Detta är en jämförande studie av teckenspråkstolkars användning av inlånade munbilder. Baserat på kunskaper om att språkliga drag från källspråket i en tolkning ofta följer med in i målspråket, undersöktes huruvida munbilden hos tolkar påverkades av att tolka till teckenspråk baserat på en svensk källtext, jämfört med när de tecknade spontant. Datainsamlingen genomfördes i en situation specifikt konstruerad för den här studien, med två informanter, båda andraspråkstalare av teckenspråk. De fick båda framföra varsin spontan teckenspråkstext och en tolkad text, vilka sedan analyserades i programmet ELAN för att kunna jämföra användandet av inlånade munbilder. Baserat på resultaten i den här studien gick inte att konstatera några generella tendenser åt att använda en högre andel inlånade munbilder i tolkade texter än i spontana. Däremot kunde konstateras att informanternas användande av munbilder överlag inte var helt idiomatiskt. / This is a comparative study of sign language interpreter’s use of mouthings borrowed from a spoken language. Based on the knowledge that linguistic features from the source language often transfer into the target language, the idea that the mouth movement of the interpreter might be affected when interpreting from a Swedish source, compared to spontaneous language production, was explored. Data was collected in a situation constructed specifically for this study, with two informants, both L2- speakers of sign language. They produced two sign language texts each, one spontaneous and one interpreted. The texts were analysed using software tool ELAN, to compare the amount of mouthings. Based on the results of this study, no general tendencies towards a higher usage of mouthings in interpreted texts compared to spontaneous texts were discovered. However, the informants’ use of mouthings were found to be not entirely idiomatic.