<p>Sammanfattning Livshotande kammararytmier drabbar flera tusen personer i </p><p>Sverige varje år varav många med dödlig utgång. De som räddas till livet löper risk att drabbas av en ny arytmi inom något år. Den behandlingsmetod som visat sig överlägsen när det gäller minskad dödlighet är inopererande av en implanterbar hjärtdefibrillator, även kallad ICD, i kombination med antiarytmiska läkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att leva med en ICD. Resultatet visade att alla ICD bärare upplevde förändringar i livssituationen. Rädsla, oro och svårigheter att anpassa sig till den förändrade livssituationen var vanligt. Livs kvalitén kan också försämras på grund av undvikande av aktiviteter, objekt och vissa platser för att inte ”trigga” ICD:n till att avge en chock. Första året var osäkerheten stor men därefter upplevdes livskvaliteten som ”rimligt bra”. Resultaten visade också att ICD bärare inte får det stöd de behöver från vårdpersonal. De korta vård tiderna i samband med ingreppet är inte tillräckligt för att informera patienterna. Informationen upplevdes också vara mest inriktad på apparatens tekniska funktion. Mer forskning behövs för att ut- veckla olika informationsprogram som utgår från patienternas behov och där även anhöriga inkluderas</p>

Sammanfattning Livshotande kammararytmier drabbar flera tusen personer i Sverige varje år varav många med dödlig utgång. De som räddas till livet löper risk att drabbas av en ny arytmi inom något år. Den behandlingsmetod som visat sig överlägsen när det gäller minskad dödlighet är inopererande av en implanterbar hjärtdefibrillator, även kallad ICD, i kombination med antiarytmiska läkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att leva med en ICD. Resultatet visade att alla ICD bärare upplevde förändringar i livssituationen. Rädsla, oro och svårigheter att anpassa sig till den förändrade livssituationen var vanligt. Livs kvalitén kan också försämras på grund av undvikande av aktiviteter, objekt och vissa platser för att inte ”trigga” ICD:n till att avge en chock. Första året var osäkerheten stor men därefter upplevdes livskvaliteten som ”rimligt bra”. Resultaten visade också att ICD bärare inte får det stöd de behöver från vårdpersonal. De korta vård tiderna i samband med ingreppet är inte tillräckligt för att informera patienterna. Informationen upplevdes också vara mest inriktad på apparatens tekniska funktion. Mer forskning behövs för att ut- veckla olika informationsprogram som utgår från patienternas behov och där även anhöriga inkluderas