Utvecklingsprojekt förutsätter konstruerade målgrupper – ”de fattiga”, ”de under-utvecklade”, ”analfabeter” – som man ämnar ”hjälpa”, ”utveckla” eller ”utbilda”. Vad som definieras vara ”problemen” baseras på kunskap som härrör från samma källa som idéerna till utvecklingsinsatser. Detta riskerar att ignorera lokalkännedom. Denna uppsats visar, genom analys av ett fall på mikronivå, att projektmål som syftar till att främja utveckling inte alltid lyckas.Denna studie är baserad på etnografiskt material hämtat från ett bostadsområde i Dondo, en landsortsbygd i centrala Moçambique, genom fältarbete. Studien utforskar hur en utvecklingsdiskurs och praxis införs i en lokal ort, hur detta påverkar människorna, samt hur de används och förändras.Mötet mellan utomstående och lokalboende i ekonomiska och materiella ojämlika förhållanden, och arbetsrelationerna mellan ledare och personer med lägre social status, kännetecknas av ömsesidiga fördomar och stereotypa bilder av ”den andre”. I Dondo har historiskt och kulturellt normaliserade sociala relationer kommit att marginalisera ekonomiskt mindre gynnade invånare. Uppdelningen mellan insiders och outsiders legitimerar och upprätthåller marginaliseringen av lokal kunskap och exkluderingen av lokala invånares deltagande. Samtidigt finns det en brist på tilltro till utomståendes expertis bland lokalboende, som hindrar erkännande av ”yttre” kunskap som kan bidra till lokal utveckling.Dessa faktorer hindrar skapandet av inkluderande arbetsrelationer, det vill säga ett ge-och-ta-förhållande där båda parter lär och drar nytta av varandras erfarenheter och kunskap. Denna uppsats hävdar därför att ömsesidigt lärande är en förutsättning för utveckling. En viss typ av ledarskap kan möjliggöra utveckling om den tillämpas i syfte att utmana befintliga ojämlika maktförhållanden och diskursivt konstruerade bilder av sig själv och andra som cirkulerar i utvecklingssammanhang. / Development projects often conceptualize target groups that are identified as – ‘the poor’, ‘the underdeveloped’, ‘the illiterate’ – with the aim to ‘help’, ‘develop’ or ‘educate’ them. The definitions of ‘problems’ are based on knowledge deriving from the same source as the ideas of development interventions, and therefore may ignore local knowledge. By analyzing one micro-level case this thesis suggests that projects aiming to promote development may in fact fail to accomplish their goals.This study is based on ethnographic material collected through fieldwork in one local neighbourhood of Dondo, which is a rural town in central Mozambique. It explores how development discourse and practice are introduced in a local setting, how they operate, and the way in which they are transformed and utilized.The encounters between outsiders and insiders in conditions of economic and material inequality, and the work relations between superiors and socially less privileged people, are characterized by reciprocal preconceptions and stereotyped images of ‘the Other’. In Dondo historically and culturally normalized social relations have come to marginalize economically less advantaged residents. The divisions between ‘insiders’ and ‘outsiders’ may legitimize and maintain the marginalization of local knowledge, as well as local people’s participation. At the same time, a lack of trust towards outsiders’ expertise exists amongst insiders, which impedes recognition of ‘outer’ knowledge that could contribute to local development.These factors obstruct the creation of inclusive work relations; a give-and-take relationship in which both sides learn and benefit from each other’s experience and knowledge. Therefore, this thesis argues for mutual learning as a precondition for development. Certain leadership approaches may enable development, if it is practiced with the aim to challenge existing power inequalities and discursively created images of self and others that operate within development contexts.