Syftet med min uppsats är att undersöka socialarbetares upplevelser av digital teknik i kontakt med klienter och samverkanspartners, för att se vilka förändringar som uppstått när samtalen genomförs digitalt och vilka möjligheter och utmaningar det medför. Detta eftersom jag ville undersöka om socialarbetare upplever att den sociala närvaron förändras när samtalen sker digitalt.   Studien har genomförts med hjälp av sju intervjuer med socialarbetare som är verksamma i en mindre kommun. De arbetar inom myndighetsutövning eller öppenvård på individ- och familjeomsorgen (IFO). Den insamlade datan har analyserats genom en tematisk analys. Resultatet visar att samtliga socialarbetare föredrar fysiska samtal framför digitala samtal. De upplever dock videosamtal som ett bra komplement till fysiska möten, exempelvis med människor som har social fobi eller i möten med andra aktörer som skola och hälso- och sjukvård. Socialarbetarna upplever den digitala tekniken som utmanande eftersom de inte har någon stor vana av att använda videosamtal. Intervjupersonerna upplever vinster när det gäller effektivitet då den digitala tekniken bland annat underlättar samtal med människor på annan ort.  Min slutsats är att socialarbetarna som har deltagit i intervjuerna ser ett värde i att fortsätta ha fysiska samtal eftersom dessa skapar en närhet till klienten som de anser är viktig, vilket de upplever är svårare vid videosamtal. Jag kan även konstatera att digitala metoder skapar nya flexibla möjligheter och ökar tillgängligheten för socialarbetarna att möta individer som inte vill eller kan träffas fysiskt.