Jag har märkt att mina elever har vissa kunskaper som de inte lärt sig under traditionella läroformer; i skolan eller någon annanstans. Det kan vara att de har en känsla för hur film eller musik är uppbyggd, vad som är en snygg bildkomposition, för hur språket talas eller skrivs, eller hur man ska bete sig i olika situationer. Utan att vi är medvetna om det verkar vi ha en intuition och magkänsla inför vissa företeelser i vår vardag. Vad är det då för typ av lärande som sker när vi inte tänker att vi lär oss och inte heller alltid vet att vi kan vissa saker? Vad vi har att göra med är alltså någon form av omedveten process; ett slags implicit lärande. Syftet med denna uppsatsen är att titta lite närmare på denna process; vad det finns skrivet och tänkt om denna form av lärande tidigare och vilka ytterligare frågor det kan väcka. Utifrån olika teoretiska resonemang görs ett försök att kartlägga ett implicit lärande som sker när vi inte försöker lära oss något; i en icke-intenderad process. Målet är att belysa läroprocessen utifrån a) samspelsprocessen (hur det sociala och kulturella kontexten påverkar vilka implicita schema vi bär på), b) den psykiska och mentala processen som sker vid implicit lärande, c) resultatet av processen/vad bär vi med oss och d) framplockningsprocessen (hur implicita kunskaper kan göras explicita). I ett avslutande stycke förs ett resonemang kring vilken typ av pedagogisk relevans forskning om implicit lärande kan tänkas ha och vilka vinster man eventuellt kunde göra genom mer forskning kring denna process.