<p>Syftet med min studie är att belysa och lyfta upp medlarens roll och försöka visa på vad det är för olika "verktyg" de använder sig av i rolluppbygganden. Hur sker rollutvecklingen för medlare i den praktiska verksamheten? De medlare som har intervjuats hade alla en förhållandevis lång erfarenhet av medling och hade under denna tid lärt sig vad som fungerar och inte. Data har insamlats genom att jag har intervjuat 3 medlare. Dessa har bearbetat utifrån fyra områden, intake - när ärendet kommer in, throughput - där medlingen görs, output - vad hände sedan och återkopplingen - till vem och varför, och hur de utformar sin roll. För medlarna i Sverige finns det relativt lite styrning och regler, detta innebär för medlarna att de kan utforma rollen och lösa uppgiften lite som de ville (inom vissa ramar, t e x lagstiftning på området). Rollutvecklingen för de medlare som har intervjuats handlade mycket om personlig involvering i yrket, Det var inte givet på förhand hur de skulle utforma sin roll. De var ibland tvungna att använda sig av sin tidigare yrkesroll, eller den roll de hade vid sidan om för att legitimera sig och få människor involverade. En del av rollutformningen visade sig vara att lära av misstag. De hade även upparbetat goda samarbeten med plis, socialtjänst och andra som hade med medling att göra Dessa samarbeten var de tvungna att hela tiden arbeta på så att inte medlingen kom i skymundan. Detta var också ett sätt för dom att informera om vad medling var, vilka som passade för medling och vad medling kunde resultera i.</p>

Syftet med min studie är att belysa och lyfta upp medlarens roll och försöka visa på vad det är för olika "verktyg" de använder sig av i rolluppbygganden. Hur sker rollutvecklingen för medlare i den praktiska verksamheten? De medlare som har intervjuats hade alla en förhållandevis lång erfarenhet av medling och hade under denna tid lärt sig vad som fungerar och inte. Data har insamlats genom att jag har intervjuat 3 medlare. Dessa har bearbetat utifrån fyra områden, intake - när ärendet kommer in, throughput - där medlingen görs, output - vad hände sedan och återkopplingen - till vem och varför, och hur de utformar sin roll. För medlarna i Sverige finns det relativt lite styrning och regler, detta innebär för medlarna att de kan utforma rollen och lösa uppgiften lite som de ville (inom vissa ramar, t e x lagstiftning på området). Rollutvecklingen för de medlare som har intervjuats handlade mycket om personlig involvering i yrket, Det var inte givet på förhand hur de skulle utforma sin roll. De var ibland tvungna att använda sig av sin tidigare yrkesroll, eller den roll de hade vid sidan om för att legitimera sig och få människor involverade. En del av rollutformningen visade sig vara att lära av misstag. De hade även upparbetat goda samarbeten med plis, socialtjänst och andra som hade med medling att göra Dessa samarbeten var de tvungna att hela tiden arbeta på så att inte medlingen kom i skymundan. Detta var också ett sätt för dom att informera om vad medling var, vilka som passade för medling och vad medling kunde resultera i.

I den här studien uppmärksammas medling vid brott för vuxna gärningspersoner med fokus på deras upplevelser av medlingsprocessen. Syftet med studien är att undersöka hur vuxna gärningspersoner i Nya Zeeland upplever medlingsprocessen och dess effekter, dels som en metod för att återintegreras i samhället, dels som en metod för att förebygga återfall i brott. Den ökade kännedom om medlingsprocessen för vuxna gärningspersoner som studien har genererat används för att ifrågasätta och problematisera den svenska lagens åldersbegränsning, där medling vid brott endast erbjuds till gärningspersoner under 21 år. För att uppnå studiens syfte och besvara dess frågeställningar har en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer tillämpats. Totalt genomfördes nio intervjuer med vuxna gärningspersoner som genomgått medling vid brott i Nya Zeeland. Studien genomfördes i Nya Zeeland mot bakgrund av att vuxna gärningspersoner inte erbjuds medling vid brott i Sverige. Studien utgår från en fenomenologisk ansats, då den studerar upplevelser av fenomenet medling vid brott. Studiens teoretiska utgångspunkt är teorin om skam och återintegrering, teorin om symbolisk reparation samt andra skamteorier.   Resultatet tyder på att vuxna gärningspersoner generellt upplever medlingsprocessen och dess effekt som positiv och meningsfull. Medlingen har möjliggjort att gärningspersonerna har fått en större förståelse för brottet och dess konsekvenser. Att genom medling få den brottsutsattas förlåtelse har skapat förutsättningar för parterna att försonas och gärningspersonerna har därmed kunnat lämna brottet bakom sig och gå vidare i livet. Medlingen har bidragit till gärningspersonernas återintegrering i samhället och skapat förutsättningar att förebygga återfall i brott. Utifrån studiens resultat kan det antydas att även vuxna gärningspersoner skulle dra fördelar av att inkluderas i den svenska lagstiftningen för medling vid brott.   I studiens resultat kan inga generella slutsatser dras beträffande hur vuxna gärningspersoner upplever medling vid brott och dess effekter. Denna studie kan dock bidra med att ge en mer nyanserad bild av vuxna gärningspersoners upplevelser av medling. Studien kan även styrka tidigare forskning om gärningspersoners upplevelser av medling vid brott.

<p>Medling vid brott är relativt nytt i Sverige. Internationell forskning inom området har bedrivits i ca 20 år men svensk forskning inom området är begränsad. Från och med januari 2008 blir alla Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda medling vid brott i fall då gärningspersonen är under 21 år. Medling vid brott har sitt ursprung i filosofin om reparativ rättvisa, men har som fenomen främst utvecklats utan direkt teoretisk förankring. Det övergripande syftet med denna studie var att skildra tre gärningspersoners erfarenheter av medling vid brott, samt att beskriva de filosofier och teorier som stödjer medling vid brott och presentera de lagar som reglerar metoden. En enkät formulerades för att ta reda på om ungdomar mellan 13-18 år kände till medling vid brott. För att få reda på gärningspersonernas erfarenheter av medling vid brott användes semi-strukturerade kvalitativa intervjuer, med frågeställningar om varför intervjupersonerna ställde upp, hur medlingsmötet upplevdes och hur de kände innan samt efter medlingen. För att hitta lämpliga intervjupersoner kontaktades medlingsverksamheter runt om i Sverige vilket resulterade i sammanlagt tre intervjuer. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån tidigare forskning inom området samt utifrån teorierna om reintegrative shaming och empowerment. Vårt val av teorin om reintegrative shaming grundades utifrån att vi under studiens gång uppmärksammade att denna teori hade hög relevans för ämnet. Valet av teorin om empowerment gjordes efter att vi läst in oss på teorin om restorative justice, då vi fann att delar i denna filosofi kunde sammankopplas med tankegångar inom teorin om empowerment. Resultatet av enkätundersökningen visade att av 169 tillfrågade hade 46 st hört talas om medling tidigare. Resultatet av intervjuerna visade att alla tre intervjupersonerna fått en annan syn på brottsoffret och brottet efter deltagandet i medlingen och upplevde medlingsmötet som positivt.</p>

Medling vid brott är relativt nytt i Sverige. Internationell forskning inom området har bedrivits i ca 20 år men svensk forskning inom området är begränsad. Från och med januari 2008 blir alla Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda medling vid brott i fall då gärningspersonen är under 21 år. Medling vid brott har sitt ursprung i filosofin om reparativ rättvisa, men har som fenomen främst utvecklats utan direkt teoretisk förankring. Det övergripande syftet med denna studie var att skildra tre gärningspersoners erfarenheter av medling vid brott, samt att beskriva de filosofier och teorier som stödjer medling vid brott och presentera de lagar som reglerar metoden. En enkät formulerades för att ta reda på om ungdomar mellan 13-18 år kände till medling vid brott. För att få reda på gärningspersonernas erfarenheter av medling vid brott användes semi-strukturerade kvalitativa intervjuer, med frågeställningar om varför intervjupersonerna ställde upp, hur medlingsmötet upplevdes och hur de kände innan samt efter medlingen. För att hitta lämpliga intervjupersoner kontaktades medlingsverksamheter runt om i Sverige vilket resulterade i sammanlagt tre intervjuer. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån tidigare forskning inom området samt utifrån teorierna om reintegrative shaming och empowerment. Vårt val av teorin om reintegrative shaming grundades utifrån att vi under studiens gång uppmärksammade att denna teori hade hög relevans för ämnet. Valet av teorin om empowerment gjordes efter att vi läst in oss på teorin om restorative justice, då vi fann att delar i denna filosofi kunde sammankopplas med tankegångar inom teorin om empowerment. Resultatet av enkätundersökningen visade att av 169 tillfrågade hade 46 st hört talas om medling tidigare. Resultatet av intervjuerna visade att alla tre intervjupersonerna fått en annan syn på brottsoffret och brottet efter deltagandet i medlingen och upplevde medlingsmötet som positivt.

Idag har socialtjänsten ansvaret för att medling vid brott ska erbjudas till båda parter (gärningspersoner och brottsoffer) då den skyldige är mellan 12 och 21 år. Medling vid brott innebär att de två personerna träffas tillsammans med en opartisk medlare. Innan medlingsmötet så träffar parterna medlaren var för sig under ett förmöte. Medlingsmötet är till för att den skyldige ska se konsekvenserna av sitt brott, för att brottsoffret ska kunna få svar på sina frågor och för att båda parterna ska kunna gå vidare. För att medlingsmötet ska kunna genomföras så måste brottet ha blivit anmäld samt erkänt. Båda parterna ska dessutom ha gått med på medlingen frivilligt. Trots att mycket av medling vid ungdomsbrott är fokuserat på gärningsperson och brottsoffer så har vi valt att utgå från medlarens perspektiv. Vi har valt att belysa medlarens roll före, under och efter medlingsmötet. Medlarna ser på sitt uppdrag på olika sätt, då deras förutsättningar skiljer sig åt beroende på i vilken kommun de arbetar i samt vilka erfarenheter de har.

<p>Idag har socialtjänsten ansvaret för att medling vid brott ska erbjudas till båda parter (gärningspersoner och brottsoffer) då den skyldige är mellan 12 och 21 år. Medling vid brott innebär att de två personerna träffas tillsammans med en opartisk medlare. Innan medlingsmötet så träffar parterna medlaren var för sig under ett förmöte. Medlingsmötet är till för att den skyldige ska se konsekvenserna av sitt brott, för att brottsoffret ska kunna få svar på sina frågor och för att båda parterna ska kunna gå vidare. För att medlingsmötet ska kunna genomföras så måste brottet ha blivit anmäld samt erkänt. Båda parterna ska dessutom ha gått med på medlingen frivilligt. Trots att mycket av medling vid ungdomsbrott är fokuserat på gärningsperson och brottsoffer så har vi valt att utgå från medlarens perspektiv. Vi har valt att belysa medlarens roll före, under och efter medlingsmötet. Medlarna ser på sitt uppdrag på olika sätt, då deras förutsättningar skiljer sig åt beroende på i vilken kommun de arbetar i samt vilka erfarenheter de har.</p>

I denna litteraturstudie har befintlig forskning kring medling vid brott för unga gärningspersoner och deras offer sammanställts. Eftersom metoden används i allt mindre omfattning trots att medling är en lagstadgad kommunal skyldighet var vårt syfte med studien att undersöka huruvida lagstiftarens intentioner med metoden om att gynna bägge parter uppfylls, och i sådant fall på vilket sätt. Arton artiklar har genom en systematisk litteratursökning valts ut och presenterats i tematisk form och därefter analyserats ur två teoretiska perspektiv. Resultatet visar att medling på det stora hela uppfyller lagstiftarens intentioner och är ett fredligt forum där individer genom samtal och insikter ges möjlighet till ansvar och läkning, samt att alienation i samhället reduceras. Problem kan uppstå om medling sker ofrivilligt eller genom påtryckning, vilket underminerar möjligheten till insikt. Resultatet påvisar bland annat vikten av socialtjänstens/medlarens kompetens och möjlighet till utbildning och handledning som skulle kunna kvalitetshöjas genom en övergripande statlig samordnare. / Title: Victim–offender mediation, a forgotten solution for juvenile delinquency? In this integrative literature study, existing research on mediation in crimes for young offenders and their victims has been compiled. As the method of mediation is used to a lesser extent in Sweden, despite the fact that it is a statutory municipal obligation, our purpose of the study was to investigate whether the legislator's intentions with the method of benefiting both parties were met and, if so, in what way. Eighteen articles have been selected and presented in a thematic form by a systematic literature search and subsequently analyzed from two theoretical perspectives. The result shows that mediation broadly complies with the legislator's intentions and is a peaceful forum where young offenders and their victims through dialogue are given the opportunity to reach insights which can lead to liberation for both parties. Problems can occur if mediation occurs inadvertently or by pressure as it undermines the possibility of insight. The results show the importance of education for and supervision of the mediators/the social services which could be provided by a comprehensive government coordinator.

No description available.

Victim offender mediation is practiced to less extent in Sweden despite the method being a statutory municipal obligation. Recommendations from the existing research is to investigate the identified problems of mediation. In the first part of this qualitative study an integrative literature study has been applied to existing research on the experiences of professional mediators. The second part of the study is conducted through interviews with politicians with emphasis on the fact that a statutory municipal method is used to less extent while the nation is calling for crime prevention. The results are subsequently analyzed from organizational theory and new public management theory. The results show that there are uncertainties about the mediator's position in the legal system, indicating a discrepancy between the legislature´s intention and the social regulation and the practical activities, thus indicating existing exclusion processes within the mediation system. The results of the study also show that the legislation needs to be modified as to meet the need of social work with youth offenders. The increased debate regarding juvenile delinquency and the demand of punitive policies has created a polarization in society where the attitudes and knowledge of victim offender mediation as a method are disparate thus creating the paradox of calling out for new methods contrary using existing ones that are evaluated, implemented and legislated, such as victim offender mediation.