I denna studie analyserar vi huruvida euron har påverkat den bilaterala handeln. Då det fortfarande finns länder som väljer att stå utanför EMU, finns det ett intresse att undersöka eventuella effekter av valutasamarbetet. För att ta reda på detta har vi valt att använda oss av gravitationsmodellen som analysverktyg och studerar handeln från perioden 1990 till 2009. Länderna som deltar i analyserna är anslutna till OECD, EU, EMU och BRIK. Datamaterialet och statistiken är framtaget av OECD, WTO, IMF och Eurostats databaser.  Studien indikerade att en valutaunion ökar den bilaterala handeln med 5-26,5%.

<p>I denna uppsats studeras hur den Europeiska Monetära Unionen inverkat på några europeiska</p><p>länders export till EMU-länder och icke-EMU-länder. Skattningen görs med paneldatametod</p><p>på kvartalsobservationer mellan 1985 och 2003. Modellen som används är en dynamisk</p><p>exportfunktion. Resultaten tyder på en signifikant effekt. Den genomsnittliga exporten för de</p><p>europeiska nationerna till EMU-länderna ökade 1999 med 10 % och till icke-EMU-länderna</p><p>med 14 %. För de exportländer som var medlemmar skattades en extra effekt på ungefär lika</p><p>mycket vilket innebär att totaleffekten på exporten för medlemsländerna var cirka det dubbla</p><p>mot icke-medlemmarna. Det uppseendeväckande med resultaten är att exporten till icke-</p><p>EMU-länderna skattades konsekvent till att ha ökat mer än exporten till EMU. Resultaten är</p><p>dock mycket känsliga för förändringar i specifikationen och stämmer dåligt då modellen</p><p>skattas på varje land för sig. Slutsatsen som dras av studien är således att en effekt på</p><p>exporten verkar finnas till följd av unionen men är något mindre än tidigare forskning visat</p><p>och fortfarande osäker.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken betydelse varians och skevhet i fördelningen</p><p>av relativprisförändringar har vid förklaring av Irlands och Tysklands inflationsutveckling.</p><p>Genom estimering av Phillips-kurvor, med och utan varians- och skevhetsmåtten inkluderade,</p><p>finner jag att det i enlighet med teorin och i likhet med tidigare studier existerar ett positivt</p><p>samband mellan skevhetsmåttet och inflation. En positivt skev fördelning av</p><p>relativprisförändringar bidrar således till en hög inflationsnivå. Resultatet av mina skattningar</p><p>visar att modellens förklaringsgrad förbättras avsevärt för Tyskland när varians- och</p><p>skevhetsmåtten inkluderas. Även för Irland förbättras modellens förklaringsgrad, men</p><p>förbättringen är betydligt mindre</p>

I denna uppsats studeras hur den Europeiska Monetära Unionen inverkat på några europeiska länders export till EMU-länder och icke-EMU-länder. Skattningen görs med paneldatametod på kvartalsobservationer mellan 1985 och 2003. Modellen som används är en dynamisk exportfunktion. Resultaten tyder på en signifikant effekt. Den genomsnittliga exporten för de europeiska nationerna till EMU-länderna ökade 1999 med 10 % och till icke-EMU-länderna med 14 %. För de exportländer som var medlemmar skattades en extra effekt på ungefär lika mycket vilket innebär att totaleffekten på exporten för medlemsländerna var cirka det dubbla mot icke-medlemmarna. Det uppseendeväckande med resultaten är att exporten till icke- EMU-länderna skattades konsekvent till att ha ökat mer än exporten till EMU. Resultaten är dock mycket känsliga för förändringar i specifikationen och stämmer dåligt då modellen skattas på varje land för sig. Slutsatsen som dras av studien är således att en effekt på exporten verkar finnas till följd av unionen men är något mindre än tidigare forskning visat och fortfarande osäker.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken betydelse varians och skevhet i fördelningen av relativprisförändringar har vid förklaring av Irlands och Tysklands inflationsutveckling. Genom estimering av Phillips-kurvor, med och utan varians- och skevhetsmåtten inkluderade, finner jag att det i enlighet med teorin och i likhet med tidigare studier existerar ett positivt samband mellan skevhetsmåttet och inflation. En positivt skev fördelning av relativprisförändringar bidrar således till en hög inflationsnivå. Resultatet av mina skattningar visar att modellens förklaringsgrad förbättras avsevärt för Tyskland när varians- och skevhetsmåtten inkluderas. Även för Irland förbättras modellens förklaringsgrad, men förbättringen är betydligt mindre

Denna undersökning ämnar utreda huruvida euroinförandet år 2002 medfört ökad internhandel i EMU. Undersökningen analyserar handelsstatistik från år 1998- 2008 för de femton länderna som vid euroinförandet var medlemmar i EU. I analysen studeras två grupper av länder; en innehållande EMU- länder och en kontrollgrupp innehållande länder som inte infört euron. För att kontrollera för underliggande faktorer som exempelvis konjunkturella förändringar och preexisterande handelsskillnader genomförs två difference- in- difference analyser. Undersökningen finner inget statistisk signifikant resultat på en ökad internhandel i EMU efter euroinförandet. Enligt resultatet orsakas de internhandelsökningar som kan urskiljas efter euroinförandet främst av konjunkturella förändringar.

Syftet med uppsatsen var att analysera effekterna av en skandinavisk valutaunion ur ett handelsperspektiv med fokus på intern- och externhandel för regionen. För att göra detta användes teorier och tidigare forskning av gemensamma valutaområden samt empiri för det aktuella området. För bedömning av handelsförutsättningarna har Jonungs kriterier som berör handel granskats och resultatet tyder på att Danmark och Sverige uppfyller kriterierna för ett optimalt valutaområde medan Norge på vissa punkter avviker. Detta gör att Norge kan anses som en mindre lämpad kandidat sett till ett optimalt valutaområde men med detta sagt inte en olämplig kandidat i ett skandinaviskt valutasamarbete. För att beräkna effekterna på handeln vid ett skandinaviskt valutasamarbete skapades ett intervall baserat på resultat från tidigare forskning anpassat efter de skandinaviska förhållandena. Resultatet är att den interna handeln kommer att öka med 50 % - 90 % med bakgrund av tidigare beräknade effekter på EMU-området och andra monetära unioner. Gällande den externa handeln påvisades inget entydigt resultat. Slutsatsen om ett monetärt samarbete leder till ökat ekonomiskt inflytande i världen eller till en mer stängd region är svår att dra.

Syftet är att undersöka om Sverige tillsammans med ett eller flera av de nordiska länderna kan utgöra en optimal valutaunion. Utifrån ett svenskt perspektiv visar resultaten att det är lämpligast för Sverige att ingå i en valutaunion med Norge och Danmark eftersom den ekonomiska integrationen mellan dessa länder har varit störst. Taylors ränteregel visar att Sverige och Norges räntebanor samvarier mest och Optimal currency area-index (OCA-index) visar att Sverige, Danmark och Norge präglas av störst ekonomisk integration. Vi har använt två olika metoder för att undersöka en optimal nordisk valutaunion utifrån ett svenskt perspektiv, OCA-index och Taylors ränteregel. De båda tillvägagångssätten fokuserar på hur ekonomiskt integrerade länderna är, men genom olika variabler och ekonomiska storheter. Ett OCA-index har skapats och skattningen visar att variabeln som beskriver konjunkturcykeln är den som har störst inverkan på den beroende variabeln, växelkursvolatilitet. För att undersöka hur de nordiska länderna har påverkats av chocker har taylor-räntor beräknats och skillnader i korrelation har analyserats. Analysen visar på svårigheter i att mäta ekonomisk integration, något som OCA-teorin hävdar är viktigt för en optimal valutaunion. Beroende på vilken utgångspunkt som väljs varierar resultatet för vilket land Sverige skulle kunna bilda en optimal valutaunion med. Resultaten skiljer sig från tidigare forskning, delvis i tolkningen av variabeln för exportsektorsammansättning och delvis på grund av den studerade tidsperioden. / The aim is to investigate if Sweden constitutes a possible optimal currency area with one or more of the Nordic countries. The results show that Norway and Denmark are the two most suitable partners to join Sweden in a currency union since the economic integration between these countries is the strongest. The Taylor interest rate rule indicates that the interest rate paths between Sweden and Norway correlate the most. The variables in the optimal currency area-index (OCA-index) show that it is Sweden, Denmark and Norway that enjoys the strongest economic integration and therefore constitutes a possible optimal currency area. Two different methods have been used to investigate the possibility of an optimal currency area; the OCA-index and the Taylor interest rate rule. Both methods focus on the level of economic integration between the countries but do this by assessing different economic variables. The OCA-index has been compiled and the estimation indicates that the variable describing the business cycle has the greatest impact on the dependent variable, exchange rate volatility. In order to examine how the Nordic countries have been affected by shocks, Taylor interest rates have been calculated and differences in correlation have been examined. The conducted analysis points toward difficulties measuring economic integration, which according to the OCA-theory is important for an optimal currency union. There are several consistencies between the results of the two methods but also important differences such as which country would be the best partner in a currency union with Sweden. The findings differ from earlier scientific results mostly regarding the interpretation of the variable describing the export sectorial composition and the considered time period.

År 2011 uppfyllde Estland Maastrichtkriterierna, kraven för att ingå i den Europeiska Monetära Unionen (EMU) och kunde därför ansluta sig till valutaunionen. Enligt teori och tidigare forskning förväntas ett lands ekonomiska tillväxt påverkas positivt av ett medlemskap i en valutaunion.Syftet med denna studie har varit att analysera huruvida Estlands anslutning till EMU genererat en positiv effekt på landets ekonomisk tillväxt. Analysen har genomförts genom en tidsserieanalys där åren 2002–2019 undersökts, nio år innan anslutningen till EMU samt nio år efter anslutningen till EMU.Resultatet visar att dummyvariabeln för EMU inte är signifikant, vilket resulterar i att det inte med säkerhet är möjligt att fastställa effekten på Estlands ekonomiska tillväxt. / In 2011, Estonia fulfilled the Maastricht criteria, the requirements for membership of the European Monetary Union (EMU) and was therefore able to join the monetary cooperation. According to theory and previous research, a country’s economic growth is expected to be positively affected by a membership into a monetary union.The purpose of this study has been to analyze whether Estonia's accession to EMU has generated a positive effect on the country's economic growth. The analysis was carried out through a time series analysis in which the years 2002–2019 was examined, nine years before joining EMU and nine years after joining EMU.The results are showing that the dummy variable for EMU is not significant. As a result of that, it is not possible to determine with certainty the effect on Estonia’s economic growth.

The study deals with the theory of optimal currency areas complemented with the EU's Maastricht criteria in order to investigate how today’s Economic and Monetary Union of the European Union can be divided into smaller unions with countries that are more homogeneous based on said criteria compared to the current larger currency union. To investigate this, we use cluster analysis as the method easily enables analysis of similarities and differences between countries. The results show that the optimal number of clusters for the nations in the EU in 2007, 2008, 2010 and 2015 is ten and that the optimal number of clusters in 2019 is seven. We also observe a relatively distinct division between western and eastern countries, which splits the countries in two clusters. These two clusters are consistent over the studied years, however not considered the most optimal according to cluster analysis. Nonetheless, with respect to political, geographical, and cultural aspects, we conclude that having two different currencies within the European Union being the most realistic. / Studien behandlar teorin om optimala valutaområden, kompletterat med EU:s Maastrichtkriterier för att undersöka hur den nuvarande ekonomiska och monetära unionen i EU kan delas in i mindre unioner med länder som är mer homogena utifrån nämnda kriterier jämfört med dagens större valutaunion. För att undersöka detta använder vi oss av klusteranalys eftersom metoden på ett enkelt sätt möjliggör analys av likheter och skillnader mellan länder. Resultatet visar att optimalt antal kluster för länderna i EU under åren 2007, 2008, 2010 och 2015 är tio och att optimalt antal kluster under år 2019 är sju. Vi observerar också en relativt tydlig uppdelning mellan de västra och östra länderna, som delar länderna i EU i två större kluster. Dessa två kluster är enhetliga över de undersökta åren, men inte helt optimala enligt klusteranalysen. Trots detta, så bedömer vi att dela in den Europeiska unionen i två valutaunioner är den mest realistiska slutsatsen utifrån politiska, geografiska, och kulturella skillnader. / Die Studie behandelt die Theorie der optimalen Währungsräume, ergänzt durch die Maastricht-Kriterien der EU, um zu untersuchen, wie die heutige europäische Wirtschafts-und Währungsunion in kleinere Unionen aufgeteilt werden kann. Diese Unionen sollten auf der Grundlage dieser Kriterien homogener als die heutige größere Währungsunion sein. Um dies zu untersuchen, verwenden wir Clusteranalyse, da diese Methode die Analyse von Ähnlichkeiten und Unterschieden zwischen den Ländern leicht ermöglicht. Die Studie zeigt, dass die optimale Anzahl von Clustern für die EU-Länder in den Jahren 2007, 2008, 2010 und 2015 bei einer Größe von zehn liegt und dass die optimale Anzahl von Clustern im Jahr 2019 bei sieben liegt. Wir finden auch eine ziemlich deutliche Aufteilung zwischen westlichen und östlichen Ländern. Diese zwei Clustern sind über den studierten Jahren durchgängig, aber laut der Klusteranalyse nicht völlig optimal. Dennoch finden wir, die Europäische Union in zwei Währungsunionen verteilen, die am meisten realistische Schlussfolge laut politische, geographische, und kulturellen Aspekten ist.