Tanken med de påföljder som ungdomar kan dömas till är att de ska motverka fortsatt brottslighet. I svensk lagstiftning återfinns lagrum om särskild bedömning av unga lagöverträdare och särskilda påföljder såsom ungdomstjänst och ungdoms­vård. För att en ungdom ska kunna dömas till påföljden ungdomsvård krävs att det föreligger särskilt vårdbehov, vilket socialtjänsten skriver yttrande om. Det har väckts kritik mot att det inte finns någon klar definition för vad särskilt vårdbehov innebär. Det har inneburit att det inte råder någon samsyn mellan socialtjänsterna i Sverige vilket lett till skiljaktiga yttranden för när särskilt vårdbehov bedöms föreligga. Eftersom syftet med ungdomspåföljderna är att motverka fortsatt brottslig­het anser vi det problematiskt att det inte finns tydligt formulerat vad särskilt vårdbehov innebär. Det har väckt reflektioner hos oss om hur det går att förstå tingsrättens val av påföljd och huruvida det leder till att ungdomen återfaller i brottslighet. Syftet med studien är tvåfalt, dels att beskriva hur särskilt vårdbehov och val av påföljd förstås utifrån brottslig handling och påföljd, dels att kritiskt granska vad val av påföljd kan ha för konsekvenser för ungdomar i relation till aktuell forskning. Studien har således en kvalitativ tolkande ansats och analysen grundas på ett empiriskt material bestående av 18 tingsrättsdomar. För att bearbeta materialet utefter studiens syfte har vi tillämpat diskursteori i kombination med RBM-modellen som består av riskprincipen, behovsprincipen och mottaglighets­principen. Av resultatet framkommer att tingsrätten vid val av påföljd tar stor hänsyn till socialtjänstens yttrande om särskilt vårdbehov. Det framkommer även att både socialtjänsten och tingsrätten brister i hänsynstagande till ungdomens hela livssituation och individuella förutsättningar vid bedömning.

<p>Denna studie handlade om överlämnande till vård inom socialtjänsten sombrottspåföljd för ungdomar. Överlämnandepåföljden är en del av straffsystemet, men ingår samtidigt i socialtjänstens verksamhet eftersom vården utformas inom denna. Straffsystemets uppgift är att orsaka lidande för ett regelbrott,medan socialtjänstens uppgift är att stödja och hjälpa behövande människor i samhället. Enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LuL) ska socialsekreterare utforma vårdplaner för unga lagöverträdare som kan komma att överlämnas till vård inom socialtjänsten.</p><p>Denna studie syftade till att undersöka om socialsekreterare upplever svårigheter i att kombinera de straffrättsliga principerna i LuL med socialrättens principer om att ett vårdbehov ska ligga till grund för insatserna, samt hur de kombinerar dessa. Fyra socialsekreterare från Stockholm intervjuades och materialet analyserades med hjälp av Foucaults teori om disciplin och straff.</p><p>Våra slutsatser var att dessa socialsekreterare inte upplevde några svårigheter med att kombinera de straffrättsliga principerna med den socialrättsliga principen. De gav dock uttryck för vissa svårigheter och tyckte att gränsdragningen mellan socialtjänstens uppgift och straffsystemets uppgift inte alltid var självklar. Vi tror att ett djupare samarbete mellan rättsväsende och socialtjänst, i kombination med klarare riktlinjer och mer utbildning kring områdets komplexitet för både socialsekreterare, åklagare och domare skulle förbättra situationen.</p>

Denna studie handlade om överlämnande till vård inom socialtjänsten sombrottspåföljd för ungdomar. Överlämnandepåföljden är en del av straffsystemet, men ingår samtidigt i socialtjänstens verksamhet eftersom vården utformas inom denna. Straffsystemets uppgift är att orsaka lidande för ett regelbrott,medan socialtjänstens uppgift är att stödja och hjälpa behövande människor i samhället. Enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LuL) ska socialsekreterare utforma vårdplaner för unga lagöverträdare som kan komma att överlämnas till vård inom socialtjänsten. Denna studie syftade till att undersöka om socialsekreterare upplever svårigheter i att kombinera de straffrättsliga principerna i LuL med socialrättens principer om att ett vårdbehov ska ligga till grund för insatserna, samt hur de kombinerar dessa. Fyra socialsekreterare från Stockholm intervjuades och materialet analyserades med hjälp av Foucaults teori om disciplin och straff. Våra slutsatser var att dessa socialsekreterare inte upplevde några svårigheter med att kombinera de straffrättsliga principerna med den socialrättsliga principen. De gav dock uttryck för vissa svårigheter och tyckte att gränsdragningen mellan socialtjänstens uppgift och straffsystemets uppgift inte alltid var självklar. Vi tror att ett djupare samarbete mellan rättsväsende och socialtjänst, i kombination med klarare riktlinjer och mer utbildning kring områdets komplexitet för både socialsekreterare, åklagare och domare skulle förbättra situationen.