Bakgrund: Patienter som ventilatorvårdas på intensivvårdsavdelning behöver ofta någon form av lätt sömn (sedering) för att tolerera endotrachealtuben och ventilatorbehandling. De traditionella intravenösa läkemedel som ges har lång halveringstid och det är stor risk för kvardröjande effekter. Syfte: Denna pilotstudie syftar till att studera sederingsdjupet enligt MAAS hos de patienter som blivit sederade med inhalationsgas, kontrollera vakenhetsgraden enligt GCS hos dessa patienter efter avslutad sedering, samt beskriva vilka patientgrupperna är som fått inhalationssedering. Metod: Journalgranskning där resultatet har analyserats och kategoriserats, därefter har en sambandsanalys gjorts. Resultat: I resultatet identifierades 3 patientkategorier som fått isofluransedering: patienter med hotad luftväg som förväntats behöva kort sederingstid och snabb väckning, patienter som var svåra att sedera optimalt med intravenös metod samt patienter med organsvikt där risk för ackumulation och/ eller förlängd elimination av läkemedel förelåg. Något samband mellan MAAS 12 timmar före extubation och GCS- värde efter väckning hos de 14 patienter som ingick i studien har inte kunna styrkas. Konklusion: Inhalationssedering med isofluran förefaller vara en effektiv sederingsmetod när en lättstyrd sederingssituation med möjlighet till snabb väckning prioriteras, samt när man strävar efter att patienten ska uppnå 14-15 i GCS- värde så snart som möjligt efter väckning och extubation. / Background: Patients which are nursed by ventilator at the intensive care unit often need some form of sedative in order to tolerate an endotracheal tube and the ventilator treatment. The traditional intravenous drugs have a long half- life and potential risk for lingering effects. Aim: This pilot study aim to study the depth of sedation according to MAAS with the patients having been sedated with inhalation gas, check alertness according to GCS with these patients after completion of sedation, and describe which group of patients that have received inhalation treatment. Method: Journal Review where the result have been analysed and categorized then a link analysis has been made. Result: In the result three patient categories were identified which had received isoflurane sedation: patients with threatened airway and expected short time of sedation and fast wake- up, patients which were difficult to sedate optimally with intravenous method, and patients with organ failure where risk for accumulation and/ or  extended elimination of drugs were expected. Any relationship between MAAS 12 hour prior to extubation and GCS- score after awakening with the 14 patients included in the study have not been established. Conclusion: Sedation by isoflurane inhalation seems to be an effective sedation method when an easily controlled sedation situation with the possibility of a fast awakening are prioritized as well as when the strive is to achieve a GCS- score of 14-15 as soon as possible after awakening and extubation.