Warden har en generell och beprövad teori om hur man når framgång med luftmakt. Många menar dock att den defensiva delen av teorin behöver kompletteras för att bättre omhänderta små staters perspektiv. I teoribildning om asymmetriska krig, pekar teorin på att den svagare parten kan nå framgång om man använder en motsatt strategi i förhållande till sin motståndare. Defensivens motsatta strategier indelas i direkt och indirekt krigföring. Denna studie avser att specifikt undersöka om gerillakrigföring kan komplettera Wardens generella luftmaktsteori inom defensiv luftmakt, vilket är ett outforskat område. Gerillakrigföringens framgångsfaktorer utgör grund för en kompletterande förklaring till Wardens generella luftmaktsteori och leder till undersökningens hypotes. Hypotesens giltighet prövas med en fallstudie av serbernas respons på Nato:s Operation Allied Force 1999. Hypotesen påstår att ”om luftöverlägsenhet kan bytas mot tid, då kan man nå framgång med defensiv luftmakt”. Tid är gerillans övergripande framgångsfaktor och skapas genom överlevnadsförmåga och taktiskt initiativ. Resultatet påvisar att Wardens generella teori om defensiv luftmakt kan kompletteras och breddas till att även omfatta fler handlingssätt med indirekt strategi. Specifikt tillförs faktorer för att kunna väga överlevnadsförmåga och begränsad offensiv som ett komplement till att enbart luftöverlägsenhet leder till framgång med defensiv luftmakt.