Denna undersökning ämnar utreda huruvida euroinförandet år 2002 medfört ökad internhandel i EMU. Undersökningen analyserar handelsstatistik från år 1998- 2008 för de femton länderna som vid euroinförandet var medlemmar i EU. I analysen studeras två grupper av länder; en innehållande EMU- länder och en kontrollgrupp innehållande länder som inte infört euron. För att kontrollera för underliggande faktorer som exempelvis konjunkturella förändringar och preexisterande handelsskillnader genomförs två difference- in- difference analyser. Undersökningen finner inget statistisk signifikant resultat på en ökad internhandel i EMU efter euroinförandet. Enligt resultatet orsakas de internhandelsökningar som kan urskiljas efter euroinförandet främst av konjunkturella förändringar.

Syftet med uppsatsen var att analysera effekterna av en skandinavisk valutaunion ur ett handelsperspektiv med fokus på intern- och externhandel för regionen. För att göra detta användes teorier och tidigare forskning av gemensamma valutaområden samt empiri för det aktuella området. För bedömning av handelsförutsättningarna har Jonungs kriterier som berör handel granskats och resultatet tyder på att Danmark och Sverige uppfyller kriterierna för ett optimalt valutaområde medan Norge på vissa punkter avviker. Detta gör att Norge kan anses som en mindre lämpad kandidat sett till ett optimalt valutaområde men med detta sagt inte en olämplig kandidat i ett skandinaviskt valutasamarbete. För att beräkna effekterna på handeln vid ett skandinaviskt valutasamarbete skapades ett intervall baserat på resultat från tidigare forskning anpassat efter de skandinaviska förhållandena. Resultatet är att den interna handeln kommer att öka med 50 % - 90 % med bakgrund av tidigare beräknade effekter på EMU-området och andra monetära unioner. Gällande den externa handeln påvisades inget entydigt resultat. Slutsatsen om ett monetärt samarbete leder till ökat ekonomiskt inflytande i världen eller till en mer stängd region är svår att dra.