Att särbehandla unga lagöverträdare är långt ifrån en samtida idé. Skälen bakom särbehandlingen samt på vilket sätt och till vilken grad unga särbehandlas har dock skiftat genom århundradena. Denna förändring är särskilt aktuell i och med den nyligen presenterade utredningen SOU 2018:85 som föreslår kraftiga begränsningar av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare genom att slopa ungdomsreduktionen. I diskussionen framträder frågor som varför vi särbehandlar unga lagöverträdare, varför vi inte ska göra det i framtiden och vilken färdriktning som kan stakas ut efter att de principiella skälen för respektive mot särbehandlingen blottlagts. I uppsatsen står de principiella skälen bakom det svenska straffsystemets lagregler avseende ungdomsreduktionen i centrum. Dessa undersöks med en rättsdogmatisk metod i vid bemärkelse. I uppsatsen konstateras bland annat att det är svårt att sätta samman en ideologiskt koherent förklaring av en slopad ungdomsreduktion. Vidare ger avsaknaden av ideologisk koherens och de skäl som kan sägas motivera en slopad ungdomsreduktion ger uttryck för vissa protektionistiska tendenser i den svenska straffrätten.

Syftet med denna studie är att undersöka hur olika samhällsaktörer förhåller sig till förslaget om att slopa ungdomsrabatten för unga lagöverträdare mellan 18–20 år, huruvida samhällsaktörerna använder sig av vetenskaplig argumentation samt vilka konsekvenser som de olika samhällsaktörerna tror kan uppstå om förslaget blir lag. För att besvara frågeställningarna används en komparativ metod. De olika samhällsaktörerna kategoriseras först i tre grupper: kommuner, rättsvårdande instanser samt statliga myndigheter. Därefter analyseras vilka likheter och skillnader som finns mellan grupperna med avseende på inställning till förslaget, vetenskaplig argumentation samt vilka konsekvenser de menade kunde uppstå om förslaget blev lag.    Analysen visar att kommunerna är procentuellt sett mest positiva till förslaget och de använder sig procentuellt sett minst av vetenskaplig argumentation. De rättsvårdande instanserna är procentuellt sett minst positiva till förslaget, men har procentuellt störst vetenskaplig argumentation. De statliga myndigheterna ligger mittemellan, de är näst mest positiva till förslaget och har näst störst andel vetenskaplig argumentation. Rörande vilka konsekvenser lagförslaget kunde få, hade kommunerna störst andel som oroade sig för s.k. tröskeleffekter och ökad återfallsrisk medan de rättsvårdande instanserna hade störst andel som oroade sig för ökade kostnader, därefter tröskeleffekter och ökad arbetsbelastning. De statliga myndigheterna oroade sig mest för ökad återfallsrisk och ökade kostnader.

Särbehandlingen av unga lagöverträdare har sedan lång tid varit en djupt förankrad del av det svenska straff- och påföljdssystemet. Grunden för denna särbehandling torde föranledas av ett flertal olika bakomliggande motiv, däribland bestraffningsideologiska hänseenden och forskning avseende unga individers psykologiska och neurologiska utveckling. Mot bakgrund av dessa bakomliggande motiv förefaller det tydligt att diskrepansen mellan en fullt utvecklad vuxen i förhållande till lagöverträdare i åldrarna 15–20 år är förhållandevis stor. Obeaktat detta valde regeringen ändock att under 2022 slopa ungdomsreduktionen för individer i åldrarna 18–20 år i samband med allvarlig brottslighet. Skälen bakom denna lagändring anfördes vara den alltmer eskalerande, grova gängbrottsligheten som idag pryder förstasidorna på svenska tidningar samt som debatteras flitigt i media. Motiveringen till detta slopande grundar sig inte i vare sig forskning eller empiriskt och erfarenhetsbaserat underlag. Utifrån bestraffningsideologiska hänseenden talade vidare mycket emot en sådan lagändring. Vidare ansågs det från flertalet håll att en sådan lagändring inte borde vidtas. Regeringen menade dock att vikten av att påföljder tydligt och proportionerligt följer av straffets svårhet är en viktig kugge för att inte underminera straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Trots att lagändringen bemöttes av mycket kritik, samt till stor del saknade stöd utifrån bestraffningsideologiska hänseenden, utifrån forskning samt utifrån empiriskt och erfarenhetsbaserat underlag, tillsatte regeringen i juni 2023 ett utredningsuppdrag med avsikten att undersöka vidare förändringar på området unga lagöverträdare. Utredningsuppdraget ämnar undersöka om ungdomsreduktionen för 18–20 åringar helt ska slopas. Vidare ämnar utredningsuppdraget se över möjligheterna att inskränka ungdomsreduktionen för 15–17 åringar. Regeringen motiverade utredningsuppdraget med att de ändringar som företagits genom lagändringen 2022 för 18–20 åringar inte varit tillräckligt långtgående. Regeringen menade även att åldern 18 år i Sverige föranleder att individen behandlas som en vuxen i flertalet andra avseenden, varför det förefaller lämpligt att till fullo straffrättsligt behandlas som övriga vuxna. Vidare anfördes för individerna i åldern 15–17 år att det nuvarande straff- och påföljdssystemet lägger alltför stor vikt vid ålder, vilket föranleder dels att brottets allvarlighet inte proportionerligt återspeglas vid påföljdsvalet, dels att den unges omognad sätts framför andra i samhället viktiga intressen. Resultatet av detta torde enligt regeringen innebära att straffsystemets legitimitet och trovärdighet undermineras. Mot bakgrund av den kritik som riktades mot 2022 års lagändring förefaller det anmärkningsvärt att regeringen nu ämnar vidare undersöka förändringar på området unga lagöverträdare. Arbetet ämnar att utifrån en rättsdogmatisk metod redogöra för särbehandlingen av unga lagöverträdare. Metoden kommer vidare kompletteras av en rättsanalytisk metod. Arbetet genomsyras även av ett rättspolitiskt metodval mot bakgrund av arbetets samhällsaktualitet. Uppsatsen når slutsatsen att det utifrån de bakomliggande motiv som föranleder särbehandling av unga lagöverträdare saknas anledning att ändra befintligt regelverk. Uppsatsen konstaterar även att det svenska rättssystemet genomgår ett straffrättsligt fokusskifte till följd av den allt grövre brottsligheten i samhället.

No description available.

Unga lagöverträdare har sedan lång tid tillbaka särbehandlats i det svenska påföljdssystemet. Den främsta anledningen till detta är ungas avsaknad av fullständig mognad, erfarenhet och därmed ansvarsförmåga. Särbehandlingen tar sig främst till uttryck i särskilda regler för unga i åldrarna 15–20 år vid påföljdsbestämningen. Den s.k. ungdomsreduktionen i 29:7 BrB, vilken medför ordentliga strafflindringar för unga lagöverträdare, är en av de mest framträdande bestämmelserna i detta avseende.I januari 2022 trädde flertalet lagändringar i kraft vilka syftade till att förstärka den straffrättsliga reaktionen mot unga lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år. Den för uppsatsen relevanta lagändringen innebär att ungdomsreduktionen, som tidigare gällt ovillkorligt för samtliga unga, nu avskaffats för de i åldersgruppen 18–20 år som gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet. I denna uppsats utreder jag den avskaffade ungdomsreduktionen mot bakgrund av de skäl för särbehandling som tidigare legat till grund för särbehandlingen av unga i åldersgruppen 18–20 år i det svenska straffsystemet. Dessutom utreder jag vilka möjligheter det även fortsatt kommer att finnas för unga i åldersgruppen 18– 20 år att åtnjuta strafflindring. Jag kommer till slutsatsen att det går att ifrågasätta om inte den avskaffade ungdomsreduktionen träffar ett alltför stort område och därmed går utöver det eftersträvade syftet. Det går bland annat att argumentera för att straffskärpningen i stället skulle ha begränsats till det specifika problemet organiserad brottslighet.Det finns dock, vilket kommer att framgå, fortsatt vissa möjligheter för unga i åldersgruppen 18–20 år att åtnjuta strafflindring vid påföljdsbestämningen även efter den avskaffade ungdomsreduktionen nu trätt i kraft. / Young offenders have since long been treated differently in the Swedish criminal law system. This special treatment has mainly been expressed through special rules established for young people aged 15–20, which have entailed substantial mitigation when determining their sentences. The main reason for this arrangement is based on young people’s lack of maturity, experience and thus responsibility. The so-called youth reduction, which is stipulated in 29:7 of the Swedish Penal Code, is one of the most prominent provisions regarding the special treatment of young offenders. In January 2022, multiple amendments of the Swedish law entered into force, which aimed to strengthen the criminal law reaction against young offenders aged 18–20. The relevant amendment for this thesis entails that the youth reduction, which previously applied unconditionally to all young people, now has been abolished for young people aged 18–20 who have committed serious crime. In this essay, I investigate the abolished youth reduction in light of the reasons that have previously formed the basis of the difference in treatment of young offenders in the Swedish penal system. In addition, I examine which possibilities that will continue to exist for young people aged 18–20 to enjoy mitigation of their sentence. I reach the conclusion that one could question whether the abolished youth reduction is affecting an area that is too extensive for the aim sought. Instead, there are those who argue that the abolished youth reduction should have been limited to the specific problem of organized crime. However, as will be shown, there will still be some possibilities for young people aged 18–20 to enjoy a mitigation of their sentence even after the abolished youth discount has entered into force.

Studiens syfte har varit att undersöka allmänhetens syn på straffrabatten för ungdomar 18-20 år som finns i Sverige. Material till studien har samlats in med hjälp av en digital enkät som har varit tillgänglig på sociala medier-plattformar i 10 dagar. Totalt har enkäten genererat 172 svar.  Respondenterna fick besvara frågor utifrån både valmöjligheter samt skriva fritt. Resultatet har analyserats utifrån statistikprogrammet SPSS samt utifrån en textanalys. De statistiska analyserna visade på att majoriteten av respondenterna vill ta bort straffrabatten för ungdomar 18-20 år. I textanalysen uppmärksammades följande teman “Oavsett ålder - brott är ett brott”, “Beror på brottstypen”, “Brottsförebyggande insatser och rehabilitering”, “Ung och dum - En andra chans”, “Förstagångs- och återfallsförbrytare” och “Ungdomar utnyttjas”.      Utöver det uppmärksammades även en skillnad i restriktivitet mellan svaren där respondenterna kunde skriva fritt och svaren där dem fick välja bland valmöjligheter. De svar som bestod av valmöjligheter tenderade att vara mycket mer restriktiva än de svar där respondenterna själva kunde besvara fritt. / The aim of this study is to examine the public's opinion about the punishment reduction that exists in Sweden.  The material for this study has been collected through an online survey that was posted on social media for 10 days, in total the survey resulted in 172 answers. The respondents answered questions both with predetermined options and also where they could write and respond freely. The result has been analyzed in the statistic program SPSS and also with a text-analysis. The statistical analyses showed that the majority of the respondents wanted to remove the punishment reduction for youths 18-20 years. In the text-analysis there was an observation of patterns regarding the following themes “ Regardless of age- a crime is a crime”, “Depending on the type of crime”, “ Crime prevention and rehabilitation”, “Young and stupid - a second chance”, “First time and relapse criminals” and “Youths are getting used”. Beyond what has already been mentioned there was also an observed pattern regarding differences in restrictiveness between the answers where the respondents could write freely and the predetermined options. The answers that contained predetermined options tended to be much more restrictive than the answers where the respondents could write freely.