No description available.

Uppsatsens syfte var att se hur polis och socialtjänst som arbetar specifikt kring unga lagöverträdare i en mellanstor kommun upplever att samverkan fungerar. De frågeställningar som skapades för att besvara syftet var; Hur samverkar polis och socialtjänst kring unga lagöverträdare? Vilka hinder upplever man kan uppstå i samverkan mellan de två myndigheterna? Vilka upplevelser och erfarenheter har intervjupersonerna om samverkan? Fem personer intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Två stycken socialsekreterare, två poliser och en person med god insikt i samverkansarbetet i den aktuella staden. Teorin som användes för att analysera resultatet var Goffmans teori om interaktion ur ett dramaturgiskt perspektiv. Det resultat som framkom av studien är att samverkan som sker i den aktuella staden upplevs fungera bra, men är känslig för yttre faktorer då samverkansarbetet är personbundet. Den främsta anledningen till att samverkan fungerar bra är den personliga relationen mellan intervjupersonerna. Det framkommer att intervjupersonerna upplever att det kan uppstå problem då samverkan sker i större gruppkonstellationer eller då samverkan ska ske med personer som inte är vana vid detta.

No description available.

Särbehandlingen av unga lagöverträdare har sedan lång tid varit en djupt förankrad del av det svenska straff- och påföljdssystemet. Grunden för denna särbehandling torde föranledas av ett flertal olika bakomliggande motiv, däribland bestraffningsideologiska hänseenden och forskning avseende unga individers psykologiska och neurologiska utveckling. Mot bakgrund av dessa bakomliggande motiv förefaller det tydligt att diskrepansen mellan en fullt utvecklad vuxen i förhållande till lagöverträdare i åldrarna 15–20 år är förhållandevis stor. Obeaktat detta valde regeringen ändock att under 2022 slopa ungdomsreduktionen för individer i åldrarna 18–20 år i samband med allvarlig brottslighet. Skälen bakom denna lagändring anfördes vara den alltmer eskalerande, grova gängbrottsligheten som idag pryder förstasidorna på svenska tidningar samt som debatteras flitigt i media. Motiveringen till detta slopande grundar sig inte i vare sig forskning eller empiriskt och erfarenhetsbaserat underlag. Utifrån bestraffningsideologiska hänseenden talade vidare mycket emot en sådan lagändring. Vidare ansågs det från flertalet håll att en sådan lagändring inte borde vidtas. Regeringen menade dock att vikten av att påföljder tydligt och proportionerligt följer av straffets svårhet är en viktig kugge för att inte underminera straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Trots att lagändringen bemöttes av mycket kritik, samt till stor del saknade stöd utifrån bestraffningsideologiska hänseenden, utifrån forskning samt utifrån empiriskt och erfarenhetsbaserat underlag, tillsatte regeringen i juni 2023 ett utredningsuppdrag med avsikten att undersöka vidare förändringar på området unga lagöverträdare. Utredningsuppdraget ämnar undersöka om ungdomsreduktionen för 18–20 åringar helt ska slopas. Vidare ämnar utredningsuppdraget se över möjligheterna att inskränka ungdomsreduktionen för 15–17 åringar. Regeringen motiverade utredningsuppdraget med att de ändringar som företagits genom lagändringen 2022 för 18–20 åringar inte varit tillräckligt långtgående. Regeringen menade även att åldern 18 år i Sverige föranleder att individen behandlas som en vuxen i flertalet andra avseenden, varför det förefaller lämpligt att till fullo straffrättsligt behandlas som övriga vuxna. Vidare anfördes för individerna i åldern 15–17 år att det nuvarande straff- och påföljdssystemet lägger alltför stor vikt vid ålder, vilket föranleder dels att brottets allvarlighet inte proportionerligt återspeglas vid påföljdsvalet, dels att den unges omognad sätts framför andra i samhället viktiga intressen. Resultatet av detta torde enligt regeringen innebära att straffsystemets legitimitet och trovärdighet undermineras. Mot bakgrund av den kritik som riktades mot 2022 års lagändring förefaller det anmärkningsvärt att regeringen nu ämnar vidare undersöka förändringar på området unga lagöverträdare. Arbetet ämnar att utifrån en rättsdogmatisk metod redogöra för särbehandlingen av unga lagöverträdare. Metoden kommer vidare kompletteras av en rättsanalytisk metod. Arbetet genomsyras även av ett rättspolitiskt metodval mot bakgrund av arbetets samhällsaktualitet. Uppsatsen når slutsatsen att det utifrån de bakomliggande motiv som föranleder särbehandling av unga lagöverträdare saknas anledning att ändra befintligt regelverk. Uppsatsen konstaterar även att det svenska rättssystemet genomgår ett straffrättsligt fokusskifte till följd av den allt grövre brottsligheten i samhället.

Då ungdomar begår brott så ska socialtjänsten skriva ett yttrande på begäran av tingsrätten. Vad som ska finnas med i yttrandet regleras i lagen (1964:176) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LuL, men det finns även egna riktlinjer om vad som bör finnas med från socialstyrelsen. Dock har Brottsförebyggande rådet, Brå, uppmärksammat att det finns en problematik kring socialtjänstens yttrande då det saknas den information som lagstiftaren har tänkt sig, vilket försvårar det rättsliga arbetet (Westfelt & Öberg, 2002). För att ta reda på om det saknas information enligt LuL och socialstyrelsens riktlinjer så har avslutade offentliga domar med tillhörande yttranden gällande unga lagöverträdare slumpmässigt valts ut av registrator på fyra tingsrätter. Resultatet av studien visar att informationen i yttrandena innehåller vad som är lagstadgad men att det finns en stor variation kring innehållet i yttrandena. Resultatet blev även att mer fokus ligger på straff än att motverka fortsatt brottslig utveckling samt att tingsrätten följer socialtjänstens yttrande i hög grad.

The aim of this study was to examine the depiction of juvenile delinquents who were charged with battery or assault in swedish court cases and analyse how the delinquents are constructed in swedish court cases. Moreover we study how concepts of ethnicity and gender individually and together affect the depiction of juvenile delinquents in swedish court cases. Through a document study of nine swedish court cases, the use of intersectional theory and a content analysis of the depictions in those cases, we found that there are depictions based on stereotypes of ethnicity and gender in the swedish court cases. While reading the court cases we were able to find different categories of depictions based on skin color, background, gender roles and violence. Furthermore the we have found that social services depict the juvenile delinquents in different ways, sometimes focusing on the delinquents alcohol- and drug habits and other times on their diagnosis or state of mind. In conclusion we argue that these depictions based on stereotypical concepts of ethnicity and gender in combination with social services’ unequal depiction contribute to a construction of some juvenile delinquents as more deviant than others. We argue that this construction contribute to an increased risk of discrimination for some juvenile delinquents in the swedish courts.

Tanken med de påföljder som ungdomar kan dömas till är att de ska motverka fortsatt brottslighet. I svensk lagstiftning återfinns lagrum om särskild bedömning av unga lagöverträdare och särskilda påföljder såsom ungdomstjänst och ungdoms­vård. För att en ungdom ska kunna dömas till påföljden ungdomsvård krävs att det föreligger särskilt vårdbehov, vilket socialtjänsten skriver yttrande om. Det har väckts kritik mot att det inte finns någon klar definition för vad särskilt vårdbehov innebär. Det har inneburit att det inte råder någon samsyn mellan socialtjänsterna i Sverige vilket lett till skiljaktiga yttranden för när särskilt vårdbehov bedöms föreligga. Eftersom syftet med ungdomspåföljderna är att motverka fortsatt brottslig­het anser vi det problematiskt att det inte finns tydligt formulerat vad särskilt vårdbehov innebär. Det har väckt reflektioner hos oss om hur det går att förstå tingsrättens val av påföljd och huruvida det leder till att ungdomen återfaller i brottslighet. Syftet med studien är tvåfalt, dels att beskriva hur särskilt vårdbehov och val av påföljd förstås utifrån brottslig handling och påföljd, dels att kritiskt granska vad val av påföljd kan ha för konsekvenser för ungdomar i relation till aktuell forskning. Studien har således en kvalitativ tolkande ansats och analysen grundas på ett empiriskt material bestående av 18 tingsrättsdomar. För att bearbeta materialet utefter studiens syfte har vi tillämpat diskursteori i kombination med RBM-modellen som består av riskprincipen, behovsprincipen och mottaglighets­principen. Av resultatet framkommer att tingsrätten vid val av påföljd tar stor hänsyn till socialtjänstens yttrande om särskilt vårdbehov. Det framkommer även att både socialtjänsten och tingsrätten brister i hänsynstagande till ungdomens hela livssituation och individuella förutsättningar vid bedömning.

<p>Sluten ungdomsvård infördes som påföljd för unga lagöverträdare 1999. Påföljden ersatte till stor del möjligheten att döma ungdomar till fängelse. 30 ungdomar som genomfört verkställigheten av sluten ungdomsvård tvångsomhändertogs direkt efteråt. Individen går då från straffrätt till socialrätt. Ingen tidigare forskning har genomförts kring denna övergång. Uppsatsens syfte var att klargöra och jämföra de olika lagstiftningarna. Syftet var vidare att undersöka hur personal på ungdomshemmen arbetar med och hanterar de svårigheter som kan uppstå då ungdomarna går från sluten ungdomsvård till socialvård. Uppsatsen är en rättsligt inriktad kvalitativ studie. Lagtext, förarbeten och betänkanden har studerats och därefter kompletterats med intervjuer med personal på ungdomshemmen. Studien visade att det finns grundläggande skillnader i de två olika lagstiftningarna, men att de påminner om varandra i verkställigheten. Resultaten visade vidare att behandlingspersonalen upplever svårigheter med övergången från sluten ungdomsvård till tvångsvård. Resultaten analyserades utifrån sociologiska teorier som satte forskningsproblemet i ett samhälleligt perspektiv. Utifrån Foucaults teorier kan övergången ses som en förlängning av straffet. Garland resonerar kring hur andra aktörer inlemmats i det straffande systemet. Studien har visat att socialrätten kan ses som ett exempel på detta.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka hur samverkansarbetet mellan socialtjänsten, polismyndigheten och åklagarmyndigheten fungerade gällande arbetet med unga lagöverträdare. Uppsatsens utgångspunkt var utifrån en fallstudie inom den kvalitativa metoden. Intervjuer utfördes med representanter inom myndigheterna som medförde till en förståelse i ämnet och analyserades sedan med tidigare forskning. Resultatet visade att myndigheterna var nöjda med samverkansprocessen, även om vissa delar i processen kunde ha utvecklats till det bättre. Den tidigare forskningen framhöll att detta inte fungerade mellan myndigheterna samt att utredningarna enligt § 31 LUL hade brister. Respondenterna inom den intervjuade socialtjänsten utförde inte så många utredningar vid det tillfälle då intervjuerna utfördes. Under intervjuerna framkom även att respondenterna inom myndigheterna inte ansåg att sekretesslagstiftningen alltid medförde problem vid samverkan med utomstående myndigheter, samtidigt som det ibland förekom problematiseringar.<strong></strong></p>

No description available.