Arbetet använder sig av en rättspolitisk metod med fokus på rationalitet, empirism och pragmatism. Slutsatsen som dras i arbetet är att det finns ett tomrum mellan lagstiftarens mål bakom sexualbrotten och medlet för uppnå det genom den konventionella straffrättsprocessen. Tomrummet består dels av att straffrättsprocessen till fullo inte kan omfatta målet, dels att majoriteten av offer som anmäler våldtäkt idag nekas en rättsprocess, och slutligen att en friande våldtäktsdom ändå kan anses innebära att en konflikt återstår. Konflikten som återstår i majoriteten av fallen är mellan den misstänktes upplevelse av ömsesidigt samlag och offrets upplevelse av en kränkning av dennes sexuella självbestämmanderätt och integritet. I detta tomrum diskuteras möjligheten till en påbyggnad av det konventionella i form av innovativa rättsprocesser med större fokus på offret istället för förövaren. En process som söker att reparera offrets upplevda negativa konsekvenser samt tillfredsställa offrets behov av rättvisa, utan att hota straffrättsprocessens funktioner i form av straff, rättssäkerhet och brottsbekämpning. Arbetet nyanserar också bilden av vad en våldtäkt kan omfatta, vem förövaren är och offrens intressen.  Ett praktiskt exempel från Danmark tas upp där medling för våldtäkt idag används som ett sätt att hantera detta tomrum. Arbetet avslutas med att diskutera vägar framåt för att hantera sexualbrottsproblematiken på ett mer innovativt sätt.

This thesis examines the use of restorative justice with cases of sexual assault in Canada through the perspective of practitioner experience. It concludes that restorative justice for sexual assault is an innovative and viable justice practice that should be offered to survivor-victims as an option for their justice-seeking process. A literature review was undertaken to create a summary of past and current academic perspectives on the topic and to provide context for the interviews. Interviews were conducted with 12 restorative justice practitioners in Canada who have experience facilitating or participating in restorative justice processes that dealt with sexual assault. The data from the interviews was analyzed using thematic coding to produce a set of themes based on practitioner experience. The data was also used to examine the ethical issues that are relevant in the current landscape. This thesis determines that practitioners are knowledgeable about the practices that can make the restorative justice process safer. It finds that practitioners report being able to meet the varying needs of survivor-victims through procedural flexibility. It observes that they struggle with the practical and ethical tensions that arise in their work, but these tensions are manageable, and they are committed to working with them. Restorative justice has the potential to address a sexual assault case successfully when survivor-victim needs are met, safer practices are used, and practitioners are informed about the complexities and varying experiences of sexual assault. / Graduate