Massive macrophyte development in the Flemish running waters in the northern part ofBelgium is a result of the improved water quality regarding organic loads in combination witha continuous high nutrient input. Since the macrophytes, higher aquatic plants with roots andstems, are contributing to the flooding problem in the Flemish regions by raising the waterlevel in rivers where the water level already is high, the macrophyte management is animportant issue in the Flemish areas. There are few existing studies of the influence of macrophytes on the nutrient dynamics inrunning waters. Several studies indicate however that macrophytes act as a biological filter,lowering the nutrient concentrations in the flowing waters. This would mean that themacrophyte communities would contribute to a biological cleaning of the water masses,playing a part in the solution of the eutrophication problem in the estuary. This study is a part of a project stretching over 3 years, which in the end will result in apredictive tool for macrophyte management, taking into account the risk of flooding as well asthe possible filtering effect of the macrophytes. The Mike 11 software from DHI in Denmarkis used to simulate the longitudinal hydrodynamics and transport properties of a small riverreach of the Aa-river. An integrated process modeling tool in the Mike software, the Ecolabmodeling tool, is used to build up the biogeochemical model. This will result in a realisticdescription of the macrophyte growth in the near future, in particular regarding its influenceon the nutrient dynamics. At this stage, it is possible to describe the hydrodynamics well for a typical winter period,whereas the hydrodynamic description is more complex during the summer period due tomacrophyte growth. More data are required to have a precise description of thehydrodynamics in the summer, and for the validation of the hydrodynamics in the winter. Thetransport properties of the river reach should be further validated using conductivity data andresults from tracer studies for high and low flow discharges, and the influence of the deadzones will be further investigated using a stochastic one-dimensional model. The biochemicalmodel set-up is only in the starting phase, and process studies of the nutrient uptake by themacrophytes have to be undertaken in order to further develop the biochemical model. / www.ima.kth.se

This Master’s Thesis aims to investigate and assess the methods used to decrease the discharge ofmetals, primarily copper, from the water purification plant at Assa Industries plating factory inEskilstuna. Literature studies of the purification methods precipitation, ion exchange, evaporation, reverseosmosis and electrolysis has been done to appraise the adequacy of the technique. Thesetechniques are commonly used for purification of industrial waste water. Assa has four plating lines: the Trumline, the big Zinkline, the new Zinkline and the Decorativeline. The new Zinkline is the most modern of the four lines and purification is done byrecirculation over an ion exchange unit. The demand for fresh water is thereby heavily reduced.The Trumline, the big Zinkline and the Decorative line all use older techniques. No ion exchangetakes place in these three and many of the rinses are two step rinses which causes a large waterdemand. When the parts are dipped into the process bath, drag containing metal will follow intothe rinse water. This causes various impurities of metals and complexing agents to appear in therinse water. A number of measurements have been done to establish the metal concentration in the differentparts of the purification plant. The metal concentration is therefore known to some extent. It wasestablished that the concentration in to the purification plant varied significantly but at the end ofthe purification process, the metal concentrations were stable at low levels. Laboratory tests weredone to examine if sulphur based precipitation chemicals, as an extra purification step, wouldaffect the results. Cost calculations using annuity tables [3] have been carried out to examine the capital andproduction costs which, put together, are the total costs. The remaining equipment value has notbeen taken into consideration because it is very much affected by decisions not controlled by thecompany itself, for example municipal regulations. The conclusion after literature studies and cost calculations is that ion exchange is the besttechnology. The costs are fairly low and the purification results are very good. I also think thatthis technology has improvement potential. / Examensarbetet syftar till att undersöka och utvärdera de metoder som kan användas för attminska utsläppen av metaller, i första hand koppar, från reningsverket vid Assa Industrisytbehandlingsanläggning i Eskilstuna. Litteraturstudier av reningsmetoderna kemisk fällning, jonbyte, indunstning, omvänd osmos ochelektrolys har gjorts för att en uppskattning av lämpligheten av tekniken skall kunna göras. Deovan nämnda teknikerna är de som generellt sett används vid rening av industriellt avloppsvatten. Ytbehandlingen hos Assa sker vid fyra liner: Trumlinen, stora zinklinen, nya zinklinen ochdekorativa linen. Nya zinklinen är den modernaste och nyaste av de fyra linerna. Här skerreningen av processvattnet till stor del med hjälp av recirkulering över jonbytare.Färskvattenbehovet är därmed kraftigt reducerat. Trumlinen, stora zinklinen och dekorativa linenär alla av äldre modell. Här sker inget jonbyte och många av sköljarna är tvåstegssköljar vilketresulterar i ett ganska stort sköljvattenbehov. När godset doppas i processbadet kommer det attske ett visst utdrag som resulterar i att metaller kommer över i sköljvattnet. Detta betyder att enrad olika föroreningar av dels metaller och dels komplexbildare kommer att återfinnas isköljvattnet. För att fastställa metallkoncentrationen i de olika delarna av reningsverket så har en radmätningar utförts. En viss uppfattning om metallkoncentrationerna har därmed införskaffats. Detvisade sig att koncentrationen in till reningsverket varierade kraftigt men att koncentrationernastabiliserades på en låg nivå mot slutet av reningsprocessen. Laborationer utfördes medsvavelbaserade fällningsmedel för att undersöka vilken effekt som kunde fås av att använda detsom ytterligare reningssteg. Beräkning av kostnaden för de undersökta alternativen har gjorts med hjälp av annuitetstabeller[3] för att kunna få en bild av driftkostnaden och kapitalkostnaden som tillsammans gerårskostnaden. Restvärdet har inte uppskattats eftersom det anses som för svårt att bedömaeftersom det i hög grad påverkas av faktorer utanför företagets kontroll. Enligt de litteraturstudier och kostnadsberäkningar som jag har gjort anser jag att jonbyte är denbästa tekniken. Dels är kostnaderna förhållandevis låga och dels är reningsresultatet mycket bra.Jag tror även att tekniken har ytterligare utvecklingsmöjligheter. / www.ima.kth.se

Detta examensarbete utfördes under 2005 i samarbete med Nordic Water Products. Arbetetsyftade till att utreda potentialen att minska utsläppen av ammoniumkväve i avloppsvattnetvid ett avloppsreningsverk i Östhammars Kommun och på så vis begränsa påverkan avsyretärande ämnen i de närliggande vattendragen runt verket. Examensarbetet genomfördesmed ett sandfilter anpassat för nitrifikation i pilotskala på ett litet avloppsreningsverk iÖsterbybruk. För att besvara syftet var arbetet utformat som en jämförande studie där kombinationen av tvåolika sorters bärarmaterial och två olika luftningsmetoder skulle jämföras för att undersökavilken kombination som gav den bästa reduktionen. Men då den biologiska aktiviteten i filtretinte kom igång som förväntat uppstod förskjutningar i den ursprungliga planeringen, vilketledde till att denna omformades. Momentet att byta ut bärarmaterialet lyftes bort på grund avtidsbrist och senare togs även momentet med en annan luftningsmetod bort på grund avtekniska problem. Det slutliga försöksupplägget syftade till att få svar på hur flöde ochytbelastning påverkar reduktionen av ammoniumkväve. Fyra olika flöden mellan 2,7 och 10 m3/h testades och resultaten visar att en reduktion på 8-9mg/l är möjlig att uppnå vid flöden mellan 5 och 10 m3/h, vilket motsvarar en reaktivitet på0,4-0,8 kg/m3 och dygn. Dessutom kan reduktionen bibehållas när flödet ökas från 5 till 10m3/h. Att reduktionen bibehålls när flödet ökar från 5-10 m3/h betyder att reaktiviteten i filtretkan ökas genom att öka flödet. En betydligt högre reduktion kan nås när flödet är så lågt som2,7 m3/h, troligen tack var den långa uppehållstiden i filtret, men resultatet från detta försök ärinte säkerställt och ska ses mer som en indikation. Den önskade halten på högst 5 mg/l i utgående vatten uppnåddes dock inte utom i detofullständiga försöket med 2,7 m3/h, men en halt på 8-10 mg/l i utgående vatten vid högreflöden är möjlig att uppnå. Under försöket har driftstörningar i reningsverket tillsammans medsvårigheter att justera luftningshuven i pilotfiltret med stor sannolikhet begränsatnitrifikationsprocessen i filtret. Eventuellt kan ännu lägre halter uppnås om driftparametrar iverket och filtret optimeras tillsammans. / This diploma work was carried out in 2005 in cooperation with Nordic Water Products andthe purpose was to examine the potential to reduce the outlet of ammonium nitrogen from awastewater treatment plant in Östhammars Kommun. By doing so, the stress on the recipientsby oxygen-demanding substances hopefully would lighten. The work was carried out bysetting up a pilot-scale sand filter adjusted for nitrification on a small wastewater treatmentplant in Österbybruk. To answer the purpose, the work was designed as a comparative study in which two differenttypes of carrier material was combined with two different methods of air-supply. Theintention was to see which combination would give greatest possible reduction of ammonium.But since it became difficult to start the biological activity in the filter, the work encountereddelays, which led to restatements of the original purpose. Both changing type of carriermaterial and air-supply source was removed. Instead, the question of how different flow ratesand surface loads influence the reduction was examined. Four different flow rates, 2,7; 5; 7,5 and 10 m3/h was examined and the results show that areduction of 8-9 mg/l is possible for flow rates between 5 and 10 m3/h, which corresponds to areactivity in the carrier material of 0,4-0,8 kg/m3 and day. The fact that reduction ismaintained when flow rate is increased from 5 to 10 m3/h suggests that it is possible to raisethe reactivity by increasing the flow rate. The results from the 2,7 m3/h testing are notcomplete and should be seen only as an indication that it is possible to receive a very highreduction with a low flow rate. The wish to reach levels of ammonium nitrogen of maximum 5 mg/l in outlet water was notpossible to fulfill, but 8-10 mg/l is clearly possible to reach even with higher flow rates and bythat also reaching a reasonable reactivity. Operation disturbances in the treatment plant andproblems with air-supply equipment have with all probability had a limiting impact on thenitrification. Maybe even lower levels of ammonium nitrogen can be obtained if operation ofboth the treatment plant and filter are further optimized. / www.ima.kth.se

This master thesis has been done in cooperation with Sweco Viak AB in Sundsvall. The aimwith the project is to investigate the purifying effect of percolation filter due to iron andmanganese. The overall goal was to investigate how the parameters surface load,sandfractions, and burden time affect the purifying effect. The expectation is to optimize thedesign and find a demouldning of the filter that gives sufficient purifying with a highersurface load. As an attempt to accelerate the curing of the filter, experiments with a layer ofsand which surface has been covered with manganese ore (MnO2) on top of the filter havebeen done. As test filters 10 L bars were used and the experimental work was performed at thewaterworks in Hassela and Munkbysjön. In Hassela different sandfractions were tested. The manganese was very easy to oxidize andno difference in the reduction of manganese content in the water between the different filterswas observed. The iron was on the other hand very difficult to oxidize and no reduction of theiron content was obtained even though the water was aerated before entring the filters. Thismight occur when the iron is bounded in humuscomplexes. When it comes to the differentsandfractions, the fine sight can not be recommended as a method to treat water in Hassela asit didn’t work with a surface load of 0,2 m/h. With those results in mind percolationfilter isnot a method that can be recommended in Hassela. At the waterwork in Munkbysjön experiments were done with sand which surface had beencovered with MnO2. The difference in curing time was barely measurable which in this casemakes it unnecessary to use the preparated sand. When the surface load was increased thereduction of manganese content was uneffected. Even the reduction of the iron content wassufficient although no aeration was used. A percolation filter could work very well inMunkbysjön, but experiments with even higher surface load and sand with a highercoarseness are to be recommended before a filter is established. / Detta examensarbete är utfört i samarbete med Sweco Viak AB i Sundsvall. Rapportenbehandlar perkolationsanläggningar för rening av dricksvatten då grundvatten används sområvatten och dess reningseffekt gällande järn och mangan. Det övergripande målet medarbetet var att undersöka hur parametrar som ytbelastning, sandfraktioner, beskickningstiderpåverkar reningen i perkolationsfilter. Förhoppningen är att kunna optimera dimensioneringenoch finna en utformning som tål högre ytbelastning med bibehållen rening. För att försökapåskynda uppstarten av filtren har även försök gjorts med ett lager sand med brunstensbelagdyta överst. För att undersöka hur ovan nämnda parametrar påverkar reningen har pilotanläggningar körtsvid två olika vattenverk i Hassela resp. Munkbysjön. I Hassela gjordes försök med olika sandfraktioner. Manganet var mycket lättfällt och någonskillnad i reduktion av manganhalten mellan de olika filtren gick ej att urskilja. Järnet vardäremot mycket svårfällt och ingen reduktion av järnhalten erhölls i något av filtren, trotsluftning, vilket kan bero på att järnet är humusbundet. När det gäller de olikasandfraktionerna så kan den finare sanden (d = 0,15-0,5 mm) inte rekommenderas då den inteklarade en ytbelastning av 0,2 m/h.Med hänvisning till dessa resultat utesluts perkolationsfilter som en tänkbar lösning i Hassela. skillnaden i uppstarten var dock i det närmaste obefintlig så i detta fall verkar användning avsand belagd med brunsten ej motiverat. När ytbelastningen ökades påverkades intereningsresultatet. Även reduktionen av järnhalten var tillräcklig trots att vattnet inte luftadesinnan det tillfördes filtret.Ett perkolationsfilter skulle kunna fungera bra i Munkbysjön, men ytterligare försök med t.ex.ännu högre ytbelastning och/eller grövre sand skulle kunna testas. / <p>www.ima.kth.se</p>

This Master’s Thesis aims to illustrate in what ways the two Swedish environmental assessment tools, the Environmental Load Profile and EcoEffect differ and if performed valuations gives different results and environmental goals. The built urban environment causes about half the environmental loading in Sweden. The society’s ambition towards sustainable development has resulted in demands reducing the environmental load. One way to accomplish this change is with the assistance of tools for environmental assessment of the built environment. There are a number of tools available on the market today: checklists, criteria systems and life cycle assessment. The tools are approaching the life cycle assessments way to analyse and valuate environmental questions. There are two existing tools with life cycle perspective developed in Sweden, the Environmental Load Profile and EcoEffect. These two differ in a number of aspects. The most significant distinctions are that the Environmental Load Profile is developed for city districts and EcoEffect for properties. The tools measure different environmental impact categories and there are differences in the input data. The tools are based on different lifecycle inventory data for building materials and for technical supplies. EcoEffect includes an additional step of aggregation than the Environmental Load Profile, called weighting. In contrast to EcoEffect incorporated in the Environmental Load Profile, is a method for calculating the energy balance of the building. The tools present their results in different ways with different units. The greatest difficulty in using the tools is to find necessary input data. To simplify this, an input data template for the user with clear instructions, could be established. The property developer could further establish a list, including input data for both methods. Another difficulty is to find a representative reference, which gives a fair comparison. It is difficult to compare the outcome of the methods, since there are many differences in the structure and way of presentation. The tools generate different outcomes. The Environmental Load Profile gives better results than EcoEffect by comparing with a reference. However comparing at a more detailed level, between g CO2-equivalents, EcoEffect gives better results for energy but not for material. To investigate why there are differences in the results another valuation has been made, with the same inputdata and reference. Even these results were different. While the same input data and reference are used couldn´t that be the reason. Concerning the material one explanation could be that the tools have different life cycle inventory data and concerning the energy one explanation could be the differences in data for technical supplies. To investigate how much the choice of technical supplies means, an additional valuation has been made, with the same input data and data for technical suppliy. Even this valuation gave different results, why input data and data for technical supply are eliminated as sources of error for energy. Differences in the programs calculation are not further investigated. Both the Environmental Load Profile and EcoEffect are useful to assist in identifying significant environmental aspects. They give indications on where measures should be taken for the specific property or area. The indications can be used for formulation of environmental goals. The tools can also be used to follow up these environmental goals. EcoEffect has, in contrast to the Environmental Load Profile, a well developed working sheet where the environmental goals can be formulated and followed up. / Detta examensarbete syftar till att illustrera i vilka avseenden de två svenska miljövärderingsmetoderna, Miljöbelastningsprofilen och EcoEffect skiljer sig åt och om värderingar med dessa leder fram till olika resultat och miljömål. I Sverige står fastighetssektorn, inkluderat allt byggande samt all användning av bostäder och övriga lokaler, för grovt uppskattat halva miljöbelastningen. Samhällets strävan mot en hållbar utveckling, har medfört att krav börjat ställas på att miljöpåverkan måste minska. Ett sätt att åstadkomma denna förändring är med hjälp av miljövärderingsverktyg för byggnader. Det finns ett antal befintliga system ute på marknaden idag, vilka är av typerna checklistor, kriteriesystem och livscykelanalyser. Alla mer utvecklade metoder börjar närma sig livscykelanalysens sätt att analysera och värdera miljöfrågor och det råder idag en stor enighet om att livscykelperspektiv skall gälla vid miljövärdering av byggnader. I Sverige finns två metoder med livscykelperspektiv utvecklade, Miljöbelastningsprofilen och EcoEffect. Dessa skiljer sig åt på ett antal punkter. Miljöbelastningsprofilen är utvecklad för värdering av ett helt stadsdistrikt, medan EcoEffect är utvecklat för en fastighet. Metoderna mäter vidare olika miljöbelastningar och har en del skillnader i indata. Skillnader finns även i metoderna inbyggd materialdata och data om den tekniska försörjningen. EcoEffect innehåller till skillnad från Miljöbelastningsprofilen en viktningsdel och Miljöbelastningsprofilen innehåller till skillnad från EcoEffect en inbyggd energiberäkning. Metoderna redovisar sina resultat på olika sätt med olika enheter. Den största svårigheten med metoderna är att finna erforderliga indata. För att förenkla detta kan en indatamall med tydliga instruktioner för användaren upprättas. Byggherren borde på något systematiskt vis, upprätta en lista med all indata till båda metoderna. En annan svårighet är att finna en represesentativ referens, som ger en rättvis jämförelsegrund. Det är vidare mycket svårt att jämföra värderingsresultaten för metoderna, eftersom många skillnader finns i metodernas uppbyggnad och redovisningssätt. Metoderna genererar olika resultat vad gäller de jämförbara delarna. Miljöbelastningsprofilen ger bättre resultat än EcoEffect vid jämförelse med referens. Vid jämförelse på detaljnivå, mellan g CO2-ekvivalenter ger EcoEffect bättre resultat för energi men inte för material. För att utreda vad dessa skillnader i resultat beror på gjordes en omvärdering, med samma indata för material och energi för byggnaden samt med samma referens. Även dessa resultat skiljde sig åt. Eftersom samma indata och referens har använts till metoderna, ligger inte skillnaden där. För materialens del är en förklaring att de olika metoderna innehåller olika livscykeldata och för energins del finns skillnader i data för den tekniska försörjningen. För att undersöka hur mycket valet av den tekniska försörjningen betyder gjordes ytterligare en omvärdering för energi, med samma indata och data för den tekniska försörjningen. Även denna värdering gav skilda resultat, därmed är indata och livscykeldata eliminerade som felkällor för energidelen. Programmens sätt att räkna är ej vidare undersökt. Miljöbelastningsprofilen och EcoEffect fungerar båda som hjälpmedel för att identifiera betydande miljöaspekter. De indikerar på var åtgärder skall sättas in för ett specifikt objekt. Utifrån denna kartläggning av ett projekts miljöaspekter kan övergripande och detaljerade miljömål formuleras. Metoderna kan även användas för uppföljning av miljömålen. En skillnad är att det i EcoEffect finns ett arbetsblad utvecklat, där miljömål kan sättas och följas upp. / www.ima.kth.se

Igelsta fjärrvärmeverk producerar med till största delen bio- och returbränslen, värme till cirka200 000 människor i södra Stockholm. Att använda fasta bio- och returbränslen minskar dentotala miljöbelastningen jämfört med fossila bränslen men skapar lokala miljöproblem pågrund av bland annat damning. Damning är ett stort lokalt miljöproblem på Igelstaverket ochorsakar risker för dammexplosioner samt olägenheter i omgivningen. Detta projekt har undersökt möjligheterna att minska damningen från ett urval av de fastabränslen som används på Igelstaverket, genom behandling med dammreduceringskemikaliervid sidan av de mekaniska åtgärderna. Fyra dammreduceringskemikalier valdes ut för att ilabbskala testas på sex av de mest utnyttjade bränslena på Igelstaverket. PiniDust ME som ärett dammbindande medel var den dammreduceringskemikalie som i laborationerna, allmäntvisade bäst effekter med avseende på en direkt minskning av dammet, vid upprepadbehandling samt för varaktighet. I projektet utfördes även test i pilotskala. Dessa skilde sig från laborationsförsöken genom attinte endast kemikalien längre påverkar dammreduceringen utan att också systemetsutformning påverkar vilken typ av damm som kan minskas. Dammätningar utfördes både föreoch under kemikaliebehandlingen i närheten av tre olika hanteringspunkter.Undersökningarna med behandling genomfördes med hjälp av ett dimsystem på bränslekross,skumsystem vid transport av returflis samt behandling av torvpellets vid skruvfickan på kajen. Av de tre testade utrustningarna är det endast dimsystemets behandling på bränslekross somuppvisade en minskning av dammkoncentrationerna i luften, medan en behandling medskumsystemet inte uppvisade någon skillnad i dammhalter alls. Testet i pilotskala medPiniDust ME, som annars var den bästa kemikalien vid labbskaleförsöken, måste avbrytas pågrund av att systemets kapacitet inte var tillräckligt i förhållande till det bränsleflöde somhanteras på kajen. Dock är både kemikalien och systemet de överlägset dyraste, varför dekanske ändå inte skulle vara lönsamma att använda på anläggningen i längden. I övrigt påvisade de fullskaliga försöken nackdelar som bör tas i beaktande vid enkemikaliebehandling. För att överhuvudtaget få någon nytta av kemikalierna genom etteffektivt fungerande system bör anordningar för värme samt väderskydd användas samtidigtsom en behandling. Vidare kräver ett system också personal som ansvarar för underhåll samtatt tillräckligt med kemikalier finns att tillgå vid behov. Eftersom testerna utfördes under vintertid, då damningen på Igelstaverket är som lägst, skulletydligare resultat kanske kunna erhållas då vidare undersökningar genomfördes under andraårstider t.ex. våren eller hösten. Det kunde även vara värt att undersöka hur en behandling hosleverantören samt upprepade kemikaliehandlingar påverkar dammkoncentrationerna påIgelstaverket. / Igelsta district heating power plant produces heat, with mainly bio- and recycled fuels, toabout 200 000 people in the south of Stockholm. By using solid bio- and recycled fuels thetotal environmental effects are reduced, but local environmental effects include among othersairborne dust accumulation. Dust accumulation is a large local environmental problem atIgelsta power plant which constitutes risks for dust explosions and other inconveniences in theenvironment. This project has investigated the possibilities to reduce the dust, originating from solid bioandrecycled fuels commonly used at Igelsta power plant, by chemical treatment in addition tomechanical measures. Four dust suppression chemicals were at first chosen in the treatment ofsix of the most used fuels at Igelsta power plant, for small-scale tests in the laboratory.PiniDust ME which is a dust binder, proved to be the dust reduction chemical that in generalshowed the best effects considering direct dust suppression, repeated treatment and longlasting effect. Also pilot-scale tests were performed in the project on site. These experiments diverged fromthe laboratory tests because it is not only the chemical that affects the dust reduction, but alsothe design of the treatment system itself that influence what kind of dust that is controllable.Dust measurements were completed, both before and during the chemical treatments, close tothe three chosen different places where the bio-fuels were handled. The investigations withchemical treatment were carried out by a fogging system on waste fluff, foaming system onrecycled wood chips and treatment of peat pellets on the pocket of the quay where the fuels isfed into the transport line. Of the three tested equipments, only the fogging system gave a reduction of the dustconcentrationsin the waste fluff, while a treatment with the foaming system did not revealany difference in dust concentrations in the air. The pilot-scale test with PiniDust ME, whichwas the chemical with the best characteristics in the laboratory tests, had to be terminatedduring the survey. The cause to this is the treatment system that did not have the sufficientcapacity in relation to the fuel flow that is handled in the harbour. However, both the chemicaland the system are by far the most expensive alternative, why it anyway maybe not would beprofitable to use in the long run. In other respects, the pilot-scale tests exposed some drawbacks that are necessary to take intoconsideration when utilizing chemical treatment. On the whole, to make use of chemicaltreatment through an effectively functioning system, there is a need of an installation for heatand wind that should be used simultaneously during a treatment period. Further on, a systemalso requires personnel that are responsible for the service of the system and that the chemicalis readily available when needed. Since the tests were performed during winter-time, when the dust accumulation is at itslowest, better results can be achieved if further investigations would be completed duringother seasons e.g. spring or autumn. It could also be interesting to observe how a treatmentalready at the suppliers place or repeated treatments also on site could affect the dustconcentrations at the area of Igelsta district heating power plant. / www.ima.kth.se

To decrease the disposal of waste and to save natural resources, several political initiatives have been initiated both in Sweden and at a European level. Therefore an urgent task is to find suitable utilisation areas for residuals, such as construction materials. For residual products to be an interesting alternative to conventional aggregates, such as sand, gravel or crushed rock, it is important that the material is environmentally acceptable. So far, environmental evaluations of residuals mainly have focused on measurements of total chemical content and leaching behaviour. The result has been that the positive effects, like for example less disposal of material and reduced extraction of natural aggregates, not have been considered in the evaluations. At the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm, a method that uses a broader system perspective has been developed. The method is based on an Environmental Systems Analysis (ESA) approach and can act as a complement to the current leaching test. The method has been used for studying the difference in environmental impacts that can be expected if bottom ash from municipal solid waste incineration (MSWI) is used in road construction or is disposed of. This study contributes with an expanded set of scenarios for application of the MSWI bottom ash and with an improvement of data quality for disposal of material. The new application of MSWI bottom ash is its use as a drainage material in covering structures in a landfill. The thesis showed that leaching of metals, resource use and emissions to air were the environmental flows that were of most importance for assessing the environmental impact of the studied scenarios. The use of MSWI bottom ash in road construction was found to be the most environmentally preferable alternative, compared to utilisation of the MSWI bottom ash as drainage material in a landfill structure or disposal of the ash. None of the applications were free from negative environmental impact and different categories of impact were dominating in the different applications. However, these results are strongly dependent on the chosen system boundaries. The results are sensitive to changes in parameters such as transport distance and the conditions affecting leaching, for example the amount of precipitation. Besides these results, new life cycle data for disposal of material is presented in the study. Previous data for the environmental impact from disposal of material were old and lacked important information, such as the environmental impact related to covering structure in the landfill. The ESA approach allowed both resource use and emissions to be considered and can therefore be seen as valuable complement to other studies that use a narrower system perspective. The results can be used to improve information for decision support concerning waste management. / Både på europeisk och svensk nivå finns politiska drivkrafter för att öka återvinningen och återanvändningen av avfall och på så vis minska mängden avfall som förs till deponi. Det ses därför som en angelägen uppgift att finna lämpliga sätt att återanvända restprodukter, exempelvis som konstruktionsmaterial. För att restprodukter överhuvudtaget ska vara ett alternativ till konventionella material såsom sand, grus eller bergkross är det viktigt att miljöbedömningar av materialet görs. Hittills har debatten om användningen av restprodukter präglats av ett snävt systemperspektiv, där man framförallt fokuserat på materialens utlakningsrisker. Positiva effekter i form av exempelvis minskad deponering och minskad naturresursutvinning har inte beaktats i samma utsträckning. Vid KTH i Stockholm har en metod utvecklats som har ett bredare systemperspektiv, vilket kan ses som ett komplement till dagens fokusering på utlakningsrisker. Metoden baseras på ett miljösystemanalysperspektiv och i de pågående studierna har man studerat skillnaderna i miljöeffekter som uppstår då bottenaska från avfallsförbränning används vid vägbyggnation eller deponeras. Den här studien syftar till att utvidga metoden med ännu ett alternativ av nyttiggörande av avfallsbottenaska, nämligen som dräneringsmaterial vid deponitäckning, samt förbättra kvalitén på livscykeldata för deponering av material. Tre viktiga aspekter för att bestämma miljöpåverkan visade sig vara utlakning av metaller från materialen, resurshushållning samt utsläpp till luft från energianvändningen. Resultatet visade att alternativet att använda askan vid vägbyggnation är att föredra i jämförelse med att använda askan som dräneringsmaterial vid deponitäckning eller att deponera askan. Inget alternativ i studien var dock fritt från miljöpåverkan och skilda typer av miljöpåverkan dominerade i de olika alternativen. Resultat från studien visade sig vara känsligt för förändring av transportavstånd och parametrar som påverkar utlakningen, exempel mängden regn. Dessa resultat ska dock ses mot bakgrund av de systemgränser som valts och de antaganden som gjorts i metoden. Vid sidan om dessa resultat presenteras nya livscykeldata för deponering av material som tagits fram i studien. Tidigare existerande värden för deponering av material var inaktuella och ofta var inte alla påverkande parametrar som exempelvis sluttäckning av deponin inkluderade. Examensarbetet visar att miljösystemanalys som metod inte bara beaktar utlakningsrisker vid miljöbedömning av omhändertagande av restmaterial utan tar även hänsyn till resursförbrukning och emissioner. Denna typ av riskbedömning kan exempelvis användas i beslutsunderlag för avfallshantering på regional nivå. / www.ima.kth.se / Environment systems analysis for the use of residuals – A regional perspective on the utilisation of ashes in ground construction

Examensarbetet behandlar ämnet zinkutsläpp från biltvättar där arbetet inkluderar redogörelseför problematiken med zink i naturen samt en utarbetning av en praktiskt och ekonomisktgenomförbar metod att reducera zinkhalten i avloppsvattnet från biltvättarnas biologiskareningsverk Alaska Bio genom undersökningar och experiment med olika metoder. Litteraturstudier har gjorts för att ta reda på hur zinken rör sig och interagerar med dess miljöför att dra en slutsats om hur viktigt det är att prioritera åtgärder för problemet. Dessutom har litterära förarbeten gjorts för att ta reda på hur en pH-justering kan påverka halterna av löstzink och huruvida den komplexbildare som finns i vattnet kan påverka zinkutfällningen.Utvärdering har även gjorts av olika reningsmetoder som kan vara lämpliga att komplettera debiologiska reningsverken med och här ingår sandfilter, torvfilter, jonbytare, membranfilteroch indunstare. Arbetet kartlägger och beskriver även driften av biltvättanläggningar och deras reningsverk iSverige. Här ingår vilka olika tekniker som används, hur dessa påverkar miljön rent allmäntoch hur de kan komma att se ut i framtiden. Djupare arbete has gjorts med att beskriva denbiologiska vattenreningsanläggningen Alaska Bio och dess kemikalieanvändning. Experimentella försök har gjorts för att bestämma hur utfällningen av zink förändras medvarierande pH i tvättvattnet och slutsatsen drogs att halterna zink i jonform, som därmed ärlöst, är minimala i pH-området 8,6-9,2 och maximala vid låga pH-värden. Redan vid pH 6 varbefann sig större delen av zinken i jonform. Halterna från vatten med normalt pH till optimaltpH minskade med uppåt 60 %. Analyserna visade även att andelen zink i löst form var mellan68-90 % i vattnet vid normala pH-värden. Det innebär alltså att en del av zinken befinner sig ifast form och borde kunna sedimenteras bort. Experiment gjordes även på tvättvatten efter användning av tvättkemikalier som inteinnehåller komplexbildaren NTA, vilken man misstänkte kunde påverka zinkutfällningen, ochdessa antydde att den inte har någon större effekt på andelen zink som fälls ut. Småskaliga försök gjordes även med de två lovande polermetoderna för att rena vattnet frånzink, torvfilter och sandfilter. För sandfiltret minskade zinkhalterna med 51 % för vattnet sominte pH-justerades och 68 % för det med optimalt pH. Analysresultaten för torvfiltret visadeatt zinkhalterna sjönk med runt 85 % för alla vattenprover som pumpades genom torvfiltret. Relevanta för- och nackdelar har vägts mellan de olika alternativen av polermetoder såsomkostnader, drift och andra praktiska aspekter och slutsatsen drogs att sandfiltret är det bästaalternativet. Till sist följdes sandfiltertekniken för rening av vattnet upp ytterligare och genomstudier och experiment av buffertkemikalierna baserade på fosfater och karbonater arbetadesett komplett koncept som kan testas fullskaligt fram. / This master’s thesis treats the subject zinc emissions from car washes and includes an account on the complex of problems that zinc in the environment brings and a preparation of apractically and economically viable method to reduce the content of zinc in the sewage waterfrom the biological sewage water treatment works Alaska Bio through investigations and experiments of different methods. Literary studies has been conducted in order to find out how the zinc moves and interacts withit’s environment to be able to draw a conclusion on how important it is to prioritise takning measures for the problem. Literary prestudies has also been made to find out how an adjustment in the pH-value can affect the percentage of dissolved zinc and whether the complexing agent that exists in the water can influence the extraction of zinc. Evaluations has also been made of different purification methods that can be suitable to complement thebiologal sewage water treatment works and it includes sand filter, peat filter, ion exchanger,membrane filter and vaporiser. The thesis also maps and describes the operation of carwashes and the water treatment works in Sweden. It includes the different techniques that are being used, how they affect the environment and how they may look in the future. More thorough descriptions has been madeof the biological sewage water treatment works Alaska Bio and it’s use of chemical compounds. Experiments have been performed in order to find out how the extraction of zinc is affectedwhen the pH-value in the sewage water is altered and the conclusion that the amount of ioniczinc, that is dissolved, is minimal in the pH range 8,6-9,2 and maximal at low pH-valuescould be drawn. Most of the zinc were dissolved at pH 6 already. The percentage of zinc wasreduced by up to 60 % when the pH was adjusted from normal pH to optimal pH. The analysis also showed that the percentage of dissolved zinc was 68-90 % in the water at normalpH-values. This means that a part of the zinc is already in particle form and should be able to sediment. Experiments were also made on sewage water after the use of cleaning chemicals that doesn’tcontain the complexing agent NTA, which were suspected to affect the amount of zinc inparticle form, and they didn’t indicate that it had any larger affect on the amout of particular zinc. Experiments in a smaller scale were conducted with the two polishing methods that appeared to have a promising potential to extact zinc from the sewage water, which were peat filter and sand filter. The percentage of zinc in the water after sand filtration was lowered by 51 % forwater with unadjusted pH-value and 68 % for water with pH-value adjusted to it’s optimalvalue. The results after analysis of the water from the peat filter showed that the percentage of zinc was lowered with about 85 % for all water samples that were pumped through the filter. Relevant advantages and disadvantages were weighed between the different alternatives ofpolishing methods such as costs, operating and other practical aspects and the conclusion wasdrawn that the sand filter is the best alternative. Finally the sandfilter technique was followedup more by studies and experiments with the buffer chemicals based on phosphates andcarbonates and a complete concept that can be tested in full scale were created. / www.ima.kth.se

Detta examensarbete har utförts på uppdrag av Stora Enso, Skoghall AB. De önskade enmiljöhistorik över det område Skoghalls Bruk innehar idag. Målet var att upplysa dem ompotentiellt förorenade områden på bruksområdet. Skoghalls Bruk är idag ett integreratkartongbruk, vilket betyder att nästan all massa tillverkas på plats och används vidkartongproduktionen. Miljöhistoriken har tagits fram genom en inventering enligt MIFO-modellen som är utarbetadav Naturvårdsverket. Det har även gjorts en litteraturundersökning över vissa av demiljöfarliga ämnena där det beskrivs om de är lätt nedbrytbara, flyktiga med mera. Skoghalls Bruk har funnits sedan 1917 men då som både en sulfit- och sulfatfabrik. Det haräven funnits ett sågverk på området men det avvecklades 1986 med sulfitfabriken. Under enlängre period har det alltså förekommit skogsindustriell verksamhet på området vilket innebäratt marken kan vara förorenad med en stor variation av kemikalier. Området klassas därförsom riskklass 1 och fortsatta undersökningar av området blir nödvändigt. Resultatet visas iform av kartor där verksamheter som kan leda till olika sorters utsläpp förekommit. / This master thesis is commissioned by Stora Enso, Skogall AB. They wished for anenvironmental history over the industrial area that Skoghalls Bruk holds today. The goal withthe master thesis was to enlighten them about potential polluted areas at the mill. SkoghallsBruk is today an integrated cardboard mill, which means that almost all pulp is manufacturedon site and is used at the cardboard production. The environmental history has been gathered with an inventory according to the MIFO modelthat has been developed by Naturvårdsverket. A literature research has also been done overthe ecologically harmful substances that could be found within the mill area. Skoghalls Bruk has had a sulphite and a sulphate factory on the area since 1917. There hasalso been a sawmill at the area but in 1986 it was terminated along with the sulphite factory.In other words it has existed forestry industrial activity at the area during a longer period thatmeans that the ground could be polluted with a great variation of chemicals. The area hasbeen risk classed as 1, which means that a great risk for environmental pollution can occur,and therefore more researches about the soil are needed. The results are displayed in mapswere different kind of activity that can lead to pollution is marked. / www.ima.kth.se

Syftet med timmerbevattning är att undvika angrepp av skadeinsekter, blånads- ochrötsvampar samt för att förebygga sprickbildning. Bevattningen leder till att en radförorenande ämnen urlakas, till största delen ur barken, vilket medför att man får ett lakvattensom kan förorena yt- och grundvatten i omgivningen om inga åtgärder vidtas.Det här examensarbetet är ett uppdrag av IKEA/Swedwood och syftet var att kartlägga degenerella miljöeffekterna orsakade av lakvatten från timmerupplag och att skapa ett underlagför riskbedömning och eventuella saneringsavktiviteter på Swedwoods timmerupplag vidsågverket Inčukalns Timber i Lettland. Rapporten inkluderar även förslag på rutiner ochbeskriver nödvändig utbildning av personalen vid införandet av de nya metoderna.En studie av lagstiftningen gällande utsläpp av lakvattnet i Sverige, Lettland och EU harockså gjorts, och visade att varken svensk, lettisk eller EU:s lagstiftning säger någontingspecifikt om gränsvärden för lakvatten från timmerupplag. Det finns dock lagstiftninggällande exempelvis försurning och övergödning, även om denna mer generella lagstiftninginte har studerats närmare i denna rapport. Riktvärden finns däremot för vissa av substansernasatta av Naturvårdsverket. Det finns även en lista på prioriterade kemikalier, men ingen avdessa förväntas förekomma i lakvattnet. I den rådande lagstiftningen finns dock en radhänsynsregler. Miljöbalken säger att våtlagringen av timmer måste lokaliseras på sådant sättatt inte fara för människor eller omgivande miljö uppstår. Av samma anledning måstelakvattnet renas eller på annat sätt tas om hand. Miljöbalken säger också att regelbundnakontroller av lakvattnet måste göras, och att de anställda på sågverken måste ha tillräckligkunskap för att förhindra skador på människor och miljö. Bästa möjliga teknik måsteanvändas, och sågverken måste hushålla med energi och vatten. Sågverk är ansvariga för attreparera skador som uppstår i samband med oförutsedda händelser.Kunskap om miljöeffekterna av lakvatten från timmerupplag erhölls genom att samla in faktafrån litteratur och genom att intervjua personer på olika sågverk i Sverige. De möjligametoderna för att minska miljöpåverkan av lakvattnet har studerats dels genom litteratur ochdels genom de företag som tillverkar utrustningen för detta.Resultaten visar att de främsta miljöeffekterna orsakade av lakvatten från timmerupplag ärökad halt av BOD och COD och höga halter av kväve-, fosfor och fenolföreningar. De störstaproblemen vid Inčukalns Timber i Lettland var de höga halterna av COD, BOD och TSS.Utformningen av terminaler och bevattningsanläggningar varierar. Vissa svenska sågverklåter sitt vatten passera en sedimenteringsdamm eller en infiltrationsbädd innan det går tillrecipienten, medan andra samlar upp vattnet för recirkulation. I Sverige är de flestatimmerplaner asfalterade och de flesta bevattningssystem klimatanpassade. Krav finns ocksåibland från myndigheter på regelbunden städning av timmerplanen från bark och annat skräp,på grund av att den största delen av de urlakade föroreningarna kommer från barken.Lämpliga åtgärder för att minska miljöpåverkan av lakvattnet vid timmerupplaget i Lettlandär först och främst att minska vattenförbrukningen. Det kan bäst göras genom att installera ettklimatanpassat bevattningssystem. När det gäller metod för rening av lakvattnet är den bästalösningen för Inčukalns Timber en sedimenteringsdamm i kombination med eninfiltrationsanläggning. Vilken sorts infiltrationsanläggning som är den mest passande försågverket bör utredas närmare. / Timber is wet stored during the warm summer season to protect the logs from bacterial andinsect attacks, blue stain and to prevent checking. Timber sprinkling gives rise to largeamounts of polluted leach-water. The leach-water is able to cause damage to both surface- andgroundwater in the surroundings if no measures are taken.This thesis is a commission by IKEA/Swedwood and the aim was to get knowledge aboutenvironmental impacts caused by leach-water from wet storage of timber and to create a basisfor risk-assessment at Inčukalns Timber in Latvia. The aim was also to evaluate possiblepurification methods for the run-off water. Suggestions of routines and a description of therequired education of the employees when implementing the new methods are also includedin the report. The purpose was also to evaluate the situation at Swedish sawmills today and toinvestigate legislation for wet storage of timber in Sweden, Latvia and EU. Results show thatnot the Swedish, Latvian nor the EU legislation says anything specific about concentrationlimit values for leach-water from wet timber storage. EU legislation contains a list ofprioritised chemical substances, but none of them are expected in this leach-water. There ishowever legislation concerning acidification and eutrophication even though it has not beenfurther investigated in this report. Swedish Environmental Protection Agency has made someguiding lines for some of the substances. The Swedish legislation includes some considerationrules; according to the Swedish Environment Code, a location has to be chosen for wetstorage of timber where there is no risk for negative impacts on human health or surroundingenvironment. For the same reason, run-off water from timber storage has to be purified or insome other way be taken care of. It also says, regularly controls have to be done, and thatpeople working at sawmills must have enough knowledge to avoid damage on human beingsand environment. The best available technique has to be used, and sawmills have toeconomise with energy and water. Sawmills are responsible to repair damage caused byunforeseen accidents.Knowledge about the environmental impacts caused by leach-water from timber storage wasobtained by literature and also by interviewing employees at Swedish sawmills andauthorities. Information about the methods for purifying the run-off water was obtained by themanufacturing companies.This report further evaluates different purification methods available for sawmills, and alsoother methods and recommendations for reducing impacts caused by the leach-water.Results show that environmental impacts are caused mainly by increased concentrations ofBOD, COD, nitrogen, phosphorus and phenols. The main problems at Inčukalns Timber inLatvia were large amounts of COD, BOD, and TSS in the outlet. Design of terminals andwatering-constructions vary. Some Swedish sawmills are using a sedimentation-pond or aninfiltration construction to purify the run-off water before it is let out in the recipient, andothers are using recirculating systems. In Sweden, it is common to store timber at asphaltedgrounds, and to use a climate-adapted sprinkling system. Authorities often require regularcleaning of storage sites from bark and debris since most of the polluting substances comefrom the bark.The first thing that has to be done at Inčukalns Timber in Latvia to reduce the environmentalimpacts is to reduce the water consumption. This can be done by installing a climate-adaptedsprinkling system. The best solution for purifying the run-off water at Inčukalns Timber is toinstall a sedimentation pond combined with an infiltration construction. / www.ima.kth.se