden” is ascribed to. In the early 20th-century a different discursive articulation enters the press. This consists of deconstructing the former belief, and questioning its facticity as an expression being used abroad. Rather, “die dummen Schweden” is here explained as a self-image, something constructed by Swedes for Swedes. Although the notion of ”die dummen Schweden” as something constructed and as a self-image indicates a shift in the discursive economy surrounding the concept, both ontological views co-exist throughout the time period. Through the analysis of the concept, images of Swedishness emerge, such as the notion of the Swede as naive and easily duped when in contact with foreigners. These are images that are articulated in relation to images of the 'other'. This study therefore, through the lens of the concept of “die dummen Schweden”, provides insight to how national identity during the period was being formulated in relation to images of the national self, images of others and the space in between, the projected images of what they think of us.