Syftet med denna uppsats var att undersöka hur ett antal brottsoffer och gärningspersoner upplevde deltagandet i ett medlingsmöte, samt hur medlingen har påverkat dem.  För att uppfylla syftet valde vi att använda en fenomenlogisk ansats samt en kvalitativ forskningsmetod i form av sju halvstrukturerade intervjuer, i syfte att förstå respondenternas livsvärld. Resultaten av intervjuerna överensstämmer till stor del med den tidigare forskningen. De slutsatser vi kunde dra var att parterna upplevde medlingsmötet som positivt samt att de ansåg att medling var en bra metod. Parternas deltagande tycktes påverka dem på olika sätt, där möjlighet till insikt, hjälp att gå vidare samt medlingens brottspreventiva effekter uppfattades som vanligt förekommande konsekvenser. Genom vår teoretiska referensram kunde vi även se att roller, identitet och makt var aspekter som var tydligt framträdande under medlingsmötet. / The purpose of this paper was to investigate how a number of victims and offenders considered their participation in a mediation meeting, and how mediation has affected them. To fulfill the purpose we chose to use a phenomenological approach as well as a qualitative research in the form of seven semi- structured interviews in order to understand respondents´ life-world. The results of our interviews to a great extent agree with the earlier research. The conclusion we could come up with was that the parties experienced mediation meeting as positive and that they felt that mediation was a good method. Their involvement appeared to affect them in different ways, where the opportunity for enlightenment, help to move forward and crime preventive effects of mediation were perceived as common consequences. Using our theoretical framework we could also see that roles, identity and power were aspects that were clearly exposed during the mediation meeting

<p>Medling vid brott är relativt nytt i Sverige. Internationell forskning inom området har bedrivits i ca 20 år men svensk forskning inom området är begränsad. Från och med januari 2008 blir alla Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda medling vid brott i fall då gärningspersonen är under 21 år. Medling vid brott har sitt ursprung i filosofin om reparativ rättvisa, men har som fenomen främst utvecklats utan direkt teoretisk förankring. Det övergripande syftet med denna studie var att skildra tre gärningspersoners erfarenheter av medling vid brott, samt att beskriva de filosofier och teorier som stödjer medling vid brott och presentera de lagar som reglerar metoden. En enkät formulerades för att ta reda på om ungdomar mellan 13-18 år kände till medling vid brott. För att få reda på gärningspersonernas erfarenheter av medling vid brott användes semi-strukturerade kvalitativa intervjuer, med frågeställningar om varför intervjupersonerna ställde upp, hur medlingsmötet upplevdes och hur de kände innan samt efter medlingen. För att hitta lämpliga intervjupersoner kontaktades medlingsverksamheter runt om i Sverige vilket resulterade i sammanlagt tre intervjuer. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån tidigare forskning inom området samt utifrån teorierna om reintegrative shaming och empowerment. Vårt val av teorin om reintegrative shaming grundades utifrån att vi under studiens gång uppmärksammade att denna teori hade hög relevans för ämnet. Valet av teorin om empowerment gjordes efter att vi läst in oss på teorin om restorative justice, då vi fann att delar i denna filosofi kunde sammankopplas med tankegångar inom teorin om empowerment. Resultatet av enkätundersökningen visade att av 169 tillfrågade hade 46 st hört talas om medling tidigare. Resultatet av intervjuerna visade att alla tre intervjupersonerna fått en annan syn på brottsoffret och brottet efter deltagandet i medlingen och upplevde medlingsmötet som positivt.</p>

Medling vid brott är relativt nytt i Sverige. Internationell forskning inom området har bedrivits i ca 20 år men svensk forskning inom området är begränsad. Från och med januari 2008 blir alla Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda medling vid brott i fall då gärningspersonen är under 21 år. Medling vid brott har sitt ursprung i filosofin om reparativ rättvisa, men har som fenomen främst utvecklats utan direkt teoretisk förankring. Det övergripande syftet med denna studie var att skildra tre gärningspersoners erfarenheter av medling vid brott, samt att beskriva de filosofier och teorier som stödjer medling vid brott och presentera de lagar som reglerar metoden. En enkät formulerades för att ta reda på om ungdomar mellan 13-18 år kände till medling vid brott. För att få reda på gärningspersonernas erfarenheter av medling vid brott användes semi-strukturerade kvalitativa intervjuer, med frågeställningar om varför intervjupersonerna ställde upp, hur medlingsmötet upplevdes och hur de kände innan samt efter medlingen. För att hitta lämpliga intervjupersoner kontaktades medlingsverksamheter runt om i Sverige vilket resulterade i sammanlagt tre intervjuer. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån tidigare forskning inom området samt utifrån teorierna om reintegrative shaming och empowerment. Vårt val av teorin om reintegrative shaming grundades utifrån att vi under studiens gång uppmärksammade att denna teori hade hög relevans för ämnet. Valet av teorin om empowerment gjordes efter att vi läst in oss på teorin om restorative justice, då vi fann att delar i denna filosofi kunde sammankopplas med tankegångar inom teorin om empowerment. Resultatet av enkätundersökningen visade att av 169 tillfrågade hade 46 st hört talas om medling tidigare. Resultatet av intervjuerna visade att alla tre intervjupersonerna fått en annan syn på brottsoffret och brottet efter deltagandet i medlingen och upplevde medlingsmötet som positivt.

I denna litteraturstudie har befintlig forskning kring medling vid brott för unga gärningspersoner och deras offer sammanställts. Eftersom metoden används i allt mindre omfattning trots att medling är en lagstadgad kommunal skyldighet var vårt syfte med studien att undersöka huruvida lagstiftarens intentioner med metoden om att gynna bägge parter uppfylls, och i sådant fall på vilket sätt. Arton artiklar har genom en systematisk litteratursökning valts ut och presenterats i tematisk form och därefter analyserats ur två teoretiska perspektiv. Resultatet visar att medling på det stora hela uppfyller lagstiftarens intentioner och är ett fredligt forum där individer genom samtal och insikter ges möjlighet till ansvar och läkning, samt att alienation i samhället reduceras. Problem kan uppstå om medling sker ofrivilligt eller genom påtryckning, vilket underminerar möjligheten till insikt. Resultatet påvisar bland annat vikten av socialtjänstens/medlarens kompetens och möjlighet till utbildning och handledning som skulle kunna kvalitetshöjas genom en övergripande statlig samordnare. / Title: Victim–offender mediation, a forgotten solution for juvenile delinquency? In this integrative literature study, existing research on mediation in crimes for young offenders and their victims has been compiled. As the method of mediation is used to a lesser extent in Sweden, despite the fact that it is a statutory municipal obligation, our purpose of the study was to investigate whether the legislator's intentions with the method of benefiting both parties were met and, if so, in what way. Eighteen articles have been selected and presented in a thematic form by a systematic literature search and subsequently analyzed from two theoretical perspectives. The result shows that mediation broadly complies with the legislator's intentions and is a peaceful forum where young offenders and their victims through dialogue are given the opportunity to reach insights which can lead to liberation for both parties. Problems can occur if mediation occurs inadvertently or by pressure as it undermines the possibility of insight. The results show the importance of education for and supervision of the mediators/the social services which could be provided by a comprehensive government coordinator.

No description available.

Syftet med studien var att belysa hur man kan arbeta med reparativ rättvisasom brottsförebyggande åtgärd. Vår metod var kvalitativ och forskningsmaterialetinhämtades genom observationer, insamlande av dokument samtintervjuer. Våra frågeställningar var: Hur kan man arbeta med reparativrättvisa? Hur upplever ungdomar sitt deltagande i en verksamhet som grundarsig på den reparativa rättvisans principer? Den teoretiska utgångspunkten,KASAM har använts vid tolkning och analys av forskningsmaterialet.Resultatet visar att man kan erbjuda en möjliggörande miljö som ett alternativtill en kriminell karriär hos villkorligt frigivna och ungdomar i riskzon. Dettagenom återuppbyggnad av deras liv och relationer samt att utvecklaarbetsrelaterade färdigheter. Ur ett behandlingspedagogiskt perspektiv är detväsentligt att skapa en förståelse för att försoning, förlåtelse ochåterupprättelse måste ske för att minimera risken för villkorligt frigivna ochungdomar i riskzon att falla in i brott.

<p>Syftet med studien var att belysa hur man kan arbeta med reparativ rättvisasom brottsförebyggande åtgärd. Vår metod var kvalitativ och forskningsmaterialetinhämtades genom observationer, insamlande av dokument samtintervjuer. Våra frågeställningar var: Hur kan man arbeta med reparativrättvisa? Hur upplever ungdomar sitt deltagande i en verksamhet som grundarsig på den reparativa rättvisans principer? Den teoretiska utgångspunkten,KASAM har använts vid tolkning och analys av forskningsmaterialet.Resultatet visar att man kan erbjuda en möjliggörande miljö som ett alternativtill en kriminell karriär hos villkorligt frigivna och ungdomar i riskzon. Dettagenom återuppbyggnad av deras liv och relationer samt att utvecklaarbetsrelaterade färdigheter. Ur ett behandlingspedagogiskt perspektiv är detväsentligt att skapa en förståelse för att försoning, förlåtelse ochåterupprättelse måste ske för att minimera risken för villkorligt frigivna ochungdomar i riskzon att falla in i brott.</p>

There has been an increase in the deadly violence with firearms and with that an increase in drug dealing. Because of that politicians have toughed up the debate on how to deal with it, where longer and harder punishments seem to be the way to go. The persons who are most likely to get caught up in the violence are men in the ages 15-29 years old, where not only drugs are the main reason, but also the socioeconomic- and demographic differences in our country will be a factor. The retributive justice system is still the dominating one, but reparative justice is getting bigger within Sweden too, it’s just not yet on the same level as in other countries. The purpose of this thesis was to know more about the experiences and challenges that the professionals have that work with reconciliation and mediation. A qualitative method with semi structured interviews has been used to interview two professionals working at Försoningsgruppen and two professionals working at Medlingsverksamheten in Lund. To analyze the results I used theories about shame, guilt, the other and theories about moral and empathy. The results from the interviews showed that to be able to reconcile, the person who has done wrong needs to be able to feel guilt and to take on genuine and full responsibility for their actions. It also showed that the person that has done wrong needs to take on a new identity, an identity of both being a human and a human that has done harm to another person. They need to become the other, and that is one hard thing to accept.

Den traditionella retributiva rättvisan hävdar att rättvisa uppnås när den gärningsperson som har brutit mot lagen bestraffas. Denna process äger vanligtvis rum genom en rättegång där staten först bedömer om gärningspersonen är skyldig till brott och därefter utdömer en straffpåföljd som anses proportionerlig till brottets allvarlighetsgrad. Retributiv rättvisa ses av många som den enda vägen till rättvisa efter ett begånget brott, men sällan beaktas huruvida brottsoffret verkligen känner sig tillfredsställt efter att rättegångsprocessen har avslutats och straffet har verkställts. Reparativ rättvisa, till skillnad från retributiv rättvisa, fokuserar på att läka de skador som uppstått till följd av ett brott genom att låta de inblandade parterna själva bestämma hur denna läkningsprocess ska ske. Reparativ rättvisa förespråkar att gärningspersonen och brottsoffret möts och pratar om brottet och dess konsekvenser för att kunna läka och utvecklas. I Sverige har reparativ rättvisa integrerats genom medlingslagen, vilken fungerar som ett komplement till den vanliga rättsprocessen. Medlingslagen ger gärningspersoner och brottsoffer möjligheten att delta i en medling ledd av en neutral medlare. Målet med medlingen är att gärningspersonen ska få ökad insikt om konsekvenserna av brottet och att brottsoffret ska kunna bearbeta sin upplevelse. Genom medlingen strävar man efter att minska de negativa konsekvenserna av brottet. Särskild vikt lades på medlingslagen i samband med ungdomsbrott, och det är idag obligatoriskt för kommunerna att erbjuda medling till unga lagöverträdare. Trots Sveriges försök att införa reparativa värderingar i det annars retributiva rättssystemet har antalet medlingar minskat över tiden. Problemområden i medlingslagens praktiska utformning identifierades av myndighetsundersökningar, men trots dessa upptäckter vidtogs inga åtgärder för att förbättra förfarandet. Dessa problemområden försvårar givetvis medlingslagens möjlighet att integrera reparativa inslag i Sverige, vilket i sin tur resulterar i att unga lagöverträdare, som ansågs särskilt gynnas av förfarandet, påverkas negativt. Denna uppsats drar slutsatsen att medlingslagens grundläggande syfte och mål överensstämde med reparativ rättvisa som teori. Dock, på grund av betydande brister i praktiken, kan inte syftena med lagen uppfyllas fullt ut. Detta resulterar tyvärr i att de reparativa värderingarna i medlingsförfarandet också brister. För att unga lagöverträdare och deras brottsoffer ska kunna gynnas av ett reparativt förfarande krävs åtgärder för de problemområden som lagen möter i praktiken. Sammanfattningsvis pekar denna uppsats på flera kritiska problemområden i medlingslagens praktiska tillämpning. Frånvaron av en nationell samordnare framstår som det mest påtagliga och övergripande problemet, vilket i sin tur påverkar andra områden. Bristen på ärenden, otillräcklig utbildning för medlare och felaktig prioritering av ärenden skapar tillsammans ett rättsosäkert klimat för unga lagöverträdare och deras brottsoffer när det gäller möjligheten till reparativ rättvisa genom medling vid brott. För att förbättra situationen krävs åtgärder som riktar sig mot dessa centrala problemområden. / Traditional putantive justice argues that justice is achieved when the offender who has violated the law is punished. This process typically takes place through a trial where the state first assesses whether the offender is guilty of the crime and then imposes a penalty considered proportional to the severity of the offense. Putantive justice is seen by many as the only path to justice after a committed crime, but rarely is consideration given to whether the victim truly feels satisfied after the trial is concluded and the punishment is executed. Restorative justice, in contrast to putantive justice, focuses on healing the harm caused by a crime by allowing the involved parties to determine how this healing process should take place. Restorative justice advocates for the offender and the victim to meet and discuss the crime and its consequences to facilitate healing and growth. In Sweden, restorative justice has been incorporated through the Mediation Act, which serves as a supplement to the regular legal process. The Mediation Act provides offenders and victims with the opportunity to participate in mediation facilitated by a neutral mediator. The goal of mediation is to enhance the offender's understanding of the consequences of the crime and to allow the victim to process their experience. Through mediation, the aim is to reduce the negative consequences of the crime. Special emphasis was placed on the Mediation Act in relation to juvenile offenses, and it is currently mandatory for municipalities to offer mediation to young offenders. Despite Sweden's attempts to introduce restorative values into an otherwise putantive legal system, the number of mediations has decreased over time. Problematic areas in the practical implementation of the Mediation Act were identified through agency investigations, but despite these findings, no measures were taken to improve the procedure. These problem areas undoubtedly hinder the Mediation Act's ability to incorporate restorative elements in Sweden, consequently negatively impacting young offenders who were supposed to benefit from the process. This essay concludes that the fundamental purpose and goals of the Mediation Act aligned with the theory of restorative justice. However, due to significant shortcomings in practice, the purposes of the law cannot be fully realized. Unfortunately, this results in deficiencies in the restorative values of the mediation process. To benefit young offenders and their victims from a restorative procedure, actions are needed to address the practical challenges encountered by the law. In summary, this essay highlights several critical problem areas in the practical application of the Mediation Act. The absence of a national coordinator emerges as the most obvious and overarching issue, subsequently impacting other areas. The lack of cases, inadequate training for mediators, and inaccurate prioritization collectively create a legally uncertain environment for young offenders and their victims regarding the potential for restorative justice through crime mediation. To improve the situation, actions targeting these central problem areas are necessary.

Arbetet använder sig av en rättspolitisk metod med fokus på rationalitet, empirism och pragmatism. Slutsatsen som dras i arbetet är att det finns ett tomrum mellan lagstiftarens mål bakom sexualbrotten och medlet för uppnå det genom den konventionella straffrättsprocessen. Tomrummet består dels av att straffrättsprocessen till fullo inte kan omfatta målet, dels att majoriteten av offer som anmäler våldtäkt idag nekas en rättsprocess, och slutligen att en friande våldtäktsdom ändå kan anses innebära att en konflikt återstår. Konflikten som återstår i majoriteten av fallen är mellan den misstänktes upplevelse av ömsesidigt samlag och offrets upplevelse av en kränkning av dennes sexuella självbestämmanderätt och integritet. I detta tomrum diskuteras möjligheten till en påbyggnad av det konventionella i form av innovativa rättsprocesser med större fokus på offret istället för förövaren. En process som söker att reparera offrets upplevda negativa konsekvenser samt tillfredsställa offrets behov av rättvisa, utan att hota straffrättsprocessens funktioner i form av straff, rättssäkerhet och brottsbekämpning. Arbetet nyanserar också bilden av vad en våldtäkt kan omfatta, vem förövaren är och offrens intressen.  Ett praktiskt exempel från Danmark tas upp där medling för våldtäkt idag används som ett sätt att hantera detta tomrum. Arbetet avslutas med att diskutera vägar framåt för att hantera sexualbrottsproblematiken på ett mer innovativt sätt.