<p>Den 1 januari 2008 infördes ett lagstadgat obligatorium för Sveriges samtliga kommuner att kunna erbjuda medling med anledning av brott i de fall där gärningsmannen är under 21 år.</p><p>Medling är ett möte mellan gärningsman och brottsoffer tillsammans med en opartisk medlare där parterna ges möjlighet att tala om brottet och dess följder. Syftet med medlingen är främst att gärningsmannen skall få ökad insikt om brottets konsekvenser och att brottsoffret skall ges en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet. Medling bygger på filosofin om reparativ rättvisa som strävar efter försoning och reparation av skada som uppkommer till följd av brottet, istället för att utkräva straff av den brottsliga gärningen. Ideologin ger således gärningsman och brottsoffer en mer framträdande roll i rättsprocessen.</p><p>Unga lagöverträdare möts av ett tvåfaldigt och komplext system eftersom straffrätt och socialrätt ska verka sida vid sida med barnets bästa i fokus. Samhället har dubbla uppgifter när det gäller ungdomskriminalitet, och dessa kan i vissa fall framstå som svårförenliga. Att ge stöd och hjälp åt unga lagöverträdare måste tillgodoses med beaktande av intresset att reagera på och motverka brott.</p><p>En fungerande samverkan kring medling krävs både vid det faktiska medlingsförfarandet för att åstadkomma en effektiv medlingsverksamhet, och i den juridiska regleringen av unga lagöverträdare. Socialtjänst, polis och åklagare är de viktigaste samverkansparterna. Men också andra organisationer såsom kriminalvården, skolan och lokala brottsofferjourer kan vara till gagn att samarbeta med. Samverkanskravet har dock föranlett vissa svårigheter inom vissa områden för berörda organisationer.</p><p>Mot bakgrund av detta tar studien sikte på den samverkan som ska till vid medling inom ramen för det dualistiska system som möter de unga lagöverträdarna. I synnerhet utifrån de svårigheter vid samverkan som påvisats inom vissa områden och som behandlas i avsnitt 1.2.1. Syftet är att utifrån problembakgrunden utreda regelverket kring medling och de unga lagöverträdarna liksom om givna samverkanssvårigheter står att finna i medlingens teoretiska eller praktiska grund. En empirisk studie utreder även huruvida samverkanssvårigheter står att finna i dagsläget.</p>

Sluten ungdomsvård infördes som påföljd för unga lagöverträdare 1999. Påföljden ersatte till stor del möjligheten att döma ungdomar till fängelse. 30 ungdomar som genomfört verkställigheten av sluten ungdomsvård tvångsomhändertogs direkt efteråt. Individen går då från straffrätt till socialrätt. Ingen tidigare forskning har genomförts kring denna övergång. Uppsatsens syfte var att klargöra och jämföra de olika lagstiftningarna. Syftet var vidare att undersöka hur personal på ungdomshemmen arbetar med och hanterar de svårigheter som kan uppstå då ungdomarna går från sluten ungdomsvård till socialvård. Uppsatsen är en rättsligt inriktad kvalitativ studie. Lagtext, förarbeten och betänkanden har studerats och därefter kompletterats med intervjuer med personal på ungdomshemmen. Studien visade att det finns grundläggande skillnader i de två olika lagstiftningarna, men att de påminner om varandra i verkställigheten. Resultaten visade vidare att behandlingspersonalen upplever svårigheter med övergången från sluten ungdomsvård till tvångsvård. Resultaten analyserades utifrån sociologiska teorier som satte forskningsproblemet i ett samhälleligt perspektiv. Utifrån Foucaults teorier kan övergången ses som en förlängning av straffet. Garland resonerar kring hur andra aktörer inlemmats i det straffande systemet. Studien har visat att socialrätten kan ses som ett exempel på detta.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur samverkansarbetet mellan socialtjänsten, polismyndigheten och åklagarmyndigheten fungerade gällande arbetet med unga lagöverträdare. Uppsatsens utgångspunkt var utifrån en fallstudie inom den kvalitativa metoden. Intervjuer utfördes med representanter inom myndigheterna som medförde till en förståelse i ämnet och analyserades sedan med tidigare forskning. Resultatet visade att myndigheterna var nöjda med samverkansprocessen, även om vissa delar i processen kunde ha utvecklats till det bättre. Den tidigare forskningen framhöll att detta inte fungerade mellan myndigheterna samt att utredningarna enligt § 31 LUL hade brister. Respondenterna inom den intervjuade socialtjänsten utförde inte så många utredningar vid det tillfälle då intervjuerna utfördes. Under intervjuerna framkom även att respondenterna inom myndigheterna inte ansåg att sekretesslagstiftningen alltid medförde problem vid samverkan med utomstående myndigheter, samtidigt som det ibland förekom problematiseringar.

Den 1 januari 2008 infördes ett lagstadgat obligatorium för Sveriges samtliga kommuner att kunna erbjuda medling med anledning av brott i de fall där gärningsmannen är under 21 år. Medling är ett möte mellan gärningsman och brottsoffer tillsammans med en opartisk medlare där parterna ges möjlighet att tala om brottet och dess följder. Syftet med medlingen är främst att gärningsmannen skall få ökad insikt om brottets konsekvenser och att brottsoffret skall ges en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet. Medling bygger på filosofin om reparativ rättvisa som strävar efter försoning och reparation av skada som uppkommer till följd av brottet, istället för att utkräva straff av den brottsliga gärningen. Ideologin ger således gärningsman och brottsoffer en mer framträdande roll i rättsprocessen. Unga lagöverträdare möts av ett tvåfaldigt och komplext system eftersom straffrätt och socialrätt ska verka sida vid sida med barnets bästa i fokus. Samhället har dubbla uppgifter när det gäller ungdomskriminalitet, och dessa kan i vissa fall framstå som svårförenliga. Att ge stöd och hjälp åt unga lagöverträdare måste tillgodoses med beaktande av intresset att reagera på och motverka brott. En fungerande samverkan kring medling krävs både vid det faktiska medlingsförfarandet för att åstadkomma en effektiv medlingsverksamhet, och i den juridiska regleringen av unga lagöverträdare. Socialtjänst, polis och åklagare är de viktigaste samverkansparterna. Men också andra organisationer såsom kriminalvården, skolan och lokala brottsofferjourer kan vara till gagn att samarbeta med. Samverkanskravet har dock föranlett vissa svårigheter inom vissa områden för berörda organisationer. Mot bakgrund av detta tar studien sikte på den samverkan som ska till vid medling inom ramen för det dualistiska system som möter de unga lagöverträdarna. I synnerhet utifrån de svårigheter vid samverkan som påvisats inom vissa områden och som behandlas i avsnitt 1.2.1. Syftet är att utifrån problembakgrunden utreda regelverket kring medling och de unga lagöverträdarna liksom om givna samverkanssvårigheter står att finna i medlingens teoretiska eller praktiska grund. En empirisk studie utreder även huruvida samverkanssvårigheter står att finna i dagsläget.

No description available.

No description available.

Uppsatsens syfte var att studera vilka upplevelser och erfarenheter anställda på Socialtjänsten och Polismyndigheten har gällande samverkan kring unga lagöverträdare i en stor kommun i Sverige. I ett försök att besvara studiens syfte har studien utgått från följande frågeställningarna; Hur ser anställda på socialtjänsten och polisen på deras samverkan kring unga lagöverträdare?, vad upplever anställda på socialtjänsten och polisen främjar deras samverkan?, samt vilka hinder och svårigheter upplever anställda på socialtjänsten respektive polisen att det finns avseende deras samverkan? För att vara säkra på att studiens syfte besvarades utfördes semistrukturerade intervjuer med fem respondenter, tre från Socialtjänsten och två från Polismyndigheten i den valda kommunen. Analysmetod som använts i studien är tematisk analys som hjälpt till att identifiera teman utifrån det insamlade datamaterialet. Vidare utgick analysen från Danermarks (2000) teori om samverkan.  Studiens empiriska fynd visar att både poliser och socialsekreterare anser att samverkan dem emellan är viktig och fungerande. Vidare har samtliga respondenter identifierat flertalet faktorer som främjar deras samverkan. Av studiens resultatet framkommer dock att dessa faktorer inte endast verkar främjande på grund av att de idag hindras eller försvåras av ett antal olika faktorer. Exempel på faktorer som både kan hindra och främja samverkan är kommunikation, samsyn och sekretesslagstiftning. Då empirin visar på hur myndigheterna arbetar olika utifrån deras uppdragsbeskrivningar, regelverk och kunskapsbaser och hur det kan verka hindrande visar studiens resultat, utifrån empiri och teori, att samverkan ständigt är ett utvecklingsarbete.

Denna kvalitativa uppsats undersöker ungdomars upplevelser av att tvångsvårdas på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem (SiS). Syftet är att förmedla en bredare förståelse för hur ungdomarna upplever placeringen och sin livssituation. Studiens frågeställning är: Vilka centrala teman vad gäller känslor och upplevelser, kan identifieras bland tvångsvårdade ungdomars texter? Materialet i studien baseras på totalt 314 texter och dikter, publicerade på SiS hemsida, och som ungdomarna själva författat. Analysmetoden som har använts är tematisk textkondensering. Resultaten visar att de mest centrala teman som identifierades var: Insikt och lärdomar, anhörigas betydelse, framtidstro, negativa konsekvenser av tvång och isolering, samt hat och hopplöshet. Avslutningsvis diskuteras större prioritering av social återanpassning och eftervård för den unge, med slutsatsen att tvångsvård borde användas med försiktighet på grund av de negativa konsekvenser på individen som vården kan medföra. Det konstateras slutligen att det behövs mer forskning och uppföljning kring tvångsvårdens effekter på individen och dennes utveckling, ur ett mer långsiktigt perspektiv. / This qualitative essay investigates young people’s experiences of being placed at a social care institution against their will. The aim of this study is to mediate a better understanding for how these adolescents comprehend and feel about the compulsory care that they are given and all that it involves. The research question is: What feelings and experiences can be identified among adolescents who are placed at a social care institution and treated against their will? A total of 314 poems written by the adolescents themselves have been analysed. Which have all been published at The National Board of Institutional Care (in Swedish SiS.) The method that has been used is a thematic textual analysis. The results show that the most common themes among the adolescent’s poems were: Enlightenment and lessons, the importance of family, hope, damaging impacts caused by the institution’s coercion and isolation, hate and hopelessness. Conclusions made from this study, is that coercion care seems to be associated with a variety of negative effects on the individual and his or her future development. Recommendations are that there should be a broader focus on integration, rehabilitation and the life outside the institution, ad that coercion care should be used with caution. Further research needs to be done of the effectiveness of coerced treatment in a long-term perspective.

The purpose of this paper is to examine whether the sentences handed down to young offenders can be considered fair. We wanted to take an in-depth look at the penalties to understand how they work. To clarify our purpose, we used the following questions: How does organizing sanctions work in practice? What support services are offered to the young? What can be done to ensure sentences are as favorable as possible for young people? The empirical material is based on qualitative semi-structured interviews with six social workers from two different municipalities. We also made use of previous research in the field as a reference tool. The analysis was made based on theories of phenomenology, symbolic interactionism and a scientific theory based of criminal law. Our results shows how the different municipalities organize their work and that the two municipalities consider the process young offenders go through to be fair.

Syftet med studien är att undersöka yrkesverksammas upplevelser i handläggningen av unga lagöverträdare beroende på kön. Vi har valt att göra en kvalitativ intervjustudie för att få våra frågor besvarade. Detta genom att genomföra sex semistrukturerade intervjuer, två socialsekreterare, två poliser och två åklagare. Vår studie fokuserar på det problem som uppstår i samhället när individer inte blir behandlade lika inför lagen. Detta problem kan uppstå i kontakten med de yrkesverksamma som har till uppgift att samarbeta kring handläggningen av unga lagöverträdare. Den forskning som vi har tagit del av visar på att kvinnor och män behandlas olika i kontakt med rättsssamhället och att samhällets normer ser olika ut kring män och kvinnor som begår brott. Detta trots att svensk lag föreskriver att alla ska behandlas lika. De yrkesverksamma representerar de myndigheter som i sitt arbete med unga lagöverträde samarbetar enligt direktiv från regeringen. Sammanfattningsvis kan vi se att våra informanter inte gör någon skillnad i handläggnningen utifrån kön, men att de alla kan se att vissa könsskillnader görs inom den egna eller andra myndigheter. Det samarbete som är initierat mellan våra informanters myndigheter ses som positivt och ett steg i rätt riktning mot en bättre handläggnning av ärenden gällande unga lagöverträdare. De intervjuade kan se en viss förändring över tid vad gäller vilken typ av brott som begås av unga tjejer samt en viss ökning av grövre brott som begå av unga tjejer. Våra informanter uppvisar ett starkt engagemang för de ungdomar de möter. Detta anser vi är en avgörande faktor till att de i sin yrkesutövning inte gör skillnad på ungdomar utifrån kön utan behandlar alla lika.