Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala läromedel inom ämnet svenska på gymnasiet står i relation till tidsaspekten och inlärning. Det vill säga: underlättar digitala läromedel inlärning genom att spara tid eller är det snarare tvärtom att digitala läromedel är ineffektiva ur en tidsaspekt. För att uppnå syftet med studien användes kvalitativa metoder, dels intervjuer i form av webbaserade enkätformulär, dels icke-deltagande fältobservationer. Slutsatserna som dras utifrån studien är att digitala läromedel som redskap för lärande som förespråkas inom det sociokulturella perspektivet, kan tolkas vara effektiva vad gäller tid så länge tekniken fungerar som den ska. Såväl lärare som elever motiverar användandet av digitala läromedel utifrån en encyklopedisk tanke, det vill säga att all kunskap är samlad på ett ställe, och ser det som en tidsmässig fördel. Fortsättningsvis framhåller såväl lärare som elever att tekniken kan gå sönder, tappas bort eller av andra skäl försvåra bruket av digitala läromedel vilket ses som en tidsmässig nackdel. En minoritet av lärarna ansåg att de fått mer tid till undervisning tack vare de digitala läromedlen, något som läromedelsföretagen framhåller som en av de största fördelarna med digitala läromedel. Enligt lärare och elev kan det tidseffektiva respektive ineffektiva användandet av digitala läromedel ha kommit att påverkats av huruvida studiemotiverade och studievana eleverna i fråga är. Tilläggas bör är att om användningen beror på huruvida studiemotiverade och studievana eleverna är kan användandet av digitala läromedel tendera öka glappet mellan eleverna vilket är förödande ur ett demokratiskt perspektiv. / <p>Svenska</p>